Browsed by
Category: Uncategorized

Mellan hopplöshet och förtvivlan

Mellan hopplöshet och förtvivlan

Igår var jag hemma och var sjuk med min egen hjärna som enda sällskap. Det var ingen trevlig upplevelse. Min hjärna:

Men sen sa jag till den på skarpen… och DÅ, då kontrade den med detta istället:

Igår var det inte lätt att vara jag! En hel lång dag pendlandes mellan hopplöshet och förtvivlan.

Rebellen

Rebellen

Ni anar inte vilken rebell jag är idag! Känner faktiskt nästan inte igen mig.  På min nässpray står det “högst 3 gånger dagligen”, men vet ni? Jag har tagit 4!

Här försökte jag lägga in en bild på mig själv när jag ser rebellisk ut. Det gick inget vidare. Hur ser man rebellisk ut egentligen? Tips? Anyone?!

Är vi släkt? 

Är vi släkt? 

Calle och Nils diskuterar om att Nils ska sova hela natten på sitt rum.
Jag tittar på Calle: “dricker du pepsi?”
Calle ser lite tveksam ut och håller upp sitt glas:” nej?!”
Jag: “men alltså, allmänt.”
Calle: “men alltså, hur ska jag veta.. va?! Jag och Nils diskuterar sömn liksom.”

Vi konstaterar att det var väl lite taget ur luften och att jag är lite bäng… och börjar prata pepsi.
Nils knackar Calle på axeln:” Svenne Rubins har en sång som heter “Alternativa fakta”.”

Jag och Calle bryter ihop.

Märks det att vi är släkt, jag och Nils?

Trolläventyr i Dalarna… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 58

Trolläventyr i Dalarna… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 58

I helgen var vi på trolläventyr i Dalarna. Eftersom både Nils och trollkusin Ilse var lite nervösa för trollen vi kunde stöta på, tänkte jag hjälpa dem på traven to become one with their fears. Jag knåpade ihop varsin trolldräkt till dem. Sötare troll tror jag inte att världen någonsin skådat!

Igår åkte vi in till Äppelbo för att gå på sagostigen och få träffa trollen på nära håll, innan det var dags för bygdespelet Trollbröllopet, med skogens alla väsen i.

Första gången på hästryggen. “Iiihahahaha hätten!” skrek Lina lyckligt.

På kvällen kom vi till Lemåsen och Trollbröllopet. Lina förvandlades till en liten tomte (för det var vad hon hade tålamod till) och Nils till ett ännu hiskligare troll. 

Sen var spänningen olidlig. På de tre nedersta bilderna har trollen precis äntrat skådespelet. Spännande!!! 

Livet i duschen verkar så mycket enklare om man är man

Livet i duschen verkar så mycket enklare om man är man

Så mycket enklare det måste vara att vara man. Man köper en flaska. Den funkar för håret, kroppen OCH ansiktet. Den skulle säkert funka som tandkräm också. Det skulle inte förvåna mig.

Min del av badkarskanten ser däremot ut såhär. Av någon anledning ska det tydligen vara bra att variera schampo. Då måste man väl ha olika balsam som passar ihop med de olika schamponen/schampona?! Sen kan man väl. Gud förbjude, inte tvätta ansiktet med tvål, av någon anledning. Då behöver jag ju en sådan flaska också.
Sen hur jag väljer schampo, tvål och balsam. Det kanske inte är den mest vettiga. Jag har varken mjäll, fint hår eller matt och livlöst hår som det står på mina flaskor. Men de luktar gott… och håret sitter kvar ändå, fast jag valt fel. Det ni!

Om att vila sig i form 

Om att vila sig i form 

Kom tillbaka till jobbet efter semestern igår. En kollega tittar på mej, känner lite på min arm och konstaterar att jag ser stark och deffad ut. Hon skrattar inte eller nåt när hon säger det. Jag tänker att hon nog menar det och blir glad. Visst är det väl möjligt att vila sig i form? Då borde man också kunna vila sig till muskler?!

Jag kommer hem och kollar i spegeln. Jag tänker att jag kanske ser liiite starkare ut än vanligt. Sen försöker jag spänna mej lite, men ser likadan ut som när jag inte spänner mej. Jag konstaterar att det nog beror på att jag alltid ser pumpad ut, snarare än att jag kanske inte såg så stark ut ändå.

Sen gick jag ut och sprang för första gången på flera veckor och gjorde 14 armhävningar på tårna. Jag får tacka för pushen!

Här måste jag varna känsliga läsare för starka bilder. Ni avgör själva om ni törs scrolla vidare…

Hoppas jag inte skrämde er alltför mycket.
Ha i åtanke att om man är stark, så måste man ju faktiskt vara snäll också.

Det visste ni väl redan…

Det visste ni väl redan…

Jag antar att ni redan räknat ut att min semester tog slut idag. Det kunde ni se på vädret i morse.
Kanske är det solen som firar att den slipper se mina bleka ben något mer.

Sexighet kan faktiskt sitta på insidan också… väl?!

Sexighet kan faktiskt sitta på insidan också… väl?!

När en kommer ner från duschen och ser ut såhär och ens man säger att en ser sexig ut. Det är liksom då en vet att han är lite full av skit… för att han ser ut att vara full av skit när han säger det.
Dock är det hans tröja, som han själv gått runt i flera gånger, utan att veta hur osexig den tydligen är. In his face!

Gyllene horn

Gyllene horn

Vårt fd vita älghorn har nu blivit guld. Flashigt va? Rejält värdigt en hedersplats här på hertigdömet. 

 

Uppdatering: Calle tycker att jag måste visa hur det såg ut innan. Då såg det ut såhär:

“Grymtar kor?”

“Grymtar kor?”

Det var en liten desperat fråga jag hade till Calle när jag hörde ett grymtande utanför fönstret i förrgår kväll. En grymtande ko hade inte känts så farligt som tex ett grymtande vildsvin, eftersom vi bor typ bredvid en kohage.
Vi konstaterade rätt snabbt att kor inte grymtar…
På morgonen efter kunde vi dock konstatera att grävlingar grymtar. Så japp, nu har vi blivit med grävling. En hund eller så, hade varit trevligare

Två nätter i rad har den i alla fall bestämt sig för att hälsa på och gräva ett hål i trädgården. Nu tror jag dock att jag vet vart den bor och nu ska jag försöka sätta hårt mot hårt. It’s on grävling, IT IS ON!

 

Nakenfin… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 56

Nakenfin… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 56

I morse när jag klädde på mej kom Nils: Mamma, du är nakenfin!
Jag: Nakenfis menar du?
Nils: Nej, nakenfin!

Jag har sagt det förr, jag säger det igen: han är bra på uppåtpuffar, min son!

En liten parentes: Har aldrig hört ordet nakenfin förut, men det finns tydligen i rättstavningsprogrammet på WordPress, men nakenfis däremot finns inte.

I wear speedos

I wear speedos

Jag och Calle diskuterade häromveckan vad dealen med speedos är. Det är ju inte snyggt liksom, så vad det är det då? Sen kom liksom svaret som en skänk från ovan: det är skönt… och en del TROR att det är snyggt!

För övrigt kan jag berätta att man får skäll om man har den här låten på hjärnan för många dagar och ständigt delar med sig av den, så klickning på videon sker på egen risk.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=7kOKDdocGyc[/youtube]

Mitt minst prestigefulla inlägg ever… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 55

Mitt minst prestigefulla inlägg ever… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 55

Lekrummet hemma hos oss, det lever i två olika cykler. Cyklerna går under namnen “alldeles precis 2 minuter innan fredagsmys” och “övrig tid”.

Hela veckan ser lekrummet ut såhär:

Sen, på fredagseftermiddagen, ungefär 16.30 övertygar jag Nils om att det vore väldigt mysigt om det vore städat innan vi tog fredagsmys. Så ca 16.58 ser lekrummet ut ungefär såhär:

Sen på lördag morgon (med lite tur, annars typ 2 minuter efter fredagsmys) ser rummet ut såhär:

Den godaste pizzan… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 53

Den godaste pizzan… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 53

Äntligen har vi hittat en pizza som Nils gillar. Det är annars alltid så att vi köper pizza och så äter Nils bara kanterna. Idag köpte vi en pizzabotten. Det blev en riktig hit!

När han var mätt och drygt halva botten ändå var kvar, bad jag att få smaka lite. Det smakade mjöl.

Nils (i panik): Ät inte upp allt mamma! Jag tänkte spara till lunch i morgon!!!

No worries!

Nej, men så att…

Nej, men så att…

Igår hade vi avslutning på fritids på jobbet. Vi spelade fotboll, föräldrarna och pedagogerna mot barnen. Efter att ha sprungit i 2-3 minuter började det kännas riktigt skumt i kroppen. Jag tyckte det var så obehagligt att jag tänkte att jag får nog lov att avbryta. Sen insåg jag att jag var andfådd.

Det är dags att ta tag i träningen nu, på riktigt, banne mej!

Dubbel otur 

Dubbel otur 

I torsdags var vi på skolresa i Rottneros. En fågel bajsade på mitt ben. Av alla drygt 100 ben som fanns i lekparken bajsade den på mitt. Det var inte kul. Mina kollegor tyckte att jag skulle köpa en lott. Jag köpte två!

Precis som jag misstänkte var det otur på lotten också. Ingen vinst.

Fåglar förstår sig inte på skraplotter!

Är jag paranoid…?

Är jag paranoid…?

Jag vet inte varför, men jag kände mej lite iakttagen när jag kom hem från jobbet idag. Lite som att någon eller något iakttog mej från bakom träden.

Jakten på den laktosfria glassen… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 52

Jakten på den laktosfria glassen… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 52

Länge har vi nu väntat på glassbilen. Vi bor tydligen så mycket på landet att glassbilen inte ens kommer på vinterhalvåret. I fredags var tydligen Dagen D. Dagen då glassbilen bestämt att det skulle vara vår. Vi väntade och lyssnade och lyssnade och väntade på att höra nån glassbil. Nils tyckte han hörde glassbilen med jämna mellanrum hela eftermiddagen, så tillslut slutade jag tro på att han hörde glassbil. DÅ kom glassbilen och körde jättefort förbi. I panik tog jag ett välgenomtänkt beslut och kastade på en väldigt tårögd Nils och en mindre villig Lina stövlar och jacka och kastade in dem i bilen för att följa efter den dundrande glassbilen. Vi letade efter glassbilen i 30 minuter innan vi tillslut hittade den i Fagerås.

Glassbilen är den enda som har laktosfri Sandwich. Så smakar nu inte den här glassen lite extra gott tro? Jo, jag skulle väl tro det.

Alla sätt är bra… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 51

Alla sätt är bra… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 51

Ikväll var det jag som la Nils. Efter att ha snurrat runt ett tag stänger han ögonen och sen slutar han andas. Han andas inte på så lång tid att han får kippa efter luft sen. Så fortsätter han så. Det är ganska irriterande när man ligger bredvid och tror att det ska komma andetag, men så gör det inte det. Nils hade ju dessutom andningsuppehåll på nätterna förut och man visste att han somnat, när det inte kom nåt andetag på ett tag. Det var ganska obehagligt. Det blev lite flashbacks.

I alla fall så håller han på så ett bra tag och tillslut puffar jag till honom. Ett par riktigt sömndruckna ögon tittar upp på mej.
Jag: Nils sluta!
Nils: Man får göra så om man vill!
Sen stänger han ögonen igen… och andas INTE! Sen kippar han efter luft igen. Efter det kommer jordens busigaste leende, sen går det inte jättelång tid innan han somnar… antagligen av syrebrist.

Men men, alla sätt är bra…

Den glittrande, skinande mamman… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 50

Den glittrande, skinande mamman… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 50

Ikväll var det min tur att lägga Nils.

Jag: God natt min goding!
Nils: God natt snygging! God natt min glittrande, skinande mamma!

Snacka om uppåt-puff när jag ligger där och känner mej riktigt risig, eftersom han och Lina smittat mej med nåt skit. Han kan de rätta orden när:

  1. Jag har ögoninflammation och det högra ögat är jätterött.
  2. Jag har antagligen mörka ringar runt ögonen eftersom Lina sovit dåligt pga hosta de senaste nätterna… och därmed har jag sovit dåligt.
  3. Jag är superhes och jag orkade läsa ett uppslag i godnattsagan (som egentligen inte är någon godnattsaga utan en faktabok om dinosaurier… en faktabok för vuxna… som vi läst säkert 15 gånger)
  4. Jag har i alla fall inte duschat det senaste dygnet… och typ ett dygn till.
  5. Jag känner mej allmänt snortjock i huvudet.

Då kommer han alltså med dessa ord, men SEN, sen när jag tänkt på det en stund blir jag lite osäker. Är jag glittrande och skinande just för att jag INTE duschat på ett tag och är liksom lite sådär flottig ni vet?
Eller har han lärt sig ironi?
Vilket som skulle vara lika bra… en komplimang eller en ironisk 4-åring! Guld!

Men så precis när han ska somna frågar han: Kommer du ihåg vad du är mamma?
Jag: Glittrande och skinande?
Nils: Ja, det är du!

Så jo, den lille grabben kan ge uppåt-puffar han.

I en annan del av Köping

I en annan del av Köping

Helt oväntat och väldigt välkommet kommer äntligen en ny säsong av “I en annan del av  Köping”. Ena hälften av oss är lite mer taggade än andra hälften, men bara lite mer. Feel good-tv på hög nivå och vi har längtat efter Tobbe.. speciellt Calle. Jag har ju en egen Tobbe:

Och jag blev nästan inte ens förvånad… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 49

Och jag blev nästan inte ens förvånad… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 49

I fredags var det dags för barnens årliga tandläkarbesök. En liten reflektion jag gjorde under besöket:

  • Jag, när jag sitter och väntar hos tandläkaren och får tråkigt: går in i mina egna tankar och slår ner på tempot, kanske bläddrar i en tidning eller fipplar med mobilen.
  • Lina, när hon sitter och väntar hos tandläkaren och får tråkigt: för det första satt hon väl i och för sig inte och väntade och det var ju inte helt oväntat. Det som däremot hände som var oväntat… när Lina får tråkigt hos tandläkaren, DÅ slickar hon på väggen!!!

Men nej, med en vardags med en 4-åring och en 1,5-åring, så blev jag faktiskt nästan inte ens förvånad.

En synnerligen lyckad googling

En synnerligen lyckad googling

På mellanmålet på jobbet idag satt vi, några stycken, vid ett bord och pratade. En kille frågade vilket djur i vattnet som kan bli jättegammalt. Vi gissar på sköldpadda, val och krokodil, men inget är rätt.

Pojken: En ba-na-naaa!
Jag: Banana? Det finns väl inget djur som heter banana?
Pojken: Jo! Helt seriöst! Det gör det.

Jag googlar “banana djur” för att bevisa motsatsen, men får fram den här bilden:

Jag: Nämen, är det en sån här du menar?
Pojken: Va!? Alltså va!?!? Jag hittade ju bara på!!

Google alltså, ibland undrar jag om google tjuvlyssnar.

När solen skiner…

När solen skiner…

Idag var det otroligt vackert väder. När solen skiner, då börjar det liksom rycka i renoveringsnerven hos Calle.

Två väggar ska ner och en ska upp, så barnen får större rum. Here we go!

Pedagogen i mej jublar!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 48

Pedagogen i mej jublar!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 48

Numer kan man få en skriftligt förolämpning här hemma. Intresset för bokstäver sprudlar och man får bokstavera många ord på en dag. Pedagogen i mej jublar!

Och för att vara helt ärlig, så är det faktiskt en komplimang från Nils om man får en sån här fin förolämpning. För det är bara de han tycker om som han kallar för bajs eller prutt… av nån anledning.

Nästan en nära-döden-upplevelse

Nästan en nära-döden-upplevelse

Om ni tänker på igår, när jag la upp bild på min läpp, så var det en nära-döden-upplevelse att se det här klippet. [youtube]https://www.youtube.com/watch?v=MeTyRf44sls[/youtube]

Låg i sängen och höll på att garva läppen av mej. Nils förstod inte det roliga, men skrattade artigt. Jag tänkte tagga Calle, men så läser jag alla kommenterar (det kom på Facebook när jag såg det) om hur kasst detta var. Då blev jag lite osäker och undrade om jag var för trött och det kanske inte var kul? Men jag är småbarnsmamma och ständigt trött, så jo, för mej är det väldigt kul!