Eyeline

Jag brukar inte använda handsfree speciellt ofta. En dag gjorde jag det och så tyckte jag det hade varit en superbra idé om man hade kunnat fråga telefonen hur mycket klockan var, istället för att plocka upp den ur fickan hela tiden. Jag berättade min superbraiga idé för Calle. Han förklarade att så hade nog den som gjort iphonen också gjort, för det går att fråga hur mycket klockan är.

Idag hade jag handsfreen igen. Jag tänkte testa detta:

Jag: Hur mycket är klockan?

Mobilen: Ringer Peter Wiker hem!

WTF? Hur kan den höra så galet fel? Här börjar jag i panik försöka stänga av ringningen och det vet väl alla, att när man försöker göra nåt i panik går det inte speciellt bra. Det hann gå fram några signaler, men eftersom klockan inte var så sent på eftermiddagen tänkte jag att det nog inte gör nåt, eftersom ingen antagligen var hemma. Om nån var hemma blev det en ful busringning då.

Jag tog mod till mej och provade igen… med fingret redo på rätt knapp den här gången, ifall det skulle bli fel igen.

Jag: Vad är klockan?

Mobilen: Klockan är 13.07

Så ska ni testa detta, använda rätt ord, annars kommer ni också ringa Peter Wiker.

I förrgår kom vår nya säng, som vi beställde för några veckor sen. Den var lika skön, som jag tyckte då, på affären. Jag är lite rädd för att köpa nya säng när den man har redan är bra. Men nu har vi en säng utan skarv och en säng som känns som att ligga på ett stort moln. Vi sov hur bra som helst i natt.  Sängen är dock så himla hög, så det känns lite som “prinsessan på ärten”, fast utan ärta. Försöker man luta sig ner när man sitter på sängkanten och plocka upp nåt från golvet, då är det ganska stor risk att man ramlar in i väggen med huvudet före pga av överdriven framvikt.

Bara för att den, på bilden, bara sovits i en natt, finns det inget som säger att den inte är inbodd.

För ett tag sen klagade jag ju på att Calle var så himla kass på presenter. Då tyckte han ju att det var bra en bra present att det inte fanns några jordgubbar på affären, men att jag kunde få en mask istället.

Han steg betydligt i graderna när jag fyllde år, för då fick jag ju massa saker som jag önskar mej.

Idag steg han ytterligare lite, för då kom han hem med den här:

Bild

Till en början visste jag inte riktigt om jag ville behålla den. Den är ju ganska stor. Calle säger dock att den är väldigt mycket bättre än min gamla telefon. Om den är SÅ mycket bättre och bara lite större kanske jag kan överleva.

Nu har jag alltså också blivit en sån där ajfåne som så många andra. Får se om jag blir lika insnöad som man verkar bli också. Om en vecka undrar jag säkert över hur sjutton jag kunde leva utan Angry Birds och andra viktiga iphone-program tidigare.

Bild och mer fakta här

En del av personerna i vårt hushåll har redan lite svårt att hålla reda på vår vanliga kamera. Jag säger inte vilken del, men jag vet i alla fall alltid vart kameran är, så länge inte andra delen av hushållet lagt den nån annanstans. När man inte hittar en normalstor kamera, hur ska man då hitta en femkronekamera? Nej, den här kameran är nog inget för oss,

Förmodligen bland de sista i världen eller i alla fall av grannarna (för jag hör dem när de borstar tänderna på morgonen) har jag nu köpt en eltandborste. Jag kan inte påstå att jag är helt överförtjust i den. Visserligen känns tänderna superrena när jag är klar, men den skakar ju så mycket att hela huvudet durrar och jag känner mej åksjuk när jag är klar. Calle säger att det finns nån knapp där man kan ta ner durrhastigheten, så jag får väl ge det en chans.