Eyeline

Jag fick en fråga från Anette här om dagen. Hon undrade vem den där Anders, som dyker upp i tid och otid här på bloggen och hemma hos mej, är egentligen. Anders är ju nästan lite som en lillebror för mej. Vi bodde i husen bredvid varandra när vi bodde i Hällefors. Anders har en syster också, som heter Anna. Hon dyker inte upp lika mycket i tid och otid, men det är väldigt trevligt när vi väl ses. Vi var de allra bästa lekkompisarna och är fortfarande jätttejättebra vänner.

Så här nära bodde vi:

Då är det väl inte så konstigt att vi nästan är som låtsassyskon allihop!? De var ju de bästa lekkompisarna man kunde tänka sig. Vi var nästan lika gamla allihopa och de bodde ju supernära. Nu är det så himla bra att jag faktiskt bor i samma stad som båda igen och inte superlångt ifrån dem. Till Anna tar det ju faktiskt bara 20 minuter att gå.

Det här brukade vi leka ibland när vi var små:

Sugproppen – Anna var sugpropp och höll fast oss så hårt hon kunde och vi skulle försöka ta oss loss. Anna är nog världshistoriens bästa sugpropp.
Smyga i stugan – Man började vi vårat garage och man skulle ta sig upp lekstugan utan att bli sedd av den som var i lekstugan. Den som var i lekstugan fick spana i fönstren och ibland öppna dörren för att få syn på oss andra och vi fick gömma oss bakom allt vi kunde.
Ingentinget -  vi lekte att vi blev jagade av det svarta ingentinget… typ som i “Den oändliga historien” och klättrade och kröp högt och lågt i trädgårdarna.
Vi spelade också så klart massa fotboll! Sen hade Anna och Anders dessutom en gungbräda som hade en häst i varje ända istället för att bara vara en vanlig planka, hur bra lekkompis är man inte då?

Så Anette, jag hoppas det är ett bra svar, och ett antagligen långt mer utvecklat (invecklat?) svar än du hoppats på.