Browsed by
Month: July 2015

Det känns som en liten seger…

Det känns som en liten seger…

… eller egentligen en större seger än en liten, när sonen, helt av sig själv, ber att få höra “Långa bollar på Bengt” när vi åker bil idag.
Han är på väg åt rätt håll helt klart! Nu ska han bara lära sig några fler, sen kan vi rösta ner Calle när det gäller bilmusiken.

Nåt ni inte visste om Karlsson på taket(?)

Nåt ni inte visste om Karlsson på taket(?)

Jag och Calle kom in på varför vissa av Astrid Lindgrens figurer är dubbade. Det visade sig att de filmerna delvis finansierades av något tyskt bolag och då ville de ha med nån tysk i filmen, typ Prussiluskan i Pippi Långstrump.

I alla fall började vi diskutera “Karlsson på taket” och det visade sig att båda hade haft så svårt att bestämma ålder på Karlsson… alltså så illa att vi inte visste om det var en gubbe eller en pojke. När jag googlade upptäckte jag att även Karlsson är dubbad. Båda är svenska. Han som spelar Karlsson är bara 10 år då och han som gör rösten är nog betydligt äldre. Jag hittade i och för sig ingen fakta om att det var precis såhär, men min slutledningsförmåga efter insamlad fakta, säger mej att det borde vara så. Så, alltså inte det minsta konstigt att det var så förvirrande för oss. En pojke med mansröst, det gick alltså ihop i en unges hjärna.

Var det bara jag och Calle som hade problem med detta eller finns det fler?

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=Kek9ZxplbP4[/youtube]

Lite besviken blir man…

Lite besviken blir man…

… när man inser att det är lika bra att stoppa in täcket i påslakanet igen OCH det bara är juli. Är det sommar eller hur blev det?
Det var ju en tropisk natt för några veckor sen. Alla andra nätter har det ändå slutat med att jag lagt täcket på påslakanet. Men det svider liksom lite när man måste erkänna att det är lika bra att stoppa i det.

Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 5

Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 5

I fredags var sista dagen att lämna tillbaka Nils jättehög med böcker till biblioteket. Det ledde till en jakt runt hela huset, för inte ska man tro att en biblioteksbok är där den ska vara. Jakten förlöpte förvånansvärt väl, sånär som på en bok. Både jag och Calle vände upp och ner på typ hela huset. Fredagen tog slut och vi tänkte att vi får förlita oss på att de är vänliga nog att bespara oss de typ 12 kr det kan bli i böter eller nåt, bara vi lägger de i drop-lådan under helgen.

Lördagen fortsatte i samma tecken. Vända upp och ner på huset, utan resultat. Inte hade jag lust att behöva köpa loss boken heller, för självklart var det den fulaste och tråkigaste (för mej) som var borta. I ett sista desperat försök går jag upp till Nils rum och där, i bokhyllan, där biblioteksböcker ska vara (men aldrig är), är faktiskt boken. Så nu ligger alla böcker i tryggt förvar i drop-lådan på biblioteket och nu håller vi tummarna för att bibliotekarierna kan vara lite schyssta mot en småbarnsmorsa… annars är det bara att skäms-betala böckerna nästa gång… om det blir nån nästa (man blir ju helt slut av att jaga biblioteksböcker).

SnabbaLina, en egen blogg

SnabbaLina, en egen blogg

Nils fick ju en egen blogg, som ska uppdateras tills han blir gammal och som han själv ska få läsa. Förhoppningsvis kan den hållas hemlig så länge som möjligt. Så nu har även Lina fått en egen blogg, med samma avsikter. Namnet på bloggen var inte självklart, men något som anspelade på hur snabbt tösen kom till världen ville vi ha. Tillslut föll valet på snabbalina. Huruvida hon tänker fortsätta livet med att vara lika snabb återstår att se. Om så är fallet är det väl bara att förslka hänga på helt enkelt.
Jag fick epikrisen från förlossningen och även där kunde man läsa att Lina är ett snabbt barn, även om jag mest tror på att det är skrivet med syftningsfel 😉 Men vem vet, de såg ju att hon var blond trots massa blod i håret.
Ni ser, jag föder mycket snabbt barn:
IMG_5564_Fotor
Bloggen har, precis som Nils blogg, användarnamn och lösenord. Det är inte för att stänga nån ute, utan för att bilderna inte ska vara så lättillgängliga på nätet. Så vill ni komma in på Linas blogg, eller på Nils blogg för den delen, är det bara att säga till.
Bakar Pippi-style… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 4

