Browsed by
Month: September 2016

Som en reversed skalbagge

Som en reversed skalbagge

Alltså, typ det värsta som kan hända på natten, är att jag råkar hamna på magen när jag sover. För hamnar jag på magen, då tar jag mej knappt tillbaka… lite som en skalbagge, fast tvärtom. På nåt sätt protesterar ryggen och det gör så sjukt ont och tar alla krafter att vända mej tillbaka. Innan graviditeterna var det min favoritställning. Under graviditeten gick det inte att sova på mage av förklarliga anledningar… och nu går det inte av oförklarliga anledningar.

Så inte nog med att barnen snurrar och stör en på natten, så har de dessutom sett till att jag inte kan sova på mage. Jag tror jag ska träna Lina i att vända runt mej tillbaka när hon märker att jag hamnat på mage.. eller ännu bättre, träna henne lite som en sån där hund som kan förutse epilepsianfall, fast träna henne i att väcka mej när hon märker att jag är på väg att snurra över.

Elin – the bull whisperer

Elin – the bull whisperer

I morse upptäckte vi att grannens tjur hade smitit. Jag tänkte ha vänligheten att locka in den i hagen igen, så jag traskade ut med ett paket knäckebröd i handen och i Calles alldeles för stora gummistövlar. Mina stod i andra hallen, så de kändes för långt bort. Jag tänkte ändå att det skulle bli en lätt match. Jag kände mej lite som en bull whisperer.

Det goda modet försvann rätt fort. Han ville bara äta mitt knäckebröd om jag stod still och höll det precis under nosen. På det sättet kom han inte många meter. Jag fick ge upp och gå hem.

img_0099 img_0100

Och när jag kom hem höll gräsklipparen på att smita också. Den var dock lättare att få fatt på.

img_0102

 

Efter detta fick jag följande sms av ägaren:

img_0110

Jag vet fortfarande inte om det är brodern eller tjuren som gillar svarta bananer. Ingen av dem verkade överförtjust. Vi gick där och lockade, föste, ropade, lirkade och svor i en timme innan vi gav upp. Jag gick till och med ner mej i ett dike. Tjuren är dock fortfarande på fri fot, men nu har mörkret lagt sig, så nu ser vi den inte längre. Och det man inte ser, finns väl inte?! Och jag får väl ge upp titeln som bull whisperer också.

Behöver tips på undanflykter, please!

Behöver tips på undanflykter, please!

Ok, jag gjorde ju ett försök till att börja träna för ett tag sen. Det gick ju ganska bra, tills jag blev sjuk, sen kom jag aldrig in i det igen. Ok, jag blev sjuk efter första löpturen, så det kanske inte var så mycket att komma in i igen. Sen gick mina skor sönder. Då går det ju inte alls att springa.

Nu är jag frisk och har skaffat nya skor. Så vad finns det för undanflykter nu?

img_0097

Ingen som tar ungarna när Calle jobbar på carporten. Nope, det funkar fint att träna backintervaller på baksidan på gården. Så fint att jag ville kräkas. Är det bara att bita ihop att köra på nu eller finns det nån som kan ta mej ur det här?

img_0098

Får väl i och för sig erkänna att det känns riktigt bra när illamåendet lagt sig. Och ja… visst hade det kanske varit bra om jag hade krattat istället. Men nu hade jag ju ursäkt för att slippa undan… måste ju komma igång med träningen.

En solnedgång av sällan skådat slag

En solnedgång av sällan skådat slag

Här hemma byggs det carport. Till helgen ska det bli regn och nu måste taket upp över virket som inte vill ha regn. Calle sliter på och jag försöker hålla barnen nån annanstans. Relativt bra arbetsfördelning.

Har ni sett en sån vacker solnedgång nån gång? Nä, jag tänkte väl det!

img_0079 img_0080

Vad ända in i…?!

Vad ända in i…?!

Idag kastade jag en blick ut genom fönstret. Vet ni vad mitt högra öga skådade? Det vänstra. Nej då, jag hade dock en lärare på högstadiet som hade kunnat svara så på den frågan.

Men i alla fall, när jag tittar ut genom fönstret så får jag mej en ordentlig chock. Jag får nämligen syn på detta:

img_0066 img_0067 img_0068

Ser ni vad han har på sig? Han får syn på att jag försöker smygfota honom där mitt i och försöker röja undan bevisen, men inser nog att det redan är försent.

Nu nynnar han ibland på Rubins OCH han har snott Nils keps, som han i sin tur har snott av Lina. Jag ska nog köpa en egen åt honom… och en tröja… och kanske en skiva. Det blir nog bra det här.

Jag undrar fortfarande hur det gick till… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 35

Jag undrar fortfarande hur det gick till… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 35

Idag var det dags att städa Nils rum. Det har sett ut som en fyra, fem tromber har gått fram där länge nu. Nils var lagom behjälplig och la sig på sängen för att skriva lite istället. Med jämna mellanrum kom han och frågade vad han hade skrivit med sina små krumelurer. För det allra mesta: absolut ingenting, inte ens en bokstav… eller möjligen en, men inte mer.

Efter att ha bett honom hjälpa till sjuttioelva gånger kom han med den här sidan i boken och frågade vad det stod:

IMG_9919

Jag: Det står “mamma, nu ska jag hjälpa dej att städa!”
Nils (ser fundersam ut i en halv sekund och sen skiner han upp): Ja, men va bra! Då är det väl bäst att jag gör det nu då!

Sen började han städa! Vad hände där? Och framförallt; skulle det kunna funka på att lära honom att ta på sig strumporna själv också?

De där eländiga gröna blodkropparna… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 34

De där eländiga gröna blodkropparna… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 34

Så var det dags för första vabben. Nils var riktigt risig när han klev upp i morse. Hostig, snorig, hes och svullen i halsen. Enligt honom själv så var problemet:

“De vita blodkropparna äter inte upp de farliga, gröna blodkropparna!”

Det hör ni ju själva, att det kan ju aldrig vara bra! Så helt klart vabläge i väntan på att de vita blodkropparna hunnit äta upp alla gröna blodkroppar.

Äntligen lite Dalaluft

Äntligen lite Dalaluft

Så äntligen tog vi oss iväg en helg till Dalarna, men hela sommaren hann nästan passera. En jättemysig helg, som borde ha varit längre. Två nätter i mammas och pappas stuga, bärätning (för vissa), trädröjning (för vissa) och bara vara (om man inte hade haft en röjarLina att ränna efter). Lite bilder för den som vill:

IMG_9849
Efter en lång biltur var det skönt att komma ut och sträcka på benen.

IMG_9850

IMG_9856
Nils tyckte att trädet med gubben såg läskigt ut. Lika bra att röja bort det, efter att ha försäkrat sig om att det inte skulle börja prata med honom under tiden.

IMG_9859
Lina spenderade en stor del av tiden vid lingonstubben

IMG_9861 IMG_9865
“Åt vilket håll ramlar den mormor?”

IMG_9866
Sen Nils var på Svenne Rubins för 3 veckor sen har han bott i sin Rubins-keps… eller hans har redan gått sönder och nu är han inne på Linas (som utan protester lånade ut sin 😉 ).

IMG_9868
“Fiskar” lite i dammen

IMG_9869
Nils och en skadeskjuten morfar
IMG_9872

IMG_9873

IMG_9877
Vid Björnstenen. Nils pekar ut vilken nalle som är hans.

IMG_9882
Vi hälsar på i trollgrottan från trollbröllopet. Tyvärr hade trollgrottan förvandlats till en stuga igen, men det var spännande ändå. Lite läskigt var det allt om nåt troll skulle komma gående och med lite tur kunde man hitta kvarglömt trollguld.

IMG_9885

Score! Dock inte utan en viss oro att ett troll skulle komma och vilja ha tillbaka dem.. som ni kanske ser på ansiktsuttrycket.