Buuurn!

Buuurn!

Under en lång period när vi var små tyckte pappa en sak var jättekul. Han tyckte det var jättekul att lura oss med nån låtsasgubbe som hette Kolomainen. Han kunde komma hem från jobbet och vara helt i eld och lågor och säga:

“Ni kan aldrig gissa vem jag såg på väg hem!”

Det kunde vi oftast inte, men vi hade ofta många roliga förslag på personer som skulle ha varit roliga att se på vägen hem… typ tomten eller Johannas pappa Max (varför nu det var så kul, eftersom han ofta gick förbi vårat hus). När vi gissat och gissat avslöjade pappa:

“Kolomainen!” och skrattade nästan ihjäl sig för att vi gick på samma sak om och om igen.

Nu däremot… kanske 20 år senare, var det min tur att hämnas…

Jag frågade pappa om han kunde gissa vem jag såg i Karlstad igår. Han hade ingen aning. Hahaha, Kolomainen såklart! Jag tror det sved lite att han föll för sitt egen-påhittade skämt, även om jag dragit lite väl länge på hämnden kanske.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *