När en sparkcykel är ens vän… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 66

När en sparkcykel är ens vän… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 66

Vi var på tippen förra måndagen. En snäll farbror gav Lina en nästan ny sparkcykel med Elsa på.

Lina kom intraskandes med dem hemma.
Lina: farbrorn sa att jag får ha den utomhus.
Jag: ja, du får ha den ute.
Lina: nej, utomHUS!!
Så parkerade hon den vid soffan i vardagsrummet.
Efter ett tag kom hon och cykeln till mig i köket.
Lina: var är toan?
Jag: Va? Toan? Det vet du väl?!
Lina: är den ute? Cykeln måste kissa.
Jag: ok, ja, den är ute.
Efter 5 minuter kommer Lina tillbaka med cykeln.
Lina: tack tack, det gick bra!
Fantasi verkar inte komma av arvsgener, för då hade det mest spännande för den cykeln varit att den kanske hade fått en låtsastuta, för det hade nog varit det mest spännande jag hade kommit på.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *