Browsed by
Month: December 2010

Årskrönika

Årskrönika

Årets resa: Min och Carolines resa till Gotland
Bubblare: Min och Calles weekend i Dalarna

Årets händelse: Mitt lååååånga vikariat på Vålbergsskolan, som jag får behålla till sommarn, minst.
Bubblare: Kräftfisket

Årets fest: Svenne Rubins på m/s Vindhem
Bubblare: Mammas 50-årskalas

Årets citat: “Om ett tag. Det är två snartar och ett strax det” – Barn på jobbet
Bubblare:  “Jag var och kollade när de gjorde polkagrisar när jag var liten. Jag fick en polkagris i trä att ta med hem. Eller vänta… det var nog dalahästar och inte polkagrisar” – Anders

Årets sporthändelse: Råtorps IK dam gick upp i 3:an
Bubblare: Jag gjorde mitt första mål i Råtorps-tröjan

Annat som är värt att nämnas och minnas från året:

Kall, mysig vinterdag på isen med Calle, Joel och Marjo
Extranyåret med pappa, mamma, Martin och Calle
Fartfylld eftermiddag i pulkabacken med Martin
Boda Borg med fotbollslaget
Påsk i Stockholm med Calles bror Hannes, Anna och barnen
Mammas och mina resor till Stockholm för att åka räkbåt, shoppa och mysa
Mitt steg in i designervärlden 😉
Midsommarafton med midsommarfotbollen (och självklart med vinst) och sen grillfest efteråt (inte med samma gäng dock)
Calles karateslag i en björk som resulterade i en skelettskada
Min ambulansfärd till akuten med rygglåsning
Mina och mammas myshelger i stugan
Annas och Henkas bröllop
Semester på västkusten med Calle och Gunilla
Pepparkaksbak med Anders
Halloweenmys med bland annat marschmallowsgrillning tillsammans med Calle, Anders, Elinor, Mattias, Cecilia, Anna och Henrik

Nu när alla bilder är på plats vill jag passa på att tala om varför de sitter som de gör. Egentligen vet jag inte, men det var så här jag fick in dem utan att de hamnade alla under varandra. Då hade det blivit ett superlångt inlägg. Fråga mej absolut inte varför texten sitter som den gör eller varför en del bildtexter har ett annat typsnitt. Nu ser det i alla fall ut så här och jag tror ändå det går att kolla på bilderna och läsa texten fast det inte är snyggt. Hoppas jag inte missat nån höjdpunkt på året. Ni får väl påminna mej i så fall.

Alla bilder går förresten att klicka på om man vill se dem större och då syns också hela bilden. Jag ser nu att den blivit lite konstigt beskurna när jag gjorde dem små, men som sagt, klicka på dem så syns hela.

In med det nya och ut med det gamla

In med det nya och ut med det gamla

Nu har vi rensat här hemma i dagarna två. Idag gav jag mej på garderoben. Det blev en “liten” hög, som blev till 3 påsar till insamlingen. En påse får gå ner i soporna. Det känns som att folk kan klara sig utan min urtvättade, håliga vindbyxor, slitna bh, gamla trosor och ett par håliga jeans.

Nu blev det ju väldigt tomt i min garderob, så jag var tvungen att åka på rean för att fylla på lite. Ett par nya jeans, en huvtröja, löparbyxor, en stickad tröja och en top fick flytta in istället. Lite halvbra bilder (som vanligt), men det går att klicka på dem så de blir större, om det är så att man vill se lite bättre vad det är på bilderna.

Visst vore det dumt om det skulle finnas massa utrymme som bara stod ekande tomt och samlade damm? Nu har ju dessutom den nya H&M-katalogen kommit här om dagen och den har jag ju knappt hunnit börja läsa än. Vet inte om jag ska våga göra det heller. Nu med Dogges veterinärbesök som ska betalas, gör man kanske bäst i att inte öppna katalogen.

Toby

Toby

Jag önskar att vi hade döpt Dogge till Toby istället. Det är ett mycket coolare namn. Jag tror inte att Dogge gillar det så mycket, för han lyssnar inte alls när jag ropar Toby. Han lyssnar inte så mycket när jag ropar Dogge heller i och för sig, men lite oftare då i alla fall. Calle säger att jag inte får kalla Dogge för Toby mer, så det kanske är bäst att sluta då. Det känns ändå inte som att jag får döpa om honom.

De bästa pussarna nånsin

De bästa pussarna nånsin

Har precis fått världens bästa pussar känns det som. De kom från Dogge. Dogge har inte velat pussas sen han blev biten i fredags. Funderade lite om det var så att han var rädd att vara nära munnen eller vad det har berott på. Men om man inte mår bra, kanske inte det första man vill göra är att pussas. Han har ju varit ganska avtrubbad överhuvudtaget. Men så idag, då kom det 2 små pussar… och sen 2 till… men sen räckte det. Och nej, hundpussar är inte det minsta äckligt… allra minst idag, eftersom det här känns som ett tecken på att han börjar bli ännu piggare!

Nya frillan

Nya frillan

Idag har jag varit hos frissan. Var rätt länge sen jag klippte mej. I augusti närmare bestämt. Det är väl visserligen inte så länge för att vara jag. Men jag brukar klippa mej två gånger om året. Det är för att jag tycker att det är jobbigt att gå dit. Först ska man orka ringa, åka dit och dessutom välja frisyr. Nu kommer det nog dröja ett tag tror jag, om inte frisyren måste rättas till när den växer ut förstås. Jag gick till frissan med den här bilden för att visa hur jag ville ha håret:

Bild

Tycker det är så snyggt när det är lite olika långt klippt och det blir lite spretigt. Lite tråkigt var det att frisören verkade råka glömma bort hur bilden såg ut när hon väl började klippa.

Jag satt hos frisören och våndades i 1,5 timme när jag såg hur mer och mer hår föll av. Jag kände redan efter ett par minuter att det kommer bli alldeles för kort, men vad säger man då? Håret är ju redan av liksom. Det skulle ju bli ganska ojämnt att ha det längre på andra sidan. Så det var bara att hoppas på det bästa. Jag borde dock ha förstått när hon började muttra om öronen och inte halsen, dit håret går på bilden. Men men, håret växer ju i alla fall ut nån gång. Nånstans i bakhuvudet fanns dessutom en liten tanke om att jag sett en artikel på aftonbladet.se om hur man får håret att växa fort. Att läsa den var det första jag tänkte göra när jag kom hem.

Frisören var i alla fall väldigt noggrann, så det tog evigheter att klippa håret. Det kändes som hon mätte varje hårstrå på millimetern. Jag kan säga att det var en lättnad när hon blåste och plattade håret, för innan dess ville jag börja gråta. Mitt hår har väldigt mycket självfall och det krullar upp sig. När hon plattat det tyckte jag det såg bra ut och att det faktiskt var rätt långt, jämförelsevis. Jag tyckte det såg bra ut ända tills jag kom hem och såg mej i spegeln igen. Då hade jag hunnit glömma bort hur det såg ut och hoppades på att det faktiskt såg ut som jag ville, vilket det inte gjorde.

Om jag inte tänker på hur jag egentligen ville ha det så är jag nog rätt nöjd. Det blev ju lite likt bilden i alla fall. Det är snedbena och det spretar i alla fall bak. Baktill är jag faktiskt väldigt nöjd. Synd att jag inte ser det själv bara. Men om ni tycker att jag vänder ryggen mycket åt er den närmsta tiden är det för att jag vill att ni ska se min bästa sida 😉

Nu kallas han Hålet… eller Osten

Nu kallas han Hålet… eller Osten

Idag tog vi bort Dogges rör. Då kan han inte längre kallas Röret så klart. Nu kallas han Hålet istället… eller Osten för att han har massa hål efter rören nu. Osten känns lite tråkigt att säga, så därför blir det mest Hålet. Han har 3 extra hål, förutom de vanliga hundhålen. De hålen ska hållas som hål ända tills på lördag, efter det får de börja läka ihop. Veterinären sa i alla fall att vi hållit Dogges sår fina och att det ser jättebra ut, så nu ska det nog gå hur bra som helst med läkningen.

Ni ska slippa se en bild på Hålen i alla fall. Istället får ni en bild på Dogge när han kom hem. Han blev så glad av att rören var borta att han sprang direkt och hämtade sitt ben… orsaken till slagsmålen. Ett ben som är värt livet med andra ord. Det måste vara ett hemskt gott ben.

Ett litet hål fick ni visst se ändå märkte jag nu, men det här är i alla fall det minst läskiga och på det här avståndet ser det ju faktiskt ut som ett vanligt litet sår.

Röret Efraim Långstrump

Röret Efraim Långstrump

He goes by nickname Röret by day, but by night he’s Röret Efraim Långstrump. Allt detta bara för att de dumma rören och stygnen inte tål att bli kliade.

Jag gillar Röret Efraim Långstrump. Han har lite som fotbollstrumpor; de är långa och han sätter till och med fast dem med benskyddstejp (eller det ser ut som det i alla fall). Med ett par benskydd skulle de kanske till och med passa. Det är tydligen lite besvärligt att gå med strumporna. Det är till och med lite besvärligt att äta tydligen. Strumporna verkar göra att benen sprätter lite extra (tyvärr missade jag nästan alla skutt i början, men ni förstår principen):

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=vy6BbSSUpQk[/youtube]

Hur mycket jag än gillar Röret, ska det ändå bli skönt att få ta bort de eländiga rören, så det blir Dogge igen. Nu är det bara drygt 3 timmar kvar tills de ska bort.

Whiskey+chips+cola=öl?

Whiskey+chips+cola=öl?

Kombinationen Speyside, lättsaltade naturchips och cola får mej att göra ölrapar. Hur kan det komma sig? Känns som jag måste välja bort nåt ur kombon innan jag dör av det. Hur kan nån tycka om öl egentligen?

Som ett paket på posten

Som ett paket på posten

Idag kom Dogges täcke i ett paket på posten. Vi glömde det i Hällefors när vi var där. Dogge blev så himla glad när paketet kom att han skuttade runt omkring mej. Han fick väl vara med och öppna och han var riktigt otålig. Hur himla glad kan man bli för ett täcke egentligen? När jag öppnat paketet stoppade han in huvudet och jag blev jättenervös att rören skulle fastna. Det gick bra och ut kom han med godis i munnen. Inte konstigt han blev så glad. Vilken toppendag för Dogge!

Det här med att fickparkera

Det här med att fickparkera

Jag fickparkerar inte gärna. Det är ju ganska meckigt faktiskt. Här är dock en som aldrig verkar ha gjort annat:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=gHzws6FpuNE[/youtube]

Bara att gå ut och träna nu då!

Vi kallar honom Röret (Varning för lite läskiga bilder)

Vi kallar honom Röret (Varning för lite läskiga bilder)

I fredags, på självaste julafton, blev Dogge biten i halsen. Det var superäckligt och vi trodde att den lilla skiten skulle dö. Dogge är som tur är en tuff hund så han klarade sig, men det var låååånga sekunder det tog att få loss honom. Ibland är oturen framme, men tur i oturen att han lever i alla fall! Nu ser Dogge ut så här i några dagar:

Nu mer går han under smeknamnet Röret här hemma. Såren måste nämligen dräneras från sårvätska och annat snusk så det inte blir en infektion. Han är så himla duktig och försöker nästan aldrig klia på dem, fast det säkert är jobbigt. Dessutom är han still hela dagarna nästan, än så länge. Vi tror det beror på att han fortfarande är lite skärrad. Han drömmer nämligen så fort han somnar och han är inte sitt vanliga glada jag heller, utan han är aningen avtrubbad. Han blev i alla fall svansviftglad en liten stund när jag kom hem idag. Det var mysigt! Men annars är det skönt att han tar det lugnt för vi måste ha koll hela tiden så han inte petar upp stygnen.

Rören funkar inte bara som dränering, utan också som blodsprinkler… i alla fall i första morgonen han hade dem. Som tur är skakar Dogge sig mest ute, så våra möbler klarade sig och snön fick ett snygg rödprickigt mönster.

Egentligen skulle Dogge ha fått en kastrering i julklapp av oss, men nu fick han rör istället. På onsdag försvinner de i alla fall och så kanske han kan få sin kastrering senare. Jag tror att Dogge känner att han hade klarat sig utan rör-julklappen, men man kan ju faktiskt inte gilla allt man får.

Nu är jag i alla fall så glad och tacksam att Dogge fortfarande finns i livet, så jag ska aldrig mer klaga på bus som han hittar på. Det kan ni påminna mej om sen när han är frisk också, för då har jag säkert glömt det! 😉

När grisar flyger…

När grisar flyger…

… och det gör de i Kil, eller så kör de bil, inte så noga. Då, i alla fall, passar jag på att göra ett mål.

Vi var på fotbollscup i Kil idag. Max ringde mej tidigt som tusan i morse och frågade om jag kunde komma och spela, för en spelare var sjuk. Max är nog den enda som jag inte blir speciellt irriterad på när han ringer och väcker mej, för oftast (eller alltid egentligen) vill han nåt kul, som att spela cup till exempel.

I andra matchen passade jag i alla fall på att göra ett mål… ett riktigt Zlatan-mål… eller kanske inte, men mål var det i alla fall. Så egoistisk var jag dessutom, att jag inte lät nån få en assist utan jag dribblande själv. Varför krångla till det liksom? 😉 Det är mitt första mål i Råtorp, på 5 år. Man kan väl inte riktigt beskylla mej för att vara måltjuv kanske. Men oftast är jag ju mittback eller målvakt och då är det inte så lätt att göra mål, tycker jag själv i alla fall.

Vi var så himla bra idag att vi kom 1:a i gruppspelet, sen blev vi lite trötta, så vi förlorade i kvartsfinalen. Men en ganska bra dag i alla fall. Nu vilar jag mina trötta ben i soffan för det har de förtjänat.

Lathetsmarsipan

Lathetsmarsipan

En sak som jag blev lite besviken på hemma hos mamma och pappa på jul var att mamma inte hade gjort några marsipanbollar. Hon påstår att hon inte hunnit. Men att vara på Loka brunn och roa sig, det hade hon minsann hunnit. Det gäller ju att prioritera och jag hade prioriterat marsipanbollar. Så tänkte jag i alla fall när det var mamma som skulle göra dem. När vi kom hem till Karlstad var jag fortfarande sugen på marsipan, så jag köpte färdigchokladad marsipan i form av chokladkaka istället för bollar. Det får lov att duga helt enkelt. Nästa år hoppas jag att mamma skärper till sig! 😉

Bild

Julbad

Julbad

Jag var faktiskt så himla ofräsch i år att jag tog det stora julbadet på juldagen istället för innan jul. Men då kanske jag är fin och fräsch ändå till nyår istället.

Innan jul köpte jag ett julbadskum från Oriflame och det tog jag fram nu. Det luktade så himla gott. Det kanske blev lite mycket för det fick inte plats speciellt mycket vatten till en början, men det ordnade upp sig. Det var himla skönt med ett bad idag. Det är ju faktiskt ganska kallt och aningen blåsigt ute. Då är det extra skönt att vara inne och krypa ner i ett varmt bad.

The big buttock

The big buttock

Idag skulle vi egentligen ha åkt till Stockholm, men så blev det inte. Istället åkte vi hem till Karlstad istället. Det kändes rätt skönt att kunna åka ifrån alla julmatsrester där i Hällefors. Man blir ju så himla trött på det efter att ha ätit det första gången. En sak som jag däremot inte hade fått nog av var skinkan. Det ska mycket till innan jag fått nog av julskinka. Det kändes faktiskt lite sorgligt att behöva åka ifrån den innan jag kände mej färdigäten. Så idag gjorde jag och Calle våran första egna skinka. Den var visserligen redan kokad upptäckte vi när vi kom hem, men vi fick ju griljera den själva i alla fall. Se så fint Calle gjorde:

Problemklänningen

Problemklänningen

Måste ju bara visa gårdagens outfit. Bilden på den här outfiten är visserligen inte sen igår, utan en annan dag när jag valde samma outfit.

Den här klänningen var verkligen inte den enklaste att få tag på. Jag såg den på Bergvik på H&M där, men just den helgen hade jag inga pengar kvar och jag tänkte att den säkert var jättedyr eftersom den var så himla snygg. Helgen efter hade jag fått pengar och jag studsade dit för att köpa klänningen. Då upptäckte jag att den faktiskt inte var dyr, utan bara kostade 99:-. Detta ledde till att alla hade haft råd att köpa den i slutet på månaden och den var slut. Till slut hittade jag i alla fall den här gråa i Örebro. Egentligen var jag ute efter en röd, så här i juletider, men jag tycker att den grå var himla snygg också.

Julafton, världens längsta kväll

Julafton, världens längsta kväll

image

Vad är det med julafton som gör att man blir så himla trött? Efter Kalle Anka var hela familjen helt död och då är ju klockan ändå bara fyra. Det känns som om kvällen liksom börjar redan där. Nu är klockan åtta och vi är i alla fall fortfarande igång, fast lite på sparlåga. Man kanske inte kan begär så mycket annat heller i och för sig efter massa stillasittande och massa ätande, fast godissockerkickarna borde ju i och för sig göra att det tar ut varandra. Nu sitter vi i alla fall och väntar på kvällens höjdpunkt, nämligen: Svensson Svensson. Det är banne mej lika roligt varje år!

Yrkesval

Yrkesval

Det är inte alltid så lätt att veta vad man vill bli när man blir stor. En pojke i skolan har redan fått ångest över detta och satt och filurade lite här om dagen:

“Elin, vet du? Det är lite jobbigt för mej… jag vill bli polis, pilot eller vikarie när jag blir stor, men jag kan inte bestämma mej för vilket”

Nu har vi ljus, här i vårt hus…

Nu har vi ljus, här i vårt hus…

Tydligen tycker barnen i skolan att jag varit ganska snäll också. Igår fick jag nämligen fina presenter från dem. Från min vanliga klass fick jag ett biopresentkort. Av min nya klass fick jag den här:

En fritidspedagogslön är ju inte direkt hög, men nu får jag i alla fall ljus i mitt hus och så kan jag roa mej på bio 😉

Apelsinris och Bad Santa… vilken kväll!

Apelsinris och Bad Santa… vilken kväll!

Ikväll gjorde jag en av mina favoritjulmaträtter, näst efter skinka, nämligen apelsinris. Det blev väldigt mycket apelsinris. Det är bra det, för då räcker det till frukost i morgon… och till lunch och mellanmål också. Det är nog tur att det bara är jul en gång om året, annars skulle det nog till slut spruta apelsinris ur näsan och öronen på mej. Fast en fördel är det väl, för visst är väl apelsinris väldigt nyttigt? Jag menar, det är ju mest gröt och apelsiner 😉

Så här fint blev förvisso inte mitt apelsinris, utan jag har lånat bilden härifrån för att det skulle se lite mer aptitligt ut.

Mitt apelsinris ser ut så här, men det kändes inte riktigt som om ni skulle tro på att det var gott om ni såg min bild:

Så nu ikväll har jag tjuvkollat klart på alla avsnitt av Sunes jul och njutit av mitt apelsinris. Nu ser jag på Bad Santa, vilket har blivit en tradition varje jul. Så himla kul och tragisk film.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=f6rmxyp3cCQ[/youtube]

Ikväll har vi byggt berg

Ikväll har vi byggt berg

Ikväll har Calle bakat bullar. Han har döpt sin bullhög eller sitt konstverk… eller vad han nu kallar det, till: “Ett berg av kärlek”

Under tiden som Calle bakade bullar slog jag in julklappar. Medan jag slog in kom jag på att en del julklappar inte kändes riktigt bra, så jag var tvungen att åka och köpa nya, som var bättre. Så då blev det massa julklappar helt plötsligt, men det är säkert nån som vill ha dem också.

Vad Calle kallade mitt berg vill jag inte tala om, men jag tror att han bara var avundsjuk för att mitt berg var större än hans. Det betyder ju att jag varit duktigare och effektivare än honom. Störst berg vinner!

Seger smakar ljuvligt!

Seger smakar ljuvligt!

Ja, seger smakar lovely… speciellt när det är i form av sushi.

Dogge verkar dessutom tro att han ska få sig en smakbit, trots att han inte vunnit i någon pepparkakshustävling. Det var nära att han tog sig en tugga, men den här har jag ärligt vunnit, så då delar jag banne mej inte med mej heller.

Någon som däremot delar med sig av det han vunnit är Anders. Han är så himla generös och givmild. Han får dock inte heller dela med sig till Dogge för hundar får inte äta choklad. Men Elinar får äta choklad och det gjorde hon med. Dessutom fick jag faktiskt hjälpa till att bygga ihop leksaken. Så här glad kan man faktiskt bli fast man kommer tvåa och får tröstpris.

Tomten hittade till Vålbergsskolan… några dagar före julafton till och med

Tomten hittade till Vålbergsskolan… några dagar före julafton till och med

Igår kom tomten till mitt jobb. Tänka sig att alla i personalen varit så snälla att tomten till och med kom före julafton. Att jag har varit snäll, det vet jag ju, men att ALLA förtjänade en julklapp… det var bra jobbat.

Som vanligt var det lite pirrigt när tomten ropade upp mitt namn. Jag är inte helt säker, men jag tyckte det var lite konstigt, att tomten såg ut att vara lite lik rektorn och hade ganska lik röst också. De kanske är släktingar med varandra.

Den här fina julklappen fick jag i alla fall. Det är 2 kg rökt lax, som tar upp halva kylen. Kan man frysa rökt lax tro? Hur ska jag klara att äta upp 2 kg innan den blir dålig annars? Så var det hjortronsylt, crème fraiche och havssalt. Det är allt man behöver till ett recept till sås till laxen, förutom peppar. Tänk om man inte har peppar hemma då? Vad gör man då då?

Ibland tar jag mitt jobb på alldeles för stort allvar

Ibland tar jag mitt jobb på alldeles för stort allvar

I morse hade jag lite otur skulle man kunna säga. Jag öppnar alltid fritids på tisdagar så jag steg upp kl 5 även idag och gjorde mej i ordning och åkte till jobbet. Det var ganska tungt idag ska be att få tala om, jullov är välbehövligt.
I alla fall, när jag kommer till parkeringen kommer Maria samtidigt som mej. Maria har vikarierat för mej en del dagar när jag haft klassen. Tisdagar har dock jag själv haft fritids. Men tydligen hade jag bokat in henne just den här tisdagen.
Nu var jag alltså på jobbet nästan 2 timmar tidigare än jag började. Det hade väl kanske varit okej om jag kommit 10, men egentligen började 12. Men att komma kl 6 när man egentligen börjar 8 känns mindre okej. Jag vill egentligen inte se det som ett misslyckande, utan snarare att jag tar mitt jobb på så pass stort allvar att jag ser till att vara där i väldigt god tid. Enda fördelen var väl egentligen att jag fick gratis frukost… och förresten, att jag tyckte att det var helt okej att ta en power nap, utan dåligt samvete, när jag kom hem.

