Browsed by
Tag: barndom

En ljuv(?) doft av helg

En ljuv(?) doft av helg

Nils tappade ner ett pysselöga i brödrosten igår. Fråga mej inte hur, men han är 3,5 år, det är antagligen anledning nog. I alla fall fick jag lov att vända upp och ner på brödrosten och antagligen gjorde det att det fastnade några smulor i det där gallret.
Det luktade väldigt bränt här hemma när jag rostade brödet i morse.

Jag: Ursäkta att det luktar så bränt. Ställde upp fönstret lite.
Calle: Mmmm, det luktar helg! Såhär luktade det alltid på helgen när jag var liten.

Mmmm… najs!?

Min far, knäskålskrossaren

Min far, knäskålskrossaren

Min pappa har ofta, under vår barndom, hotat med att krossa våra knäskålar om vi inte gjorde det han ville (OBS ALLA ICKE-IRONI-UPPFATTARE: Detta var alltså på skoj!). Det finns ett grymt roligt exempel på detta då min bror var hos grannen och spelade pingis i hans garage. Det var dags för mat och pappa ringde efter brorsan på hans mobil. Martin svarade inte.  Pappa talar in följande på svararen:

-Hörrödu, middan är klar, är du inte hemma på fem röda så krossar jag knäskålarna på dej!

Det gick några få minuter sen ringde det i pappas telefon. Det var inte Martin, det var en okänd stockholmare som ringde och frågade vad det var för mat… och vad det var som gällde med knäskålarna. Det var kul!

Med detta i åtanke, så har jag inte riktigt vågat säga till pappa, djurgårdaren, att jag under nästan alla dagar under senaste besöket där hade följande sång på hjärnan:

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=xa403wSREaE[/youtube]

För att det ändå inte ska råda några tvivel angående att min far skojade med knäskålarna, så är han en sån som hellre släpper ut flugorna än att smälla dem. Dessutom ser han väl ganska harmlös ut va?

IMG_6814

Nåt ni inte visste om Karlsson på taket(?)

Nåt ni inte visste om Karlsson på taket(?)

Jag och Calle kom in på varför vissa av Astrid Lindgrens figurer är dubbade. Det visade sig att de filmerna delvis finansierades av något tyskt bolag och då ville de ha med nån tysk i filmen, typ Prussiluskan i Pippi Långstrump.

I alla fall började vi diskutera “Karlsson på taket” och det visade sig att båda hade haft så svårt att bestämma ålder på Karlsson… alltså så illa att vi inte visste om det var en gubbe eller en pojke. När jag googlade upptäckte jag att även Karlsson är dubbad. Båda är svenska. Han som spelar Karlsson är bara 10 år då och han som gör rösten är nog betydligt äldre. Jag hittade i och för sig ingen fakta om att det var precis såhär, men min slutledningsförmåga efter insamlad fakta, säger mej att det borde vara så. Så, alltså inte det minsta konstigt att det var så förvirrande för oss. En pojke med mansröst, det gick alltså ihop i en unges hjärna.

Var det bara jag och Calle som hade problem med detta eller finns det fler?

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=Kek9ZxplbP4[/youtube]

Robert Broberg

Robert Broberg

Tillsammans med Svenne Rubins utgjorde Robert Broberg en väldigt stor del av den musik vi (jag och mina syskon) lyssnade på som barn. Jag vet, vi var antagligen inte riktigt som alla andra barn, men så kan det vara. Jag tror att det bara fanns en Broberg-skiva hemma hos oss… då gillade jag nog “Öken” och “Får jag doppa min mjukglass i ditt strössel” bäst. Men är inte det här den finaste?

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=Okr6I_viBHA[/youtube]

Vilken är er favorit med Broberg?

Lite nostalgi

Lite nostalgi

Vi prenumererar på Bamsebiblioteket till Nils. Man får seriesamlingar i böcker, med alla tidningar som kommit från början till slut. Sen får man också lite “specialböcker” också, bla har jag fått lära mej hur det gick till när Bamses trillingar föddes och när han gifte sig. Sen finns det också en bok som heter “Bamses bästa”. Där hittade jag den här:

IMG_5057

Är det nån mer än jag som får jordens nostalgitripp av den här? Bamse och Kalle Svartskalle. Hur många såna tidningar fick man inte under mellanstadietiden… 3 säkert i alla fall 😉 Undrar om den hade fått heta så om den kom idag… eller om det vore lite i vassaste laget? En väldigt bra tidning om mobbning i alla fall.

Mer lillebror Martin

Mer lillebror Martin

När Martin var liten var han rätt tuff… och rolig.

Han travade in på McDonalds en gång när vi var i Örebro.

Martin: En milkshake med strössel, tack!
McDonaldsjobbaren: Strössel?
Martin: Öh, nej tack!?

Lillebror Martin

Lillebror Martin

När min bror Martin var liten var han rätt söt. Det är han väl nu också i och för sig.

I alla fall så ringde det en kväll och Martin svarade. Han hade turen att det var Jehovas vittnen eller nåt liknande. Martin lyssnade tålmodigt på dem i säkert en kvart och lät dem läsa en dikt för honom. När Martin hade lyssnat tålmodigt talade han om att han också hade en dikt han skulle vilja läsa för dem. De ville inte höra den… eller nåt annat heller faktiskt, jag tror de la på.

Jag tyckte det var sött.

Jordkällaren i Krokbornsparken går INTE till Herrgårn

Jordkällaren i Krokbornsparken går INTE till Herrgårn

Ni vet när man i nästan hela livet har gått och trott en sak… och så får man, si sådär 15-20 år senare, reda på att så inte är fallet. Det är lite omskakande. Det hände mej… och har nog i och för sig gjort flera gånger.

Jag har i alla fall, på det senaste, fått reda på att den där jordkällaren i Krokbornsparken, den som benämns med Skams källare (i alla fall i vår familj), den går inte till jordkällaren i Herrgårdsparken. Det trodde jag. Det hade jag fått berättat för mej. Det var ju en hemlig gång för ifall det blev krig, så man kunde förflytta sig. Nu finns det ju ingen sån gång! Vad tusan då för?
Var det bara jag som trodde att det var så?

Årets första gräsklippning

Årets första gräsklippning

Det luktar underbart här hemma. Calle har klippt gräset för första gången i år. Det luktar lite sådär magiskt som det gjorde på sommarkvällarna när man var liten och pappa hade klippt gräset.
Konstigt hur sommaren kändes magisk när man var liten… och evighetslång.
Nu försvinner den på några få veckor och man undrar bara vad som hände!

I wanna hold your hand

I wanna hold your hand

Det här cirkulerar på facebook just nu:

holdhand

 

Det får mej lite osökt att tänka på vad oskyldigt allt var förut. Nu när jag jobbat på lågstadiet ser jag så himla många skillnader från när jag själv gick på lågstadiet. Ta bara det här som exempel:

En dag nån gång under lågstadiet var det nån som hade klottrat ordet “kuk” på uteförrådet. Jag vet att det var fler med mej som undrade vad kuk betydde. Då var det inte ordet kuk utan k-u-k, alltså vi läste ut varje bokstav för sig, som i en sportklubb, för det var precis vad vi trodde att det var. Vi kunde dock inte förstå vad det var för nån sportklubb, för nån sån fanns då inte i Hällefors i alla fall.

Det kan jag säga, att det händer nog inte så ofta på lagstadiet idag. Nu har barnen åtminstone hört ordet innan. Barn i förskoleklass fnissar när man säger nåt med siffran 6 och kommer och frågar vad “porr” betyder.
Då förstår jag precis hur vår mellanstadievikarie kände det när vi kom och frågade vad “voi vittu” och “hirvenpillo” betyder. Hon ville inte svara. Vi fick fråga vår klasslärare istället och hon viskade översättningen. Vi skämdes aningen då.
När jag googlat lite nu, så finns det bara massa snällare översättningar än de vi fick. Antagligen beror det inte på att vi fick det översatt fel, utan att orden har mist sin starka innebörd lite.

Låtskrivarkarriären som verkar ha gått i graven

Låtskrivarkarriären som verkar ha gått i graven

Jag tänkte häromdagen på att det är lite synd att jag la min lovande låtskrivarkarriär på hyllan. Kanske är det för att mina medskrivare inte var så sugna på att fortsätta längre. Men tycker ni inte att det är ett mästerverk? Tänk er melodi typ wienervals till:

Jag dansade vals en dag, en dag
med pojken så glad, så glad, så glad
på kungens bal, bal, bal, bal, bal
Men en dag var han inte kvar, kvar kvar, kvar kvar
Åren de gick, gick gick, gick, gick
Killar jag fick, fick, fick, fick, fick
men inga som han, han, han, han, han
men många jag fann, fann, fann, fann, fann
Så en dag, dag, dag, dag, dag
Kom det en gammal man, man, man
det var han, han, han, han, han

Tycker ni inte att det är en klockren text? Undrar just hur gamla vi kan ha varit, jag, Anna och Robert… typ 6-9 år kanske. Det måste ju betyda att det är en riktigt bra, slående och framförallt sätta-sig-på-hjärnan-låt när jag kommer ihåg texten ännu. Slutet kanske inte riktigt är genomtänkt. Jag menar, man får ju aldrig veta om de får varandra eller inte. Det slutar lite abrupt. Men det kanske är grejen, det är ett öppet slut liksom, öppet för tolkningar. Låt fantasin flöda!

Har ni nån melodi ni vill ha text på är det bara ni säger till, så ska jag försöka knåpa ihop nåt, antingen själv eller med mitt låtskrivargäng.

En apa som liknar dej

En apa som liknar dej

Den här låten har jag haft på hjärnan med jämna, eller ojämna, mellanrum sen “Så mycket bättre” med Olle Ljungström.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=zKg8STycWXA[/youtube]

Olle säger att man säger såhär:

-Vad glor du?
-En apa som liknar dej!

Så sa man verkligen inte när jag var liten. Då sa man:

-Vad glor du på?
-Apan mitt emot, din idiot!

Det låter ju faktiskt en hel del mycket otrevligare när jag tänker på det.

I vilket fall stör jag mej på det varje gång jag hör låten. Det heter INTE som han säger… inte på mitt sätt i alla fall. Nån som kan hålla med?

Vår finaste babyfilt

Vår finaste babyfilt

Den här fina babyfilten skulle ni aldrig kunna gissa hur gammal den är. Den är 83 år gammal. Den hade min morfar när han var liten. Den fick han av sin mamma. Morfar var det äldsta barnet i familjen. Sen gav morfar den till mamma, det äldsta barnet i sin familj. Sen fick jag den, det äldsta barnet i min familj. När Nils föddes fick han den av morfar och när Nils så småningom får barn, ska det äldsta av hans barn också ha filten och då är den antagligen (förhoppningsvis!) över 100 år gammal. Helt galet!

Bara att det har varit morfars filt, gör att det är den finaste och dyrbaraste filten Nils har. Det känns dessutom riktigt märkligt att tänka att morfar en gång var lika liten som Nils och låg under den här filten och sov… för 83 år sen.

Julkortstips

Julkortstips

Nu har jag varit lite frånvarande ett tag. Det finns en anledning. Nu när jag är tillbaka, tänkte jag komma tillbaka starkt. Nu när det verkligen börjar bli dags att ordna årets julkort kommer jag med lite inspiration som jag hittade under veckan i Hällefors. Hoppas ni får glädje och nytta av det.

Det finns ingen dasstomte heller

Det finns ingen dasstomte heller

Efter att, under uppväxten nån gång, fått veta att det varken finns påskhare eller tomte, utan att det egentligen är pappa som är båda två. Då är det kanske inte så himla förvånande att få veta att det inte finns någon dasstomte heller.

Eftersom mamma och pappa har utedass vid sin stuga, väcks ibland funderingen på varför det inte blir fullt däri… eller åtminstone varför det inte blir alldeles för högt i mitten där allt hamnar. Jag hade då föreställningen om att en speciell liten sorts dasstomte kanske hjälpte till med detta. Precis som det ryktas om att det finns stalltomtar och sånt. Det gör det alltså inte, utan det är pappa som är den här tomten också och därmed fått den stora äran att peta rätt allt.

Egentligen borde det här kanske inte förvåna mej. Jag har ju sett pappa in action en gång tidigare. Jag kanske borde ha fattat misstankar redan då. En gång när vi var små och vi hade hyrt en stuga med utedass fick dasstomten visa på sina skills. Det dasset tömdes varje vecka och det gjordes genom att man hade en kartong med en säck under, som man bar ut när man hade hyrt klart stugan. Han som hyrde stugan innan oss hade dock inte riktigt koll på hur man satte ihop en sån kartong… tydligen. Det märktes efter vår vecka där… dassbesök från en familj med 5 personer, hamnade på gräsmattan när pappa skulle bära ut kartongen. Där satt pappa med en spade från sandlådan och öste när ägaren dök upp. Året efter fanns det en toa istället för dass. Det var slutet nog en tung set-back i karriären, men nu har han alltså gjort comeback.

När solen skiner…

När solen skiner…

När vi var små, sjöng pappa ibland en sång för oss om väder… eller vad man ska säga. Den gick så här:

“När solen skiner och regner,
då dansar alla gamla kärr’gner (kärringar).

När solen skiner och de duggar,
då dansar alla gamla gubbar.

När solen skiner och det snöer,
då dansar alla vackra möer.

När solen skiner och det hagler,
då sitter skam och och petar nagleeer”

Om det finns nån som helst sanning i detta, så kan jag säga, att idag har då både kärringar, gubbar, möer och skam fått röra på sig ordentligt.

I en annan del av Karlstad, del 2

I en annan del av Karlstad, del 2

Jag säger inte att det måste vara så, men jag har en teori om att det kan vara så. Om de är så här lika nu…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…borde de ha varit väldigt lika när de var 5 år också. Så här såg i alla fall Calle ut. Han har kunnat finslipa Tobe-minen och det har säkert Tobe själv också kunnat göra under åren.

Eftersom inlägget heter “del 2”, finns det så klart en “del 1” också. Det var längesen, men den delen finns här.

Buuurn!

Buuurn!

Under en lång period när vi var små tyckte pappa en sak var jättekul. Han tyckte det var jättekul att lura oss med nån låtsasgubbe som hette Kolomainen. Han kunde komma hem från jobbet och vara helt i eld och lågor och säga:

“Ni kan aldrig gissa vem jag såg på väg hem!”

Det kunde vi oftast inte, men vi hade ofta många roliga förslag på personer som skulle ha varit roliga att se på vägen hem… typ tomten eller Johannas pappa Max (varför nu det var så kul, eftersom han ofta gick förbi vårat hus). När vi gissat och gissat avslöjade pappa:

“Kolomainen!” och skrattade nästan ihjäl sig för att vi gick på samma sak om och om igen.

Nu däremot… kanske 20 år senare, var det min tur att hämnas…

Jag frågade pappa om han kunde gissa vem jag såg i Karlstad igår. Han hade ingen aning. Hahaha, Kolomainen såklart! Jag tror det sved lite att han föll för sitt egen-påhittade skämt, även om jag dragit lite väl länge på hämnden kanske.

Åh, typiskt!

Åh, typiskt!

Det är liksom lite typiskt att vi köpt ett 8-bitars på nätet, när mamma säger att vi tydligen redan har ett sen vi var små… plus en massa spel.
Ännu mer typiskt är det att jag inte hade Bubble Bobble.
Helt otypiskt ska det nog i alla fall finnas Wizards and Warriors.

Bild

Funte mass

Funte mass

Idag kom jag på att jag glömde uppmärksamma 7:e mars i år. När jag var liten var pappa på nån slags repmånad och när folk frågade om när han skulle komma hem igen svarade jag “funte mass”. Jag visste nog inte vad det betydde, men jag hade lärt mej att det hette så när han kom hem i alla fall… och jag hade lärt mej att säga det, typ. Så varje år, den 7:e mars, brukar jag tänka lite extra på min pappa. Nu glömde jag det, men jag tror han överlevde ändå och jag skickar lite “funte mass”-tankar idag istället.

Djur jag ville ha när jag var liten

Djur jag ville ha när jag var liten

Jag ville så gärna ha en schimpans, men mamma sa att de inte blir rumsrena. Jag tyckte att problemet var lättlöst med blöjor. Lillebrorsan hade ju blöja, varför kunde inte min schimpans ha det då? Mamma var inte heller så glad i att schimpansen skulle hänga i gardinerna och så kanske det inte är liten och söt hela livet.

Ett lamm önskade jag mej varje gång jag fyllde år. Den skulle bo med mej i mitt rum eller möjligtvis i lekstugan. Lammet skulle heta Gull-Pian. Jag brukade leta i mina klädlådor på morgonen ifall mamma och pappa busade och hade gömt lammet de köpt till mej där. Det hade de aldrig… eller så finns det ett lammskelett nånstans eftersom jag inte letade nog bra nån födelsedag, man vet aldrig.

Jag ville också ha en häst att rida på till skolan. Under skoldagen kunde den stå i cykelstället och vänta på mej. Jag kunde ta med lite hö och mata den med på rasterna dessutom. Det enda jobbiga, som jag såg, var hur jag skulle kunna plocka upp allt hästbajs om hästen bajsade på väg till skolan. Det skulle ju inte gå med en hundbajspåse, men jag övervägde sopsäck och spade.

Visst är det konstigt, hur logiskt det kändes när man var liten? Jag kunde, för allt i världen, inte förstå hur mamma och pappa kunde vara så elaka att jag inte fick nåt av de här djuren. De kom bara med en massa undanflykter, som inte var logiska över huvudtaget. Vilka djur ville ni ha när ni var små?

Mina drömyrken

Mina drömyrken

Apropå inlägget igår kom jag att tänka på mina drömyrken som jag hade när jag var liten. Jag ville bli kassörska, arkeolog och/eller lärare.

Först blev jag kassörska. Det var inte riktigt så glamoröst som jag tänkte mej att det skulle vara. Det såg ju väldigt spännande och roligt ut att sitta och trycka in priset på varorna som kom förbi och sen få så mycket pengar. Det var inte så roligt och man fick ju inte behålla några pengar heller.

Efter det började jag studera arkeologi i 2 år. Det var kanske inte heller riktigt så glamoröst och spännande som jag föreställt mej. Har man sett Indiana Jones-filmerna kan man lätt bli lite besviken när man inte blir utrustad med en piska när man ska på grävning. Det var nog förvisso tur att man inte fick nån piska. Jag är inte så bra på att hantera såna. Jag fick nämligen låna en av en kompis en gång. Jag fick bara piska ute på hans balkong och det slutade med att jag fastnade med piskan på balkongen ovanför. Jag blev tvungen att klättra upp och pilla loss den. Det gjorde att jag kände mej mer som Zorro än som Indiana Jones.

Efter det började jag istället studera till lärare och där är jag ju idag. Jag kan konstatera att barn idag inte är så snälla som jag var när jag var liten och ville bli fröken… men jag är inte heller lika snäll som jag var då.

Jag vill inte skryta, men jag skulle ändå vilja påstå att jag är ganska duktig på att uppfylla mina drömmar.

Ursut är död

Ursut är död

En av mina största skräckar när jag var liten har dött. Det lärde jag mej i fredags. Nu känns det lite lugnare. Nu räcker det att bekymra sig för vart Martin Imandi håller hus. Mina andra skräckar, sen jag var liten, är jag nog inte så rädd för längre. Grodyngelstanten, Torgny och Robert i skolan och Andreas i kvarteret har nog tappat sin skrämselfaktor har jag en känsla av.

Var ni rädda för någon speciell när ni var små?

Nostalgitripp

Nostalgitripp

Idag lyckades Calle ge mej en riktig nostalgitripp i julklapp… eller två egentligen.

Den första nostalgitrippen är det här fodralet till min iPhone.

Den andra nostalgitrippen var pyjamasen jag fick i julklapp. Inte för att jag haft en sån tidigare, utan för att vi (jag och mina syskon) alltid fick varsin pyjamas i julklapp av farmor när vi var små. Vi visste alltid att vi skulle få det, eftersom det var så varje år. Ändå var det spännande att öppna julklappen eftersom vi inte visste hur de skulle se ut. Sen längtade vi efter att få sätta på oss nya julklappen och mysa i soffan… och om vi hade tur var farmor kvar hemma hos oss, så vi fick mysa med henne i våra nya pyjamaser. Det första jag gjorde ikväll när jag öppnat mina julklappar var att duscha så jag kunde krypa i min nya pyjamas, med små hjärtan på, och mysa i soffan med Calle.

Sotarunge!

Sotarunge!

När jag blev liten var det en gång en tjej som retade mej och kallade mej för sotarunge. Jag blev jätteledsen och som ni märker sitter det fortfarande kvar och gör ont i själen. Nu var det kanske inte så illa egentligen, men när man är liten tar man saker hårt. Vi var ju faktiskt vänner senare, efter detta, jag och min mobbare.
Vad jag inte riktigt kan förstå är hur nån kunde komma på att kalla mej för sotarunge. Jag var säkert ett av de blekaste barn som någonsin funnits. Säkert näst intill albino. Jag var ännu blondare då än nu… nästan vithårig.

Hur som helst, tänkte jag komma nånstans med det här. Idag hade det kanske passat att kalla mej för sotarunge. Jag är helt sotig om fingrarna och om munnen. Jag har inte varit i närheten av en sotare på ett skumt sätt, för er som trodde det. Jag har ätit vedugnspizza. Då blir man sotig och det gör inget.

En sak som är bra med pizzerian i Edsvalla är att de råkade ta dubbelt betalt en gång. Sen dess har jag fått gratis pizzasallad varje gång. En sak som inte är lika bra är att det inte så speciellt god pizzasallad och att jag sällan orkar äta den. Men gratis är det i alla fall!

Livet är för kort för att städa

Livet är för kort för att städa

Är det ett tecken på att man torkar golven för sällan när man tycker att det luktar jul av Ajax?
Jag hoppas inte det, utan ser det som ett tecken på speciellt associationer bara och att man var övertaggad för julen när man var liten och att det faktiskt var den enda gången på året som man kunde tänka sig att ens vara i närheten när mamma moppade golven. Det låter bättre så, tycker jag.

Jag fick mitt Trollbröllop till slut ändå

Jag fick mitt Trollbröllop till slut ändå

Jag fick till slut gå på Trollbröllopet i alla fall. Det är tur att jag har sån himla snäll pappa som vill sitta och köra mej till Karlstad i morgon. Trollbröllopet var jättebra och som tur var blev inte Caroline bortrövad den här gången heller… och hon var så himla duktig på att skådespela och att sjunga.


