Browsed by
Month: October 2014

En cykel från Majken med biken

En cykel från Majken med biken

I våras gick min farmor bort. Min farmor hette Majken. Hon cyklade ofta, så hon blev lite känd som Majken med biken i släkten.

När jag nu i höstas ärvde lite efter henne, kändes det inte som att jag behövde tänka två gånger för att bestämma vart en del skulle gå: till en ny cykel såklart. Så det blev det…en sån här svart pärla:

dbs-svart

Med en sån här fin passagerarstol och  skeptisk passagerare:

DSC01213

 

Nu saknas bara en cykelhjälm till mamman. Oerhört nöjd med mitt val är jag i alla fall, och med tanke på att min tidigare cykel hade ca 15 år på nacken och saknade fungerande broms, så var det välbehövligt.

Hur ska man göra egentligen?

Hur ska man göra egentligen?

Igår läste jag en artikel om en tiggare från Rumänien. Hur han varit i Sverige i ett år för att samla pengar till sin dotters operation, för att nu kunna åka tillbaka och ge henne den och betala hennes mediciner. Det stod också om att det ytterst sällan ligger nån sorts utpressning bakom tiggeriet, utan de som tigger gör det för sig själva… och inte för skojs skull direkt. Hur mycket krävs det inte för att kunna sitta på marken utanför en butik en hel dag. Ganska mycket! Jag hade inte klarat det.

Jag tycker att det är så himla svårt att veta hur man ska göra med dem som tigger. De blir ju dessutom fler och fler och de sitter utanför nästan alla butiker där jag brukar handla. Jag brukar alltid fundera över om jag ska ge dem nåt eller inte. Oftast har jag ju inte ens nåt att ge eftersom jag aldrig har kontanter. Ska jag då ens ta ögonkontakt med dem, så de kanske tror att jag ska ge dem nåt, bara för att passera… eller helt enkelt bara titta ner i marken för att springa förbi… inget känns ju vidare bra egentligen.

Så efter att ha läst den där artikeln, så fick jag lite nya funderingar och en annan syn på det. Så idag när jag handlat rundade jag beloppet uppåt och gav tiggaren utanför affären de kronor som blev över… och det kändes faktiskt bra, även om det inte var speciellt många kronor.

Hur brukar ni göra?

Diskmaskinen

Diskmaskinen

Min mamma och pappa håller på att rusta upp sitt kök lite. De bestämde sig dock, lite oväntat (eller inte så kanske), för att behålla sin gamla diskmaskin. Det är inte den nyaste modellen direkt. Den är, tro det eller ej, ända från 1947. Den diskar trots det väldigt bra. Den är energisnål, använder inga överdrivna doser diskmedel, har ett relativt snabbdiskat program. Dessutom har den en inbyggd jukebox. Det kan dagens nya diskmaskiner försöka slå.

Lite nyfikna på hur den ser ut?

Nåt i den här stilen:

21-600x800

Ännu mer pinsamt tyst

Ännu mer pinsamt tyst

Efter att ha fått påpekat för mej att det faktiskt blev ännu tystare efter mitt försök att lätta upp den pinsamma tystnaden nån gång i början på oktober, så gör jag nu ett försök igen… på riktigt… jag lovar!

Pinsamt tyst

Pinsamt tyst

Ni vet hur det är, när det varit tyst alldeles för länge. Ju längre tid det går innan nån säger nåt, ju bättre sak känns det som att man måste säga när man väl säger nåt.

Lite så känns det nu med bloggen faktiskt… som att det varit pinsamt tyst alldeles för länge och att jag måste komma på nåt superduperbra att skriva nu bara för det. Därför får det här bli en icebreaker och så får vi se om det flyter på lite lättare sen.