Bakar Pippi-style… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 4

Jag står och lagar mat och tycker ändå att jag lyckas hålla rätt bra ordning medan jag lagar, vilket kan vara lite svårt, i alla fall för mej. Det brukar ligga massa disk runtomkring som man får ta reda på sen, istället för att plocka undan direkt. I alla fall kände jag mej rätt nöjd den här dagen. Sen vänder jag mej om. Då är jag inte lika nöjd längre. Nils Långstrump har nämligen plockat hälften av innehållet i nedersta kökslådan (den där lådan där alla udda saker hamnat). Jag ska precis sucka och be honom städa när han nöjt tittar upp och säger att han bakar pepparkakor som Pippi Långstrump gör och sjunger glatt att han bakar kakor med Herr Nilsson på. Sen blir jag erbjuden en kavel och pepparkaksformarna, så det var bara att sätta sig ner och stämma in i sången. Vem behöver ett stökfritt kök egentligen?

IMG_5544

I sann Pippi Långstrump-anda passar han även på att stompa och pressa sin plastspindel. Jag måste ha missat den filmen.

Robert Broberg

Robert Broberg

Tillsammans med Svenne Rubins utgjorde Robert Broberg en väldigt stor del av den musik vi (jag och mina syskon) lyssnade på som barn. Jag vet, vi var antagligen inte riktigt som alla andra barn, men så kan det vara. Jag tror att det bara fanns en Broberg-skiva hemma hos oss… då gillade jag nog “Öken” och “Får jag doppa min mjukglass i ditt strössel” bäst. Men är inte det här den finaste?

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=Okr6I_viBHA[/youtube]

Vilken är er favorit med Broberg?

Vad som är lyx

Vad som är lyx

Vet ni vad som är lyx? Att vi har en skog som det bara tar ett par minuter att gå till (eller hade gjort om man inte haft barn i släptåg, för nu tar det nog 10 minuter). I vår skog kan man hitta detta:

IMG_5528

Ja, det är lyx!

I vår skog kan man också hitta dinosaurieryttare som mumsar blåbär. Såna finns inte i alla skogar, det är jag rätt säker på. Ni ser dinosaurien han rider på va? Det är en långhals, ifall det inte var obvious.

IMG_5527

Inget flyt med tv-tablån ikväll

Inget flyt med tv-tablån ikväll

Jag har inte sett speciellt många Beck-filmer i mina dagar, men vid de få tillfällen jag sätter mig för att se en, så är det nästan ALLTID  samma film: den där med flickan i jordkällaren. Hur kommer det sig? Visas den oftare än andra Beck eller är det bara oflyt?

Jag kanske är ute på tunn is nu, men jag hör till dem som inte förstår varför en del folk tycker att  Persbrandt är snygg. Så det finns liksom ingen anledning att se den igen.

När jag zappar över till 3:an upptäcker jag att Titanic precis börjat. Tack vare reklampauser håller den på i drygt 4 timmar! Det är länge det. Och vet ni vad? Jag tillhör dem som inte tycker att Leonardo DiCaprio är snygg han heller.

Det känns som det finns en anledning att vi nästan alltid väljer serier på Netflix eller liknande. Tv-tablån verkar inte gilla mej.

Lite otrogen?!

Lite otrogen?!

En bekant påstår sig vara lite otrogen (dock inte mot en partner eller på ett sexuellt sätt, så ingen behöver bli upprörd). Detta väckte många tankar och funderingar. Kan man vara lite otrogen? Hur då?

