Jobb | Eyeline

Legitimerad lärare, tjihoo!

On April 30, 2013, In Uncategorized, by elin

Idag har jag fått min lärarlegitimation (coolt)… via mail (inte lika coolt). Trodde man skulle få det i ett brev, som ett fint diplom eller ett litet kort, som en vanlig legitimation. Nu har jag en mamma som kan skriva ut den åt mej visserligen, men ändå.

Jihaaaa och kul att jag är legitimerad lärare! Mindre kul att jag inte får jobba som lärare. Verkar inte som man kan få allt.

Har tydligen behörighet för:

Förskola
Förskoleklass
Fritidshem

Matte
Svenska
Biologi
Kemi
Fysik (men inte teknik?)
i år 1-6

Svenska som andra språk i år 1-3

Humanistisk och samhällsvetenskaplig spets inom försöksverksamhet med riksrekryterande gymnasial spetsutbildning

och

Humanistisk och samhällsvetenskaplig specialisering

Det var en himla massa behörigheter. Det jag undrar mest över är hur sjutton jag fick behörighet till gymnasiet?

I alla fall, legitimationen är här… jag känner mej inte så mycket smartare eller som nån bättre pedagog med den här. Det kanske beror på att jag är mammaledig.

Robotlärare

On April 16, 2013, In Uncategorized, by elin

Det håller tydligen på att forskas fram en robotlärare som ska hjälpa läraren i klassrummet. Den kan känna av hur ett barn mår och sen anpassa sitt beteende utifrån det. Den ska kunna lära barnen saker och jobba både enskilt och i små grupper. Alldeles precis som en riktig lärare. Lite spännande är det att man ska göra en robot, för att göra jobbet som en resurslärare kan göra… fast jag har en känsla av att en riktig lärare faktiskt skulle kunna göra det hela lite bättre. Men visst är den söt, roboten? Kanske lite sötare än en lärare.

Bild och info från dn.se

Skolmogen?

On April 15, 2013, In Uncategorized, by elin

Idag har vi undersökt om Nils blivit skolmogen. Det verkar som att Nils är en riktig busunge, för han blev inkallad till rektorn på en gång. Sen fick han tillbringa massa tid i personalrummet och slutligen fick han äntligen komma till ett klassrum. Där passade han på att göra ett riktigt vårskrik medan de andra barnen var tysta och jobbade fint.

Jag vet inte riktigt, men jag tror att det kanske dröjer en stund till innan Nils är riktigt mogen för att gå i skolan. Fram till dess får han nöja sig med att följa med mej och hälsa på och titta på barnen. Dessutom får han nöja sig med det en lång tid, för idag har jag varit och berättat för rektorn att jag tänker vara föräldraledig ända till vårterminen-14 istället för hösten-13. Jag började känna mej lite stressad att min föräldralediga tid skulle ta ut, men nu är det lugnt igen.

Jag kan också tala om att Nils under dagen hann charma de allra flesta och han fick dessutom 2 nya pappor… hmm?

Lärarlegitimation

On September 25, 2012, In Uncategorized, by elin

Så har även jag äntligen fått tummen ur och sökt lärarlegitimation. Det känns ju i och för sig inte som att det varit nån panik att söka den, eftersom alla som sökt fått vänta i minst ett år i alla fall. Har jag tur, kanske jag har den tills jag börjar jobba igen.

Förstår inte varför jag skjutit så på det egentligen. Det var ju jättelätt. Min gamla rektor var supersnabb att skriva på pappret som behövdes. Jag hittade alla papper jag behövde hemifrån. Mamma scannade in allt på sitt jobb och sen var det bara att klistra in allt i en ansökan på nätet… sen KLART!

Så om ett år eller så kanske jag (cross your fingers) är en riktig lärare, med legitimation och allt. Det vore nåt det, leg. fröken.

En evighets jobbledigt!… och Anders-besök

On September 3, 2012, In Uncategorized, by elin

Anders har vart här ikväll för första gången på jättejättelänge. Vi har spelat tv-spel. Anders tyckte det var så kul och han slapp tänka på massa annat en stund. Jag bjöd in Anders på fler tv-spelskvällar:

“Du får komma när du vill, jag kommer vara ledig läääänge nu!”

Sen insåg jag att jag faktiskt inte kommer jobba förrän den 26:e augusti igen, om det blir som planerat. Det är riktigt länge!

För övrigt, för den som undrar, blev jag sjukskriven och allt jag har att göra nu är alltså att vänta på att ninjan ska titta ut.

Förresten hade Anders med sig sushi, som vanligt. Dagen till ära premiäråt vi middag på nya uteplatsen, som nu nästan är klar.

Livets stora funderingar…

On August 16, 2012, In Uncategorized, by elin

En flicka och en pojke, båda 7 år, står och skriker på varandra en bra bit ifrån mej. Pojken säger upprört att han ska fråga fröken. Så jag går dit och tittar lite på vad de gör.

Flickan: Men alltså, alla vet ju, att jorden blev till i den där stora smällen för länge, länge sen.
Pojken (inte helt övertygad): Ja, men alltså… nej..

Sen får han syn på mej.

Pojken: Fröken, visst finns Gud?
Jag: Öhm, ja, jag vet inte.
Flickan: Där hör du!
Pojken: Ja, men faktiskt så är det, att ingen kan veta om Gud finns. Men DU kommer få se när du dör, att jag har rätt!

Man ska inte duscha när det åskar

On July 28, 2012, In Uncategorized, by elin

Jag inser nu, att det är lite märkligt, att det är först för ett år sen som jag fick reda på att man inte ska duscha när det åskar. Att man inte ska titta på tv, det fick jag lära mej som liten. Men att man inte ska duscha, det hade jag ingen aning om. Jag har ju i och för sig överlevt väldigt bra ändå, utan denna livsviktiga kunskap. Är det fler saker, som jag inte vet om, som man inte ska göra när det åskar?

Fler gånger det är bra att inte duscha är när det är stopp i avloppet. Det var det igår. Då fick rörmokaren komma hit. Varför man väljer att bli rörmokare är för mej ett mysterium. Om man tycker det är äckligt att plocka hår ur duschbrunnen, är det ju ändå rena barnleken. Det luktade liksom avlopp så fort rörmokaren öppnade bildörren, fast vi inte ens stod nära. Nej, om jag skulle bli rörmokare, då skulle jag ha en grym månadslön och helst en veckas semester per månad också… får återhämtning och psykisk rehabilitering.

Semester!

On July 6, 2012, In Uncategorized, by elin

Äntligen semester, som jag längtat och som jag haft nedräkning. I hela 13 veckor har jag räknat ned och nu är den äntligen här. Semestervädret är också här… efter bara 3 minuters semester kom de första regndropparna. Sen har det visserligen varit uppehåll, till nu. Men skit samma, jag är ledig ändå!

Sista arbetsdagen var inte helt fel heller. Vi tog med fritidsbarnen och plockade jordgubbar. Tänk, jag fick plocka jordgubbar på arbetstid, så nu på semestertid har jag nåt gott att äta. Jag har också passat på att inviga det nya badkaret ikväll. Nästan så det är tur att det är lite regnigt väder, för inte hade jag kunnat krypa ned i badet om det var sol och 25°C ute.

Det här är Toby

On June 23, 2012, In Uncategorized, by elin

Innan det blev sommarlov fick jag en liten hund av barnen i skolan. Den ska följa med mej överallt i sommar och komma tillbaka till skolan i höst. Kollegan fick en nalle, som har samma uppdrag. Detta ska tydligen dokumenteras. Nallen är just nu i Italien. Toby har åkt båtbuss… i Karlstad.

Calle ser Toby-hunden som ett litet tecken på att vi borde skaffa en riktig Toby-hund. Kanske inte just vid namn Toby, men en som ser ut som Toby. Det är ju precis en sån hund vi vill ha… och jag tycker den ska heta Toby. Det är ett himla bra hundnamn. Den här gången kan i alla fall inte hindra mej… alltså på lill-hunden… nån riktig hund blir det ju inte.

Jag har en liten känsla av att ni eventuellt får träffa Toby nån mer gång i sommar.

“Är du gravid? Då vet jag vad du har gjort!”

On June 18, 2012, In Uncategorized, by elin

Pojke, 6 år: Är du gravid?
Jag: Ja!
Pojke: Fröken, då vet jag vad du har gjort!!!
Jag: Jaha?
Pojke: Ja, vad snuskigt! Du har pussats och kramats utan kläder! Det har min mamma och pappa också gjort när de fick min syster, men inte med mej. Då hade de kläderna på.

Det är lite så att jag kan dra vissa paralleller till en viss full, typ 46-årig trummis (som jag eventuellt kanske fortfarande är lite bekant med efter detta):

“Haha, Elin, du har haft sex!” var hans kommentar till min graviditet… i sällskap med min mamma dessutom, som gjorde ett fint försök att låtsas som om det kanske handlade om nån annan.

Nån mer än jag som tycker att man kan se en viss likhet mellan en 6-årig pojkes uttalande och en 46-årig full trummis uttalande? Fast 6-åringen är lite mer fin i kanten…

Pinsamt… och lite småjobbigt kanske?!

On June 16, 2012, In Uncategorized, by elin

På skolavslutningen på mitt jobb samlas alla barn, deras föräldrar och skolans personal på en kulle som ligger intill skolgården. Precis innan vi ska gå dit kommer en kille, 10 år, på:

“Tänk vad pinsamt det skulle va för dej om ditt vatten skulle gå mitt på kullen!”

Ja, det vore pinsamt… och framför allt hade det vart ganska jobbigt, med tanke på att det är 3,5 månad kvar.

Fredagskväll vid Solliden

On May 25, 2012, In Uncategorized, by elin

Man kunde ha valt en sämre kväll och en sämre plats för personalfest, kunde jag konstatera efter kvällen. Superfint väder, vacker plats, bra underhållning och trevliga kollegor.

Mitt jobb…

On May 11, 2012, In Uncategorized, by elin

Plötsligt kom jag på att jag måste ringa Carina

On March 19, 2012, In Uncategorized, by elin

Jag har varit hemma och varit sjuk idag. Jag skickade sms till mina kollegor igår och talade om att jag skulle få lov att bli hemma idag. Klockan 4 i morse kom jag dock på att jag inte hört av mej till Carina, som jag har frukost med på måndagar.
Vet ni hur jobbigt det är att komma på en sån sak kl 4 på morgonen och sen komma på att man måste gå upp tidigt och ringa och meddela henne detta? Vet ni hur jobbigt det är då, att Larz-Christerz ens existerar? Vet ni hur jobbigt det är att komma på att man måste ringa Carina när klockan är 4 på morgonen? Det kan liksom låta så här i huvudet hela dagen sen då:

Som tur är, har jag Fredrika, som istället fick ett sms kl 4 på morgonen där jag bad henne prata med Carina på morgonen istället… så jag slapp gå upp och ringa Carina.

Tyvärr har jag smittat Calle med den här Carina-sången nu på kvällen och han har gjort en alldeles egen taliban-version, som är ungefär precis så bra som man kan föreställa sig… inte så värst med andra ord, med snälla ord.

Några är beiga, några är grå, på Roys och Rogers mack

On March 15, 2012, In Uncategorized, by elin

Man vet att man kanske inte råkat ut för världens bästa dag, när det första som händer är att man möter ett barn som smittar en med på-hjärnan-låten “Roys och Rogers mack”. Då vet man att det kommer bli en lååång dag.

Hur bra intryck?

On March 15, 2012, In Uncategorized, by elin

Är inte det här lite konstigt? Idag var det precis 3 månader sen jag började på mitt nya jobb. Då kommer en unge på fritids och säger:

“Elin, det verkar som du har fått jobb här. Har du det?”

Man skulle kunna tolka det som att jag inte gjort ett alltför bra intryck på de här 3 månaderna, om det är först nu de upptäcker mej.

(Bort)förklaringar!?

On March 9, 2012, In Uncategorized, by elin

Jag förstår att ni varit lite oroliga nu. Så här långt blogginläggsuppehåll har jag aldrig haft förut, hela 2 dagar. Har ni varit lite oroliga, så är det med all rätt. I onsdags var det nämligen så att nån försökte ta livet av mej. Hur i sjutton jag överlevde vet jag inte. Nån gjorde nämligen så att min arbetsdag blev 11 timmar lång. Det är snudd på att jobba-ihjäl-sig-långt. Så långt var det, att jag inte orkade göra nåt annat än att äta, städa toaletten och sova när jag kom hem.

Igår, däremot, hade jag alldeles för kul för att blogga. Katarina och Pedrik var nämligen och hälsade på. Jag tror inte jag har sett Katarina på nästan 2 år… och Pedrik har jag aldrig sett förut. Hur mysigt och trevligt som helst. Synd bara att de stannade så kort, men det är ju bättre än ingenting.

Idag har jag en sån där lagom dag, inte för döende och inte för kul, så jag har tid att uppdatera igen. Tur för er, säger jag.

Melodifestivalen

On February 23, 2012, In Uncategorized, by elin

Barnen i skolan förstår verkligen inte hur det kan finnas nån som inte gillar Melodifestivalen… att de dessutom känner en sån är väl snudd på katastrof. Själv är jag glad att jag kan visa dem att det finns olika människor, till exempel de som ser på Melodifestivalen och de som INTE ser på Melodifestivalen.

Munkar och bullar

On February 22, 2012, In Uncategorized, by elin

Musikläraren pratar om musiken som spelades i kloster på medeltiden och att munkar sjöng… om det inte var ett kloster för kvinnor.

Läraren: Vad kallas kvinnorna som bor i kloster?
En elev räcker upp handen och kommer med en chansning: Bulle?

En gissning, lika bra som vilken som helst.

Mina drömyrken

On January 28, 2012, In Uncategorized, by elin

Apropå inlägget igår kom jag att tänka på mina drömyrken som jag hade när jag var liten. Jag ville bli kassörska, arkeolog och/eller lärare.

Först blev jag kassörska. Det var inte riktigt så glamoröst som jag tänkte mej att det skulle vara. Det såg ju väldigt spännande och roligt ut att sitta och trycka in priset på varorna som kom förbi och sen få så mycket pengar. Det var inte så roligt och man fick ju inte behålla några pengar heller.

Efter det började jag studera arkeologi i 2 år. Det var kanske inte heller riktigt så glamoröst och spännande som jag föreställt mej. Har man sett Indiana Jones-filmerna kan man lätt bli lite besviken när man inte blir utrustad med en piska när man ska på grävning. Det var nog förvisso tur att man inte fick nån piska. Jag är inte så bra på att hantera såna. Jag fick nämligen låna en av en kompis en gång. Jag fick bara piska ute på hans balkong och det slutade med att jag fastnade med piskan på balkongen ovanför. Jag blev tvungen att klättra upp och pilla loss den. Det gjorde att jag kände mej mer som Zorro än som Indiana Jones.

Efter det började jag istället studera till lärare och där är jag ju idag. Jag kan konstatera att barn idag inte är så snälla som jag var när jag var liten och ville bli fröken… men jag är inte heller lika snäll som jag var då.

Jag vill inte skryta, men jag skulle ändå vilja påstå att jag är ganska duktig på att uppfylla mina drömmar.

Åååh, får se mej lite ägd… av en 7-åring

On January 27, 2012, In Uncategorized, by elin

En pappa hämtar sin 7-årige son på fritids. Han pratar med sonen, som inte alls hör. Hans ögon har börjat tindra och han har ställt in siktet på mej. Redan här börjar jag ana oråd.

Pojken: Duuuuu?
Jag: Ja?
Pojken: Vet du vilken som är den dummaste fågeln?

Jag tänker så att hjärnan nästan trillar ut, men jag kan inte komma på nåt alls.

Jag: Nej, tala om vilken som är den dummaste fågeln!
Pojken: Du va?

Pappan skrattar, pojken skrattar, kollegorna skrattar och jag får väl erkänna att det är riktigt kul.

2 minuter senare:

Jag: Fråga mej igen!

30 sekunders betänketid…

Pojken: Nej, för då kommer du bara säga att “du va” till mej och då blir ju jag dum.

Alla skrattar igen, men nu är det INTE kul! Är man 7 år ska man inte tänka så mycket, tycker jag!

Framtidsdrömmar

On January 27, 2012, In Uncategorized, by elin

Tjej 10 år: När jag blir stor vill jag jobba som fotomodell, supermodell, topmodell, svensk Hollywoodfru eller sån där… vad heter det.. foto.. hmm… fotograf!

Rent spontant känner jag att de flesta yrkesplanerna är lite si sådär, men att vara Hollywoodfru verkar ju onekligen ganska soft… om man nu inte har några problem med botox och hjärnförminskning. Men det kanske bara är förutfattade meningar som jag har.

Ännu ett bevis på att jag inte är konstnär

On December 28, 2011, In Uncategorized, by elin

Mitt jobb får mej att inse mer och mer att jag verkligen inte har nån konstnärsådra överhuvudtaget (som här). Igår gjorde vi ljus. Alla barn gjorde jättefina ljus.

Så här ser mitt ljus ut:

Jag kan lova att tanken inte var att det skulle bli massa brunt. Jag vet inte riktigt vad som gick snett, men snett fick det i alla fall. Om jag ska försöka se nåt positivt, så är det åtminstone blankt och fint.

Jag kan i alla fall konstatera att jag inte är född till att bli konstnär

On December 20, 2011, In Uncategorized, by elin

Det finns ett barn i ettan som är så himla duktig på att rita. Han gör riktigt avancerade saker, så där ni vet, när man utgår från ett “skelett” typ, som man sen målar utifrån och runt, så det till slut blir en teckning. Igår var han så himla pedagogisk att han satt med mej i 40 minuter och förklarade ingående hur man ritar en tiger, medan han tålmodigt satt och väntade medan jag ritade. Det kändes som att gå på teckningskurs. Det enda som avslöjade att han är 7 år och inte en liten magister var att han studsade upp och ner i soffan emellanåt för att försöka bli yr.

Det jobbiga är att en 7-åring verkligen gör det bättre än jag. Jag får väl trösta mej med att jag skulle slå honom i fotboll… eller att jag skulle kunna lyfta upp honom på en liten hylla och låta honom sitta där.

Den här tigerns skelett utgick ifrån en boll med en halvmåne och en nymåne i. Sen fanns det också en inbillat snett liggande kors, som jag inte kunde se direkt, men som var självklart för pojken. Jag håller mej till färdigritat istället tror jag.

Pojke, 7 år

Elin, 28 år

Jag kan i alla fall konstatera att jag är bra på att hålla mej innanför linjerna, även om jag kanske inte riktigt hann bli klar med teckningen.

En riktig toppendag

On December 9, 2011, In Uncategorized, by elin

Idag har jag varit och hälsat på mitt gamla jobb i Vålberg. Det var hur kul som helst. Jätteskoj att träffa alla gamla kollegor och alla barn.

Underbart när det första man får höra när man öppnar dörren är en sur pojke i 9-årsåldern: “Och var har DU varit?”
Ja, de flesta visste nog inte att jag skulle sluta förrän jag redan var borta. Så det kanske är en helt naturlig reaktion när jag varit borta i ungefär 5 månader. Då kan man ju faktiskt undra vart sjutton jag varit.

En sak som jag upptäckte idag är att man kan spendera väldigt mycket tid på skolan med att göra väldigt lite. Många kanske redan har gjort den upptäckten, men jag gjorde den alltså efter jag slutat… fail!

Elin, tillsvidareanställd lärare i fritidshem på 100%

On December 2, 2011, In Uncategorized, by elin

Det ni! Jag liksom ägde intervjun idag. Eller intervju och intervju… jag kom dit och behövde bara säga om jag ville ha jobbet eller inte. Hur det gick till vet jag inte riktigt men, tack vikariebanken!

Nämen, så att jag tänkte bara säga att jag kanske kommer vara lite upptagen ett tag fram över… till pensionen typ. Bara så att ni vet!

Och förresten… ett litet grattis kanske vore på sin plats!?

Ljuset i tunneln…

On November 30, 2011, In Uncategorized, by elin

På sista tiden har det hänt så mycket mindre roliga saker, både för mej och för personer som jag bryr mej väldigt mycket om. Det har lett till mycket tänkande och ältande sista tiden. Och när jag tänker och ältar, då har det varit ganska mycket. Jag är annars världsbäst på att ta saker för vad det är, skaka av mej och blicka framåt. Men det tar stopp hos mej också till slut, tydligen.

Nu har jag i alla fall börjat se ett litet ljus längst bort i tunneln. Än är det inte klart och jag vet: “Var inte för positiv, ljuset i tunneln kan vara ett tåg!”. Men på fredag vet jag nog om det var ett tåg eller inte. Så håll tummarna och så kommer jag komma med en liten uppdatering i ärendet. Och hör ni inget på fredag, så går jag antagligen nånstans i tunneln och samlar ihop mej igen efter tågkrocken.

Bild

Som Edward Scissorhands, fast tvärtom…

On November 23, 2011, In Uncategorized, by elin

En tjej i skolan visar mej ett litet sår på pekfingret.

Jag: Ojdå, vad har du gjort där?
Flickan: Jag skar mej på tån?
Jag: Vad skar du dej på, sa du?
Flickan: På tån!
Jag: På tån?
Flickan: Ja, jag hade så vass tånagel.

Herregud, det kan inte vara lätt att vara barn!

Dogge is a truck driver

On November 20, 2011, In Uncategorized, by elin

Ska jag tala om en sak för er? Det är så att jag tror att Dogge fått ett väldigt bra nytt jobb. Christoffer, som Dogge bor hos nu, kunde inte sluta att berätta om hur bra det är att köra lastbil. Ser ni en lastbil komma körande, med en Jack Russell på passagerarsidan och som säkert har en liten hatt på sig (som mannen i klippet), så är det säkert Dogge som är ute och kör. Passa på att vinka då. Hur bra verkar det inte att vara truckdriver? Det verkar ju vara hur kul som helst. Jag är helt säker på att Dogge kommer ha det hur bra som helst!

Gourmetmat?

On November 15, 2011, In Uncategorized, by elin

Där jag jobbar får vi nästan alltid väldigt god skolmat. Barnen klagar sällan också, så det känns som den verkligen är bra. Idag hade i alla fall jag känt att det var okej att klaga. Nog för att det verkar göras besparingar både här och där, men det här är väl ändå lite att ta i? Men det är klart… det kanske är influens från det franska köket eller nåt, där verkar de ju kunna äta både det ena och det andra.

Nu när jag fick se bilden kom jag också att fundera på… var det alltså remouladsås vi fick idag? Det hade jag inte själv kunnat gissa mej till, men nu vet jag då!

Eyeline