Browsed by
Month: August 2018

Trollhelg i Äppelbo

Trollhelg i Äppelbo

Lite bilder från helgen i Äppelbo

Typiska troll… för vem har inte hört om stortrollet som jagar lilltrollet med en motorsåg?
På trolljakt
Storfiskaren!
… och så den andra storfiskaren som lät andra göra jobbet och själv bara tog åt sig äran.
I full trollmundering, redo för Trollbröllopet
Ärligt talat, något av de sötaste troll jag någonsin sett.
Möte med Mäster Grå, han som snidat trollens guldkrona… och som är i kontakt med alla skogens väsen.
Kramas med trollmor, som hade fått låna den vackra guldkronan, som nu även Nils fick testa.
Storfiskarna hjälper fiskdräparn att rensa fiskarna
Det är slitigt att fiska och att passa sig för tröllo!

 

En joggingtur guldkantad med älgflugor

En joggingtur guldkantad med älgflugor

En joggingtur ikväll.

36 minuter och 5,75 km senare…

4 älgflugor senare….

Ser jag ut såhär:

Ingen rekordtid direkt… eller jo egentligen sa runkeeper att det var en rekordtid per km för distansen 5-7 km.  Kan vara att jag var grym idag, eller så beror det på det faktum att de gånger jag satt igång runkeeper sprungit längre eller kortare. Men rekord i vilket fall! Egentligen ingen höjdartid, men det är en joggingtur, ett steg närmare målet och varje steg räknas.

Angående älgflugorna, så petade jag bort en ute, en klämde jag från tröjan inne, en satt i min hårbotten och den fjärde lilla rackarn hade inte släppt sina vingar än utan flög iväg vind för våg i huset. Jag gillade inte någon av flugorna, men den sistnämnda av dem är min less favourite. Vem vet när och var den dyker upp igen?

En liten bebis av luft

En liten bebis av luft

De senaste kvällarna verkar det precis som jag börjat lida av lite kvällsgraviditet. Båda bilderna är alltså från samma dag. Den övre bilden på morgonen och den nedre på kvällen. Det ser faktiskt ut som det kan vara en lite baby på väg… men lugn, det är bara en luftbebis. Men jag älskar den ändå… eller nej, där ljög jag. Den är faktiskt ganska jobbig och inte speciellt önskad. Men det är väl bara att ta sitt ansvar och ta hand om den ändå.

När en sparkcykel är ens vän… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 66

När en sparkcykel är ens vän… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 66

Vi var på tippen förra måndagen. En snäll farbror gav Lina en nästan ny sparkcykel med Elsa på.

Lina kom intraskandes med dem hemma.
Lina: farbrorn sa att jag får ha den utomhus.
Jag: ja, du får ha den ute.
Lina: nej, utomHUS!!
Så parkerade hon den vid soffan i vardagsrummet.
Efter ett tag kom hon och cykeln till mig i köket.
Lina: var är toan?
Jag: Va? Toan? Det vet du väl?!
Lina: är den ute? Cykeln måste kissa.
Jag: ok, ja, den är ute.
Efter 5 minuter kommer Lina tillbaka med cykeln.
Lina: tack tack, det gick bra!
Fantasi verkar inte komma av arvsgener, för då hade det mest spännande för den cykeln varit att den kanske hade fått en låtsastuta, för det hade nog varit det mest spännande jag hade kommit på.
En högaktningsvärd ålder

En högaktningsvärd ålder

Jag rensade kryddhyllan på gamla kryddor. Det var dubbla rader på många ställen förut. Nu är det rätt glest, ärligt talat… och två av dessa är citronpeppar.

Dragonen hade uppnått en väldigt högaktningsvärd ålder. Den gick ut i datum under 2007. Det är 5 år innan Nils kom… och jag tycker att jag har haft honom länge. Det är 11 år sedan den gick förbi sitt bäst-före-datum. Jag har säkert haft den i 13 år. Hade det inte varit så att jag lagt så lite fokus på dragonen, så hade jag kanske sörjt lite att den åkt i soporna. Jag menar: 13 år bah!

Det känns, ärligt talat, inte som att det är riktigt värt att köpa en ny fräsch dragonburk. Jag kanske skulle satsa på en citronpeppar till istället.

Mysbyxorna… ett kärt återseende

Mysbyxorna… ett kärt återseende

Idag blev det ett kärt återseende här hemma. Mysbyxorna åkte fram. De har inte sett dagens ljus på länge. Men idag var det dock lite kyligt.

Det är 23 grader.

Zoomar ni ordentligt kanske ni ser gåshuden på mina armar.

Första arbetsdagen efter semestern… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 65

Första arbetsdagen efter semestern… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 65

Kommer hem från första arbetsdagen efter semestern, skapligt dödligt sliten. Lina bestämde sig nämligen för att inte sova speciellt bra i natt.

I alla fall försöker jag göra något åt denna dödliga trötthet som plötsligt infunnit sig. Jag trycker ner barnen i soffan med varsin skål chips och en Festis. Enbart för att jag själv ska kunna lägga mig i andra soffan med låtsasenergi i form av cola… och lite sympatiätande av chips (barnen ska ju inte behöva äta något sådant själva).

Vad jag inte hade räknat med var sockerkicken. Inte min då, den uteblev… utan barnens! Fan!

Vad gör man inte?… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 64

Vad gör man inte?… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 64

Man vet att man kan göra ALLT för sina barn, när man lyssnar på Sean Banan i en hel halvtimme i bilen. En hel halvtimme borta av ens liv. En hel halvtimme där hjärnan inte förmådde att tänka egna tankar ens. En hel halvtimme där jag kom väldigt nära vad jag tror tortyr känns som. En hel halvtimme där tiden stod still.

När Nils sen avslutade bilturen med: ”Sean Banan är min nya favorit nu mamma. Jag ska göra en ny spellista vi kan ha i bilen”… då var tårarna nära.