Tv-spel kan inte vara bra, varken för äktenskap eller vänskap

Tv-spel kan inte vara bra, varken för äktenskap eller vänskap

Anders har varit här ikväll. Han har slagit mej typ hela tiden. Inga små, snälla slag heller utan stora, feta slaps så jag flugit iväg och dött. Även fast jag gav honom kladdkaka slog han mej. Han sa hela tiden att han skulle sluta, men det gjorde han inte ändå. Han bara lovade och lovade… fast det var bara tomma ord. Som straff tänker jag ringa till Anders jobb och säga åt dem att de ska börja tilltala honom som Flint-Annörs istället för Anders, bara för att det ska bli lite dålig stämning.

Jag måste erkänna att jag känner mej lite dum nu, med tanke på det här och det jag skrev om Rayman-spelet igår. Men man kunde inte slå varann nerför plattformar så man dog förut. När Anders kommer, däremot, verkar allt sånt vara möjligt. Nu är det i alla fall tydligen så att man kan göra så att den andra dör. Om Anders kommer i morgon också ska jag skynda mej att slå honom så mycket först, att han inte törs slå mej sen. Kanske får jag skylla mej lite själv. 5 gånger gick jag på samma fint: Anders laddade armen för en super-slap, ropade på mej och jag gick dit och blev nedslagen. 5 gånger lyckades han med det… 5!!! Jag blir så trött! Det blev Calle också. Han sa att det kliade i hans fingrar när han tittade på och såg hur dåliga vi var. Tv-spel kan inte vara bra, varken för äktenskap eller vänskap.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *