Browsed by
Month: December 2016

Gud, va faaan!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 42

Gud, va faaan!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 42

Igår och idag har följande uttryck slunkit ur Nils några gånger: “Gud, va faaan!”.

Så har vi pratat lite om att svära och att det är fult. Att tomten inte gillar det och att morfar absolut inte gillar det.
Nils: “Jag ska inte svära till morfar… och inte hemma heller nåt mer. Men vet du vad Lina gör när du inte hör? Hon svär!!!”

Stilleben… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 41

Stilleben… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 41

Vänner till mej lägger då och då upp bilder på vackra stilleben från sina hem… ännu mer nu i jul. Jag blir lite avundsjuk och har inte alls sån kreativ touch. Men sen igår, insåg jag att även om inte jag har den kreativa touchen, så finns det andra i hemmet som har det. Efter att faktiskt ha öppnat ögonen hittar jag här och där små kreationer.

Lina har fått en idé om att det är vackert att sätta in skedar under högtalaren vid tvn.
Vet inte riktigt om jag håller med, men kreativt är det i alla fall.

Jag borde kanske sluta vara avis på andras stilleben och njuta av de som finns här hemma, istället för att tycka att det är leksaker utspridda överallt.

Pokémani… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 40

Pokémani… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 40

Här hemma råder pokémonmani hos en viss 4-årig pojke. Det är typ det enda han ser på ipaden numer. Han sjunger pokémonsånger. Han har en egen pikachu, som egentligen är en gul plastfotboll. Nästan ALLT handlar om pokémon.

Förra veckan, under en vab-dag, kallade han mej Serena under en hel dag. Själv lystrade han bara till Ash. Lina gick under namnet Zoe, men hon var inte så bra på den leken konstaterade Ash och hon lyssnade aldrig när han ropade efter Zoe. Ash låg och mös med Pikachu under en filt halva dagen (den gula plastfotbollen alltså).

Pikachu har för tillfället åkt på time out i garderoben. Den hittade på alldeles för mycket bus och attackerade oss alldeles för många gånger för att det skulle kännas ok.

Det är inga fel alls på fantasin. Det får en väl ändå se som nåt positivt mitt i allt pokémonprat. Nåt mer positivt är den här otroligt vackra teckningen han gjort. Jag är impad, jag hade inte gjort det bättre.

Bröllopsdag nr 8

Bröllopsdag nr 8

Idag firar vi 8-årig bröllopsdag. Jag sitter hemma i soffan med ett glas bubbelvatten. Calle sitter på kontoret. Klockan är 21.48. Mysigt värre!

Varje bröllopsdag kallas något. I år är det gummibröllop. Varje år brukar jag försöka köpa nåt på temat. I år blev det… trumvirvel…. gummibjörnar!


Calle är möjligtvis lite mer romantisk och har skickat hem väldigt vackra blommor. Men det är fusk. Det var inget gummi alls i dem.

Ett tag funderade vi på att fira med ett annat slags gummi. Det finns tydligen glow in the dark till och med. Men sen tänkte vi kanske nej… Ni vet att jag bor på landet. På landet är det väldigt mörkt, när det är mörkt. Tänk då hur det skulle se ut som vi hade glow in the dark och nån skulle se mot vårt fönster. Det skulle ju se ut som en fyr typ. Folk skulle undra. Det är bättre med gummibjörnar… och ev har vi väldigt mycket för höga tankar om hur starka glow in the dark kan vara.

Lite bröllopsbilder känns som på sin plats här också.