1-årsjubileum

1-årsjubileum

Jajamän, idag har bloggen funnits i precis ett år. Det ska firas! Jag vet inte riktigt hur bara. En liten tillbakablick kanske? Här kan ni läsa mitt livs första inlägg om ni vill: Klicka! Då kan ni läsa varför det blev eyeline.se

Annars kan vi väl kanske fira med ett litet glädjerus kanske? Den här videon är liksom bra till nästan alla tillfällen.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=A0n0jAu39sE[/youtube]

Jag hade egentligen tänkt att fira med ett lite nyare, fräschare utseende. Calle tyckte att det var dags nämligen, men eftersom jag inte kunde tala om hur jag ville ha det, så fick det väl se ut som alltid då. 1-årsjubileum är det i alla fall lik förbannad och det tjoar vi för! Hurra!

Det luktar jul!

Det luktar jul!

I eftermiddags gav vi oss ut på jakten på den perfekta julgranen. Aningen slut var jag efter eftermiddagens fotbollsmatch. Jag tyckte ändå att letandet gick ganska bra och vi hittade faktiskt den perfekta granen. Den är i alla fall perfekt för oss. Den är ganska smal så den passar bra. Framför allt var den förhållandevis billig också. Den är faktiskt inte heller så himla kort som den ser ut på bilden. Man skulle egentligen kunna säga som trasdockorna: “Att va’ söta med lika som bär, vad är det att ha? Lite annorlunda är inget fel att va’…”

Den allra bästa med granen är att den luktar så himla gott. Förra året luktade inte granen så mycket. Då kan man lika gärna ha ingen gran alls. En gran ska lukta! Det är nästan så att man knappt skulle behöva se den egentligen. Men visst ger själva granutseendet också massa julstämning.

Egentligen tycker jag att det är lite för tidigt att klä granen redan idag. Den ska ju egentligen kläs dagen innan julafton eller möjligtvis två dagar innan om man vill fuska lite. Så här långt innan är egentligen inte okej. Men om vi nu inte är hemma på julafton, då måste vi ju få njuta av granen några dagar i alla fall.

Rooooompa

Rooooompa

Det finns många fördelar med att jobba på skola och fritids. Extra många finns det när det är vinter. Exempel på detta är:

  • Man kan åka kana på den frusna bäcken i skogen på arbetstid
  • Man kan bygga snökojor och göra snöänglar på arbetstid
  • Man får åka pulka på arbetstid
  • Förutom det årliga jobbjulbordet får man även ett skoljulbord
  • Man får höra massa mysiga julsånger och göra fint julpyssel

En sak som verkligen INTE är en fördel är Sean Banans jullåt… eller Sean Banan överhuvudtaget egentligen. Hur jag än vänder och vrider och försöker hitta nåt positivt så kan jag liksom inte se det. Barnen har nu plågat mej i 3 veckor med “Natten går tunga *pruttljud* fjärt” och “fira jul med Sean Banan”. Detta har lett till att jag själv, senaste tiden, har gått runt och sjungit “fira jul med Sean Banan”. Det är dessutom det enda jag kan på hela låten, så det har blivit många “fira jul med Sean Banan” dessutom eftersom det aldrig kommer nån fortsättning. Efter några dagar var det också en fröken som lärde mej att han inte hinner se på Kalle Anka klockan tre för att han måste be. Kan ALLA Sean Banan? Bara för att jag inte ska behöva lida i min ensamhet får ni den här, så ni också kan gå och nynna sen… ROOOOOMPA!

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=nMcEuS2-CuY[/youtube]