Oslagbara

Oslagbara

Av nån anledning, när jag fick den där låten “Oslagbara” på hjärnan, kunde jag inte låta bli att tänka på mej och Emma och vår studietid på Gotland. Jag kunde inte låta bli att tänka på:

Hur vi cyklat från Emma till kåren, vrålande “Heeeeej dickomdickomdack”.
Hur vi gått från Emma till kåren, med sångboken i högsta hugg och sjungit (läs vrålat) precis nästan hela boken på vägen.
Hur halva Visbys befolkning med största sannolikhet antagligen inte uppskattade detta något vidare värst.
Hur jag cyklade in i en trottoarkant på Emmas gård och ramlade i en rabatt och hur Emma skrattade så mycket åt detta att hon också välte.
Hur vi skrattande vandrat Visbys gator dag som natt.
Hur många kvällar vi stått på båda sidor baren, hur vi rockat både i dj-bås och på dansgolv.
Hur vi bryggt fulvin i vårt allrum.
Hur många gånger vi skrattat käkarna ur led.
Hur vi blev så sjukt bra vänner.
Hur mycket galet vi var med om och hittade på.
… och säkert tusentals “hur” till!

Och precis som i sången lever vi nu familjeliv, visserligen inte i samma stad… eller på andra sidan stan, men väl på andra sidan Vänern. Så här är vi nu med våra familjer (och jag älskar hur jag har det nu… men tänker ibland på hur underbart roligt jag hade det då!):

emma IMG_5377

 

Den som inte har levt studentlivet borde ta den chansen… och gärna med en Emma.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=i8O1QzCBo28[/youtube]

Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 3

Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 3

Jag får nog inse att det är slut på det här med sandfri säng… i alla fall så länge tjälen är ur marken. Jag får väl helt enkelt le, vara glad och se det som nattlig peeling helt enkelt. Visserligen kanske inte den mest önskvärda kroppsbehandlingen, men det är ju annars svårt att hinna med sånt som småbarnsmorsa. Här får man vara glad att man hinner borsta tänderna två gånger om dagen och att man får sig en dusch då och då, med eller utan barnsällskap.

En gång i tiden lovade jag en barnfri blogg… plus att här är rätt kommentarslöst

En gång i tiden lovade jag en barnfri blogg… plus att här är rätt kommentarslöst

Det är lite svårt att hålla det här med barn helt borta från bloggen, som ni kanske förstått. När Nils kom var det min ambition att det skulle vara så nämligen. Jag har nu insett att det inte går, då skulle det förbli tomt här. Men tro mej, det kunde varit värre. För att ni ska slippa råka läsa om alla dessa barn, om ni inte vill, kommer jag namnge de flesta inlägg om dem med “Det ljuva livet som småbarnsmamma”, så är ni liksom lite förvarnade, bra va?

Och när jag ändå informerar kan jag informera om att nån liten kommentar då och då i kommentarsfältet där nere skulle uppskattas, bara så ni vet. Det känns liksom lite som en one way communication det här. Just nu känns det lite som att det är Nall Peter som är bäst på att kommentera. Inte tänker ni väl låta en liten dalmas vara bäst? Nä, jag tänkte väl det. Så kom igen!

Dagens på-hjärnan-låt… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 2

Dagens på-hjärnan-låt… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 2

Dagens… eller snarare senaste månadens på-hjärnan-låt kommer helt klart från Nils. Nils var på Mojje med sin mormor och morfar och efter det var han fast i Mojje-träsket, vilket har medfört att han delvis dragit ned mej i fördärvet. I skrivande stund är jag faktiskt helt ärligt sugen på att lyssna på låten, trots att jag vet att det skulle vara förödande… eller kanske bra, jag kan bara refrängen just nu och det blir aningen tröttsamt. När till och med Nils säger: “Nä mamma, inte sjunga den igen”, då är det illa. 2,5-åringar gillar ju annars upprepningar. Just den här 2,5-åringen gillar dessutom, i vanliga fall, Mojje så mycket att han, helt apropå ingenting, sagt detta: “Blå! Jag har sett blå! Hos mormor och morfar…. Mojjeeeeeeeeee!”. Just den 2,5-åringen har jag alltså tröttat ut med en Mojje-sång.

Varsågoda!

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=Jpnmn4_VCO8[/youtube]

Den där Ernst

Den där Ernst

Det finns två personer som min pappa inte är så jätteförtjust i. Den ena är Ernst, den andra är Lotta Engberg … och att inte vara “jätteförtjust i” kanske är ganska milt uttryckt. Så när jag hittade den här bilden på Ernst igår på Facebook var jag bara tvungen att skicka den till pappa:

IMG_5395

 

Pappas svar är klockrent:

– Med Lotta i släptåg!