Och jag blev nästan inte ens förvånad… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 49

Och jag blev nästan inte ens förvånad… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 49

I fredags var det dags för barnens årliga tandläkarbesök. En liten reflektion jag gjorde under besöket:

  • Jag, när jag sitter och väntar hos tandläkaren och får tråkigt: går in i mina egna tankar och slår ner på tempot, kanske bläddrar i en tidning eller fipplar med mobilen.
  • Lina, när hon sitter och väntar hos tandläkaren och får tråkigt: för det första satt hon väl i och för sig inte och väntade och det var ju inte helt oväntat. Det som däremot hände som var oväntat… när Lina får tråkigt hos tandläkaren, DÅ slickar hon på väggen!!!

Men nej, med en vardags med en 4-åring och en 1,5-åring, så blev jag faktiskt nästan inte ens förvånad.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *