Browsed by
Month: March 2015

Känslan när…

Känslan när…

Jag måste säga att det känns lite småsnopet när man är på väg från jobbet och upptäcker att det man trodde var hemnycklar när det skramlade i fickan i morse, i själva verket ser ut såhär:

IMG_4958

 

Sonens reaktion på att jag “snott” hans nycklar: Onda ögat!

IMG_6234

 

 

En alldeles färsk 2,5-åring i huset idag

En alldeles färsk 2,5-åring i huset idag

Sin allra första halvårsdag firade Nils såhär:

bad 6 mån

Tänk att det känns så längesen men ändå så nyss, galet!

Idag firade Nils sin 2,5-årsdag med att säga hejdå till gamla huset, gå oss på nerverna på affären genom att vara just som en 2,5-åring ska vara, hjälpa pappa att skruva möbler, cykla, mysa och försöka paja sin fina prinsessballong han tiggde till sig på barnmässan igår, i hopp om att det skulle finnas en leksak i (för det gör det i ballongerna han ser på youtube):

Jag vet att alla säger så, men vad tusan skulle jag ha gjort de här 2,5 åren utan Nils? Man trodde man visste vad kärlek var innan, men då hade man aldrig upplevt den här sorten!… och visst värmde det till lite extra i hjärtat igår när Nils för första gången kröp upp i mitt knä, tittade på mej och sa “Nis äcka mamma” (Nils älskar mamma).

Världens bästa, finaste 2,5-åring:

cykla 2,5 år

Fredagsmys – ett genusperspektiv

Fredagsmys – ett genusperspektiv

Precis samtidigt på Facebook komma dessa bilder upp, med ett enda ord som kommentar, “Fredagsmys”. En bild av en man och en från en kvinna. Är det nån som vågar sig på en gissning vem som lagt upp vilken bild?

mys

 

fredagsmys

Hoppas det var ok att jag snodde dessa Heikki och Fredrika.

Just precis 2 månader kvar…

Just precis 2 månader kvar…

Idag är det exakt 2 månader kvar tills bebisen är beräknad att titta ut. Jag kanske hoppas att det blir några dagar tidigare… eventuellt. Inte fööör många bara.

Det är nån mer som väntar på lillasyster. Nils ska hjälpa till att byta blöja, ge bebisen nappen när hon gråter och så ska han läsa för henne har han bestämt. Han brukar hjälpa mej att “lyfta bebisen” också, eftersom jag har sagt att magen börjar bli tung. Då ställer han sig under min mage och trycker den uppåt så mycket han orkar. Nils är söt. Han kommer bli en toppenstorebror.

Såhär ser då magen ut när det är 2 månader kvar:

IMG_4931

En sån här knapp borde alla barn ha

En sån här knapp borde alla barn ha

Ja, som rubriken lyder borde alla barn ha en sån här knapp: en on/off-knapp.

Röjarbarn:

IMG_4905

Tryck på knappen på bröstet:

 

 

IMG_4907

 

Barnet.. öhm.. somnar?!

IMG_4906

Synd bara att ungen ser ut att rävsova lite.. det verkar vara något slags stand by-läge, precis som på moderna tv-apparater istället för ett riktigt off-läge. Men tänk OM det hade funkat!

För tillfället: ägare till två hertigdömen

För tillfället: ägare till två hertigdömen

Igår skrev vi på det sista för nya huset och fick nycklarna, så i 2 veckor framöver är vi ägare av två hus. I natt är sista natten i det gamla hertigdömet. Det känns lite konstigt faktiskt. Vi har ju ändå bott här i nästan 4 år. Det är vårt första hur och vi (ok, mest Calle) har lagt ner massa tid och jobb på att få huset som vi vill… dock inte hela vägen då det faktiskt, hur vi än gör, saknas minst att rum.

SFDB936278B2519401DB9F253712D247D2B_x

Men i morgon börjar ett nytt äventyr på det här underbara stället:

SFD407AF8DBD08F412580A187509664EE20_x

The living jukebox

The living jukebox

Min bror är lite som en levande jukebox. Lite som en jukebox som på nåt sätt har ballat ur och inte går att stänga av… eller välja låt på… och den stannar inte, även om man skulle stoppa i pengar för att få den att vara tyst… eller dra ur sladden. Vid åtminstone ett tillfälle har det även bevisats att den sjungit i sömnen.

Nu börjar jag undra om jag inte brås lite på honom. Nils och jag tog en dusch ikväll och jag tyckte själv att jag hade vänligheten nog att sjunga trevliga barnsånger för honom. Jag hann väl ungefär sjunga första raden i “nyckelpigesången” och sen säger Nils:
– Nä mamma, inte hunga dussen! (Inte sjunga i duschen).

Bara att hålla käften då… för helt verkar jag inte brås på brorsan.

Sen hände nåt som visar att Nils också verkar vara smittad. Två minuter senare ber han mej sjunga “nyckelpigesången”.. och igen.. och igen.. ungefär 12 gånger på rad. Sen orkade jag inte mer.

Heter detta syndrom nåt eller är det fortfarande fritt fram att döpa det?

Om en liten vecka…

Om en liten vecka…

Om en vecka får vi nyckeln till drömhuset…

Såhär kommer det se ut i sommar:

SFD94C3C344E68842A49A5D4F16F477AE2B_x

Såhär kommer våran vinterutsikt att vara:

Resten får ni komma och uppleva själva!

Namnförslag

Namnförslag

Så, på kvällarna sitter jag och klurar och försöker komma på det perfekta namnet till lillasyster. Hur fint nu än Blåbär (Nils förslag) är, så tror jag att det eventuellt kommer att bli nåt annat.

Vore kul med lite förslag för att se om det kommer nåt nytt som vi inte tänkt på. Kriterier är att namnet ska vara kort och det ska vara svenskt… alltså inget typiskt engelskt (eller nåt annat land heller förstås) eller nypåhittat, flummigt. Så hit me!

Var det ett spökbarn?

Var det ett spökbarn?

En dag för några år sen skickade brorsan den här videon till mej:
[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=ViHTibmxtjU[/youtube]

Jag och Calle spendera vår bröllopsnatt på just Hellefors herrgård, som programmet handlar om. När vi kom till hotellrummet efter festen var klockan mellan 1 och 2 nån gång skulle jag tro. Sen dröjde det väl ett tag till innan vi somnade. Vid 4-5-tiden var det nån unge som sprang runt och förde massa oväsen och skrek som väckte mej och jag minns att jag tänkte: “Vad är det för unge som är uppe och springer vid den här tiden?”

I höstas, si så där x antal år efter detta kopplade jag ihop vad Malins (som är med i filmen) pappa sagt om barn som störde i flygeln och att det då faktiskt inte varit några andra som bodde i flygeln med att jag hade blivit väckt av ett barn vid den där underliga tiden när vi bodde på Herrgården.

Jag funderade så mycket över det där att jag till slut var tvungen att fråga Malin om hon kunde se nåt om vår natt i liggaren. Det visade sig att vi bodde i samma flygel som hennes pappa bott i och det var inga barn som hade övernattat där under vår bröllopsnatt. Så frågan är om det var ett litet spökbarn som sprang och skrek i trappan under natten… eller om det möjligtvis var nån vuxen som lyckades åstadkomma dessa ljud. De vuxna i flygeln var visserligen Malins övernattande släktingar, så hon var inte så säker på att det var de som härjade runt den tiden på dygnet. Spännande!

Det verkar ju försiggå en hel del på Herrgården om man är mottaglig för sån aktivitet. Det hade ju varit spännande att gå Spökvandringen som de hade förr för att få höra lite om de som bott på Herrgården genom tiderna.