En mycket modig mamma… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 46

En mycket modig mamma… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 46

Idag när vi matade korna, som omtalades häromdagen, hände nånting utöver det vanliga. Den ena kon råkade få med sig Nils vante i munnen när hon skulle ta brödbiten han hade. Det blev lite väl mycket spänning när vi stod och tittade när hon försökte ta sig ett provsmak… och ännu mer spännande när även tjuren kom och slickade på den och försökte klura ut huruvida den gick att äta.

Tillslut kände jag att jag var väl tvungen att försöka få fatt på vanten. Där kunde den ju inte ligga och det hade ju blivit väldigt jobbigt om de faktiskt tillslut bestämde sig för att äta en galonvante. Jag vet inte riktigt hur en komage tar till sig en sån vante. Dessutom är den nästan ny.
Jag bestämde mej i alla fall för att rulla in i kohagen för att hämta den. Rulla gjorde jag för att jag inte vågade öppna stängslet ifall korna då skulle passa på att smita. Rulla gjorde jag väldigt bra, precis så nära den första kobajsen att jag var millimeter ifrån att snudda. Sen fick jag lite ångest, tänk om inte tjuren ville att jag skulle rycka vanten precis framför mulen på honom. Jag tror dock att han kände sig lite lättad, eftersom han ännu inte hade bestämt för om vanten var farlig eller inte.
Sen rullade jag lika graciöst (som ett kylskåp) ut igen till en mycket imponerad Nils, som var rädd att hans mamma skulle bli stångad och funderade på hur jag inte kunde vara rädd (jag hade lite samma känslor som honom, även om jag nu haft närkontakt med tjuren förut).

Idag var jag hjälten!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *