Igår hände nåt skoj. Calle hade fått ett röstmeddelande på sin mobil. Det var gubben från Garageportsexperten som installerade vår garageport i höstas som ringde. Han hade varit på uppdrag i Edsvalla och passerade vårt hus. Nu ringde han bara för att tala om hur fint han tyckte vi hade fått. Är inte det väldigt gulligt? Han letade upp vårt nummer igen, för att ringa och tala om att det blivit fint! Sånt man blir så himla glad av! Hur många gånger tänker man inte att nån gjort nåt bra eller ser fin ut, utan att säga det?!
Inte var det så att han försökte sälja nåt heller. Vi har ju redan en garageport och behöver ingen mer nu… alltså, bara av snällhet.
Jag kan i och för sig förstå att han tycker det ser bra ut, för när han var här såg det nog ut på detta viset:

Fast utan eldningstunnan och med den här gamla trappan, uppriggad med pallar och trasiga stenplattor:

Nu har vi gräsmatta, som är i stort sett täckande, nya fönster, en ny fasad på ena garageväggen, uteplats och nästan en hel, ny trappa (den var visserligen mindre igår än på bilden, men ändå…)

Det som jag tycker är väldigt bra med trappan är att jag nu slipper gå in och ut genom källardörren hela tiden. I en hel vecka har Calle dessutom fått hoppa upp på uteplatsen och gått runt och låst upp källardörren till mej, så fort vi varit nånstans. Nu kan jag ta mej in alldeles själv den vanliga vägen.
Nu slipper dessutom grannens katt stå nere på gräset och jama efter mej, när jag är uppe på uteplatsen, eftersom den är för osmidig att hoppa upp och jag för osmidig för att hoppa ner. Nu kan jag gå ner och klappa på den, utan att den hunnit gå hem innan jag hunnit ut källarvägen.
Senaste kommentarerna