Browsed by
Tag: Fest

Lärt mej dricka öl? (stort frågetecken)

Lärt mej dricka öl? (stort frågetecken)

Lite känns det som att jag är en kändis när det hamnar på internet (innan jag ens själv hunnit skriva om det) att jag druckit öl och faktiskt gillat det… hör och häpna!

Vi hade besök av självaste bryggmästaren på Äppelbo mikrobryggeri och då var vi ju självklart tvungna att korka upp en öl.  En brown älg.. ale.. ja.

ale

Bild lånad från här.

Ett mörkt öl… och jag tyckte om det.

Sen hade han dessutom med en sort som inte riktigt finns än… också väldigt mörkt… och starkt. Och jag tyckte om det också.

Jag tyckte att det måste ju vara väldigt bra betyg för honom att en som inte ens gillar öl, tycker om hans öl. Det var i alla fall min första tanke. Sen insåg jag att det kan ju också vara ett inte så bra betyg. Men jag tycker vi går på första känslan… för det ska man.

Kan det kanske vara så att jag gjort fel innan? Jag lärde mej ju liksom att dricka svart kaffe, men alla andra verkar börja träna med mjölk. Kanske har jag gjort samma fel här innan… jag har försökt börja med ljust öl, men egentligen skulle jag ha börjat med det mörka?

Och just ja… det där med att jag kommit ut på internet: på Svenne Rubins hemsidans gästbok kan man nämligen läsa följande rader: “Och förresten, jag har idag bevitnat ett stort steg i mänsklighetens utveckling… Elin har börjat smaka öl och gillat det utan att vara aspackad…. orsaken är att en viss klaviaturist hade några puteller stout och brun älg med sig. Damen i fråga gillade båda!!”
En fin (?) recension av mitt öldrickande.

Alkoholfritt vin

Alkoholfritt vin

På bröllopet i helgen serverades vin till maten. Jag fick alkoholfritt vin. Efter att ha druckit ett par glas vin, kändes det jättemärkligt att sätta sig i bilen att köra därifrån. Hela kroppen talade om att jag gjorde fel och jag kände mej som en riktig skurk. Jag har nog inte förmågan att köra rattfull helt enkelt.

Nu har jag i alla fall provat att dricka alkoholfritt rött, vitt och rosé. Jag kan konstatera att rött vin smakar saft, vitt vin smakar vin och rosé och smakar vin. Det är mitt expertutlåtande.

Nu är Lussan redo att bli fru

Nu är Lussan redo att bli fru

Det har varit lite dålig uppdatering de senaste dagarna. Det måste jag erkänna! Det beror främst på att jag varit på långtur till först Växjö och sen Karlskrona.

I helgen var det dags för Lussans möhippa. Hon har av någon anledning valt att hon vill gifta sig med min bror. Så då är det klart att man behöver en hippa. Lussan fick en väldigt vacker outfit, sen åkte vi minitåg i Karlskrona, där hon fick guida oss. Sen fick hon samla äktenskapsråd på stan.

Sedan blev det picknick med pastasallad och champagne. Efter det begav vi oss till Holmamåla gård där vi lekte lite och badade badtunna. Sen blev Louise lite uppsminkad inför middagen.

Kvällen slutade med 13 utmattade tjejer som inackorderades hos brudens mamma. Att det inte ens märktes att vi var 13 st… eller ens fler än 3… säger en del om hur stort huset var. Galet stort, typ!

På söndagen var det bara att krypa in i bilen och börja den långa resan hem igen. En toppenhelg… men som hade behövt en helg till som sällskap, så man hade kunnat vila upp sig.

Fredagskväll vid Solliden

Fredagskväll vid Solliden

Man kunde ha valt en sämre kväll och en sämre plats för personalfest, kunde jag konstatera efter kvällen. Superfint väder, vacker plats, bra underhållning och trevliga kollegor.

On a bed of roses

On a bed of roses

Härom dagen hörde jag den otroligt vackra låten “On a bed of roses” på radio. Det fick mej genast att färdas sisådär 10 år tillbaka i tiden. Då framfördes låten, på ett ännu vackrare sätt. Det var midsommarafton. Jag, Pege, Lisa och Charlie Hornystream fick för oss att vi ville gå till Toppstugan på midsommarfirande. CH bestämde att det var närmast att gena rakt genom skogen, i flertalet kilometer. Vi vandrade över kalhyggen och jag och Pege sjöng en härlig fylleduett av “On a bed of roses”… om och om igen, hela vägen. Vackrare har nog sällan hörts. Bara tänk er hur vackert det kan låta, när man kan sjunga (läs skrika) den hur högt man vill utan att störa nån.

När vi väl kom fram var det i alla fall några timmar senare. När vi knatat hela vägen upp till toppen, fick vi dessutom veta att det inte var 18-årsgräns. Jag och Lisa (som bara var 18) fick snällt vänta utanför tills det var slut och vi kunde gå hem igen.

Pege var dessutom sån gentleman att han stannade en Saab på riksvägen, så jag och Lisa skulle kunna gå säkert över. Stabilt handling på 90-väg, verkligen!

Det var en fin kväll. Tänk vad lite härlig nostalgimusik kan göra vardagen en hel del bättre. Det fick mej att känna att det var alldeles för länge sen jag hade kalhyggesvandring en sommarnatt.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=NvR60Wg9R7Q[/youtube]

 

Partypoopern

Partypoopern

Min mamma är sån himla partypooper. Man får tydligen inte ha såna här kläder när man åker räkbåt.

Om ni undrar över varför jag står så konstigt är det för att jag laddar mobilen och sladden räckte inte till att stå bättre.

Tequilarace

Tequilarace

Pappa slog på stort och bjöd på tequilarace idag. Vi racade (Stavning? Ser mongo ut hur man än stavar det ordet) i alla fall varsin tequila… och inte för att det var en tävling, men jag tror inte det var jag som vann. Av någon anledning tar tequila emot lite. Tequila brukar vara en sån där “bra” idé som man kan få kvart i två, precis när krogen stänger. En sån bra idé hade jag på kåren en gång. Precis innan vi skulle gå hem övertalade jag en kompis att ta en tequila. Sen hickade jag hela vägen hem. Calle och hans kompis gick först, sen gick jag 3 meter efter och lät: “Hick, hihihi…. hick, hihihihi…” hela vägen. Jag gillar att hicka. Idag gick det bättre i alla fall. Ingen hicka alls faktiskt.

Jag försökte förresten få mamma och pappa att ta tequilan Björn Borg-style. Ni vet, snorta saltet, svepa tequilan och smasha iväg citronen. De ville inte det… inte jag heller. Vi gjorde vanligt istället. Men det räckte som sagt med en, för så gott var det inte. Faktiskt smakade det ännu värre än jag kom ihåg att det gjorde.

Lata ödlan

Lata ödlan

I skogen är det fart. Jag och pappa partar, mamma är chaffis. Vi är på väg för att lyssna på ett inte helt okänt Dala-band. Som party-dricka har jag druckit en lat ödla… och jag tycker i alla fall man kan gå på etiketten när man köper vin.

Vi snapsar

Vi snapsar

Igår kväll kom vi upp till stugan. Vi tänkte att det vore trevligt att fira det med en liten snaps eller två. Vi tog oss an det stackars äckliga svartvinbärsbrännvinet som var för äckligt för midsommar. Nu hade jag redan ställt in mej på att det skulle vara äckligt, så då smakade det lite godare. Haha, äckelbrännvinet kan känna sig lurat!

Här på bilden ser ni mamma och pappa i full färd med att sjunga snapsvisa… för visst är väl “Långa bollar på Bengt” en snapsvisa?

Stugbyggarhelgen, som blev stugmålarhelgen istället

Stugbyggarhelgen, som blev stugmålarhelgen istället

Eftersom det verkar så himla lätt för vissa att sätta ihop en stuga, så den redan var färdigihopsatt när jag kom upp till Kullsarvet en dag efter alla andra, fick vi en ny uppgift istället. Uppgiften var att måla. Hur kul som helst ju! Hela stugan är nu målad 2 gånger, förutom runt dörren och fönstret. Det får mamma och pappa sköta själv nästa helg.

Det kanske inte är väldigt lätt att se, men kolla lutningen på pallen jag står på. Tur att jag inte är så hemskt höjdrädd som jag trodde jag var.
Lite bättre vinkel på pallen här... men visst ser det ut som jag inte gjort annat än att måla i mina dar?
Fönstret monsteras på, innan det är dags för taklagsfest
Lite fest, lite hundlek och massa väntan på mat
Kvällen avslutades med att det skickades upp en sån här lykta. Hoppas det inte blev skogsbrand nånstans

Eftersom det är så att vissa delar av min familj snarkar väldigt högt och det gör det väldigt svårt att sova. För att ha en enda minsta liten chans att somna, måste man somna före dessa personer. Eftersom dessa personer somnar på ungefär 3 minuter jämt, så är det nästan en omöjlighet. Utifrån dessa förutsättningar valde jag att inviga gäststugan. Det kanske inte var jättemysigt och den kanske inte var alls färdigbyggd inuti, men den fungerade väldigt bra i alla fall.

På ett sätt kände jag mej lite som en hemlös som hittat ett litet skjul att ligga i och ställt dit en madrass.
Eftersom stugan finns i Dalarna och det finns troll i Dalarna, tog jag det säkra före det osäkra. Mamma sa att jag inte fick hugga en yxa i dörrposten, vilket annars är bevisat väldigt effektivt mot troll (tydligen är den nya stugan med värd än mej). Jag fick nöja mej med att lägga en kofot framför dörren istället. Det funkade också. I natt var den borta (kanske var mamma rädd att jag skulle sätta den i dörrposten istället), men då var det så kallt, att trollen inte vågade sig ut tror jag... eller också var jag så djupfryst att jag inte släppte ifrån mej någon doft, så de kunde hitta mej.
Igår kväll var det nästan som midsommar... sill, färskpotatis, rosévin och en och annan snaps. Det satt riktigt fint i värmen, efter en hel dags slit.
Det fanns nååågra snapsar att välja på... och en whiskey också, av nån anledning.
Så här fin ser stugan ut efter helgen. Nu väntar den bara på tak, isolering, innepanel, vindskivor och lite inredning.
Årets andra vårrus

Årets andra vårrus

Några på mitt jobb är så bra att vi tog ett andra vårrus. Det här andra vårruset kanske inte riktigt var av samma typ som det första vårruset. Det första vårruset var lite mer hälsosamt kanske och man fick springa av sig lite. Det andra vårruset handlade mer om ett annat sorts vårrus, nämligen ett rus som kommer av vin. Det här var krävande för att vi åt i nästan 5 timmar och satt still i hela 5 timmar, om inte mer. Undrar när jag gjorde det senast?!

I alla fall var det en jättetrevlig kväll med vin, ost och kex och väldigt trevligt fritids”fröken”sällskap. Här på bilden har jag ritat fina pilar de av oss som faktiskt var stronga nog att klara av gårdagens vårrus också.

Matmobbing

Matmobbing

Igår var vi ute och firade Theresé på jobbet. Vi firade henne för att hon gift sig. Vi var ute och käkade och drack på Harrys. Det var nästan samma gäng som var med på Vårruset i onsdags. Lika som i onsdags, trodde folk fortfarande att jag inte hade nån mat hemma. Ingrid tyckte dessutom att “Elin, du är så mager, ta en potatisklyfta”. Jag kände att den klyftan gjorde stor skillnad… verkligen. Dessutom är nog faktiskt Ingrid egentligen magrare än vad jag är.

Efter all mobbning om att jag måste få mat från skolan, barnen kan lämna sin rester till mej och att jag får smaka av de andra, kände jag mej lite utsatt. Sånt får man ta ju, för jag vet att jag också kan jävlas. Däremot, var det allra jävligaste, att när jag skulle betala med mitt kort, så stod det “medges ej”. Pinsamt! Blev ju inte mindre mobbing efter det. Nu var det ju dock så enkelt att jag misslyckats med att föra över pengar till kontot på min nya internetbank.

Till veckan ska jag ha med mej så mycket mat till förmiddagsfikat på jobbet att jag inte kan bli mobbad. Jag ska också se till att det inte är nån mat som jag fått från de på jobbet, så då ska det inte finnas nåt alls att reta mej för.

Förlåt Maria, det var inte meningen att missa dej. Till mitt försvar vill jag säga att jag inte såg på skärmen vart jag siktade nånstans när jag knäppte kortet.

Nåt kallt, vampyrigt och glassigt

Nåt kallt, vampyrigt och glassigt

Idag har jag varit vampyrig. Inte så vampyrig som jag var sist jag och mamma var i Stockholm… men lite. Jag och mamma besökte nämligen Vampire Lounge igen. Eftersom det inte är fullmåne nu (egentligen hittar jag bara på, har ingen aning om det är fullmåne nu eller om det var det sist vi var där), så var jag inte så sugen på nåt så blodigt som en Bloody Mary. Det blev en kall läskig glassdrink, som smakade jordgubbar, istället.

Om ni är i Stockholm borde ni verkligen passa på att gå dit. Det finns hur mycket goda drinkar som helst, i en hur fin drinkbok som helst. Nämnde jag att det finns glassdrinkar förresten? 😉 Bara det är ju anledning nog. Jag är alldeles proppmätt av all glass nu. Jag är helt säker på att jag kommer sova superbra med detta i magen.

Otrogen

Otrogen

I fredags lyckades jag med konststycket att vara otrogen, inte mindre än 3 gånger på drygt ett dygn. Calle tycker det i alla fall, jag kan tycka att vi har lite olika definitioner på vad otrohet innebär. Men visst, säger han så, är det väl så.

Jag var i alla fall inte otrogen mot Calle alla 3 gångerna, utan bara en av dem. De andra 2 var jag otrogen mot mej själv.

Otrohet nr 1 var mitt kaffedrickande. Det var otrohet mot mej själv det. Jag tycker ju egentligen inte om kaffe, men så drack jag det ändå. Det var ju som sagt inte det värsta jag gjort i hela mitt liv, min inte heller mitt bästa.

Otrohet nr 2 var att jag drack öl på invigningen att Svenne Rubins utställning. Jag tycker ju inte om öl heller. Nu fick man lättöl i ett champagneglas på vernissagen. Det ville sig så illa att jag var så himla törstig att jag faktiskt tog en liten klunk, men bara en liiiiten. Så det var en liten otrohet mot mej själv det med, enligt Calle.

Otrohet nr 3 var mot Calle. Efter konserten med Svenne Rubins på kvällen kom det fram en kille och pussade mej på munnen, helt utan förvarning. Killen hade Downs syndrom och var helt otroligt glad. Han tyckte väl att jag förtjänade en puss och jag hann inte värja undan.

Så 3 gånger på ca 27 timmar, lyckades jag alltså vara otrogen. Det måste vara ett slags rekord.

Om jag gillade öl, är jag i alla fall helt säker på att det här skulle vara min favorit.
Lite rapporter från nörddagen

Lite rapporter från nörddagen

Igår var det kul! 12 timmars nördande skulle man nästan kunna säga. Vi åkte 14.30 och kom hem 03.00. Jag hjälpte pappa att önska en låt. Jag själv önskade en låt på mitt linne, som ingen förstod var en önskan, förrän jag talade om det efteråt. De skulle spela den idag istället. Det hjälper inte mej, men jag tycker ändå inte att det är den bästa, så det gjorde inget. Lussan fick höra sin favoritlåt om trädgårdstomtarna, som inte handlar om trädgårdstomtar. Det spelade massa, massa bra låtar. Jag fick en ny skiva. Det var en riktigt bra dag! Ni kan ju själva se hur bra det var:

På vernissagen bjöds det på akustisk livespelning... på taket.
Lite mat på Wärdshuset i Äppelbo
Jag åt inte upp hela min pizza, så jag fick inte äta nåt chips och godis på hela kvällen för pappa... "orkar man inte maten, orkar man inget godis heller". Tur att jag orkade dricka upp colan i alla fall 😉
Efter maten blev det badtunna hos Manno. Maten och badtunnan var nog det minst nördiga på hela dagen.
Av det ursprungliga Hällförs-gänget var det bara jag och Lussan som vågade oss ner i tunnan.
Sen blev det dags för spelning. Massa gamla bandmedlemmar var med, 30-årsjubileumet till ära.
Vissa låtar kräver lite mer utrustning än andra låtar... som en myggluva till exempel.
Liten lucka i nördkunskapen, men han där i mitten, vet jag faktiskt inte ens vad han heter eller när han var med i bandet... skämmigt! 😉
Jag och webschäfern, som dessutom bjöd med mej backstage efteråt... inte alls illa.
Manno i sin raggartröja
Min raggartröja... eller nördlinne kanske det heter. Jag passade, som ni ser, på att få det signerat när jag var backstage. De namnen som inte finns med här, är ändå inte värda att stå. Det här är de bästa!

Linnet gjordes för ungefär ett år sen, till den här kvällen, som ni kommer till om ni klickar på länken.

Jag och pappa vet att man mår bättre dagen efter om man äter kvällen före. Pappa fick bestämma och då blev det köööörv!
Så här sliten och glad är man efter drygt 12 timmars nördande.
Nämen, kolla! En skumtomte… eller tre!

Nämen, kolla! En skumtomte… eller tre!

Jeppsi pepsi, jajamän, nu blev det nytt inte-äta-godis-rekord. Jag klarade 2 dagar. Det är mitt längsta sen början av december, tror jag. Jag hade i och för sig tänkt klara mej ända till fredag kväll. Det blev ju inte riktigt så, men hälften är väl också bra?

Anledningen till att det blev som det blev var att Anders dök upp. När Anders dyker upp blir det liksom lite fest. Det är för att Anders, som ni säkert förstått, är en ganska festlig kille. Sen är det ju faktiskt lill-lördag idag också. På lördagar får man äta godis, vare sig det är lill-lördag eller stor-lördag.

Ni kanske tycker att det låter som bortförklaringar? Det är det faktiskt INTE, det är bara fakta, om varför det blev som det blev. Men nästa vecka kanske inte Anders hälsar på och då kanske jag kan klara alla vardagar.

Jag fick i alla fall en skumtomte... eller fler
Haha, ja, vad säger man?

Haha, ja, vad säger man?

En jätterolig sak hände idag… eller jag själv tycker att det var jättekul i alla fall. Jag satt och kollade på bilder från Annas och Henriks bröllop. Jag har nämligen lovat ett tag att jag ska skicka över dem. Så idag tog jag mej för att åtminstone komprimera mappen. Sist fanns det också en del filmer på Martin som sjunger, uppträdande och så på bröllopsvalsen. Allra sist kommer den här filmen, som jag totalt glömt bort att den finns:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=ekqFBP-lDoI[/youtube]

Jag är alltså superglad, pratar låtsasdialekt och blåser i en Loka-flaska. Varför kan man undra? Det låter inte ens speciellt högt på filmen, men i verkligheten lät det coolare. Tro nu inte att jag är jättefull, för det är jag inte. Vi var på väg hem så vid den tiden var nog vinet ursinat ur kroppen redan. Jag bara är nog sån här.

Anna kommer nog bli jätteglad när hon får just den här. Säkert det hon mest önskar att få ut av bröllopsbilderna. Det är nämligen så att allt redan är komprimerat och jag orkar inte göra om det bara för att ta bort den här filmen.

Beach 2011

Beach 2011

Jag och Nathalie har bestämt oss för att vi ska börja gymma. Jag har saknat det jättelänge nu men inte känt att jag haft råd att köpa ett dyrt gymkort för att sen bara kunna träna nån enstaka gång i veckan. Fotbollen tar ju ganska mycket tid. Nu har jag upptäckt att vi genom jobbet har tillgång till ett billigt gym och så får vi ju friskvårdsersättning med. Så 450:- för ett halvår kan man väl ha råd med.

I vilket fall som helst ska jag dit och premiärgymma efter jobbet i morgon tänkte jag. Nathalie är så himla nöjd med att vi ens har kommit till ett beslut om att börja att hon tycker att vi redan är igång och är värda en belöning. När vi ändå kört igång det här så måste vi ju ha tid för kul också tycker hon. Jag vet inte om att bestämma sig för att träna, är samma som att faktiskt träna. Nu har vi ju i alla fall bestämt att vi ska försöka införa löningsöl också. I och med det beslutet, kanske det betyder att jag redan är full, om man ska se till Nathalies mått? 😉 I vilket fall som helst ska vi börja träna och så ska vi ta löningsölar (jag tar vin för jag gillar ju inte öl).

I vår kommer det alltså bli fullt ös medvetslös både på gymmet och på löningsölen. All in or nothing, visst? En sak som är säker är att vi inte kommer rädas beach 2011, utan beach 2011 kommer att rädas oss!

Kräftskiva toppat med julklappsutdelning

Kräftskiva toppat med julklappsutdelning

I fredags hade vi kräftskiva i Hällefors. Vi smaskade på de kräftor som blev kvar sen kräftfisket i augusti (klickar ni på länken ser ni hur bra fiskade kräftorna faktiskt är). Vi kanske är lite off, med tanke på att det egentligen är ganska långt kvar till kräftpremiären. När jag tänker på att vi hade julklappsbyte med, så är det ju ännu längre tills det är jul egentligen, så det kanske är ännu mer off. Fast julen kanske inte räknas som slut förrän tjugondedag Knut? Kräftskiva och julklappsbyte var det i alla fall. Alla köpte nåt för 50 kr och sen bytte vi och hade man tur fick man ett Fia med knuff-drinking game med pyttesmå shotglas, en robot-tesil eller en burk med älgljud till exempel.

Lill-kräftan och Stor-kräftan håller varandra i handen
Lill-kräftan och Stor-Louise håller varandra i handen 😉
Här sjungs det snapsvisor för fulla muggar.. eller fulla snapsglas kanske
Pappa väljer det minsta paketet (jag valde det största, om nån undrar)

Alla blev då i alla fall nöjda och glada med sina julklappar i handen och kräftor i magen
Happy New Year!

Happy New Year!

Som en alldeles jättetrevlig överraskning hörde Caroline av sig för ett par dagar sen och frågade om hon kunde komma och fira nyår med oss. Så klart hon kunde! Igår eftermiddag hämtade jag upp henne och sen drog vi igång här hemma med att fixa festmenyn.

Till förrätt blev det toast med honungsrökt lax och hjortronsås (julklappen från jobbet med andra ord):

Till varmrätt blev det fläskfilé i ugnen, potatisskivor, kantarellsås och sallad:

Och så till det bästa, efterrätten: i år blev det vit chokladmousse med hallon:

Efter maten spelade vi spel, såg på tv, pratade och hade det allmänt mysigt.

Nog för att en tredjedel av oss verkade vara lite emot att klä upp sig först, men visst blir det lite festligare med finkläder på och mjukisbyxor av? Caroline tyckte dessutom att jag och Calle hade matchat varandra så bra att hon var tvungen att föreviga det. Jag vill tillägga att det faktiskt inte var planerat.

Till sist skålade vi självklart in det nya året med lite bubbel:

Årskrönika

Årskrönika

Årets resa: Min och Carolines resa till Gotland
Bubblare: Min och Calles weekend i Dalarna

Årets händelse: Mitt lååååånga vikariat på Vålbergsskolan, som jag får behålla till sommarn, minst.
Bubblare: Kräftfisket

Årets fest: Svenne Rubins på m/s Vindhem
Bubblare: Mammas 50-årskalas

Årets citat: “Om ett tag. Det är två snartar och ett strax det” – Barn på jobbet
Bubblare:  “Jag var och kollade när de gjorde polkagrisar när jag var liten. Jag fick en polkagris i trä att ta med hem. Eller vänta… det var nog dalahästar och inte polkagrisar” – Anders

Årets sporthändelse: Råtorps IK dam gick upp i 3:an
Bubblare: Jag gjorde mitt första mål i Råtorps-tröjan

Annat som är värt att nämnas och minnas från året:

