Eyeline

Dubbel otur 

I torsdags var vi på skolresa i Rottneros. En fågel bajsade på mitt ben. Av alla drygt 100 ben som fanns i lekparken bajsade den på mitt. Det var inte kul. Mina kollegor tyckte att jag skulle köpa en lott. Jag köpte två!

Precis som jag misstänkte var det otur på lotten också. Ingen vinst.

Fåglar förstår sig inte på skraplotter!

Tagged with:
 

Livet på landet

Hemma hos oss brukar glassbilen komma varannan fredag. Vi väntar på den eftersom det är det enda stället vi hittat laktosfri sandwich på. Den kom inte förra fredagen, så vi tänkte då att det var dags idag. Vi väntade och väntade. Vi väntade så intensivt att Nils tillslut “hörde” glassbilen varannan minut.
Jag tänkte att det var lika bra att googla när den kan tänkas dyka upp. Det känns låååångt!

Tagged with:
 

Bröllopsdag nr 8

Idag firar vi 8-årig bröllopsdag. Jag sitter hemma i soffan med ett glas bubbelvatten. Calle sitter på kontoret. Klockan är 21.48. Mysigt värre!

Varje bröllopsdag kallas något. I år är det gummibröllop. Varje år brukar jag försöka köpa nåt på temat. I år blev det… trumvirvel…. gummibjörnar!


Calle är möjligtvis lite mer romantisk och har skickat hem väldigt vackra blommor. Men det är fusk. Det var inget gummi alls i dem.

Ett tag funderade vi på att fira med ett annat slags gummi. Det finns tydligen glow in the dark till och med. Men sen tänkte vi kanske nej… Ni vet att jag bor på landet. På landet är det väldigt mörkt, när det är mörkt. Tänk då hur det skulle se ut som vi hade glow in the dark och nån skulle se mot vårt fönster. Det skulle ju se ut som en fyr typ. Folk skulle undra. Det är bättre med gummibjörnar… och ev har vi väldigt mycket för höga tankar om hur starka glow in the dark kan vara.

Lite bröllopsbilder känns som på sin plats här också.

Tagged with:
 

Nils har haft feber sen i måndags kväll. Idag är det måndag igen. Väldigt många dagar inne i huset med andra ord.

Vi har ju fått möss i huset. Idag kom en kille ifrån Nomor för att kolla vart de möjligtvis kom in och höll hus. När grabben står med huvudet upp i taket för att kika på vinden kommer Nils på den briljanta idén (killen trodde säkert han var safe där uppe en stund, efter det att Nils redan tjatat hål i huvudet på honom om ditt och datt) att han ville visa sitt rum. Så han bjöd in killen på sitt rum. Muskillen var artig nog att tacka ja och Nils visade stolt upp sitt rum och alla sina grejer, med stor inlevelse och ljudeffekter, tills jag tyckte att nu var det alldeles nog. Då tyckte Nils att jag skulle visa mitt rum.

Jag ska inte säga att jag var frestad att visa mitt rum direkt, men det var läääänge sen jag träffade folk…

I alla fall, när Nils frågade om han fick visa sin gitarr (som han fick när han fyllde år), då la han benen på ryggen. Smart drag! Jag hade tyvärr inte samma val.

Tagged with:
 

Nu är det höst!

Nu är det med all säkerhet höst. Jag gillar höst. Det är kallt, löven är gula, naturen är vacker och luften är klar. Det allra säkraste tecken på höst och kallare väder verkar dock vara att hyresgästerna är tillbaka… eller åtminstone en, än så länge. Det rasslar och trippar i mellantaket. Jag väntar med olustig spänning på vart den första synliga ska dyka upp. Möss var verkligen mycket sötare innan vi hade med dem att göra. Jag gillar inte möss. 

Tagged with:
 

Alltså, hur många inombordsutbrott kan en få innan en får hjärtinfarkt eller att det pyser ut genom öronen? Varje läggning med Lina tar mej 5-10 inombordsutbrott närmare vad det nu är som händer i alla fall.

När Calle lägger Lina tar det typ 5 minuter. Han stryker henne över ögonen när hon dricker sin mjölk och sen somnar hon.

När jag lägger Lina äter hon sin mjölk och jag stryker henne över ögonen och så somnar hon… tror jag! ALLTID, tror jag det! Sen går det 1-2 minuter, sen hittar hon en magisk extra energi. Då hon tar sin lilla pluttiga hand och snabbt som blixten sliter hon ut nappen och kastar iväg den. Hinner jag då inte med och hon hör hur den landar på golvet, DÅ… DÅ är det kört. Då finner hon så mycket extra energi att hon vaknar helt igen. Landar den inte på golvet, då hittar hon sakta, sakta lite energi, tills hon är vaken igen. För får hon tillbaka nappen, kastar hon den snart igen. Får hon inte tillbaka nappen, då vaknar hon därför.
Sen flyger det nappar hejvilt. Så många nappar att mitt napplager på 5-6 nappar tar slut… två gånger tar det slut. Och varje gång jag måste samla ihop dem från golvet igen. DÅ vaknar hon en aning.
Det är då alla mina inombordsutbrott bubblar!
Det är då jag överväger att knacka henne lite lätt på nåt bra ställe i huvudet. Det är då jag letar nånstans i minnet efter om jag inte hört nåt om nån punkt på kroppen som gör att en somnar så fort nån klämmer där. Det är då jag funderar på att strypa ut henne, ni vet, bara strypa lite, så hon liksom somnar.
Men sen, helt magiskt, oftast minst 40 minuter senare. Då somnar hon.

Och DÅ, just DÅ, då är hon faktiskt inte ens söt när hon sover… men sen går det en halv minut, och sen blir hon ganska söt igen.

img_0177

Tagged with:
 

Som en reversed skalbagge

Alltså, typ det värsta som kan hända på natten, är att jag råkar hamna på magen när jag sover. För hamnar jag på magen, då tar jag mej knappt tillbaka… lite som en skalbagge, fast tvärtom. På nåt sätt protesterar ryggen och det gör så sjukt ont och tar alla krafter att vända mej tillbaka. Innan graviditeterna var det min favoritställning. Under graviditeten gick det inte att sova på mage av förklarliga anledningar… och nu går det inte av oförklarliga anledningar.

Så inte nog med att barnen snurrar och stör en på natten, så har de dessutom sett till att jag inte kan sova på mage. Jag tror jag ska träna Lina i att vända runt mej tillbaka när hon märker att jag hamnat på mage.. eller ännu bättre, träna henne lite som en sån där hund som kan förutse epilepsianfall, fast träna henne i att väcka mej när hon märker att jag är på väg att snurra över.

Tagged with:
 

Jag känner mej inte jättesmart eller vidare vaken, när jag sitter och muttrar för mej själv över hur lite sourcreamchipsen smakar, för att senare (efter typ halva skålen) konstatera att jag inte äter sourcreamchips utan lättsaltade. Oflyt! Men annars är det en rätt hyfsad lördag….

Tagged with:
 

Linas ena sko försvann nån gång vid lunchtid. I eftermiddags åkte vi till stranden. Jag letade, som en tok, efter Linas sko, men hittade den inte. Hon fick åka utan skor.
Vi kom hem. Jag letade vidare efter Linas sko. Hittade den inte. Hittade andra av Linas udda skor dock… alltid nåt.
Jag gav upp!

Efter läggdags ska vi ta lite vin som blev kvar sen middagen… det blev så lite kvar i flaskan efter lite vin, så det var lika bra att ta allt. Tur var det, för när jag öppnar glasåtervinningslådan och ska slänga flaskan ligger skon där. Vin är bra!

Sen blev det vin på balkongen, ända tills getingarna jagade in oss, för att vi försöka måla staketet utanför deras bo. Tycker att det borde ligga i deras intresse också att ha ett fint staket, men tydligen inte.

Meeeeen… vi har vin och skon är hittad.

IMG_9327

Tagged with:
 
Tagged with:
 

Årets första myggbett

I fredags fick jag årets första myggbett. Det verkar inte bara vara årets första, det verkar också vara årets drygaste… men som tur är, inte speciellt kliigt.
Så nu verkar säsongen vara igång, redan!?
Har ni märkt att myggor verkar ha muterats de senaste året? Förr så hörde man dem ju lång väg och de var typ bara framme när inte solen var det. Sen började de ljudlöst sväva runt i solen… och nu då? Mitt under en annalkande hagelskur.

IMG_8289

Tagged with:
 

Rena High Chaparral

Vet inte om ni kommer ihåg förra försommaren när den ena grannen sköt den andra grannens tjur. Det var ju lite action.

I lördags var det action på första parkett. Nu var det återigen dags för lite tjurjakt. Den här gången var det en tredje granne som sköt sin egen tjur. Den var lite galen… tydligen. Den råmade, frustade och skrapade. Sen ringde grannen på och sa att snart smäller det.
Det var ett väldigt relativt snart. Vi stod och spanade i fönster och var väldigt beredda på ett snart. Det blev typ 15 snart innan det riktiga snartet kom (det är snart under ungefär en timmes tid, för er som undrar). Det är tydligen inte bara att skjuta en tjur. Speciellt inte om den (garanterat medvetet) ställer sig framför elstolpar hela tiden.

Jag inser att jag skulle bli en väldigt dålig jägare, för jag tyckte det här var riktigt otäckt. Jag har svårt att döda nåt så stort som en humla.

Efter smällen, som egentligen inte var speciellt mycket till smäll, kom en rad av frågor från en mycket fundersam 3,5-åring. Den största frågan stor fortfarande obesvarad: Vart är tjuren nu?
Antingen är den under marken… eller så är den kött.
Vi får se om vi kommer få svar på detta… snart hoppas jag.

Tagged with:
 

Lite jobbig känsla…

Lite jobbig känsla när man precis har rullat nästan 1 kg köttbullar och sen kommer på att man glömde krydda skiten.

IMG_7654

P.S. Jag har fått lite 3-åringshjälp att “rulla” köttbullarna. 3-åringen ville hellre göra plattade köttmonster istället.

Tagged with:
 

I helgen skulle jag få en välförtjänt barnfri helg. Jag säger inte att det inte är kul att vara hemma med mina barn, men ibland kan även den bästa behöva en liten paus. Idag hade jag definitivt behövt en paus. Men så tänkte inte barna riktigt.

Den här “barnfria” dagen har jag byxorna fulla med snorspår… och NEJ, det är inte ens mitt eget snor.

IMG_7515

Jag har, enligt min ringa åsikt, byggt en mycket vacker giraffminifamilj.

IMG_7526

Och tro det eller ej, men jag har faktiskt åtminstone fått 2 barnfria minuter när jag var på toa… så, vem är jag att klaga egentligen!? Lite barnfri har jag ju faktiskt varit.

Tagged with:
 

Går på toa. Lina kryper runt på golvet. Nils kommer in och stänger dörren.
Nils: Vill du vara ifred?
Jag (ser oerhört förvånad ut): Ja tack!
Nils: Ok!

Sen låser han dörren… fortfarande på min sida dörren dock.

Jag: Men jag skulle väl få vara ifred?
Nils: Jag vill vara med dej när du är ifred.

Typ 3 timmar senare:

Nils: Jag måste bajsa, följ med mej!
Jag: Ok, jag följer med och om du vill vara ifred kan jag vänta med dej.
Nils (sätter sig på toan): Jag vill vara ifred!
Jag (jävlas): Ok! (Stänger och låser dörren)
Nils: Jag vill vara ifred själv… gå ifrån!

Hur kommer det sig att det är ett alternativ för honom, men inte för vissa andra?!

Tagged with:
 

Inte utan att man ångrar sig… liiiite

När man kommer hem från att ha varit bortrest en vecka och bestämmer sig för att vara den som tar tag i tvätten, kommer till tvättstugan och det ser ut såhär, då är det inte utan att man ångrar sig lite smått.IMG_7247

Tagged with:
 

För ett tag sen började vi se lite spår av att vi kanske fått husdjur. Förra fredagen, när jag var själv hemma, hörde jag plötsligt hur det prasslade i köket. Lite olustigt kändes det att gå för att titta. Hade lagt ett par pizzakartonger vid dörren, som mellanlandning innan soptunnan. De dansade nu… eller hoppade… däri satt en liten rackare och smaskade på smulor.
Ringde till Calle för att fråga vad jag skulle göra. Han tyckte jag skulle hoppa på den! Jag var lite orolig att det skulle skvätta mus på mej, så jag gick för att hämta mina skor (som om det skulle ha hjälpt mot musskvätt). Sen tog jag sats och hoppade för allt jag var värd! Musen hade självklart hunnit undan och jag landade på pizzakartonger, som blev väldigt hala mot klickgolvet och jag sträckte mej i låret… kul!
Ungefär då kom Calle hem. Vi bestämde oss för att jaga ut musen hellre än att försöka döda den. Jag fick i uppgift att jaga mus och fösa den utåt och Calle vaktade så den inte skulle springa in. Den sprang in. Calle tyckte vi skulle byta, för han tyckte inte jag föste bra. Calle började springa runt med två flugsmällare och musen sprang fram och tillbaka… tillslut föste jag ut den.

Här tyckte vi att det var lite läge att köpa ordentliga råttfällor och inte såna där kassa i trä, som är med musmatare än musfångare. Vi fick 3. Sen byggde Calle en spärr under diskbänken, där de verkar komma in och vi fick gift utomhus. Nu har det varit tomt ett tag.

Här ser ni vad de små nattgästerna haft för mej… äta napp och perforera ett värmeljus. Ett öga för konst, de små mössen.

IMG_6605

IMG_6624

Tagged with:
 

Lite adrenalinpåslag

Vi har hemlarm. Det är bra. Det känns tryggt, speciellt när vi bor lite avskilt från allt, utom från två grannar. I morse gick larmet kl 5.15 typ. Det var lite läskigt. När Verisure ringde upp sa de att det var från nedervåningen. Ännu mer läskigt. Killen kunde inte se nåt på kameran och dörrarna var fortfarande låsta, så han föreslog en spindel på kameran. Hmm, who knows?

I eftermiddags när jag var ute gick larmet igen, fast på övervåningen. What!? Det syntes inget på kameran den här gången heller. Har spindlarna blivit tokiga? Eller flugorna? Antingen det… eller ett husspöke. För de fastnar väl inte på bild?

Tagged with:
 

I fredags var vi och tog passfoton, Nils, Lina och jag. Det ska bli väldigt intressant om vi blir insläppta när vi ska till Kanarieöarna senare i höst.

Nils var först ut, hans bild är det visserligen inga fel på, förutom att han har hela ansiktet fullt med banan. Det är i och för sig lätt löst när vi kommer till passkontrollen. Ge ungen en banan!

Sen var det min tur. Nils tyckte vid det här laget att det var tråkigt. Han bestämde sig för att träna på att hoppa… från stegen han fått stå på när han tog sitt passfoto, samtidigt som han höll i barnvagnen. Ramlade Nils drog han vagnen med sig i fallet, med Lina i. Det hände, just när jag tog min bild… jag skelar nåt djävulskt, det är inte lätt att titta in i kameran samtidigt som man tittar på sin vilda 3-åring. Jag ville INTE ta om bilden, vem vet vad som hade hänt då.

Sist ut var det Lina. Henne fick jag hålla upp… med raka armar, rakt ut. Hon väger inte så mycket i vanliga fall, men just då var knappt 6,5 kg väldigt mycket. Det krävdes mer än en omtagning… snarare 10 typ. Tillslut fick vi till en bild när hon har ögonen mot kameran och inga fingrar i munnen. Däremot gapar hon och dreglet rinner. Jag var helt svettig.

Jag vet inte vem av oss som kan komma att känna sig mest nöjd med sin bild och som sagt, vi får se om vi ens blir insläppta i landet…

På väg ut möter vi en dement tant med hennes son. Hon får syn på Nils och kvider av lycka och sträcker ut armarna mot honom. Vad är dealen med tanter och barn? Nils ser aningen nervös ut och det blir lite konstigt stämning, för sonen (som ju säkert själv är pensionär) tycker nämligen inte att han ska flytta på sin mamma. Så medan vi väntar på att få komma förbi rättar jag till Linas mössa och sen vänder jag mej om för att mötas av synen: Nils har krupit in i tantens famn och kramar henne tillbaka. Gulle-Nils! Sen går han nöjd därifrån.

Jag ser inte helt fram emot när det är dags att hämta ut passen.

Tagged with:
 

Anledningen till att det varit så himla glest uppdaterat på sista tiden är att jag bara haft amning på hjärnan… och det finns väl en gräns för hur mycket amningsprat gemene man står ut med. Men nu kommer just den kvoten gemena man står ut med.

I alla fall har den lilla fisen inte alls gått upp som hon ska, på någon av kurvorna, alltså varken längd-, vikt- och huvudmåttsmässigt. Jag har läst mej till att en nöjsam viktuppgång är 100-200 g i veckan. När vi började mäta Lina per vecka hade hon gått upp 60. Ersättning behövde till och det var där min hjärna slog tilt. Jag kände mej grymt kass som inte klarade av att ge min bebis så mycket mat att hon växte normalt. Sen att det inte är normalt att en bebis nöjer sig med nappen istället när hon är hungrig och på det sättet inte direkt gjorde att mjölkproduktionen ökade, det var inget jag räknade in. Så i flera veckor nu har alltså det enda som gått runt i mitt huvud varit amning.
På BVC började jag gråta (eller gråta och gråta, men två envisa tårar fick i alla fall inte att hejda) när sköterskan frågade om jag tyckte det var jobbigt och hon var förvånad att jag SÅ gärna ville amma, kändes det som. Jag fick en kram, så liten att den var över innan jag förstod att det var en kram, när jag egentligen ville ha jordens största…i alla fall fick jag en övertygelse om att det inte var mitt fel och en nässpray som kanske skulle hjälpa, men antagligen mest var för att hon tyckte synd om mej.
Tillslut köpte jag i alla fall modersmjölksersättning, trots att det var något jag dragit mej för enormt. Vet ni vad? Det var inte alls så hemskt. Jag ammar mestadels och kompletterar lite med ersättning när hon vill ha… och helt plötsligt har den lilla fisen gått upp 300 (!) g på en vecka.  Så nu kan jag helt plötsligt tänka på annat… barnet växer och jag dog inte av att införa lite ersättning.

Så nu kanske jag kan komma på att tänka på andra saker att skriva också, för nu känns det inte lika farligt och hopplöst längre. Men det är så hemskt när man känner sig så otillräcklig och många tankar och funderingar som gick runt under några veckor. Hur kommer det funka? Kommer mjölken ta slut helt hos mej? Kommer hon lättare dra på sig sjukdomar nu? Det konstiga är att jag kan känna mej hur kass som helst när jag tvingas ge ersättning, men jag tänker liksom inte så om någon annan. 

Jag skrev ju inlägg för ett tag sen om att vi hade svårt att få barn och var det för att kanske hjälpa nån som är i samma sits. Nu däremot, är jag sugen på att få tips och erfarenheter från er. Jag har ju hört att detta faktiskt inte är så ovanligt med andra barnet, så någon borde väl ha några tankar, tänker jag. 

I alla fall är hon fortfarande en rund, go och pigg liten filur, som utvecklas för fullt.

IMG_6079

Tagged with:
 

“Plötsligt gådde den sönder!”

Nils är själv i vardagsrummet och plötsligt smäller det till. Jag går dit för att titta vad som händer. Nils står och tittar på högen på golvet: “Plötsligt gådde den sönder!”. Luriga rackare, såna där ljuslyktor, som bara går sönder sådär… plötsligt!

IMG_6096

Tagged with:
 

Men ni får väl roa er själva!

Det har varit lite glest här ett tag. Det beror på att vi under senaste veckan tampats med följande i huset:

  • En extremt febrig 3-åring.
  • En 3-månaders som går på matklocka, som ringer varannan timme, eftersom hon inte vill växa som hon ska.
  • En stor hög jord som ska köras ut i trädgården eftersom en grävare som grävde ner en ny avloppstank tog vår befintliga gräsmatta och förvandlade den till en hög med jord som inte duger att så nytt gräs i.

Bristen på man har också varit en orsak. För mitt bland feber, matande och sjukhusbesök till följd av feber, var han skickad till Stockholm på på jobb.

Följande har alltså lett till att ni fått roa er själva under veckan…. hoppas det gått bra! So tell me, vad ska jag roa er med under kommande veckan?

Tagged with:
 

Lite kontraster

Jag vet att det här känns lite som en petitess om man tänker på inlägget sen i förrgår, det om svårigheter att bli med barn. Men jag har fått en finne I(!!!) näsan… och det gör faktiskt lite ont. Jag sökte inga sympatier i det inlägget från o förrgår, utan ville bara dela med mej av mina erfarenheter… nu, däremot, är jag ute efter era fulla sympatier.

Tagged with:
 

Det där med att få barn… eller bli med barn för det första, det är inte så himla lätt alltid. Det är inte alls säkert att det går sådär lätt som man fick intrycket av under sexualkunskapen i högstadiet. Då kändes det ju nästan som att man skulle bli gravid om man råkade titta lite fel på någon… eller ok, kanske inte riktigt så illa, men herregud, så fort man hade oskyddat sex, då verkade det ju som att man skulle bli gravid.

Så lätt gick det inte alls för oss i alla fall. Jag har funderat lite på att skriva om det här länge och har nu tagit mej tid. Detta för att jag känner till flera bekanta som har det svårt och jag hade verkligen önskat att någon hade pratat om detta under tiden vi hade svårt. Då kände jag mej verkligen ensammast i hela världen… tills en kompis skrev just att de hade haft svårt. Då kände jag lite hopp igen. Det är sån himla tabu att prata om detta känns det som. Folk vet inte vad de ska svara om man nämner något om det. Men hur ska man då veta att det faktiskt kan ta betydligt längre tid än man tänkt? Så jag hoppas att det här kanske kan hjälpa någon i alla fall.

När vi började försöka få till Nils hade jag föreställningen om att det skulle gå lätt och snabbt, sådär som det verkade som det skulle hända, när man läste om det i högstadiet. Det gjorde det inte. När vi hade försökt i nästan ett år tog jag kontakt med vårcentralen som skickade en remiss till fertilitetskliniken. Bara där kändes det konstigt. Är det något fel? Jag fick åka dit och lämna blodprover och Calle fick lämna ett annat mindre roligt prov. Det visade sig att jag hade underproduktion i sköldkörteln och det kan tydligen påverka. Jag har ingen regelbunden mens och det kan tydligen vara en följd av detta. Jag var dock övertygad, vid det här laget, om att det inte var problemet för så har det alltid varit och jag var säker på att det här med sköldkörteln tillkommit senare än att puberteten inföll. Calles prover visade tack och lov bra. Jag fick börja äta medicin för att få till en normalt fungerande sköldkörtel och vi skulle återkomma om ett år. Det var ett långt år!

Under det här året hann många tankar snurra och det kändes inte som att något ändrade sig i min kropp. Jag fick ingen regelbunden mens. Ingen hade direkt informerat om vad nästa steg skulle bli, så vi hade noll kunskap. Vi var rätt övertygade om att det skulle behöva bli adoption. Det kändes riktigt tufft eftersom jag verkligen ville vara gravid. Jag har en kompis på Facebook som jag ville frågade om detta, eftersom han adopterat. Visserligen för ganska många år sen, men det kändes som han satt på info om detta. Det var inte det lättaste dock. Hur skulle jag fråga? Vad ville jag egentligen veta? Och ville jag veta? Det kändes som att man gav upp det andra lite då. Jag tror jag började chatta med stackaren i stort sett varje kväll, då han var online, i minst ett par månaders tid… utan att komma mej för att fråga. Ett par gånger hade jag skrivit frågan, men sen suddat… eller så skrev han att han skulle lägga sig innan jag hann skicka… och så var det bara att börja om och samla mod i några dagar igen.

I vilket fall som helst, efter 9 månader tyckte jag att det hade gått nog lång tid och ringde upp fertiliteten igen. Vi fick komma in igen och de konstaterade att jag antagligen inte har ägglossning mer än 2-3 gånger per år och då är det ju inte så lätt att pricka in. De gjorde en spolning av äggledarna för att se att inget satt i vägen. Sen fick jag äta Pergotime, ägglossningsstimulerande tabletter. Det tog sig på första försöket, men slutade i ett missfall. Nästa gång, 30:e månaden vi försökte, så började äntligen lille Nils att gro i magen! 30 månader med inbokat sex typ… det blev mer som ett jobb än nåt som man gör för att man vill. 30 månader… eller inte 30 kanske (i början fanns ju tron på det)… av tvivel på att det ens skulle fungera, men så värt det nu i efterhand.

När det så var dags för ett syskon, tänkte jag igen, att nu måste det ju ändå gå ganska lätt (den eviga optimisten talar liksom…) Nu visste vi ju vad som var fel och vad som behövdes. Jag ringde därför fertiliteten direkt och fick prata med en läkare som skrev ut tabletter. Den här läkaren verkade dock inte så kunnig, så ingen screeningprocess (ultraljud, från insidan) skedde, som det alltid ska göra tydligen, så man ser att det verkligen blir ett ägg… eller att det inte blir hur många som helst. Hon sa åt mej att prova i 3 månader. När det hade gått två månader ringde jag och frågade om detta verkligen var rätt. Det var det inte. Så började processen igen. Bara det att den här gången verkade inte kroppen reagera speciellt bra på samma dos som funkat med Nils. Här kom till och med provrörsbefruktning på tal, men tack vare en vaken sköterska, som snappade något som läkaren inte gjorde, så behövde vi inte gå så långt. I alla fall, efter månader av screeningar (ibland 2-3 gånger i månaden), olika läkare varje gång, fick jag tillslut samma läkare några gånger. Vi fick ta en paus och sen efter uppehållet på ett par månader och med kickstart av dubbel dos. Då screenades ett ägg och jag kom hem med en schema för vilka dagar vi skulle ha sex. Allt “jobb” med Nils ramlade in i minnet igen och efter första “arbetsdagen” tänkte vi att det får bära eller brista. Och minsann, det fäste en liten Lina också, 11 månader efter det att vi började försöka.

Så, jag hoppas att jag kunnat ingiva lite tröst åt det som har det tufft nu. Såhär i efterhand kan jag ju tänka att det var alla de här försöken och alla misslyckande som faktiskt tillslut gjorde att det blev just en Nils och Lina och inga andra små trollungar som tittade ut och det är jag enormt tacksam för! I efterhand känner jag också att det är väldigt lätt att prata om detta (men när vi stod mitt i det var det bara ett fåtal personer som visste) och att det är synd att det är sådan tabu, både gällande att bli med barn och med missfall. Innan hade jag bara hört talas om ett enda par som hade haft svårt att få barn… och någon enstaka som fått missfall. Jag hade funnit så enormt mycket tröst i att veta att vi faktiskt inte är så ovanliga och ensamma som jag trodde.

Tagged with:
 

Det brukar kunna vara spännande att köra bil med en bebis och en trotsåring. Nils fick en klubba vid starten. Det tog slut obehagligt snabbt. Klubbpinnen försvann efter det att klubban blivit uppäten. Nils skrek i flera minuter om att han ville ha sin klubbpinne.
Sen drog han sönder solskärmen, som jag bara några minuter tidigare satt dit helt ny (visserligen gratis reklamgrej, men ändå…), och skrek om att han ville ha den svarta pluppen som blev kvar på fönstret.
Sen började Lina skrika. Då började Nils tjata om att Lina var ledsen. Sen började Nils skrika om att han inte ville hem.
Efter att ha stannat två gånger på motorvägen för att stoppa i Linas napp fick jag stanna och amma henne istället. Öppnade ett par fönster så det inte skulle bli så varmt. Nils vill att jag ska stänga hans… sen att jag ska öppna det… sen att jag ska stänga det. Jag förklarar att jag inte öppnar det igen om jag stänger det. Han vill ändå att jag stänger det. Jag stänger, Nils börjar tjata om att jag ska öppna det. Lina har ätit klart så vi åker. Får stanna två gånger till och sätta i nappen innan hon somnar. Nils håller tyst enbart pga att han fick låna min mobil när vi stannat för amning. När vi kommer hem tar jag tillbaka mobilen. Nils börjar vråla för att han inte får ha mobilen, sen för att vi är hemma, sen för att han inte vill äta. Vi går in och äter och äntligen blir ungen tyst.

Det är kul nästan jämt!

Tagged with:
 

Både fysisk och psykisk misshandel

Alltså mygg är väl ett djävulens påfund ändå. Bettet är ju inte alls kul, men det finns nog nåt ännu värre med dem. Det fick jag erfara i helgen när vi var i stugan i Dalarna. En sak är det med bettet man aldrig märker när man får, utan de bara pluppar upp, Det värsta är när man lagt sig, det är mörkt, det börjar surra runt en och sen helt plötsligt blir det tyst. Det är jobbigt! Var f’n är den liksom?!

De äter liksom upp en både fysiskt och psykiskt!

Tagged with:
 

Lite besviken blir man…

… när man inser att det är lika bra att stoppa in täcket i påslakanet igen OCH det bara är juli. Är det sommar eller hur blev det?
Det var ju en tropisk natt för några veckor sen. Alla andra nätter har det ändå slutat med att jag lagt täcket på påslakanet. Men det svider liksom lite när man måste erkänna att det är lika bra att stoppa i det.

Tagged with:
 

I fredags var sista dagen att lämna tillbaka Nils jättehög med böcker till biblioteket. Det ledde till en jakt runt hela huset, för inte ska man tro att en biblioteksbok är där den ska vara. Jakten förlöpte förvånansvärt väl, sånär som på en bok. Både jag och Calle vände upp och ner på typ hela huset. Fredagen tog slut och vi tänkte att vi får förlita oss på att de är vänliga nog att bespara oss de typ 12 kr det kan bli i böter eller nåt, bara vi lägger de i drop-lådan under helgen.

Lördagen fortsatte i samma tecken. Vända upp och ner på huset, utan resultat. Inte hade jag lust att behöva köpa loss boken heller, för självklart var det den fulaste och tråkigaste (för mej) som var borta. I ett sista desperat försök går jag upp till Nils rum och där, i bokhyllan, där biblioteksböcker ska vara (men aldrig är), är faktiskt boken. Så nu ligger alla böcker i tryggt förvar i drop-lådan på biblioteket och nu håller vi tummarna för att bibliotekarierna kan vara lite schyssta mot en småbarnsmorsa… annars är det bara att skäms-betala böckerna nästa gång… om det blir nån nästa (man blir ju helt slut av att jaga biblioteksböcker).

Tagged with:
 

Inget flyt med tv-tablån ikväll

Jag har inte sett speciellt många Beck-filmer i mina dagar, men vid de få tillfällen jag sätter mig för att se en, så är det nästan ALLTID  samma film: den där med flickan i jordkällaren. Hur kommer det sig? Visas den oftare än andra Beck eller är det bara oflyt?

Jag kanske är ute på tunn is nu, men jag hör till dem som inte förstår varför en del folk tycker att  Persbrandt är snygg. Så det finns liksom ingen anledning att se den igen.

När jag zappar över till 3:an upptäcker jag att Titanic precis börjat. Tack vare reklampauser håller den på i drygt 4 timmar! Det är länge det. Och vet ni vad? Jag tillhör dem som inte tycker att Leonardo DiCaprio är snygg han heller.

Det känns som det finns en anledning att vi nästan alltid väljer serier på Netflix eller liknande. Tv-tablån verkar inte gilla mej.

Tagged with:
 

Dagens… eller snarare senaste månadens på-hjärnan-låt kommer helt klart från Nils. Nils var på Mojje med sin mormor och morfar och efter det var han fast i Mojje-träsket, vilket har medfört att han delvis dragit ned mej i fördärvet. I skrivande stund är jag faktiskt helt ärligt sugen på att lyssna på låten, trots att jag vet att det skulle vara förödande… eller kanske bra, jag kan bara refrängen just nu och det blir aningen tröttsamt. När till och med Nils säger: “Nä mamma, inte sjunga den igen”, då är det illa. 2,5-åringar gillar ju annars upprepningar. Just den här 2,5-åringen gillar dessutom, i vanliga fall, Mojje så mycket att han, helt apropå ingenting, sagt detta: “Blå! Jag har sett blå! Hos mormor och morfar…. Mojjeeeeeeeeee!”. Just den 2,5-åringen har jag alltså tröttat ut med en Mojje-sång.

Varsågoda!

YouTube Preview Image
Tagged with:
 
Page 1 of 712345...Last »

Looking for something?

Use the form below to search the site:

Still not finding what you're looking for? Drop a comment on a post or contact us so we can take care of it!

Visit our friends!

A few highly recommended friends...

    © 2009 Elin Drejhammar