Browsed by
Author: elin

Exempel på ett dålig tillfälle att slå ihjäl sig på

Exempel på ett dålig tillfälle att slå ihjäl sig på

Jag putsar fönster. Vårt hus är högt. Det är ännu högre när man sitter i en fönsterglugg och dinglar med benen och tittar ner.

Det är ännu högre när man har gamla fönster som öppnas utåt så man måste hänga på utsidan för att putsa dem.

Det är så högt att man inte vill ramla ner.

Just idag vore det extra onödigt att ramla ner och slå ihjäl sig. Calle har köpt lyxsushi. Det vore ett väldigt slöseri att slå ihjäl sig innan den blev uppäten.

Vad som däremot slog ihjäl sig var sushin… på väg in från bilen.

Som i en skräckfilm

Som i en skräckfilm

Bakom dörren i sovrummet, där Calle ligger och vilar sticker det där på bilden fram. Vi vet ju alla vad som händer i skräckfilm om man går för att se efter vad det är.
Calle som inte ens vågar se på skräckfilm egentligen har alltså inga problem med att det sticker ut ett hår som från The Grudge under dörren… eller är det så att han faktiskt tycker det är bäst att inte kolla efter, eftersom vi som sagt vet vad som händer med dem som försöker vara modiga.

3 generationer på vift

3 generationer på vift

3 generationer gjorde Grythyttan osäkert igår.

Jag, mamma och mormor körde hårt… och, ja visst är det Svenne Rubins såklart! Jag är fortfarande lika nördig. När gitarristen dessutom presenterat mig för folk på följande sätt:

-Det här är Elin, hon har varit på fler spelningar än vad vi själva har varit.

Då vet man att nördigheten liksom lyser igenom lite… bara liiiiiite.

 

Här sitter jag…

Här sitter jag…

… och låter hjärnan vila lite efter jobb och laddar lite för nattning av barn. Inte varje dag man har tid att unna sig något sånt.

Allt som hörs är småkvitter, en fisk som plaskar och en kråka som hakat upp sig… och någon mullrande skogsmaskin i fjärran, som faktiskt stör mer än de tror, tror jag.

Så med lite påfyllda batteriet får jag väl, lite motvilligt, resa mig och knata hemåt och avsluta dagen helt enkelt. Men det är ju ändå väldigt mysigt att gosa ner sig med de där små.

En vääääldigt lång städprocedur… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 73

En vääääldigt lång städprocedur… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 73

Någon gång under senare trias började jag städa huset. Det tog mig en bit in på krita-perioden innan jag hade dammsugit hela huset. Anledningen? Det mycket viktiga grundarbetet i att plocka upp alla saker på golvet försvårades hela tiden av en enormt snabb 3-åring som stökade ner snabbare än i upplockningshastighet.

Rum 1, när man äntligen kommit ända igenom typ rum 7:

Note to self: ta aldrig Linas rum först igen!

… och jag har inte kommit till att moppa än.

Värmlands Pride… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 72

Värmlands Pride… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 72

Igår hade vi tänkt åka på prideparad i Karlstad, men barnen var lite för vissna för det. Dock var de väldigt taggade på att pridemåla sig. Så, så blev det. Sen var de väldigt taggade på att pridemåla mig och Calle. Så, så blev det också.

Linas tolkning av Pride, det är ett hjärta:

Nils tolkning, där han tyvärr fick slut på utrymme för de sista färgerna i prideflaggan… och en stor tår:

Pridade barn:

Såhär snygga var vi allihop:

Sen bestämde vi oss för en liten tur till skogen. Jag tvättade bort målningen först. Jag hade inte velat möta mig själv med Linas pridetolkning i skogen. Det hade varit för läskigt!

Mystiska saker händer på Hagalund… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 71

Mystiska saker händer på Hagalund… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 71

Den här överdelen av en välanvänd eldningstunna har lite mystiskt rullat ner i vår trädgård från sin plats, som var betydligt längre upp i trädgården.
Varje gång jag tittar ut genom fönstret tycker jag först det ser ut som ett djur. Sen stör jag mig på att jag varje gång tror att det är ett djur, fast jag sett det flera gånger idag.
Jag och Calle står frågande till hur den kom dit.
Nils vet inte heller, men enligt källor (han själv), så var det inte han.
Lina säger att det inte var hon, kanske en räv.

Hmm, hmmmmm!

När bacillerna kommer smygande

När bacillerna kommer smygande

I morse började jag känna att de mördarbaciller som härjat här hemma i dryga veckan, verkade vara ute efter mig också. Jag hade nu två val: låta mig tas eller försöka skrämma bort dem. Jag bestämde mig för att försöka skrämma bort dem. Min plan var att skrämma bort bacillerna med backintervaller. Vem blir inte bortskrämd av backintervaller liksom? Än så länge verkar det ha hjälpt. Men jag tror inte det är någon hållbar taktik. Hur många dagar i rad orkar man köra backintervaller? Jag kommer ha grym kondis om ett par månader om inte bacillerna ger med sig.

Det ser lite ut som att min runkeeper fått spunk (ja, jag säger spunk.. det var längesen någon sa spunk). Men så ser det ut när man springer upp och ner för samma backe 40 gånger.

Sen ville jag visa hur brant min backe är. Men det är svårt att ta ett kort där det syns hur brant backen är, men tänk; ganska brant. 

 

Nästa gång skulle i alla fall inte jag vara så himla snabb att idiotförklara någon… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 70

Nästa gång skulle i alla fall inte jag vara så himla snabb att idiotförklara någon… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 70

Jag och Lina åker bil.
Lina: Vill du ha smör på mackan?
5 gånger frågar hon om smöret på mackan. Tillslut tittar jag på henne i bakspegeln och frågar om hon pratar med mig.
Lina svarar “ja” på ett sätt som både idiotförklarar mig och samtidigt liksom undrar vem hon annars skulle fråga.
Jag kan tycka att det inte är helt självklart liksom. Det var förvisso ingen mer i bilen, men att hon skulle ha pratat med en låtsaskompis var tydligen helt otänkbart. Men att göra en låtsasmacka, det är inga konstigheter alls?
När Lina dessutom på eftermiddagen beklagande säger till ketchupen att den inte kan följa med att bada, även om korken är stängd, utan att den måste in i kylskåpet… då tycker i alla fall jag att det var lite väl hård ton i hennes idiotförklarande röst förut.

För övrigt så tog jag smör på låtsasmackan… och ost.

I’m a tantrocker yes I am

I’m a tantrocker yes I am

Calle tycker att jag lyssnar på tantrock. Jag vet inte riktigt vad tantrock är, men om det innefattar Creedence, bon Jovi och någon enstaka Midnight oil, Alice Cooper och Hotel california… ja, då är jag väl tantrockare i så fall då!

Att få Lina att posa på bild… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 69

Att få Lina att posa på bild… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 69

Att få Lina att posa på bild är ungefär lika lätt som att lära sig texten på Gangnam style… eller att bygga ett stapeltorn med kulor… eller att övertala Calle att gå på en Svenne Rubinsspelning…eller att lägga sig i tid en vardag… eller att göra 10 chins utan att ha tränat… eller… eller… eller…

Ni ser själva!

Shopping

Shopping

Igår eftermiddag fick jag plötsligt ett swish från Calle. Sen tyckte han att jag skulle åka och shoppa lite kläder… utan något barn som bihang dessutom. Det behövde han inte säga två gånger… eller jo, egentligen behövde han det. För jag trodde honom inte först. Men 3 gånger behövde han verkligen inte säga det.

Ni anar inte hur tillfredsställande det är att shoppa utan sina egna barn när det springer runt massa andra barn och skriker… med sina svettiga föräldrar i hasorna.

Behöver jag säga att jag njöt av varenda sekund?

Mamma betalar… även när Lina betalar… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 68

Mamma betalar… även när Lina betalar… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 68

Jag och Lina har varit och shoppat idag. Lina bekymrade sig lite för hur hon skulle betala för hon hade ju inga pengar:

Jag: Det är ingen fara Lina, jag betalar dina tröjor.

Lina: När jag blir stor mamma, och du ska köpa en tröja. Då betalar jag.

Jag: Vad gullig du är Lina. Det var snällt!

Lina: Jag tar dina kort då mamma!

Avd. väldigt uträknad 3-åring… nästan läskigt uträknad 3-åring.

Första fredagskänslan på länge

Första fredagskänslan på länge

Första fredagen på jobbet på nästan 3,5 år… och vad händer? Det finns inget fredagsfika!!! Är det inte därför man jobbar på fredagar?

Första hela, fulla arbetsveckan på typ 3,5 år. Det tog på krafterna, hos oss alla. Men en bra sak med jobbfredagar: fredagskänslan!

Det var faktiskt inte mitt fel att det stått framme för länge…

Det var faktiskt inte mitt fel att det stått framme för länge…

På mitt jobb har vi väldigt löst smör till mellanmålet. Så löst att det blir halt. Igår var det så halt att det liksom slant till och i ett försök att rädda det så knixade jag tydligen liksom till det, så det hamnade rakt på en kollegas byxben. Det var ju aningen skämsigt, men det var faktiskt inte mitt fel. Jag kan väl inte rå för att smöret stått framme för länge?

Så idag på mellanmålet tar han motsatt sida mackbordet, mot där jag står. Vad är det för stil? Är jag stämplad för livet nu? Smöret var inte ens halkigt idag.

En förolämpad grävling

En förolämpad grävling

I sommar när jag varit ute och gått, har jag vid två tillfällen träffat på grävlingungar. Den ena av dem tyckte att jag verkade så skoj att den nu har spårat mig hem. På nätterna står den nedanför mitt sovrumsfönster och krafsar runt för att få min uppmärksamhet.

Eller egentligen, så är det så att en grävling terroriserar oss på vår tomt. Gräver i rosorna, gräver i gruset, bökar och stökar.

Härom kvällen fick jag se den nedanför sovrumsfönstret. Jag försökte skrämma den, utan att väcka Lina som sover med dörren öppen några meter bort. Hur frustrerad man än låter när man viskar/väser fram ”bu!” så får det inte en grävling att fly.
Vad som däremot får en grävling att fly, det är när man smäller upp ytterdörren några meter ifrån den och skriker ”BU!”. Den kanske inte reagerar på första buet, på andra buet kanske den reagerar men tittar sig förvirrat omkring. På tredje buet kanske den får syn på dig och flyr i panik. En grävling som flyr i panik ser fruktansvärt rolig ut, ben åt alla håll liksom. Ännu roligare ser den ut när den nästan är för tjock att fly under staketet, så den nästan fastnar. När man då skrattar hysteriskt åt den, då verkar den bli så förolämpad att den inte vill komma tillbaka mer.

Trollhelg i Äppelbo… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 67

Trollhelg i Äppelbo… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 67

Lite bilder från helgen i Äppelbo

Typiska troll… för vem har inte hört om stortrollet som jagar lilltrollet med en motorsåg?
På trolljakt
Storfiskaren!
… och så den andra storfiskaren som lät andra göra jobbet och själv bara tog åt sig äran.
I full trollmundering, redo för Trollbröllopet
Ärligt talat, något av de sötaste troll jag någonsin sett.
Möte med Mäster Grå, han som snidat trollens guldkrona… och som är i kontakt med alla skogens väsen.
Kramas med trollmor, som hade fått låna den vackra guldkronan, som nu även Nils fick testa.
Storfiskarna hjälper fiskdräparn att rensa fiskarna
Det är slitigt att fiska och att passa sig för tröllo!

 

En joggingtur guldkantad med älgflugor

En joggingtur guldkantad med älgflugor

En joggingtur ikväll.

36 minuter och 5,75 km senare…

4 älgflugor senare….

Ser jag ut såhär:

Ingen rekordtid direkt… eller jo egentligen sa runkeeper att det var en rekordtid per km för distansen 5-7 km.  Kan vara att jag var grym idag, eller så beror det på det faktum att de gånger jag satt igång runkeeper sprungit längre eller kortare. Men rekord i vilket fall! Egentligen ingen höjdartid, men det är en joggingtur, ett steg närmare målet och varje steg räknas.

Angående älgflugorna, så petade jag bort en ute, en klämde jag från tröjan inne, en satt i min hårbotten och den fjärde lilla rackarn hade inte släppt sina vingar än utan flög iväg vind för våg i huset. Jag gillade inte någon av flugorna, men den sistnämnda av dem är min less favourite. Vem vet när och var den dyker upp igen?

En liten bebis av luft

En liten bebis av luft

De senaste kvällarna verkar det precis som jag börjat lida av lite kvällsgraviditet. Båda bilderna är alltså från samma dag. Den övre bilden på morgonen och den nedre på kvällen. Det ser faktiskt ut som det kan vara en lite baby på väg… men lugn, det är bara en luftbebis. Men jag älskar den ändå… eller nej, där ljög jag. Den är faktiskt ganska jobbig och inte speciellt önskad. Men det är väl bara att ta sitt ansvar och ta hand om den ändå.

När en sparkcykel är ens vän… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 66

När en sparkcykel är ens vän… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 66

Vi var på tippen förra måndagen. En snäll farbror gav Lina en nästan ny sparkcykel med Elsa på.

Lina kom intraskandes med dem hemma.
Lina: farbrorn sa att jag får ha den utomhus.
Jag: ja, du får ha den ute.
Lina: nej, utomHUS!!
Så parkerade hon den vid soffan i vardagsrummet.
Efter ett tag kom hon och cykeln till mig i köket.
Lina: var är toan?
Jag: Va? Toan? Det vet du väl?!
Lina: är den ute? Cykeln måste kissa.
Jag: ok, ja, den är ute.
Efter 5 minuter kommer Lina tillbaka med cykeln.
Lina: tack tack, det gick bra!
Fantasi verkar inte komma av arvsgener, för då hade det mest spännande för den cykeln varit att den kanske hade fått en låtsastuta, för det hade nog varit det mest spännande jag hade kommit på.
En högaktningsvärd ålder

En högaktningsvärd ålder

Jag rensade kryddhyllan på gamla kryddor. Det var dubbla rader på många ställen förut. Nu är det rätt glest, ärligt talat… och två av dessa är citronpeppar.

Dragonen hade uppnått en väldigt högaktningsvärd ålder. Den gick ut i datum under 2007. Det är 5 år innan Nils kom… och jag tycker att jag har haft honom länge. Det är 11 år sedan den gick förbi sitt bäst-före-datum. Jag har säkert haft den i 13 år. Hade det inte varit så att jag lagt så lite fokus på dragonen, så hade jag kanske sörjt lite att den åkt i soporna. Jag menar: 13 år bah!

Det känns, ärligt talat, inte som att det är riktigt värt att köpa en ny fräsch dragonburk. Jag kanske skulle satsa på en citronpeppar till istället.

Mysbyxorna… ett kärt återseende

Mysbyxorna… ett kärt återseende

Idag blev det ett kärt återseende här hemma. Mysbyxorna åkte fram. De har inte sett dagens ljus på länge. Men idag var det dock lite kyligt.

Det är 23 grader.

Zoomar ni ordentligt kanske ni ser gåshuden på mina armar.