Kall, mysig vinterdag på isen med Calle, Joel och Marjo
Extranyåret med pappa, mamma, Martin och Calle
Fartfylld eftermiddag i pulkabacken med Martin
Boda Borg med fotbollslaget
Påsk i Stockholm med Calles bror Hannes, Anna och barnen
Mammas och mina resor till Stockholm för att åka räkbåt, shoppa och mysa
Mitt steg in i designervärlden 😉
Midsommarafton med midsommarfotbollen (och självklart med vinst) och sen grillfest efteråt (inte med samma gäng dock)
Calles karateslag i en björk som resulterade i en skelettskada
Min ambulansfärd till akuten med rygglåsning
Mina och mammas myshelger i stugan
Annas och Henkas bröllop
Semester på västkusten med Calle och Gunilla
Pepparkaksbak med Anders
Halloweenmys med bland annat marschmallowsgrillning tillsammans med Calle, Anders, Elinor, Mattias, Cecilia, Anna och Henrik

Nu när alla bilder är på plats vill jag passa på att tala om varför de sitter som de gör. Egentligen vet jag inte, men det var så här jag fick in dem utan att de hamnade alla under varandra. Då hade det blivit ett superlångt inlägg. Fråga mej absolut inte varför texten sitter som den gör eller varför en del bildtexter har ett annat typsnitt. Nu ser det i alla fall ut så här och jag tror ändå det går att kolla på bilderna och läsa texten fast det inte är snyggt. Hoppas jag inte missat nån höjdpunkt på året. Ni får väl påminna mej i så fall.

Alla bilder går förresten att klicka på om man vill se dem större och då syns också hela bilden. Jag ser nu att den blivit lite konstigt beskurna när jag gjorde dem små, men som sagt, klicka på dem så syns hela.

“Nu har jag ringt Beyonce, Britney och Paris, men ingen har efterfest!”

“Nu har jag ringt Beyonce, Britney och Paris, men ingen har efterfest!”

Jo, det där med att jag sa att det var riktigt bra drag på bröllopsfesten… nu har jag fått ännu mer bildbevis. Robban skickade bilderna till mej i veckan, bara två år för sent 😉 Det verkar dessutom ha varit vildare än vad jag trodde. Kolla bara!

Robban kör dans för sig själv... eller det ser i alla fall så ut! Det bubblar i mej av skratt varje gång jag ser denna.
Pappa Nils-G ser ut som en riktig rockstjärna

Inte konstigt att det ångade alkohol på frukosten dagen efter.

Kan ju också påpeka att det var efter den här festen, hemma i köket hos mamma och pappa, som killarna efter mycket letande inte hittade någon efterfest… i Hällefors! I Hällefors finns inte många fester alls och det märkte de också efter att ha dragit runt på torget kl 4 på morgonen och kusin Henric kommer in efter att ha ringt några samtal:
“Nu har jag ringt Beyonce, Britney och Paris, men ingen har efterfest!” Jobbigt läge! 😉

Middagen/festen

Middagen/festen

Vissa säger att det är stelt och tråkigt på bröllop. Jag tala om att det var det verkligen inte på vårat. Jag och Calle begav oss från festen vid 1-tiden och då pågick dansen i ytterligare 3 timmar efter det. Kanske får satsa på en ny fest vid 5-årsjubileet då vi också är med och dansar hela natten.

Mamma och pappa hälsar alla välkomna
Skål!
Bordsdekorationerna med gran och rosor

Beviset på att det är sant!
Kvällens underhållare var verkligen inte rädda att bjuda på sig själva
När Calle gick på toa passade de andra manliga deltagarna på att sno sig en puss
Bröderna Brothers

Bröllopsvalsen var ingen riktig vals, men den dög ändå
Partyt som fortsatte hela natten

Boom boom tjoff poff

Boom boom tjoff poff

Det var julfest med jobbet igår. Riktigt kul! Jag hade sett fram emot julbordet jättelänge. Mest hade jag egentligen sett fram emot skinkan och knäcken. Jag hade sett fram emot skinkan så mycket att det nästan var det enda jag tog. Vissa tyckte dock att det var lite pinsamt att jag tog 5 skivor skinka. Men det var små skivor. Dessutom var inte skinkan speciellt god, inte ens i närheten av mammas. Man skulle kunna säga att jag gjorde alla en tjänst genom att äta så mycket skinka så de inte fick nån. Knäcken var inte heller supergod. Det var inte några goda mandelbitar i.

Något som jag hade glömt att se fram emot var ris à la malta. Det kom liksom som en trevlig överraskning. En till god sak var snapsen. Jungfruns brännvin var det. Och lutfisken! Det var nog faktiskt det allra, allra godaste.

I övrigt var det bra drag på festen, i alla fall på min del av festen. Några hårdingar fortsatte dessutom vidare ut på krogen på kvällen. En riktigt lyckad tillställning var det och kul att få umgås med jobbarkompisarna utanför skolan.

Den som inte hörde mej sjunga den här låten under kvällen kan inte ha hört nåt alls. Den gick varm, i alla fall refrängen. Säkert väldigt uppskattat… eller inte. “Boom boom tjoff poff, boom tjoff poff. O, vad det låter bra! Det är O:na i orden som gör det!”

http://www.youtube.com/watch?v=8go9rVXqEWI

Nörddag deluxe igår

Nörddag deluxe igår

Dagen började med en lunch på Coffeehouse med Elli, F2, Mattias och Cecilia… och Calle förstås. Calle hade dessutom tålamod att sitta still jäääättelänge. Han gör fika/lunch-framsteg! Kanske var det så att han kunde sitta still för att det var en ganska nördig lunch. Det var många diskussioner om LAN och WoW. Det kändes lite som att jag var den enda som inte var nördig. Fast jag är nog bara fel sorts nördig. Så fort man nämner fotboll i det sällskapet så ser man liksom hur hjärnorna passar på att ta lite paus hos alla, så hjärnorna sen orkar tänka WoW igen 😉 Ta det på rätt sätt, jag tycker om er ändå! Vart skulle jag annars lära mej om vilket det bästa kommunikationssättet under ett WoW-spel är, att Jolt-colan är död, att Grizzly hills är ett av ställena på WoW eller att dreamhack inte bara är för fjortonåringar (kanske).

Efter lunch och allt dataspelspratande var det i alla fall äntligen dags för mitt nördande. Först fotografering på Råtorpsgården. Se så vackra och glada vi är i Råtorps damlag:

Sen middag på Glada Ankan och som senare slutade med fest. Och i det här sällskapet är folk i alla fall rätt nördiga. Ingen stänger av sin hjärna för fotbollssnack och ingen vet vad WoW är, typ 😉 Alla vet vad en cykelspark är, ingen tror att det kan bli straff om nån blir extra fult fälld mitt på planen, alla vet vilka qbik är, alla har hört talas om Tierry Henry och Glenn Hysén och alla vet hur många spelare man har på planen under en match.

Övriga samlade upplevelser och erfarenheter från Stockholmsresan

Övriga samlade upplevelser och erfarenheter från Stockholmsresan

  • Står man längst fram vid scenen hör man bara direktljud, inte i högtalarna. Det är värt det för att man ser så bra.
  • Står man så nära scenen som jag gjorde i torsdags är risken väldigt stor att linsen petas ut av mikrofonsladden.

  • Lämnar man en ostbricka obevakad ett tag är det nån annan som tar den eller äter upp den.
  • Man kan inte ha efterfest på en torsdag om man inte är rockstjärna eller jätterik… inte ens om man är ledig på fredagen tydligen. Dock är efterfest möjligt om man räknar en korv med bröd som efterfest.
Ser ni mamma och Helena längst bort i korridoren?
  • Korridorerna på hotell Alexandra är lååånga. Det här är bara en del av vägen till receptionen.
  • Bio vid lunchtid är bra eftersom man då får popcorn till lunch.
  • Man kan inte lita på mammas gå-funktion i mobil-gps:n.

Förresten var vår favoritpolitiker, sen förra gången på Vindhem, med även nu. Det verkade dock som hans kompisar var lite mer vakna den här gången, för nu kunde han inte bjuda på så många drinkar på deras gemensamma nota som sist, men nån slank det med i alla fall.

Elin goes vampire

Elin goes vampire

Igår fick jag och mamma tips om ett läskigt ställe där de har glassdrinkar:

Vampire lounge

Jag kan villigt erkänna att jag var liiiite rädd för att gå dit. Tänk om nån, som var utklädd till vampyr, skulle försöka skrämma mej. Jag tycker inte om att bli skrämd. Jag har dock, senast idag, blivit misstänkt och anklagad för att själv vara vampyr pga “något blek hy, aktiv på kvällarna och inte gärna äter på vitlöksrestaurang”. Men vaddå? Jag har aldrig bitit nån… inte så det kom blod i alla fall! Samma person undrade också om min favoritdrink var Bloody Mary. Så jag var ju tvungen att prova om det var så… så var det inte. Dessutom hade jag ätit vitlöksbröd innan jag gick dit, så då kanske jag blir av med ännu fler av misstankarna.

Det som lockade med stället var att det lät riktigt annorlunda på namnet, lite spännande liksom… men allra mest lockade glassdrinkarna. Jag fick en supergod som smakade jordgubb och likör 43, ungefär 937 gånger godare än en Bloody Mary. Mamma fick en vampire passion-drink och ett glas vatten.

Det fanns en del läskiga saker där inne också, som till exempel skelett och fladdermöss:

I drinkboken kunde man inte bara kolla vilka drinkar som fanns, utan även lära sig om olika sorters vampyrer. Ni kan klicka på bilderna för att göra dem större, ifall ni vill, bara så ni vet!

Slutsats, dragen utifrån kvällen: Jag är troligtvis ingen vampyr. Jag har ätit vitlöksbröd (om det räknas som vampyr-skrämmar-medel?) och jag tycker inte att Bloody Mary är den godaste drinken som finns direkt.
Däremot skydde jag visserligen dagsljuset tidigare idag för att gå på bio i mörkret istället och jag är ju faktiskt ganska blek i hyn, men räcker det för att bli vampyrklassad?

Fylla-kärring-kalaset

Fylla-kärring-kalaset

Igår var mammas fylla-kärring-kalas. Egentligen fyller inte mamma kärring förrän om 3 veckor, men kalaset var igår. Som en vän till mig sa; “Hellre fylla-kärring, än fylle-kärring!” Men igår var det nog både och.

Det var i alla fall en trevlig tillställning i Kullsarvet med massa älgjägare, vänner, släkt, familj, tipspromenad, mat, öl, vin, musik och lekar. Jag är helt säkert att mamma tyckte det var riktigt, riktigt kul!

Här kommer ett litet axplock av bilder:

Själva festplatsen blir till
Flygmyrorna trodde också att de var bjudna, så de intog tälttaket

Manno och Mats
Farbror Lars och Calle
Heikki och mamma
Söt-mormor
Gubb-bänken
Anette
Sören stod för underhållning under kvällen, på fler än ett sätt
Vi står redo att sjunga Kims favoritlåt för mamma
Här avgörs "vem som är sötast" genom att äta maränger
Här får vi veta "vem som suger bäst"

Caroline och Robert
Martin äger med “bara ben”

Martin äger med “bara ben”

Martin stod för delar av underhållningen på Anna och Henriks bröllop i början av juli. Här är ett av Martins paradnummer. Jag missade dock lite i början, men där talar han om att han ska läsa en sak av nästa års nobelpristagare i litteratur. Han ska läsa hans ännu icke påbörjade roman, “bara b:n”. Han läser halva, så han har något att läsa när han kommer hem också. Alltså, här kommer “Bara b:n” av Bengt Brunte Bondeblad, framför av Martin Modig:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=nosupGQbI0Q[/youtube]

Tyvärr är det sjukt kass kvalitet och nåt jävla mongo (jag) som höll kameran åt fel håll.

Jag, Anders och Calle ville göra egna på våra bokstäver.

Anders avgav avgaser. – Akta, akta, alarmerade Anders, annars anfaller analdofterna!
– Avlägsna avskummet!, aviserade alla andra.
Arrogant avvisade Anders allmänheten. Attack!, anvisade Anders. Avgaserna anföll!
Armén anlände. Avfyrade alla attackbajsbollar.
-Aaaaaaaaaaaahhh!, Anders avled!

Eminenta Elin erövrade en elfenbensfärgad enhjuling. Envetet experimenterade Elin enhjulingens egenskaper. Envisheten ekade enerverande. Elin erkände efteråt – ej Elinanpassat.
Elva ekorrar ebjöds Elins enhjuling. Ekorrarna eliminerade enhjulingen. Ekorrar erkänner endast ekorrhjul.

Corona-drickande Carl cirkulerade cyklandes cirkusmanegen. Centrifulagkraft!
-Cp!, citerade Carl, Carl-Jan. Carl-Jan chockades, chokladfläckade chinos!

Det var i lördags

Det var i lördags

När jag kom till Hällefors efter att ha fyllt år låg det 2 tröjor på min säng från Martin. Visserligen bättre begagnade, men ändå! I lördags använde jag den ena:

Kanske svårt att se, men det står: SKOAL – a pinch is all it takes. Samma som på Svennes keps. Bak på tröjan stod det dessutom namn. Visserligen var det inte mitt namn, utan det stod Modig. Man kan ju inte få allt! Den här tröjan är nog bara bra begagnad när jag tänker efter. Den hade varit bättre, om det hade stått rätt namn. Nu är jag ju ganska modig, så det stämmer ju fortfarande in på min personlighet.

Här är Martin och Julia innan Svenne börjar:

Ni ser ju vad tokig Martin ser ut när han inte har nån Svenne-tröja på sig.

Under spelningen blev det väldigt varmt. Vi stod ju som vanligt längst framme vid scenen och hoppade. Den fina t-shirten fick faktiskt flyga av efter ett tag. Helt plötsligt fick jag värsta groupie-infallet och den fick flyga hela vägen upp på scenen och träffade här nånstans:

Jag fick i alla fall tillbaka min tröja efteråt. Det var tur det, för jag har så lite kläder i min garderob. Hade blivit hemskt tomt utan den 😉

Här är resten av Svenne Rubins och SKOAL-kepsen.
Den här spelningen toppades, förutom all bra musik, av ett slagsmål. Nån fick en knäckt näsa, kanske. Jag fick också näsblod, fast utan att någon slog mig. Kanske sympati-blod? Kanske pga vätskebrist? Kanske pga fotbollen och värmen tidigare på dagen? Kanske pga av allergi? Antagligen för att min näsa väljer att göra så ibland, av ingen anledning.