Alltså, typ det värsta som kan hända på natten, är att jag råkar hamna på magen när jag sover. För hamnar jag på magen, då tar jag mej knappt tillbaka… lite som en skalbagge, fast tvärtom. På nåt sätt protesterar ryggen och det gör så sjukt ont och tar alla krafter att vända mej tillbaka. Innan graviditeterna var det min favoritställning. Under graviditeten gick det inte att sova på mage av förklarliga anledningar… och nu går det inte av oförklarliga anledningar.

Så inte nog med att barnen snurrar och stör en på natten, så har de dessutom sett till att jag inte kan sova på mage. Jag tror jag ska träna Lina i att vända runt mej tillbaka när hon märker att jag hamnat på mage.. eller ännu bättre, träna henne lite som en sån där hund som kan förutse epilepsianfall, fast träna henne i att väcka mej när hon märker att jag är på väg att snurra över.