Vem är det förresten som kommit på det här med att man ska hålla i en sten när man får håll? Funkar det nånsin? Inte idag i alla fall.

Jag tycker det är så tråkigt. Jag sprang inte ens fort från första början. Jag sprang så pinsamt sakta, att jag helst hade velat springa runt, runt i garaget där ingen skulle se mej. Ändå får jag håll. Jag blir så himla besviken. Jag verkligen längtar efter att kunna springa kilometer efter kilometer och bara kunna tänka på allt och inget… och inte bara tänka på att det gör ont i magen och att jag springer så förbannat sakta. Men men, det kommer väl, om jag är lite envis bara.. och det är jag ju. Calle har läst att det tar 4 gånger innan kroppen slutar vara i chock och faktiskt kommer ihåg att den kan springa. Kanske inte just med de orden då… men typ så.

Det var i alla fall skönt att få komma ut och få lite luft. Det har ju regnat, blåst och varit kallt hela dagen. Jag får se det positivt att jag fick lite finväder och en promenad (jag ser inget alls positivt egentligen, men vill inte låta föööör bitter).

Jag förstår egentligen inte riktigt varför jag får ångest. Jag är ju av den uppfattningen att det är ju bara hår och att det växer ut igen. Jag är ju liksom den som fick för mej att jag behövde prova om det var lika lätt att raka håret på huvudet som håret på benen, så det gjorde jag. Jag rakade bara längst bak i nacken, en ganska stor fläck. Det var lätt, för fläcken blev större än jag tänkt och håret stod rakt ut där bak när underhåret skulle växa ut igen. Men det tyckte jag inte gjorde nåt.

Jag tror egentligen ångesten är mer att jag inte ska bli nöjd och att man då liksom måste låtsas lite att man ändå är nöjd. Inte vill man ju göra nån besviken genom att inte gilla det liksom. Speciellt inte om det blir för kort. Vad kan de då göra åt det? Nej, då är det lika bra att låtsas att man är glad och gråta lite inombords.

Mina krav är egentligen inte så höga:

• lyckas få till något som ser ut som en frisyr, eftersom den alltid hinner försvinna mellan gångerna, eftersom det tar ett halvår mellan varje frisörbesök.
• att kunna sätta upp det i en tofs, men typ gränsfall, eftersom jag gillar mitt hår ganska kort.
• det ska vara en frisyr där man använder plattång eftersom jag har jordens alla självfall samlade i mitt hår, självklart går de alla åt olika håll

Alltså, inte så avancerat, så det ska nog gå bra… ska bli skönt att slippa ha tofs jämt som jag har nu… och blir det kasst så får jag stå ut med tofs ett halvår till tills det är dags nästa gång helt enkelt.

Wish me luck!

Det var en ganska sen joggingrunda. Det regnade tidigare när jag tänkte ge mej ut. Det luktade underbart ute. Det luktar alltid så gott på kvällen med blommorna… nu hade det ju dessutom regnat också, så det luktade lite blöt asfalt också. Det enda jobbiga nu är alla blommor som luktar gott… typ häggen. Den blir jobbig i näsan och ögonen… men det får man stå ut med, det är ju nästan sommar.

Den här gången får ni ingen flashig bild på min jogging-outfit. Jag råkade nämligen sätta på mej ett par marinblå shorts och en limegrön t-shirt. Jag hade visserligen en löparjacka över också, annars hade jag behövt springa jättefort så ingen skulle hinna se färgkombon. Nästa gång kanske jag ska tända lampan i källaren så jag ser färgerna innan jag kommer upp, är färdigklädd och därmed inte orkar gå ner och byta igen. Ni får hålla till godo med bilden från förra gången… här är den.

Ser ni vad jag ser? E-type har blivit gammal! Jättegammal! Så kan han ju inte göra väl?! Han ska ju se ut såhär (bild från här):

Om han blivit och se sådär gammal ut, betyder det att det gått ett antal år sen den andra bilden togs. Det betyder det att jag antagligen blivit lika många år äldre som E-type har. E-type såg inte så speciellt gammal ut när han var poppis. Därför är han inte som en del andra, att de alltid sett gamla ut. Därför blir jag nog lite chockad när han faktiskt är ganska gammal nu. Sen finns det ju personer. som till exempel Lotta Engberg, som alltid sett gamla ut och därför blir man nog aldrig chockad över att se henne… åldersmässigt i alla fall.
Hänger ni med på vad jag menar? Såna som alltid varit den åldern, att man tyckt att de sett gamla ut (i förhållande till sig själv) kommer ju alltid att se gamla ut. Lite krångligt, jag vet… men men.
Summan av kardemumman: E-type ser gammal ut… det är lite läskigt.

I och för sig har inte hockey-VM stört mej speciellt i år. Det är inget program jag brukar följa på tv, så med andra ord inget program jag har saknat. Jag ska nog sluta vara hockey-bitter och låta er som gillar hockey, ha er hockey. Men nu får ni ha den om ett år igen.

Bara för allmänbildningens skull kanske nån kan tala om för mej sen hur finalen gick!?

Nu får jag be om ursäkt i förväg till alla jag kommer träffa imorrn. Det kommer stinka en del vitlök. Kan i alla fall sova med öppet fönster i natt utan att vara rädd att nån vampyr tar sig in.

Idag hade jag handsfreen igen. Jag tänkte testa detta:

Jag: Hur mycket är klockan?

Mobilen: Ringer Peter Wiker hem!

WTF? Hur kan den höra så galet fel? Här börjar jag i panik försöka stänga av ringningen och det vet väl alla, att när man försöker göra nåt i panik går det inte speciellt bra. Det hann gå fram några signaler, men eftersom klockan inte var så sent på eftermiddagen tänkte jag att det nog inte gör nåt, eftersom ingen antagligen var hemma. Om nån var hemma blev det en ful busringning då.

Jag tog mod till mej och provade igen… med fingret redo på rätt knapp den här gången, ifall det skulle bli fel igen.

Jag: Vad är klockan?

Mobilen: Klockan är 13.07

Så ska ni testa detta, använda rätt ord, annars kommer ni också ringa Peter Wiker.

Vi har hantverkare hemma hos oss nu… eller inte just nu, men nu om dagarna. De ska byta ut några kakelplattor i det nya badrummet. De har av nån anledning spruckit… plattorna alltså. När det gäller hantverkare brukar det ha en tendens att dra ut lite på tiden. Det har det gjort den här gången också. Det kan kanske vara för att en person gör tidsplanen och en annan jobbar. Jaja, skit samma. I vilket fall som helst behövde vattnet stängas av idag. Istället för att stänga av allt vatten pluggades de berörda igen och vattnet i huset fick lite mindre tryck bara. Lite mindre tryck har funkat jättebra tills vi skulle duscha. Tänk er den sämsta av alla sporthalls- eller idrottsanläggningsduschar ni duschat i… och så drar ni ner 10 gånger till på trycket. Det var i alla fall varmt vatten och det var tur, för det gick inte att stänga badrumsdörren.

Nu ska jag nog värma mej med lite te eller en filt efter den där kallduschen.

Här hade jag först tänkt lägga upp en bild på läckerheterna, men sen tänkte jag: vem har inte sett jordgubbar och glass innan?! Så då besparade jag er bilden och mej besväret.

I morse var vi inte riktigt lika effektiva och det var skönt. Göken däremot… han höll igång den här natten också. Det måste vara en ung gök, eftersom den orkar göra två all-nighters på rad.