Jag tycker att den som har möjlighet ska passa på att se det nästa år. Jag har sett det massa gånger, men mest när jag var liten. Jag har upplevt en viss skillnad nu från när jag såg det för kanske 20 år sen. Nu tycker jag till exempel inte att själva inledningen (eller egentligen allt tills trollen kommer) är tråkigt. Jag förstår dessutom vad de säger nu. Nästan hela pjäsen är på Äppelbomål och det förstod jag inte så bra när jag var liten… det gick bättre nu. Idag var jag dessutom helt säker på att inte bli tagen av ett troll när vi tittade in vid trollgrottan efteråt. När jag var liten var jag inte helt övertygad. Man kan ju inte så noga veta.

Hallon utan utedusch

Hallon utan utedusch

Tro det eller ej, men det blev en riktig högoddsare på de där regnmolnen. Det har ännu inte börjat regna, så jag klarade mej alltså hem utan utedusch. Om jag hade kollat lite längre på dem, kanske jag hade sett att de gått åt andra hållet. Vet ni vad jag hittade på promenaden då?

Ungefär en liter hallon, med lite extra småkrypskrydda. Det är himla mycket hallon det. Jag undrar vad jag ska ha alla till. Jag har tagit jättemånga av dem tycker jag och ändå syns det knappt att det är ätet av dem. En till sak som suger med att vara gräsänka… hallonen hinner bli mögliga innan jag hinner äta upp dem. Jag har i alla fall jobbat på det ikväll… längst under hallonen gömmer det sig faktiskt kladdkaka också, även om det inte syns. Mums!

När jag var liten älskade jag verkligen hallon, men jag var allergisk mot det. Därför brukade jag smyga ut jättetidigt på morgonen när alla andra låg och sov och tjuväta hallon. Mamma och pappa kom på mej och så satte de en hasp jätethögt upp på dörren. Det hindret tog jag mej förbi jättelätt genom att klättra upp på skostället, peta av haspen och sen smita ut igen. Jag var rätt prickig de dagarna, innan hallonen tog slut.

Min far, fransosen

Min far, fransosen

När jag gick i åttan hade jag en fransk utbytesstudent, Ludovic, boende hemma hos mej i en vecka. Pappa läste franska i skolan och ville briljera med sina franskakunskaper. Det första pappa säger till Ludovic är:

– Parlez-vous francais?

Vilket de flesta säkert redan vet betyder: Talar du franska?
Ludovic kollar lite snett på pappa, skrattar lite osäkert och går därifrån.

När nästan hela veckan gått tar pappa mod till sig och pratar med Ludovic igen. Pappa kan bara två meningar på franska och nu tar han alltså till det tunga kavalleriet, med sin svåra mening. Vi sitter och äter middag och pappa säger allvarligt till Ludovic:

– Il y a un beuf dans le jardin.

Det betyder: Det finns en tjur i trädgården.
Självklart finns ingen tjur i trädgården. Ludovic ser hemskt förvirrad ut. Vi andra skrattar ihjäl oss.

Här är min far, språkgeniet:

 

Stora tuttar och Måsskitar

Stora tuttar och Måsskitar

Kommer ni ihåg godiset som Bonbon hade i början på 90-talet? Det fanns bland annat Stora tuttar, Döda flugor, Måsskitar, Kisseblöjor, Kloakslam, Fotvårtor, Sura skurtrasor och Hundfisar.
Jag vill minnas att jag gillade Stora tuttar bäst, för det var fruktgelé. Jag kunde även tänka mej att äta Kisseblöjor och Döda flugor (även fast Döda flugor var hårda och jag inte gillar hårt godis så mycket. Det tar alldeles för lång tid att äta upp det, så man hinner inte äta så många). Det känns som jag borde ha gillat Sura Skurtrasor också. Jag älskar ju sura godisar.

Bild

Fanns det fler? Vilken var er favorit? Vet ni ens vad jag pratar om?