Pokémani… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 40

Pokémani… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 40

Här hemma råder pokémonmani hos en viss 4-årig pojke. Det är typ det enda han ser på ipaden numer. Han sjunger pokémonsånger. Han har en egen pikachu, som egentligen är en gul plastfotboll. Nästan ALLT handlar om pokémon.

Förra veckan, under en vab-dag, kallade han mej Serena under en hel dag. Själv lystrade han bara till Ash. Lina gick under namnet Zoe, men hon var inte så bra på den leken konstaterade Ash och hon lyssnade aldrig när han ropade efter Zoe. Ash låg och mös med Pikachu under en filt halva dagen (den gula plastfotbollen alltså).

Pikachu har för tillfället åkt på time out i garderoben. Den hittade på alldeles för mycket bus och attackerade oss alldeles för många gånger för att det skulle kännas ok.

Det är inga fel alls på fantasin. Det får en väl ändå se som nåt positivt mitt i allt pokémonprat. Nåt mer positivt är den här otroligt vackra teckningen han gjort. Jag är impad, jag hade inte gjort det bättre.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *