Eyeline

Oslagbara

Av nån anledning, när jag fick den där låten “Oslagbara” på hjärnan, kunde jag inte låta bli att tänka på mej och Emma och vår studietid på Gotland. Jag kunde inte låta bli att tänka på:

Hur vi cyklat från Emma till kåren, vrålande “Heeeeej dickomdickomdack”.
Hur vi gått från Emma till kåren, med sångboken i högsta hugg och sjungit (läs vrålat) precis nästan hela boken på vägen.
Hur halva Visbys befolkning med största sannolikhet antagligen inte uppskattade detta något vidare värst.
Hur jag cyklade in i en trottoarkant på Emmas gård och ramlade i en rabatt och hur Emma skrattade så mycket åt detta att hon också välte.
Hur vi skrattande vandrat Visbys gator dag som natt.
Hur många kvällar vi stått på båda sidor baren, hur vi rockat både i dj-bås och på dansgolv.
Hur vi bryggt fulvin i vårt allrum.
Hur många gånger vi skrattat käkarna ur led.
Hur vi blev så sjukt bra vänner.
Hur mycket galet vi var med om och hittade på.
… och säkert tusentals “hur” till!

Och precis som i sången lever vi nu familjeliv, visserligen inte i samma stad… eller på andra sidan stan, men väl på andra sidan Vänern. Så här är vi nu med våra familjer (och jag älskar hur jag har det nu… men tänker ibland på hur underbart roligt jag hade det då!):

emma IMG_5377

 

Den som inte har levt studentlivet borde ta den chansen… och gärna med en Emma.

YouTube Preview Image
Tagged with:
 

Sista semestertimmarna

Jag vet att jag inte har någon direkt rätt att klaga: Jag har haft en toppensemester med fint väder, härliga resor och den har varit 6,5 veckor.

Men nu är det ju liksom så att det är sista kvällen… och då känns det ändå lite vemodigt måste jag säga.

Visserligen började jag jobba redan i fredags, men jag tog föräldraledigt första dagen. Det känns dock inte som att det är något man kan fortsätta med i all evighet, så det är väl lika bra att bita i det sura äpplet och gå dit. Dessutom vet jag ju att det kommer känns bra bara jag väl kommit på plats.

Det har rests till Malmö, Hällefors, Kullsarvet, Gotland.
Det har badats, det har festats, det har busats, det har rubinats, det har gjorts utflykter, det har slitits, det har mysts…. det har nog gjorts det mesta faktiskt. Så när jag tänker tillbaka på det, så kan jag nog leva på det ända tills nästa semester.

DSC01098

IMG_3973

IMG_4224

IMG_4226

IMG_4280

IMG_4282

20140803-222238-80558574.jpg

20140803-222238-80558693.jpg

Tagged with:
 

Ultimata mysstämningen?!

Det här låter ju hur mysigt som helst. Jättetråkigt att det inte fanns när jag bodde i Visby. I vinter spolas nämligen en skridskobana upp i S:ta Karins ruin. Så där kan man åka och samtidigt spelas det stämningsfull musik. Så ni som bor i Visby, eller nära, ni borde ju verkligen ta chansen!

ImageHandler.ashx

 

Bild

Tagged with:
 

Dagarna på Gotland

Äntligen har jag fått tummen ur och lagt över bilderna från Gotland. De var inte på kameran, som jag tidigare trott, utan i min mobil. Det var väldigt lätt att hämta mobilen och lägga över den. Det var bara att sträcka ut handen ett par centimeter och ta den. I alla fall, här är några av dem:

IMG_2270

På Eksta-kusten. Stora och Lilla Karlsö syns hur tydligt som helst. I vanliga fall är det dis framför dem, men vi hade tur.

IMG_2272

Eksta-kusten fortfarande

IMG_2274

Eksta-kusten

IMG_2275

Pappa, Robert och Louise på Eksta-kusten

IMG_2277

Jag och Calle på Eksta-kusten… men sen är det slut på Eksta

IMG_2297

Det blev väldigt många jättetidiga morgonpromenader. Här är soluppgång i Visby

IMG_2299

Soluppgång över ringmuren

IMG_2307

Morgonsol på kårhuset Rindi. Vilken minnen man har från det här stället!

IMG_2321

Morgon, utan sol, i Klintehamn

IMG_2322

Hur nördig är man inte, när man gått en morgonpromenad på en timme, ser en skylt med en sevärdhet och bestämmer sig för att gå en timme till. Vägen går genom myggskog. Blir ändå superglad när man kommer fram och ser vad det är för sevärdhet. Bebisen är på väg att vakna så man får ta bilder i farten, missar skylten om vad exakt allt handlar om. Men tycker ändå att det är värt det…. hur nörd är man då?

IMG_2327

Hästar i morgonsol

 

Sammanfattning av Gotlandsbilder: Mycke Eksta och mycket morgon.

Tagged with:
 

Fallskärm

För några år sen var det väldigt nära att jag testade att hoppa fallskärm. Jag har velat testa det ett tag. Det verkar ganska häftigt och framförallt är det ballt att kunna säga att man gjort det. Jag vet inte om jag riktigt är gjord för att hoppa fallskärm dock. Jag blir ju ganska åksjuk av att åka buss bara, så jag vet inte om jag kommer bli åksjuk av att hoppa fallskärm. Det går ju i och för sig bara neråt, så det borde väl vara ganska lugnt, kanske. Det vore ju lite jobbigt annars, eftersom man alltid börjar med tandemhopp och råkar man spy då har jag en känsla av att man inte vill vara tandem med mej.

Hur som helst, så har en av Calles kompisar tagit ett sånt där fallskärmshopparkörkort och han fick hoppa tandem. Han lovade att hoppa med mej. Jag lovade att hoppa med honom. Sen lovade inte vädret nånting alls, tydligen. För dagen det var dags, var det för kasst väder, så det blev inget. Tur var det väl det kanske, jag tror att det egentligen är alldeles för läskigt att hoppa fallskärm och kanske skedde allt lovande i ett läge där man druckit några glas vin och var lite övermodig.

Då kan man i alla fall passa på att bli väldigt imponerad av den där Felix Baumgartner som hoppade från 39 km höjd ikväll, alltså ändå utifrån rymden. Hade jag hoppat, hade vi flugit i ett litet plan från lilla flygfältet i Visby och det hade nog inte varit så många mil upp… inte några mil alls faktiskt.
Han, den där Felix, bröt ju dessutom ljudvallen. Hade jag brutit nåt, hade det antagligen varit nånting på mej själv… en arm eller ett ben eller så.

Bild lånad från aftonbladet.se

Tagged with:
 

Fina stenar

När vi var på stranden vid Furillen hittade Calle en fin sten till mej, som man kan ha som smycke.

Jag tyckte jag hittade en ännu finare sten till Calle.

Ett Hurry up-spöke från Bubble bobble! Det bästa 8-bitarsspelet.

Tagged with:
 

Äventyrsgolf på Kneippbyn

Som familjeaktivitet på Gotland spelade Calle, Cecilia, Alexander, Gunilla och jag äventyrsgolf (inte minigolf, utan uppenbarligen mer äventyrlig) på Kneippbyn.

Ärligt talat, ganska svårt att avgöra vem som ser hårdast ut, va?

Tagged with:
 

Hur det kan se ut på Gotland

Lilla Karlsö

Hoburgsgubben hade gul näsa i år

Kossa på bete vid Kovik

Kvällspromenad

Vindkraftverk är höööga

Ser ni Calle och Alexander på trappan längst ner?

Hamnen i Lickershamn

Stenstrand vid Furillen

Calle är lycklig när han får ägna sig åt en av sina favoritsysselsättningar… att kasta massa sten

Sven-Göran och Calle äter glass vid hamnen i Klintehamn

Träd, som tydligen framkallade många olika associationer, med tanke på hur det växt runt repet

Tagged with:
 

Semesta

Ifall det är så att ni tycker det uppdateras lite dåligt ett tag framöver, är det för att jag är på semester på Gotland. Ni får stå ut med glesa uppdateringar ett tag. Får ni tråkigt kan ni ju läsa nåt gammalt eller så.

Ni kan också få njuta av den här fina bilden på lilla Karlsö så länge.

20120710-112040.jpg

Tagged with:
 

En dag på Kolmården

I morse steg vi upp tiiiidigt för att komma till Kolmården tidigt. Vi dumpade hunden på ett lämpligt hundpensionat i närheten av djurparken och sen började vårat äventyr.

Ni får en liten bildbomb på väl utvalda djur. Vi såg så klart fler, men jag tänker att det är nog mycket begärt att ni ska vilja se de här ens, så…

Om jag var en noshörning skulle jag aldrig nånsin sätta mej ner. Hur skulle jag då ta mej upp? Det var några som utmanade ödet senare på eftermiddagen och la sig. Det hade varit spännande att se hur de reste sig. Jag väntade väldigt länge, men det kunde nog inte... för de gjorde det inte.

Lagom soft... hänga i träd och bli kliad på ryggen.

Jättehäftig delfinshow, sponsrad av Markoolio, och innan dess såg vi en sälföreställning med roliga sjöbjörnar. Fattar inte hur man kan lära dem så mycket. Den äldsta delfinen som var med var 38 år och den yngsta 3 år. Undrar när de går i pension egentligen?!

Safarituren går i liftar nu mer. Jag och Calle önskade att vi skulle få åka i en giraff-lift och det fick vi.. tjohoo!

Visste ni att en giraffs hjärta väger 11 kg för att orka pumpa upp blod i hela halsen och ända till huvudet?!

Trots den höga höjden vi befinner oss på, lyckas han ändå pressa fram ett leende.

En släkting till Dogge... surikaten. Båda är lika bra på att stå på bakbenen.

Kolla så söt, liten sån där unge!

Efter safari-lift-turen såg jag nåt väldigt trevligt, dagens roligaste faktiskt. När vi passerade kön träffade vi nämligen på 3 livs levande arkeologer. Det väldigt skoj och överraskande. Just de här arkeologerna har jag nämligen inte träffat sen jag själv var arkeolog och bodde på Gotland. Det blev ett snabbt återseende för vi hade bråttom att se tigrarna och de hade bråttom att röra sig lite framåt i sin 1-timmeskö. Så här kan 2 av de arkeologerna se ut (bilderna ärligt snodda från facebook):

Det allra sista vi fick se innan vi gick hem, var en dansande elefant. Jag förstår också att det kanske inte alltid är så kul att vara djur i bur och då får man väl göra det bästa av situationen.

YouTube Preview Image
Tagged with:
 

Jag vet inte riktigt varför jag kom på att blogga om det här nu, men jag tror det var för att Anders och Calle pratade om dessa kökkenmöddingar härom dagen och var helt övertygad om att jag redan bloggat om det. Det har jag inte, så jag gör det nu istället.

Anledningen till att vi började prata om kökkenmöddingar är nog för att det är ett roligt ord och för att vi började prata om mina arkeologistudier. En kökkenmödding är i alla fall ett danskt ord för avfallshögar från senare delen av äldre stenåldern. I dessa avfallshögar hittas oftast ostron- snäck- och musselskal, sillben, kol och avfall från redskapstillverkning.

En annan typ av kökkenmödding är den drink som vi arkeologistudenter kunde köpa på Rindi (Gotlands studentkår). Det finns 3 kriterier för att en drink ska kunna kallas kökkenmödding:

  • Den ska vara så billig som möjligt
  • Den ska vara så stark som möjligt
  • Den ska vara lagom god, helst så den precis går att dricka och inte mer

Har man lyckats ordentligt med kökkenmöddingen ska sugröret dessutom inte nudda kanten när man sätter i det i glaset. Drinken ska alltså vara så sörjig att sugröret står rakt upp.

Jag köpte en kökkenmödding en gång… en gång och aldrig mer. Min kökkenmödding var blå och smakade kardemumma. Det var inte gott! Folk tyckte i och för sig att den var ganska cool på grund av sugröret, så det är en väldigt social drink. Den var dock väldigt svårdrucken både på grund av smaken och konsistensen.

Vart jag ville komma med det här inlägget vet jag inte riktigt, men det är lördag, så skål på er i alla fall! 😉

Tagged with:
 

De e int kul, naj!

Livet verkar vara hårt när man är gotlänning och bonde… och på Gotland är väl alla bönder, eller!? 😉

Det va härom dan… och de e int kul naj!

YouTube Preview Image
Tagged with:
 

Färistar

På Gotland finns det massa färistar. På Fårö fanns det ännu fler. Dessa galler på vägen är till för att fåren inte ska smita. Vägen går genom deras inhängnader och man får köra lite försiktigt ibland så det inte står spår på vägen. Dessa gör i alla fall att man slipper öppna grindar hela tiden och ändå håller sig fåren i hagen. Det är ju väldigt bra och färistar är säkert toppen, men det låter förfärligt att åka över dem.

Tagged with:
 

Den där osteolog-Gustav

Okej, skrev ju förut att jag tänkte berätta lite om Gustav. Han är nästan värd ett eget inlägg när han hjälpte mig med benen i “Gissa benen”-inlägget.

Det här är Gustav vid Rute stenugnsbageri:

Gustav var en av lärarna som jag hade när jag läste osteologi. Gustav var en väldigt bra lärare. Jag och Pernilla hade en miiiip-period när vi läste. Pernilla gillade Pingu och folk gillade inte när vi kommenterade saker med ett “miiiiip”. Just därför kommenterade vi många saker med just ett “miiiiip”. När vi behövde hjälp med något när vi satt och lärde oss ben i osteologi-labbet ropade vi därför ut ett högt “miiiiiiiip” och då svarade Gustav med ett “miiiiip” ifrån rummet intill. Då förstod vi att han var på g att komma till undsättning. Så gör en bra lärare!
En gång var jag, Pernilla och Gustav på bio och såg Pingu. Det var vi och en massa barnfamiljer. Gustav var snäll och bjöd. Det kostade 2 kr/person, om jag inte minns fel.

En gång, när jag hade en fuck you-period, råkade jag säga fuck you till Gustav. Min fuck you-period kom ifrån Calle och att han brukade säga det. Då började jag också svara det på en del saker, utan att mena något med det. En dag råkade det slippa ur mig som en kommentar på något Gustav sa. Fuck you är inte något man brukar säga till en lärare, så jag skämdes lite. De andra skämdes också åt mig. Gustav sa inte så mycket.
I fönstret till vårt osteologi-labb fanns det en monter där man kunde gissa på “veckans ben”. En dag frågade Gustav om jag sett det nya benet för veckan. När jag gick och kollade låg det en skeletthand där som pekade fuck you. Det är humor!

Tagged with:
 

Gråa djur

På Gotland finns en hel del gråa och hårda djur:

Tagged with:
 

Rundvandring i Visby

Jag vet att jag tjatat massa om Gotland ett tag, men nu behöver ni bara stå ut relativt få inlägg ytterligare.

På lördagen var jag, Caroline och Gunilla en sväng i Visby innerstad. Vi shoppade och såg på turistiga saker.

Caroline hittade sin idol, som hon absolut ville posa med. Jag förstår inte riktigt hur det kommer sig att så många tycker att Joel Kinnaman är så sjukt snygg. Men kanske tur att vi inte alla tycker lika.

Ett av måstena för Caroline när vi var i Visby var Karamellboden.

Shopping på Adelsgatan

Gotlands flagga svajar över hustaken

Caroline vid St Hans ruin

Lunch på Rosas café

Caroline på Drottens ruin

Havet genom en lucka i muren vid botaniska trädgården

Jag och Gunilla i kärleksporten

Almedalen

Min mycket vackert komponerade glass från Glassmagasinet. Salmbär, viol och himmelsk röra. På Glassmagasinet finns över 100 smaker med kulglass.

Vi besökte Fornsalen

På Fornsalen får man inte ta kort, så det gjorde vi inte 😉 I alla fall inte på några coola saker, som skatter och skelett... utan mest på Caroline.

Nordergravar

Kvällen avslutades med en härlig middag hemma hos Katarina och Cecilia.

Tagged with:
 

Vackra Kovik

Sista stoppet på road-trippen i fredags blev Kovik. Det är ett rekonstruerat gammalt fiskeläge. Där finns även ett nytt fiskeläge. Det är ett ställe som är värt ett besök för det är så himla vackert. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag varit där och jag tycker det är lika vackert varje gång.

Den där stora grejen på bilden vet jag inte vad den kallas. Någon som vet det? Jag och Caroline funderade lite på vad den användes som. Jag trodde på att man satte upp en eld där så man kunde se läget från havet. Eftersom jag tog det smarta svaret tippade Caroline istället på att fiskarnas husdjurslånghalsdinosaurie fick vatten i den.

Här är kapellet i Kovik.

Eftersom det bara var öppet för enskild andakt vågade vi bara gå in en åt gången 😉

Caroline bad havsguden om ett par nya skor. Hennes gamla hade nämligen blivit lite trötta och slitna efter allt turistande.

Tagged with:
 

Hoburgsgubben

I fredags eftermiddag besökte vi Gotlands sydligaste punkt, nämligen Hoburgen och Hoburgsgubben. Gotland är 17,6 mil långt och på torsdagen var vi ju som sagt på nordligaste delen. Så var både länge i norr och längst i söder… hela 17,6 mil, tur och retur alltså. Det är långt för att vara Gotland det.

Någon snorunge (tror vi) hade målat näsan på Hoburgsgubben gul. Detta upprörde Caroline så pass mycket att hon vägrade ta färgkort på gubben. Jag tyckte att det var en trevlig variation sen senast jag var där. Då var näsan blå istället. Nu får jag lite annorlunda bilder denna gång. Fast egentligen tyckte jag också att det var riktigt kasst, men någon var ju tvungen att hålla humöret uppe 😉

Den människa som först kom på det här med Hoburgsgubben kan ju i alla fall inte lida av dålig fantasi och kreativitet. Det ska till ganska mycket sådant för att man ska få det till en gubbe. Sen ska det till ganska mycket för att lura massa folk att åka dit hela tiden. Det är ju egentligen inget märkvärdigt och står man inte från rätt håll så ser det ju inte ens ut som en gubbe eftersom läpparna sitter långt bakom näsan på riktigt. Gubb-rauken på Fårö är ju egentligen mycket coolare, men Hoburgsgubben har väl kanske en mer spännande historia bakom sig.

Vi tyckte i alla fall att Hoburgsgubben såg ganska ensam ut långt där uppe, så vi klättrade upp för att hålla honom sällskap. Väl däruppe kunde vi inte riktigt hålla oss ifrån hans vackra steniga läppar. Här passar jag, Elingumman, på att ge Hoburgsgubben en puss.

Caroline hjälpte gubben att peta näsan istället.

Vi träffade ju Spiderman på Högklint. På Hoburgen fanns Stålmannen.

Vi passade på att leka lite mer framför kameran. Förstår inte varför många tyckte vi var roligare än Hoburgsgubben… eller jo, det gör jag. Hoburgsgubben är ju faktiskt inte så kul!

Tagged with:
 

Klintehamn och lite andra stopp

På vår road-trip stannade vi på lunch hos svärfar Sven-Göran och Alexander i Klintehamn. De hade gjort en supergod lunch med pasta och citronkyckling.

Caroline upptäckte att ringmuren var avbildad på mjölkpaketet. Så här lycklig kan man bli då:

Efter lunchen fortsatte vi söderut. Efter ett tag stötte vi på massa får och lamm. Fast på gotländska heter får lamm. Lamm heter lammungar. De som inte förstår det kallas för fårskallar.

Sedan kom vi till något mer som det finns många av på Gotland, nämligen väderkvarnar.

Backsippa med väderkvarn i bakgrunden

Vi stannade också till på ett av de många ängen som finns på Gotland. Detta finns i Fidenäs.

I Fide hittade vi en vacker och lite smårolig stenmur.

Ser ni något speciellt med de här bilderna? 😉

Tagged with:
 

Jag lyckades övertala Caroline att vi skulle ta en titt på arkeologstudenternas utgrävning när vi ändå hade vägarna förbi. Detta år ägde grävningen rum i Västergarn vid kyrkan. Jag hade fått höra att det skulle bara lätt att hitta dit. Jag hittade till kyrkan och sen skulle vi se massa folk sas det, men det gjorde vi inte. Vi såg tillslut en kille som vi kunde fråga. Jag försökte först fråga efter utgrävningen, men han förstod inte. Han förstod inte heller när jag frågade efter the excavation. Tillslut frågade Caroline efter the digging och grävde lite med händerna i luften och då pekade killen åt ett håll, samma som vi nyss kom från med bilen. Så kan det gå ibland!

Arkeologstudenterna i år hade sådan tur att de fick gräva medeltid. De verkar ha hittat en massa spännande saker. När jag grävde för 6 år sedan, grävde vi stenålder. Det har det gjort ända sedan 1983, samma år som jag föddes, så en väldans massa år med andra ord. Det var inte lika spännande. Det vi hittade då var mest grisben och -tänder och keramikskärvor. Nu hittar den kammar, bronsgrejer och tärningar.

Det var faktiskt lite otur att vi hittade dit. Jag blev så himla sugen att gräva själv. Jag förstår inte riktigt varför jag slutade med arkeologin. Men om jag nu tycker att det är svårt att hitta en lärarjobb så är det ju ingenting mot vad det skulle vara att hitta ett arkeologjobb.

På grävningen träffade jag i alla fall min gamla föreläsare Johan Norderäng. Han visade en del grejer som de hittat. Riktigt trevligt att träffa honom igen. Han var sig lik, fast lite gråare. När jag läste kallade vi honom för Flint-Johan, fast kanske inte så han hörde det. Dels så har han inte så mycket hår på huvudet som ni ser och dels så höll han på med något slags arbete om sten och flinta.

Några av studenterna höll på att gräva fram ytterväggarna, eller grunden till ytterväggarna, på ett hus. Här ser ni en del av ena väggen:

Här är en tärning som de hittat. I en modern tärning blir de motsatta sidorna alltid 7 om man adderar dem ju. Så är inte fallet med denna utan där står 6 och 5 mot varandra, 3 och 4 och sen 1 och 2.

Det är en ganska häftig tanke, att den som grävde upp tärningen, var den första att hålla i den på ca 700 år. När vi grävde stenålder fick vi ju upp en hel del ben och krukskärvor och då var vi ju först att röra dem på kanske 4000 år. Det är en helt svindlande tanke!

Det var kul att jag fick med Caroline på grävningen i alla fall. Tror egentligen inte att detta är inom hennes intresseområde, men tror ändå hon tyckte det var spännande att se. Caroline hade aldrig sett en arkeologisk utgrävning innan… eller ens en arkeologibok skulle jag tro 😉

Grävningen gjorde mig hemskt sugen på att gräva och inte blev det bättre av att Johan tyckte att jag kunde delta i sommarkursen. På sommarkursen ska de fortsätta att gräva på samma ställe, men inne i huset och inte bara ytterväggarna. Jag blev så himla sugen, men kursen började om 3 veckor och då jobbar jag ju fortfarande. Detta fick mig i alla fall så motiverad att jag nu har sökt Arkeologi C på distans och halvfart till hösten. Det ska bli riktigt kul om jag nu hinner med det. Nästa sommar ska jag och Gunilla dessutom försöka ta sommarkursen. Jag längtar redan! Vem tycker inte att det är kul att sitta ute i sol, vind och regn för att gräva efter massa gamla saker i jorden?!

Tagged with:
 

Högklint

I fredags tog jag och Caroline en road-trip på ön. Första stoppet var Högklint. Det är en utsiktsplats ungefär 1 mil från Visby. Därifrån kan man se till Visby, om det är klart väder. Det var det inte i fredags. Istället passade vi på att ta lite andra roliga bilder.

Högklint är förresten det ställe som man på Gotland skämtar om att man skulle åka till och hoppa om livet blev för tufft. Det är väldigt högt och ganska stenigt och klippigt. Om det var mycket i skolan skämtades det alltid om att Högklint var nästa anhalt… eller om man skulle misslyckas med en tenta var det ju i så fall lika bra att hoppa från Högklint osv. Varje sommar är det någon tok, som mer eller mindre frivilligt, hoppar från Högklint.

Står och tittar ut i det här vattnet:

I de här grottorna bor spiderman:

Vi passade på att ta lite bilder i motljus också. Man kan faktiskt roa sig på Högklint utan att hoppa eller ta kort på ett dimmigt Visby.

Tagged with:
 

Fårö och Rute

I torsdags bestämde vi oss för att åka till Fårö för att spana in lite raukar. Vi fick med oss svärmor Gunilla också, som för övrigt gav oss husrum under Gotlandsvistelsen.

Här är jag och Gunilla på färjan mot Fårö.

Vi började dagen vid Fårö kyrka där vi besökte Bergmans grav.

Efter kyrkbesöket begav vi oss till den Gotlands, och Fårös, nordligaste punkt, Norsta Auren.

Här är en trojaborg. Det är kanske svårt att se på bilden, men det är som en stor labyrint utlagt med stenar.

Fårö fyr

Det fanns massa svanlik (liten ledtråd till "gissa benen"-inlägget) på stranden. Det har varit en hård vinter för dem, verkar det som.

Norsta Auren var verkligen fylld av sten

Caroline vid en av raukarna

Hela klämkäcka gänget framför en gubb-rauk =)

Efter att ha åkt runt på Fårö några timmar åkte vi tillbaka till själva Gotland igen. Gunilla behövde lite bröd så vi åkte till Rute Stenugnsbageri. Himla mysigt litet ställe.

Dagen avslutades med middag hemma hos Gunilla. Vi hade också bjudit in Heléne och Katarina. Vi avnjöt lax, potatis och sås och till efterrätt en mycket uppskattad tiramisu.

Flera av gotlandsbilderna, som jag kommer lägga upp, är tagna av Caroline. Orkar inte skriva ner vilka och så, men barasåatt ni vet =)

Tagged with:
 

Vill inte åka hem!

Vem vill åka från det här liksom?

Men i morgon kl 8.35 går tyvärr färjan. Det här måste dock göras till ett årligt äventyr!

Tagged with:
 

Gissa benen!

När vi varit ute runt om på Gotland har vi så klart fotat det vi sett. Jag har, som en del säkert vet, ett lite udda intresse för ben. Jag tänkte försöka väcka det intresset hos er också, så här kommer en väldigt motiverande tävling till er. Den som får alla rätt ska få något fint pris! 😉 Jag tycker att det kan räcka att gissa rätt på djuret, eftersom det faktiskt är flera ben på samma bild. Är det dessutom någon som kan ge mig ett facit (jag vet inte vilka alla ben är själv), så kan den också få ett fint pris. Jag lovar att det inte är ett ben i pris, för jag tog faktiskt inget med mig.

Tagged with:
 

Sammanfattning av dagen

Eftersom vi begav oss ut på äventyr vid 10.06 och inte kom hem förrän 20.30 någonting, så orkar jag faktiskt inte blogga så mycket. Ni får en mycket talande sammanfattning av dagen så länge:

Tagged with:
 

Triss

Caroline har 2 oskrapade lotter i sin plånbok. Hon kan ju vara miljonär utan att veta det. Jag tycker att det bästa vore om hon skrapade dem nu när vi är på Gotland så kan hon ju hämta vinsten direkt på Svenska spel. Fast gör hon det när hon kommer hem får hon ju i och för sig en extra semester till Visby och det är ju också trevligt.

Tagged with:
 

Resan hit

Jag började min resa hit, till världens underbaraste ö, redan igår vid 12.10. Då tog jag bussen från Karlstad till Örebro. Där ifrån tog jag tåget till Västerås för att möta upp Caroline. Carolines supersnälla sambo Magnus mötte mig vid tåget och tog mig hem till deras lägenhet där Caroline väntade. Vi fikade där, tillsammans med Magnus föräldrar och syster. Sedan fick vi skjuts ner till tåget igen, som skulle ta oss till Stockholm central. På centralen hittade vi mat. Jag åt en supernyttig sushi och Caroline en mindre nyttig pizza 😉

När vi satt där kom det en tjej gåendes med en grön tröja. Caroline kommenterade precis att hon tyckte att färgen på hennes tröja var fin. Då tittade jag till igen och insåg att jag faktiskt kände den tjejen. Ida var det som kom gåendes. Ida spelade i Råtorp förut, men flyttade til Sundsvall för 2 månader sen. Jag visste att hon skulle till Karlstad den här helgen och var lite besviken över att jag skulle missa henne. Vilken himla tur att hon hade en fin tröja på sig, så jag såg att hon var där.

Efter detta begav vi oss till båtbussen, som tog oss till Nynäshamn. Där väntade ungefär 1 miljard folk på färjan… eller inte riktigt kanske, men många var det. Det var så många att man inte fick ha med sig annat än sitt handbagage upp på båten. Vi fick snällt gå och checka in resten. När vi väl kom på fick vi i alla fall siffran 1484 passagerare, färjan tar 1500. Det var rätt så fullt med andra ord. Sen började en lång båttur. Som vanligt gick den första timmen väldigt fort, men sen började det gå segare. När jag satt där och allt var som segast och Caroline hade somnat ifrån mig, hörde jag att välbekant “Miiiip!” Då kom min gamla osteologföreläsare Gustav. Himla länge sedan jag såg honom, så det var jättekul. Har massa skoj att berätta om honom egentligen, men det gör jag sen. Tiden började i alla fall gå snabbare igen och dessutom erbjöd han sig att köra oss till Gunilla. Så himla snällt!

När vi skulle gå och hämta bagaget, när vi väl kommit fram, stötte vi på problem… eller samtliga resenärer från Nynäshamn stötte på problem. När vi kom till bagagebandet rullade väskorna från Oskarshamn runt där. De kom väl förbi si så där 7 gånger innan vi fick veta att den färjan fått fel på landgången och att passagerarna var tvungna att gå av från bildäck, efter bilarna åkt av. De kunde inte lägga på väskorna till oss förrän de andra var borta, så vi fick snällt vänta. Dessutom blockerade alla Nynäshamnsresenärerna bandet så det var nog lite svårt för Oskarshamnarna att komma fram. Vi fick också veta att någon på vår båt låst in sina bilnycklar, så de kunde inte köra av. De fick bogsera av den och det gjorde tydligen att våra väskor kom av lite sent också eftersom bilen blockerade avfart. Himla tur att vi fick skjuts hem i alla fall för det var slut på taxibilar när vi väl kom ut. Hade varit lite jobbigt att behöva gå hem till Gunilla när klockan var så mycket. Den blev ändå strax efter 1 innan vi kom fram.

Jag kommer med lite uppdateringar om vad vi gjort idag, i morgon. Jag bjuder på en bild på Caroline, som med gott mod väntar på bagaget, så länge… håll till godo!

Tagged with:
 
Tagged with:
 

Noooooo!

Blä, massa ny snö ute när jag vaknar. Det var ju inget vidare. Det som varit så fint väder de senaste dagarna och så kommer det här. Stackars lilla Dogge drattade på ändan när vi var ute nu på morgonen. Blir nog dessutom till att ta motorvägen till jobbet idag. Litar inte riktigt på de där småvägarna när vädret slagit om snabbt. Det tråkiga är att det alltid är så många som fis-kör på motorvägen på morgonen, så man kommer ju knappt fram till jobbet känns det som. Men hellre det än att jag inte kommer fram för att jag ramlar av vägen.

Det är ju trots allt bara mars nu så man ska väl egentligen räkna med bakslag. Det känns ändå lite snöpligt när det blir så här. På Gotland ska det bli sju starurar (eller vad starur nu kan heta i plural) innan det blir vår. Det betyder att när staren anlänt, i januari – februari någon gång, kommer det bli bakslag 7 gånger. Sen blir det vår. Undar hur många starurar som det ska bli i Värmland? Jag hoppas på en!

Tagged with:
 

Nyårsafton

Nyårsafton var riktigt mysig. Vi var hemma hos Calles pappa och åt middag, snackade och försökte oss på en omgång med bowling på Wii:t.

Vi fick en riktigt god middag bestående av oxfilé och potatisklyftor och sen fick vi en supergod efterrätt med jordgubbar bland annat. Alla var så uppklädda och fina också:

Sven-Göran och Katarina

Sven-Göran och Katarina

Älsklingen

Älsklingen

Alexander

Cecilia

Efter maten såg vi traditionsenligt på “Grevinnan och betjänten”. Konstigt att man inte tröttnar på det.
Efter det försökte vi oss på lite bowling på wii:t som sagt. Det gick ganska bra, fram till andra omgången. Fast mer om det får jag inte berätta för Katarina 😉 Ett litet missöde skedde i alla fall.

Dogge var också ganska nöjd under kvällen. Han upptäckte charmen med djurprogram på tvn och han tittade nöjt på ett program med lite olika vilda djur. Tigrarna var favoriter, men när aporna kom fram så skällde han. De ser ju ganska roliga ut så det kanske inte var så konstigt 😉

Kvällen var i alla fall ett riktigt bra avslut på det gamla året och en bra början på det nya!

Tagged with:
 
Page 1 of 212

Looking for something?

Use the form below to search the site:

Still not finding what you're looking for? Drop a comment on a post or contact us so we can take care of it!

Visit our friends!

A few highly recommended friends...

    © 2009 Elin Drejhammar