Eyeline

Det var en gång en blondin…

Det här är jag, strax innan jag blev gravid med Nils. Eller inte helt strax, men ett par månader. Att jag inte skulle se sådär fit ut efteråt, det förstod jag ju… men att två barn skulle beröva mej mitt blonda hår! Där går banne mej nästan gränsen!

IMG_0328 kopia_1024

Det här är jag efter att ha pluppat ut två barn. Betydligt mindre blond och mindre fit då, men just det är liksom inget jag sörjer.

DSC01628

Ok, när jag ser det på bild såhär är det ju faktiskt inte så illa egentligen… och ok, de där små snorungarna får väl vara värda det.

Tagged with:
 

Det där med att få barn… eller bli med barn för det första, det är inte så himla lätt alltid. Det är inte alls säkert att det går sådär lätt som man fick intrycket av under sexualkunskapen i högstadiet. Då kändes det ju nästan som att man skulle bli gravid om man råkade titta lite fel på någon… eller ok, kanske inte riktigt så illa, men herregud, så fort man hade oskyddat sex, då verkade det ju som att man skulle bli gravid.

Så lätt gick det inte alls för oss i alla fall. Jag har funderat lite på att skriva om det här länge och har nu tagit mej tid. Detta för att jag känner till flera bekanta som har det svårt och jag hade verkligen önskat att någon hade pratat om detta under tiden vi hade svårt. Då kände jag mej verkligen ensammast i hela världen… tills en kompis skrev just att de hade haft svårt. Då kände jag lite hopp igen. Det är sån himla tabu att prata om detta känns det som. Folk vet inte vad de ska svara om man nämner något om det. Men hur ska man då veta att det faktiskt kan ta betydligt längre tid än man tänkt? Så jag hoppas att det här kanske kan hjälpa någon i alla fall.

När vi började försöka få till Nils hade jag föreställningen om att det skulle gå lätt och snabbt, sådär som det verkade som det skulle hända, när man läste om det i högstadiet. Det gjorde det inte. När vi hade försökt i nästan ett år tog jag kontakt med vårcentralen som skickade en remiss till fertilitetskliniken. Bara där kändes det konstigt. Är det något fel? Jag fick åka dit och lämna blodprover och Calle fick lämna ett annat mindre roligt prov. Det visade sig att jag hade underproduktion i sköldkörteln och det kan tydligen påverka. Jag har ingen regelbunden mens och det kan tydligen vara en följd av detta. Jag var dock övertygad, vid det här laget, om att det inte var problemet för så har det alltid varit och jag var säker på att det här med sköldkörteln tillkommit senare än att puberteten inföll. Calles prover visade tack och lov bra. Jag fick börja äta medicin för att få till en normalt fungerande sköldkörtel och vi skulle återkomma om ett år. Det var ett långt år!

Under det här året hann många tankar snurra och det kändes inte som att något ändrade sig i min kropp. Jag fick ingen regelbunden mens. Ingen hade direkt informerat om vad nästa steg skulle bli, så vi hade noll kunskap. Vi var rätt övertygade om att det skulle behöva bli adoption. Det kändes riktigt tufft eftersom jag verkligen ville vara gravid. Jag har en kompis på Facebook som jag ville frågade om detta, eftersom han adopterat. Visserligen för ganska många år sen, men det kändes som han satt på info om detta. Det var inte det lättaste dock. Hur skulle jag fråga? Vad ville jag egentligen veta? Och ville jag veta? Det kändes som att man gav upp det andra lite då. Jag tror jag började chatta med stackaren i stort sett varje kväll, då han var online, i minst ett par månaders tid… utan att komma mej för att fråga. Ett par gånger hade jag skrivit frågan, men sen suddat… eller så skrev han att han skulle lägga sig innan jag hann skicka… och så var det bara att börja om och samla mod i några dagar igen.

I vilket fall som helst, efter 9 månader tyckte jag att det hade gått nog lång tid och ringde upp fertiliteten igen. Vi fick komma in igen och de konstaterade att jag antagligen inte har ägglossning mer än 2-3 gånger per år och då är det ju inte så lätt att pricka in. De gjorde en spolning av äggledarna för att se att inget satt i vägen. Sen fick jag äta Pergotime, ägglossningsstimulerande tabletter. Det tog sig på första försöket, men slutade i ett missfall. Nästa gång, 30:e månaden vi försökte, så började äntligen lille Nils att gro i magen! 30 månader med inbokat sex typ… det blev mer som ett jobb än nåt som man gör för att man vill. 30 månader… eller inte 30 kanske (i början fanns ju tron på det)… av tvivel på att det ens skulle fungera, men så värt det nu i efterhand.

När det så var dags för ett syskon, tänkte jag igen, att nu måste det ju ändå gå ganska lätt (den eviga optimisten talar liksom…) Nu visste vi ju vad som var fel och vad som behövdes. Jag ringde därför fertiliteten direkt och fick prata med en läkare som skrev ut tabletter. Den här läkaren verkade dock inte så kunnig, så ingen screeningprocess (ultraljud, från insidan) skedde, som det alltid ska göra tydligen, så man ser att det verkligen blir ett ägg… eller att det inte blir hur många som helst. Hon sa åt mej att prova i 3 månader. När det hade gått två månader ringde jag och frågade om detta verkligen var rätt. Det var det inte. Så började processen igen. Bara det att den här gången verkade inte kroppen reagera speciellt bra på samma dos som funkat med Nils. Här kom till och med provrörsbefruktning på tal, men tack vare en vaken sköterska, som snappade något som läkaren inte gjorde, så behövde vi inte gå så långt. I alla fall, efter månader av screeningar (ibland 2-3 gånger i månaden), olika läkare varje gång, fick jag tillslut samma läkare några gånger. Vi fick ta en paus och sen efter uppehållet på ett par månader och med kickstart av dubbel dos. Då screenades ett ägg och jag kom hem med en schema för vilka dagar vi skulle ha sex. Allt “jobb” med Nils ramlade in i minnet igen och efter första “arbetsdagen” tänkte vi att det får bära eller brista. Och minsann, det fäste en liten Lina också, 11 månader efter det att vi började försöka.

Så, jag hoppas att jag kunnat ingiva lite tröst åt det som har det tufft nu. Såhär i efterhand kan jag ju tänka att det var alla de här försöken och alla misslyckande som faktiskt tillslut gjorde att det blev just en Nils och Lina och inga andra små trollungar som tittade ut och det är jag enormt tacksam för! I efterhand känner jag också att det är väldigt lätt att prata om detta (men när vi stod mitt i det var det bara ett fåtal personer som visste) och att det är synd att det är sådan tabu, både gällande att bli med barn och med missfall. Innan hade jag bara hört talas om ett enda par som hade haft svårt att få barn… och någon enstaka som fått missfall. Jag hade funnit så enormt mycket tröst i att veta att vi faktiskt inte är så ovanliga och ensamma som jag trodde.

Tagged with:
 

I tisdags var det beräknat förlossningsdatum för lillasyster. När klockan närmade sig 20 klev jag in i duschen och tänkte att det skulle bli till att gå över tiden. När jag klev ut ur duschen ett tag senare hade de första värkarna kommit igång. De var inte speciellt långa, men täta. Jag konstaterade också att jag börjat blöda lite. Jag hörde av mej till mamma och pappa och de började sin resa på dryga timmen för att komma och ta hand om Nils.

Jag tyckte nog egentligen inte att vi hade så jättebråttom. Det var ju så små värkar än så länge. Calle började dock stressa på och packade ut väskor och Nils i bilen.

När vi var ca 3 minuter från sjukhuset började krystvärkarna komma. Calle ringde förlossningen så de kom och mötte upp med bår i dörren. Jag packades upp på båren och rullades upp på förlossningen. 6 minuter senare var lillasyster ute.

Calle väntade in mina föräldrar på parkeringen och skyndade sen till mitt rum. Kan säga att det var en mycket överraskad Calle som klev in, som fick se sin dotter för första gången, istället för en krystande fru, som han hade väntat sig.

Jag själv tackar Gud, Calle och personalen på förlossningen att det gick så himla bra. Det var inte långt undan att det blev en bilbebis.

Vi fick stanna på BB ett par dagar på observation eftersom jag blödde en del efteråt. Tydligen orkade inte livmodern med att dra ihop sig själv när förlossningen gick så snabbt och tog all energi, tydligen. Men med två dropp och lite tabletter ordnade det upp sig på några timmar.

En riktig superförlossning, som Nils förlossningsbarnmorska förutspådde för 2,5 år sen. Man undrar ju vad det ska bli av denna tjej som blixtrade in så snabbt i livet.

IMG_5260 IMG_5252

Tagged with:
 

Njuuuut, varje minut!

I natt vaknade jag och trodde att vattnet hade gått. Låren var verkligen helt genomblöta. Det tog ett tag innan jag upptäckte att hela jag var precis lika blöt. Sen tog det ytterligare ett tag att inse att det kanske var lite för varmt under täcket. Och tyvärr var det inget vatten alls som hade gått.

I morgon är det exakt en vecka tills det är beräknat att bebisen ska komma ut och nu är det en himla lång väntan. Mitt i väntan får jag väl försöka tänka att jag ska njuta av tillståndet i alla fall. Det lär ju vara sista gången jag är gravid så jag får väl ta tillvara på sista tiden med en invånare i kroppen. Jag ska försöka tänka på det när:

*jag knappt kan ta mej ur sängen,
*när magen drar ihop sig till en hård boll och Nils samtidigt sätter en liten fot där,
*när jag inte kan sova på natten för att det just nu verkligen inte finns en speciellt bekväm ställning att ligga i,
*när bebisen på nåt sätt lyckas trycka sig ner så att det svider till i hela… ja…

Just då ska jag njuta lite extra av den förhoppningsvis inte ens hela sista veckan av graviditeten.

Tagged with:
 

10 dagar kvar

Nu är det 10 dagar kvar tills lillasyster beräknas ploppa ut. Vi får väl se hur länge hon själv bestämmer sig för att stanna inne. Såhär ser jag i alla fall ut när 10 dagar återstår.

IMG_5205

Såhär såg jag ut när det var 10 dagar kvar tills Nils beräknades komma… 8 dagar innan han verkligen kom.

IMG_1042 kopia_1024

Tagged with:
 

3 veckor kvar nu

Just idag är det 3 veckor kvar tills det är beräknat. Ska man tro på Calle är det 3 dagar kvar. Han har haft en bestämd känsla av att det kommer ske den 8:e redan från början… och vem vet, han hade rätt på Nils datum. Vad tycker ni, ser jag sprickfärdig ut?

IMG_5123

Nån annan än Calle som törs komma med en chansning?

Annars så har vi haft ett antal förlossningar här hemma under eftermiddagen. Nils hittade mina Barbie sen jag var liten och hittade även den gravida dockan, men den lilla bebisen i magen. Spännande!

IMG_5124

Tagged with:
 

En riktig liten gentleman

En riktig liten gentleman har jag här hemma, som hjälper mej att bära på magen… men den är tung tycker han.

IMG_5083

Tagged with:
 

Kom ut nu!

När vi satt och åt idag:

Nils: Fram mammas mage!
Jag: Ska jag ta fram magen?
Nils: Ja!

Nils lyfter på min tröja. Sen hoppar han ner från stolen.

Jag: Vad ska du göra Nils?
Nils: Lippa mammas mage. (Klippa mammas mage)
Jag: Va?
Nils: Hämta hax!

Nils hämtar mycket riktigt en sax.

Jag: Varför ska du klippa mammas mage?
Nils: Bebisen tomma ut! (Bebisen ska komma ut)

IMG_5069

Men det känns som han gillar magen lite i alla fall:

IMG_5067

Tagged with:
 

Det händer inte alla!

Pojke 9 år: Alltså fröken, förut brukade du vara smal, men nu har du blivit tjock!
Jag (tror att pojken skojar med mej och egentligen vet att jag är gravid): Jo, sånt som kan hända ibland vettu!
Pojken tittar på mej och är nöjd med svaret, sen vänder han sig till en annan och viskar:
Hoppas det INTE händer mej!

Tagged with:
 

Nils lyssnar på bebisen

Nils var med mej till mvc och lyssnade på bebisens hjärta igår. Han stod blickstilla bredvid mej och lyssnade intensivt.

Jag: Hör du bebisens hjärta Nils?
Nils: Nä!
Jag: Hör du inte bebisen? Inte alls? Den säger inget….
Nils: Nä….!

Så funderar han en stund.

Nils: Bebisen har nappen!

Såklart, man kan ju inte prata med napp i munnen, vad tänkte jag på liksom?!

Tagged with:
 

Just precis 2 månader kvar…

Idag är det exakt 2 månader kvar tills bebisen är beräknad att titta ut. Jag kanske hoppas att det blir några dagar tidigare… eventuellt. Inte fööör många bara.

Det är nån mer som väntar på lillasyster. Nils ska hjälpa till att byta blöja, ge bebisen nappen när hon gråter och så ska han läsa för henne har han bestämt. Han brukar hjälpa mej att “lyfta bebisen” också, eftersom jag har sagt att magen börjar bli tung. Då ställer han sig under min mage och trycker den uppåt så mycket han orkar. Nils är söt. Han kommer bli en toppenstorebror.

Såhär ser då magen ut när det är 2 månader kvar:

IMG_4931

Tagged with:
 

Namnförslag

Så, på kvällarna sitter jag och klurar och försöker komma på det perfekta namnet till lillasyster. Hur fint nu än Blåbär (Nils förslag) är, så tror jag att det eventuellt kommer att bli nåt annat.

Vore kul med lite förslag för att se om det kommer nåt nytt som vi inte tänkt på. Kriterier är att namnet ska vara kort och det ska vara svenskt… alltså inget typiskt engelskt (eller nåt annat land heller förstås) eller nypåhittat, flummigt. Så hit me!

Tagged with:
 

DÅ är man tjock…

När sonen, som är dryga 2 år, helt spontant pekar på en tjock gubbe i en bok och säger “Mamma är där”, då kan jag väl lugnt konstatera att magen växt lite på sista tiden. Och det var inte ens gubben med snygga gravidmagen i profil, nej, det var den andra tjocka gubben.

IMG_4858

 

 

Såhär ser den tjocka mamman ut när det är 3 månader kvar:

IMG_4859

Tagged with:
 

Knack knack!

Idag när vi satt och åt knackade Nils mej plötsligt på armen:

– Kack kack, bebisen hemma?

Tror att nån längtar lite efter bebisen. Vi var på Babyproffsen idag och det första Nils gjorde var att välja ut en leksak som han ville köpa till bebisen. När vi inte gjorde det hittade han i och för sig en miljard saker han ville ha själv. Han fick två grindar… han önskade sig ingen av dem. Han fick 2 nappar med Bamse på också, lyckan var total.

Tagged with:
 

Han kan, min man…

Calle kom hem från affären idag med marsipantårta, helt utan att jag visste att jag var sugen på det. En bit till mej och en bit till Blåbär.
Nu har jag mölat i mej min, men Blåbär är smart och vill spara sin bit tills i morgon eftersom det är måndag och då blir man alltid sugen på nåt sött, just eftersom det är måndag och man inte får äta nåt sött. Dessutom var tyvärr Blåbär egentligen mer sugen på chips och dip, men så kan det gå.

IMG_4832

Tagged with:
 

Veckan som jag tydligen blev en anka

Den här veckan, i vecka 26, har jag, enligt säkra källor övergått från att vara lite gravid till att bli såndär anka-gravid, med svank och ingen rumpa. Det förklarar kanske varför jag börjar känna mej extra tjock.
Gott folk, det lär bli värre!

IMG_4830

Tagged with:
 

Vart tog tårna vägen?

Så nu har det hänt, jag ser inte mina tår längre… inte om jag inte lutar mej framåt i alla fall.

IMG_4813

Ni ser, borta!

Mina arbetskamrater… eller egentligen bara en… mobbar mej för att jag aldrig knäpper mina termobyxor numer. Ok, förut kanske jag inte ville, men nu går det faktiskt inte. Det är faktiskt därför det finns hängslen, tycker jag i alla fall.

Tagged with:
 

Den här bebisen verkar gilla syrliga frukter som physalis, kiwi och ananas. Jag vill att bebisen ska gilla banan, som gör att man blir mätt lite längre. Ganska praktiskt på jobbet liksom. Det krävs ganska många physalis för att överleva fram till lunch annars.

Anyway, igår skulle Calle hämta ett paket så jag bad honom att köpa banan och physalis. Innan Calle kom hem hade jag blivit sugen på ananas istället. Calle var inte mindreader/siare, så han hade inte förutsett detta på affären och köpt med sig det. Himla typiskt! Men men, fick väl bita i det sura äpplet att jag inte visste det tidigare och gå loss på physalisen istället… trodde jag! Den hade Calle glömt i affären… OCH bananerna… med andra ord, allt han köpt.
Det fick bli choklad istället.

Idag plockade jag upp physalisen och bananerna Calle glömt på affären och passade förutseende nog på att köpa ananas också. Nu har jag ätit ananas så tungan och läpparna svider. Så nu får det bli chips istället.

Så nej, det blir liksom inte alltid riktigt som man tänkt…

Tagged with:
 

En spark i baken… från insidan

Jag måste säga att det känns riktigt skumt när bebisen sparkar en i baken, från insidan. Det liksom får en att stanna upp i steget i en mikrosekund. Annars är det kul nästan jämt.

Tagged with:
 

Magen

Jag tycker att min mage är gigantisk redan och har börjat bekymra mej för hur stor det faktiskt kommer att bli innan det är dags. Så skulle jag ta kort för att visa er min gigantiska mage, bara för att upptäcka att den är ju faktiskt inte så stor. Hur sjutton kan det kännas så då? Från där jag ser magen, uppifrån alltså, så tycker jag att den är lika stor som när Nils kom. Från där ni ser magen ser jag ju att så inte är fallet.

Så, såhär ser magen ut ikväll:

IMG_4754

Såhär känns det som att magen ser ut (detta ca en vecka innan Nils kom):

IMG_1042 kopia_1024

Tagged with:
 

Det här med namn

Barnen på jobbet har upptäckt att det är en bebis på g. De är aningen nyfikna om än det ena, än det andra. Kön och namn mestadels.

Pojke, 6 år: Vad ska bebisen heta?
Jag: Jag vet inte än.
Pojken: När vet du det då?
Jag: Ja, vi har inte bestämt än, kanske när bebisen kommer ur.
Pojken: Är det prästen som bestämmer det?

Himla tur att det inte är så!

Pojke 1, 7 år: Vet du fröken… om det är en pojke tycker jag han ska heta Leo, för så heter min farfar.
Pojke 2, 7 år: Mäh, hallå, du har ju ingen farfar!
Pojke 1 (lite nedstämt): Nä, men om jag hade haft en….

Nu lär ju inte det här med pojknamn bli det stora problemet, eftersom det med största sannolikhet är en lillasyster i magen… men OM, får jag väl tänka över det här med den eventuella farfarn och hans då.

Tagged with:
 

Bebisen i magen är ledsen

Ibland vill Nils lyssna på bebisen i magen. Han lägger huvudet på min mage och så är han jättetyst och lyssnar. Bebisen är alltid ledsen där inne, enligt Nils. Nils brukar blåsa lite på bebisen genom naveln så det ska kännas bättre och så den ska bli glad igen.

Tagged with:
 

Mitt förlossningsbetyg

Fick hem min förlossningsjournal idag. Tydligen får man poäng på förlossningen, hur vet jag inte, men jag fick i alla fall 4 av 5. Det får jag väl känna mej nöjd med, men jag tycker att man kunde få veta vad man kan göra bättre nästa gång, så man kanske kan få en 5:a då.

Jag hade sett fram emot att få läsa lite om förlossningen, men blev lite besviken. Det som stod var typ när jag hade ringt in, hur öppen jag var när jag kom dit och när förlossningen var över. Jag hade sett fram emot att kanske få läsa lite om sånt jag inte kom ihåg eller när olika saker egentligen inträffade.
Jag kunde bara läsa om saker jag kom ihåg, som hur många stygn som behövdes, att min smärtlindring var dusch och lustgas, hur Nils mådde när de undersökte honom och att jag inte förlorade så mycket blod.

Jaja, lite kul var det att bläddra i papperna ändå, men tror jag ska lägga på förslag att de skaffar en sekreterare som kan anteckna lite om det blir nån mer gång… alternativ så kanske jag hyr en. I och för sig har jag ju skrivit ner förlossningsberättelsen en gång tidigare och eftersom ingen sagt emot, så är det väl sant allting.

Tagged with:
 

Fantomillamående

Man hade ju kunnat tro att jag skulle slippa det här med illamående när jag inte är gravid längre, men det verkar inte som jag blir av med det till 100%.
På sista tiden verkar jag ha utvecklat ett slags fantomillamående. När jag kommer i situationer där jag mådde illa när jag var gravid känner jag mej lite illamående nu med. Vid den här tiden mådde jag väldigt illa förra året, så det kommer små fantomillamåendeattacker då och då, till exempel när:

  • jag har på mej min dunjacka, för den luktar på ett visst sätt
  • när vårsolen ligger på ibland
  • när jag gör pulvermos och fiskbullar… har gjort det en gång och nu lär det dröja, det kan jag lova.

Vidare ser jag fram emot att få återuppleva när folk börjar vår-elda. Säkert har våren en hel del fler smygatacker planerade. Som tur är, är attackerna väldigt snabbt övergående och jag kan övertyga mej själv om att det är på låtsas. Men visst är det lite skumt hur kroppen fungerar?!

Tagged with:
 

2012

Här tänkte jag att ni skulle få en liten, liten glimt att mitt 2012. Året som kantats av 8 månaders nästan konstant illamående. Men också det mest spännande året hittills. Det bästa året hittills!

Hela den här vägen:

YouTube Preview Image

Som tillslut resulterade i det här:

Tagged with:
 

Mamma i 3 månader

Eftersom den här bloggen numer inte handlar så mycket om Nils längre (ni vet, vet ni inte? Kika här då.), tänkte jag passa på att tala om att idag har jag varit mamma i 3 månader. Det är inte illa det. Hade det här inlägget handlat om Nils, hade det kommit en bild på honom nu. Ni har tänkt, oj vad stor han blivit. Jag kanske hade lagt upp en bild hur han såg ut när han föddes eller så…
Nu däremot, tänker jag inte göra det, eftersom det handlar om mej. Därför får ni en bild på mej istället och hur jag såg ut för 3 månader och 1 dag sen… eller kanske några fler dagar sen, typ ganska exakt 3 månader och 8 dagar.

och så idag då… 3 månader efter plutten ramlat ut.

Tagged with:
 

Nygammal garderob

Idag har jag varit nere i källaren och rotat fram mina kläder som jag hade innan graviditeten. Tänkte att det kanske var dags att packa ner de få tjockiskläderna jag investerade i och plocka fram kläder som passar.

Vet ni? Nåt konstigt hände: de passar inte längre! Större bröst har gjort många plagg för korta och för tajta. Blir brösten nånsin mindre igen eller det bara att skänka kläderna till bättre behövande?

Ja, men så nu är det väl kanske tyvärr så att jag måste köpa lite nya kläder… tyvärr, tyvärr verkligen tyvärr!… elleeeer?!

Tagged with:
 

Om att sova på mage

Jag har alltid sovit bäst på mage. Jag har inte kunnat sova på mage sen i april. Då började jag få sammandragningar när jag låg på mage. Sen blev den liksom för stor för att jag ens skulle överväga det hela.
Nu har ju Nils kommit ut och då är ju inte magen i vägen längre. Då kan jag inte ligga på mage, för att brösten är i vägen. Vem hade tippat på att de nånsin skulle komma i vägen för nåt? Inte jag i alla fall.
Nu har jag i och för sig fått höra att man helst ska sova på rygg eller sidan och inte på mjukdelarna på magen. Jag kanske helt enkelt ska vara tacksam.

Tagged with:
 

-9 kg på en vecka

Det ni! Och som jag jobbat för det… eller inte. Föda lite barn, bo på lite sjukhus, sen är det så.

Den här bilden tog jag 1,5 dag innan förlossningen startade.

Såhär i efterhand ser inte magen alls så stor ut, som jag tyckte förra veckan och den ser inte alls tung och jobbig ut. Den är faktiskt ganska fin. Fast kanske inte så konstigt, när världens finaste fanns där inne.

Tagged with:
 

Hällförs-kavajen

I morse var det kallt när jag skulle ta en promenad. Så kallt var det, att jag var tvungen att plocka fram Hällförs-kavajen. I vissa sammanhang benämns Hällförs-kavajen, lite felaktigt, för Helly Hansen-jacka. Den rätta benämningen är dock Hällförs-kavaj. Den ska egentligen vara orange, men eftersom den inte är inköpt i Hällefors så fanns inte den färgen i butiken. Med den är man uppklädd i de flesta situationer, i alla fall i Hällefors.

När jag köpte den här hade jag som avsikt att jag skulle kunna ha den när jag är tjock och det är kallt ute. Nu hoppas jag att det inte är så många kalla dagar kvar innan bebisen kommer ut. Blir jag tjockare kommer den nämligen inte gå att stänga. Det passar nog egentligen bäst som när-bebisen-kommit-ut-jacka.

Tagged with:
 
Page 1 of 212

Looking for something?

Use the form below to search the site:

Still not finding what you're looking for? Drop a comment on a post or contact us so we can take care of it!

Visit our friends!

A few highly recommended friends...

    © 2009 Elin Drejhammar