En förolämpad grävling

En förolämpad grävling

I sommar när jag varit ute och gått, har jag vid två tillfällen träffat på grävlingungar. Den ena av dem tyckte att jag verkade så skoj att den nu har spårat mig hem. På nätterna står den nedanför mitt sovrumsfönster och krafsar runt för att få min uppmärksamhet.

Eller egentligen, så är det så att en grävling terroriserar oss på vår tomt. Gräver i rosorna, gräver i gruset, bökar och stökar.

Härom kvällen fick jag se den nedanför sovrumsfönstret. Jag försökte skrämma den, utan att väcka Lina som sover med dörren öppen några meter bort. Hur frustrerad man än låter när man viskar/väser fram ”bu!” så får det inte en grävling att fly.
Vad som däremot får en grävling att fly, det är när man smäller upp ytterdörren några meter ifrån den och skriker ”BU!”. Den kanske inte reagerar på första buet, på andra buet kanske den reagerar men tittar sig förvirrat omkring. På tredje buet kanske den får syn på dig och flyr i panik. En grävling som flyr i panik ser fruktansvärt rolig ut, ben åt alla håll liksom. Ännu roligare ser den ut när den nästan är för tjock att fly under staketet, så den nästan fastnar. När man då skrattar hysteriskt åt den, då verkar den bli så förolämpad att den inte vill komma tillbaka mer.

One thought on “En förolämpad grävling

  1. Försökte bli av med den grävling som flyttat in under mitt hus på ett annat sätt. Satt med öppen bakdörr och bössan i hand en kväll, men då ville han inte dyka upp. När jag misstänkte att den var ute en eftermiddag lite senare släppte jag in en terrier under huset för att kontrollera. När hunden ko ut ett par timmar senare skyndade jag mig att spärra för hålet i grunden. Grävlingen blev hemlös, men överlevde…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *