Browsed by
Tag: Djur

En förolämpad grävling

En förolämpad grävling

I sommar när jag varit ute och gått, har jag vid två tillfällen träffat på grävlingungar. Den ena av dem tyckte att jag verkade så skoj att den nu har spårat mig hem. På nätterna står den nedanför mitt sovrumsfönster och krafsar runt för att få min uppmärksamhet.

Eller egentligen, så är det så att en grävling terroriserar oss på vår tomt. Gräver i rosorna, gräver i gruset, bökar och stökar.

Härom kvällen fick jag se den nedanför sovrumsfönstret. Jag försökte skrämma den, utan att väcka Lina som sover med dörren öppen några meter bort. Hur frustrerad man än låter när man viskar/väser fram ”bu!” så får det inte en grävling att fly.
Vad som däremot får en grävling att fly, det är när man smäller upp ytterdörren några meter ifrån den och skriker ”BU!”. Den kanske inte reagerar på första buet, på andra buet kanske den reagerar men tittar sig förvirrat omkring. På tredje buet kanske den får syn på dig och flyr i panik. En grävling som flyr i panik ser fruktansvärt rolig ut, ben åt alla håll liksom. Ännu roligare ser den ut när den nästan är för tjock att fly under staketet, så den nästan fastnar. När man då skrattar hysteriskt åt den, då verkar den bli så förolämpad att den inte vill komma tillbaka mer.

Trollhelg i Äppelbo… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 67

Trollhelg i Äppelbo… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 67

Lite bilder från helgen i Äppelbo

Typiska troll… för vem har inte hört om stortrollet som jagar lilltrollet med en motorsåg?
På trolljakt
Storfiskaren!
… och så den andra storfiskaren som lät andra göra jobbet och själv bara tog åt sig äran.
I full trollmundering, redo för Trollbröllopet
Ärligt talat, något av de sötaste troll jag någonsin sett.
Möte med Mäster Grå, han som snidat trollens guldkrona… och som är i kontakt med alla skogens väsen.
Kramas med trollmor, som hade fått låna den vackra guldkronan, som nu även Nils fick testa.
Storfiskarna hjälper fiskdräparn att rensa fiskarna
Det är slitigt att fiska och att passa sig för tröllo!

 

En joggingtur guldkantad med älgflugor

En joggingtur guldkantad med älgflugor

En joggingtur ikväll.

36 minuter och 5,75 km senare…

4 älgflugor senare….

Ser jag ut såhär:

Ingen rekordtid direkt… eller jo egentligen sa runkeeper att det var en rekordtid per km för distansen 5-7 km.  Kan vara att jag var grym idag, eller så beror det på det faktum att de gånger jag satt igång runkeeper sprungit längre eller kortare. Men rekord i vilket fall! Egentligen ingen höjdartid, men det är en joggingtur, ett steg närmare målet och varje steg räknas.

Angående älgflugorna, så petade jag bort en ute, en klämde jag från tröjan inne, en satt i min hårbotten och den fjärde lilla rackarn hade inte släppt sina vingar än utan flög iväg vind för våg i huset. Jag gillade inte någon av flugorna, men den sistnämnda av dem är min less favourite. Vem vet när och var den dyker upp igen?

Gyllene horn

Gyllene horn

Vårt fd vita älghorn har nu blivit guld. Flashigt va? Rejält värdigt en hedersplats här på hertigdömet. 

 

Uppdatering: Calle tycker att jag måste visa hur det såg ut innan. Då såg det ut såhär:

“Grymtar kor?”

“Grymtar kor?”

Det var en liten desperat fråga jag hade till Calle när jag hörde ett grymtande utanför fönstret i förrgår kväll. En grymtande ko hade inte känts så farligt som tex ett grymtande vildsvin, eftersom vi bor typ bredvid en kohage.
Vi konstaterade rätt snabbt att kor inte grymtar…
På morgonen efter kunde vi dock konstatera att grävlingar grymtar. Så japp, nu har vi blivit med grävling. En hund eller så, hade varit trevligare

Två nätter i rad har den i alla fall bestämt sig för att hälsa på och gräva ett hål i trädgården. Nu tror jag dock att jag vet vart den bor och nu ska jag försöka sätta hårt mot hårt. It’s on grävling, IT IS ON!

 

Dubbel otur 

Dubbel otur 

I torsdags var vi på skolresa i Rottneros. En fågel bajsade på mitt ben. Av alla drygt 100 ben som fanns i lekparken bajsade den på mitt. Det var inte kul. Mina kollegor tyckte att jag skulle köpa en lott. Jag köpte två!

Precis som jag misstänkte var det otur på lotten också. Ingen vinst.

Fåglar förstår sig inte på skraplotter!

Är jag paranoid…?

Är jag paranoid…?

Jag vet inte varför, men jag kände mej lite iakttagen när jag kom hem från jobbet idag. Lite som att någon eller något iakttog mej från bakom träden.

En mycket modig mamma… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 46

En mycket modig mamma… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 46

Idag när vi matade korna, som omtalades häromdagen, hände nånting utöver det vanliga. Den ena kon råkade få med sig Nils vante i munnen när hon skulle ta brödbiten han hade. Det blev lite väl mycket spänning när vi stod och tittade när hon försökte ta sig ett provsmak… och ännu mer spännande när även tjuren kom och slickade på den och försökte klura ut huruvida den gick att äta.

Tillslut kände jag att jag var väl tvungen att försöka få fatt på vanten. Där kunde den ju inte ligga och det hade ju blivit väldigt jobbigt om de faktiskt tillslut bestämde sig för att äta en galonvante. Jag vet inte riktigt hur en komage tar till sig en sån vante. Dessutom är den nästan ny.
Jag bestämde mej i alla fall för att rulla in i kohagen för att hämta den. Rulla gjorde jag för att jag inte vågade öppna stängslet ifall korna då skulle passa på att smita. Rulla gjorde jag väldigt bra, precis så nära den första kobajsen att jag var millimeter ifrån att snudda. Sen fick jag lite ångest, tänk om inte tjuren ville att jag skulle rycka vanten precis framför mulen på honom. Jag tror dock att han kände sig lite lättad, eftersom han ännu inte hade bestämt för om vanten var farlig eller inte.
Sen rullade jag lika graciöst (som ett kylskåp) ut igen till en mycket imponerad Nils, som var rädd att hans mamma skulle bli stångad och funderade på hur jag inte kunde vara rädd (jag hade lite samma känslor som honom, även om jag nu haft närkontakt med tjuren förut).

Idag var jag hjälten!

Nu är det höst!

Nu är det höst!

Nu är det med all säkerhet höst. Jag gillar höst. Det är kallt, löven är gula, naturen är vacker och luften är klar. Det allra säkraste tecken på höst och kallare väder verkar dock vara att hyresgästerna är tillbaka… eller åtminstone en, än så länge. Det rasslar och trippar i mellantaket. Jag väntar med olustig spänning på vart den första synliga ska dyka upp. Möss var verkligen mycket sötare innan vi hade med dem att göra. Jag gillar inte möss. 

Elin – the bull whisperer

Elin – the bull whisperer

I morse upptäckte vi att grannens tjur hade smitit. Jag tänkte ha vänligheten att locka in den i hagen igen, så jag traskade ut med ett paket knäckebröd i handen och i Calles alldeles för stora gummistövlar. Mina stod i andra hallen, så de kändes för långt bort. Jag tänkte ändå att det skulle bli en lätt match. Jag kände mej lite som en bull whisperer.

Det goda modet försvann rätt fort. Han ville bara äta mitt knäckebröd om jag stod still och höll det precis under nosen. På det sättet kom han inte många meter. Jag fick ge upp och gå hem.

img_0099 img_0100

Och när jag kom hem höll gräsklipparen på att smita också. Den var dock lättare att få fatt på.

img_0102

 

Efter detta fick jag följande sms av ägaren:

img_0110

Jag vet fortfarande inte om det är brodern eller tjuren som gillar svarta bananer. Ingen av dem verkade överförtjust. Vi gick där och lockade, föste, ropade, lirkade och svor i en timme innan vi gav upp. Jag gick till och med ner mej i ett dike. Tjuren är dock fortfarande på fri fot, men nu har mörkret lagt sig, så nu ser vi den inte längre. Och det man inte ser, finns väl inte?! Och jag får väl ge upp titeln som bull whisperer också.

Ett Kolmården som inte var för vanliga dödliga

Ett Kolmården som inte var för vanliga dödliga

Jag hade sån himla tur… och så himla snabba fingrar… att jag för en tid sen vann ett alldeles unikt Kolmårdenbesök. I torsdags-fredags var det äntligen dags för själva besöket.

Visst hade vi blivit lovade att träffa båda elefanter och lejon på nära håll, men det var så otroligt mycket mer.

Jag vann resan på en tävling som Arvid Nordquist ordnade. När vi kom dit var det ett glatt gäng säljare m fl som vi träffade och skulle spendera resan tillsammans med. Efter en lunch fick vi gå ut i ett Kolmården som var stängt för andra besökare. Jag slänger upp lite bilder samtidigt som jag berättar mer vad vi fick vara med om, för er som orkar med att läsa det.

IMG_8440
Vid tigrarna hittade vi en skötare som gav oss en boll att rulla på vår sida glaset, som tigrarna jagade på sin sida. Kul att se dem leka.
IMG_8443
Sen kom ett par kameler och mötte upp oss. De höll på att fälla vinterpälsen så de såg aningen skabbiga ut. Vi fick klappa dem och veta allt vi undrade. Ganska lustig konsistens på pucklarna, lite studsigt.
IMG_8448
Efter kamelerna fick vi gå till elefantstallet. Där träffade vi först surikaterna. Tidigare på dagen hade en rovfågel hittat in. Tur att de är på sin vakt.
IMG_8450
Vi fick kliva in till dem och de var väldigt nyfikna.

IMG_8452

IMG_8456
Vi fick se elefanterna i hagen och hade en toppenguide.
IMG_8460
Vi fick klappa på noshörningstjuren och han tyckte det var sååå skönt.
IMG_8466
Sen fick vi dricka cider hos delfinerna och se på deras träning.
IMG_8474
I lejonkulan. Ett lejon bestämde sig för att kissa in, mysigt. Vi klarade oss som tur var i alla fall.
IMG_8479
För ett par månader sen föddes små lejonungar på Kolmården. De har ännu inte fått komma ut för allmän beskådan. Så söta!
IMG_8480
Här är utsikten från tälten vi sov i under natten. Vi väcktes kl 4 på morgonen av att djuren tyckte det var morgon.
IMG_8486
Det sista vi fick göra på kvällen var att hälsa på girafferna.
IMG_8488
En tyckte att jag var väldigt god.
IMG_8496
Dagen efter var vi på spa och sen kom barnen med mina föräldrar. Här åker vi linbanan över parken.

IMG_8497

IMG_8499
Aaaoooooo!
IMG_8505
Väntan på sälshow.

IMG_8506

IMG_8509
Nils kör Skalmans bilar med mormor

En grym upplevelse som vi får tacka Arvid Nordquist för. Jättemysig dag på fredagen när barnen och mamma och pappa kom upp. Idag är det måndag och vi känner oss inte riktigt som folk än… hårt med Kolmården med andra ord.

Årets första myggbett

Årets första myggbett

I fredags fick jag årets första myggbett. Det verkar inte bara vara årets första, det verkar också vara årets drygaste… men som tur är, inte speciellt kliigt.
Så nu verkar säsongen vara igång, redan!?
Har ni märkt att myggor verkar ha muterats de senaste året? Förr så hörde man dem ju lång väg och de var typ bara framme när inte solen var det. Sen började de ljudlöst sväva runt i solen… och nu då? Mitt under en annalkande hagelskur.

IMG_8289

Rena High Chaparral

Rena High Chaparral

Vet inte om ni kommer ihåg förra försommaren när den ena grannen sköt den andra grannens tjur. Det var ju lite action.

I lördags var det action på första parkett. Nu var det återigen dags för lite tjurjakt. Den här gången var det en tredje granne som sköt sin egen tjur. Den var lite galen… tydligen. Den råmade, frustade och skrapade. Sen ringde grannen på och sa att snart smäller det.
Det var ett väldigt relativt snart. Vi stod och spanade i fönster och var väldigt beredda på ett snart. Det blev typ 15 snart innan det riktiga snartet kom (det är snart under ungefär en timmes tid, för er som undrar). Det är tydligen inte bara att skjuta en tjur. Speciellt inte om den (garanterat medvetet) ställer sig framför elstolpar hela tiden.

Jag inser att jag skulle bli en väldigt dålig jägare, för jag tyckte det här var riktigt otäckt. Jag har svårt att döda nåt så stort som en humla.

Efter smällen, som egentligen inte var speciellt mycket till smäll, kom en rad av frågor från en mycket fundersam 3,5-åring. Den största frågan stor fortfarande obesvarad: Vart är tjuren nu?
Antingen är den under marken… eller så är den kött.
Vi får se om vi kommer få svar på detta… snart hoppas jag.

Vårtecknet som inte längre är ett vårtecken… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 20

Vårtecknet som inte längre är ett vårtecken… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 20

Förra veckan hittade vi årets första vårtecken. Visserligen inne på Nils rum. En liten nyckelpiga kom gående på golvet. Nils tyckte inte om att ha en nyckelpiga på sitt rum. Han ville lyfta ut den. Det luktade misstänksamt mycket mosad nyckelpiga efter utsläppet. Jag tror att vårtecknet dog och det var därför det kom massa snö igen dagen efter. Sorry!

IMG_7556

En liten mus i vårt hus… och sen en till.. och en till…

En liten mus i vårt hus… och sen en till.. och en till…

För ett tag sen började vi se lite spår av att vi kanske fått husdjur. Förra fredagen, när jag var själv hemma, hörde jag plötsligt hur det prasslade i köket. Lite olustigt kändes det att gå för att titta. Hade lagt ett par pizzakartonger vid dörren, som mellanlandning innan soptunnan. De dansade nu… eller hoppade… däri satt en liten rackare och smaskade på smulor.
Ringde till Calle för att fråga vad jag skulle göra. Han tyckte jag skulle hoppa på den! Jag var lite orolig att det skulle skvätta mus på mej, så jag gick för att hämta mina skor (som om det skulle ha hjälpt mot musskvätt). Sen tog jag sats och hoppade för allt jag var värd! Musen hade självklart hunnit undan och jag landade på pizzakartonger, som blev väldigt hala mot klickgolvet och jag sträckte mej i låret… kul!
Ungefär då kom Calle hem. Vi bestämde oss för att jaga ut musen hellre än att försöka döda den. Jag fick i uppgift att jaga mus och fösa den utåt och Calle vaktade så den inte skulle springa in. Den sprang in. Calle tyckte vi skulle byta, för han tyckte inte jag föste bra. Calle började springa runt med två flugsmällare och musen sprang fram och tillbaka… tillslut föste jag ut den.

Här tyckte vi att det var lite läge att köpa ordentliga råttfällor och inte såna där kassa i trä, som är med musmatare än musfångare. Vi fick 3. Sen byggde Calle en spärr under diskbänken, där de verkar komma in och vi fick gift utomhus. Nu har det varit tomt ett tag.

Här ser ni vad de små nattgästerna haft för mej… äta napp och perforera ett värmeljus. Ett öga för konst, de små mössen.

IMG_6605

IMG_6624

Livet på landet, inte bara en doft av kobajs

Livet på landet, inte bara en doft av kobajs

Alltså, jag är inte helt säker, men jag tror att bondens kor håller på att omringa oss. För oh yes, de har smitit igen… och igen.. och igen. Eller egentligen så har de nog bara smitit igen och sen har inte bonden brytt sig om att fånga in dem igen sen jag ringde i tisdags. 6 dagar alltså. Tidigare har det kanske varit 3 kor ute, men nu råmar det överallt!

Hos oss är det mörkt när man går ut… mörkt på riktigt. Det finns inga gatulampor. Det känns lite läskigt när man då går ut med soporna och det brakar i buskarna och de brummar och morrar lite överallt (kor som inte råmar högt låter lite konstigt). Lyser man på en svart ko skiner dess ögon ganska djävulskt. Bara så ni vet!

Så har vi nåt planerat och jag inte dyker upp vid avtalad tid, så har jag antingen blivit ihjälskrämd av en ko eller så har de barrikerat dörren med sina feta kokroppar.

 

Uppdatering: 1,5 timmar senare kommer grannen och talar om att bondens elaka, ilskna tjur smitit och att vi för fan inte ska gå ut nu… ooops! Little to late! Lite glad är jag att jag inte gick 10 m längre bakom vår lada för att se efter när det brakade.

Livet på landet

Livet på landet

Jag hade nog inte i förväg tippat på att första gången jag ringde polisen skulle vara för att rapportera lösa kor, som man största sannolikhet hade ätit sig in i vår trädgård om det inte var för vårt lilla staket. De såg i alla fall och såg drömmande på vår gräsmatta från ängen här bredvid.

Polisen var jag tvungen att ringa, inte för att korna såg speciellt aggressiva, utan jag visste egentligen inte vem som ägde alla de där korna. Polisen verkade ha gjort sitt jobb och spårat koägare, utifrån mina förvirrade beskrivningar om vart vi bor och vart korna kanske bor, men inte deras bonde verkar bo. Nån kom och lagade staketet i mörkret och det ska bli spännande att se i morgon när solen går upp, om de hittat alla kor, eller om det står nån stackare kvar på ängen.

Ett tag funderade jag på att ta en till min egen. Det är ju lite skralt i kassan när mamma är mammaledig. Då hade vi kunnat få mjölk gratis i alla fall, men sen blev jag lite osäker på om det var en laktos-ko eller inte, så jag struntade i det, Nils är ju laktoskänslig.

Surprise!

Surprise!

Jag öppnar laptopen, som jag använde senast igår kväll, och hittar den här intorkad mellan H och J. Hur… hur… ja, öhm HUR? Jag undrar om den försökte skriva HJälp, men sen lyckades den inte pressa sig vidare till Ä.

IMG_6164

Både fysisk och psykisk misshandel

Både fysisk och psykisk misshandel

Alltså mygg är väl ett djävulens påfund ändå. Bettet är ju inte alls kul, men det finns nog nåt ännu värre med dem. Det fick jag erfara i helgen när vi var i stugan i Dalarna. En sak är det med bettet man aldrig märker när man får, utan de bara pluppar upp, Det värsta är när man lagt sig, det är mörkt, det börjar surra runt en och sen helt plötsligt blir det tyst. Det är jobbigt! Var f’n är den liksom?!

De äter liksom upp en både fysiskt och psykiskt!

Man lär sig nåt nytt…

Man lär sig nåt nytt…

Ja, man lär sig nåt nytt varje dag säger man ju. Det vet jag inte om det är sant när det gäller mej riktigt, jag vet ju så himla mycket. Däremot lärde jag mej något nytt i lördags. I lördags lärde jag mej att knott inte är samma som sven (ett sve, flera sven alltså). Det har jag trott ända sen jag först hörde ordet. Jag trodde det var knott på dalmål, tydligen är det inte så. Sven är mindre och jävligare… och svider helt enkelt lite mer. De är så himla små att de tar sig igenom ett myggnät… jävligt värre!

sve

Bild från här … och även lite mer fakta.

Man HÖR hur de äter!

Man HÖR hur de äter!

Ja, nu är vi precis inkomna från vår nya kvällsaktivitet: samla mördarsniglar. Idag samlade vi 2 liter. Vi har hittat jordens stash! Bakom vår kompost växte förr massa björnlokor. De sitter visserligen på grannens tomt, men vi tycker att de är lite läskiga, så Calle röjde ner dem. Mördarsniglar gillar tydligen murknande björnlokor. Så idag samlade vi en bråkdel av allt som fanns… och vet ni?!?! Man HÖR hur de äter där bakom komposten! Helt sjukt!

Calle har läst att mördarsniglar inte gillar täckbark, så vi funderar skarpt på att ringa in vår tomt med täckbark.

Mördarsniglar

Mördarsniglar

Det verkar vara ett riktigt snigelår i år. Förra året såg vi kanske 3 mördarsniglar i trädgården på hela sommaren. Nu är vi invaderade… grannarna är invaderade…. hela världen är invaderade… typ.
I kväll har vi varit ute och plockat en hel bajspåse full med sniglar. Jag blir lite illamående när jag tänker på det och det var inte utan en hel del rysningar som jag plockade.
I morgon tror jag vi får köpa öl och bygga en mördarsnigelfälla. Jag har inte riktigt förstått hur den funkar, men mördarsniglarna kan gärna få lite öl i alla fall… jag tror de ska drunkna i öl i en hink… eller burk. Så länge det bara är sniglarna som drar sig till lukten är det ok, men jag vill inte hitta nån a-lagare liggande i burken när jag vaknar på morgonen. Där går gränsen.

Älg eller häst?

Älg eller häst?

Flicka 6 år: Alltså Elin, jag lär mej aldrig det här… jag tycker det är så svårt att se skillnad på en älg och en häst!
Jag: Men, tycker du?
Flickan: Ja, du vet… hästar kan ju också ha små horn.
Jag: Nej, det finns inga hästar med horn!
Flickan: Va? Gör det inte?
Jag: Kom ska jag visa!

Tar med mej flickan till datorn och vi googlar upp bilder på massa hästar och älgar. Bild efter bild efter bild och vi konstaterar att det finns älgar med eller utan horn, men att hästar aldrig har horn. Tillslut säger flickan:

“Jaha, nu förstår jag vad du menar, tack så mycket”… och så gick hon, utan att se speciellt övertygad ut.

Nils nya vänner

Nils nya vänner

Nils hittat några ankor när vi var på Mariebergsskogen idag. Han följde efter dem. De kvackade iväg och Nils tullade efter. Som på en signal slog sig både Nils och några ankor ner på marken. Undrar vad de satt där och filosoferade om.

IMG_3034

Det där körsbärsträdet alltså…

Det där körsbärsträdet alltså…

Ni som följt mej vet att vårt körsbärsträd inte gör som jag vill riktigt. Förra året fick vi ett bär, i år hade vi ett bär, men sen försvann det. Jag trodde att en fågel hade ätit upp det. Nu visar det sig att det bara hade gömt sig och nu har det suttit så länge att det skrumpnat och tittat fram igen. Åh, tänk! Jag hade kanske kunnat få ett körsbär i år.

IMG_2718

Några som verkar gilla vårat körsbärsträd är de här snoppformade djuren som sitter på en del blad. Vad är det för nåt? Jag har för säkerhets skull plockat bort alla blad med snoppdjuren i alla fall, ifall de inte är snälla.

IMG_2719