Browsed by
Tag: Lina

En vääääldigt lång städprocedur… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 73

En vääääldigt lång städprocedur… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 73

Någon gång under senare trias började jag städa huset. Det tog mig en bit in på krita-perioden innan jag hade dammsugit hela huset. Anledningen? Det mycket viktiga grundarbetet i att plocka upp alla saker på golvet försvårades hela tiden av en enormt snabb 3-åring som stökade ner snabbare än i upplockningshastighet.

Rum 1, när man äntligen kommit ända igenom typ rum 7:

Note to self: ta aldrig Linas rum först igen!

… och jag har inte kommit till att moppa än.

Värmlands Pride… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 72

Värmlands Pride… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 72

Igår hade vi tänkt åka på prideparad i Karlstad, men barnen var lite för vissna för det. Dock var de väldigt taggade på att pridemåla sig. Så, så blev det. Sen var de väldigt taggade på att pridemåla mig och Calle. Så, så blev det också.

Linas tolkning av Pride, det är ett hjärta:

Nils tolkning, där han tyvärr fick slut på utrymme för de sista färgerna i prideflaggan… och en stor tår:

Pridade barn:

Såhär snygga var vi allihop:

Sen bestämde vi oss för en liten tur till skogen. Jag tvättade bort målningen först. Jag hade inte velat möta mig själv med Linas pridetolkning i skogen. Det hade varit för läskigt!

Mystiska saker händer på Hagalund… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 71

Mystiska saker händer på Hagalund… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 71

Den här överdelen av en välanvänd eldningstunna har lite mystiskt rullat ner i vår trädgård från sin plats, som var betydligt längre upp i trädgården.
Varje gång jag tittar ut genom fönstret tycker jag först det ser ut som ett djur. Sen stör jag mig på att jag varje gång tror att det är ett djur, fast jag sett det flera gånger idag.
Jag och Calle står frågande till hur den kom dit.
Nils vet inte heller, men enligt källor (han själv), så var det inte han.
Lina säger att det inte var hon, kanske en räv.

Hmm, hmmmmm!

Nästa gång skulle i alla fall inte jag vara så himla snabb att idiotförklara någon… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 70

Nästa gång skulle i alla fall inte jag vara så himla snabb att idiotförklara någon… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 70

Jag och Lina åker bil.
Lina: Vill du ha smör på mackan?
5 gånger frågar hon om smöret på mackan. Tillslut tittar jag på henne i bakspegeln och frågar om hon pratar med mig.
Lina svarar “ja” på ett sätt som både idiotförklarar mig och samtidigt liksom undrar vem hon annars skulle fråga.
Jag kan tycka att det inte är helt självklart liksom. Det var förvisso ingen mer i bilen, men att hon skulle ha pratat med en låtsaskompis var tydligen helt otänkbart. Men att göra en låtsasmacka, det är inga konstigheter alls?
När Lina dessutom på eftermiddagen beklagande säger till ketchupen att den inte kan följa med att bada, även om korken är stängd, utan att den måste in i kylskåpet… då tycker i alla fall jag att det var lite väl hård ton i hennes idiotförklarande röst förut.

För övrigt så tog jag smör på låtsasmackan… och ost.

Att få Lina att posa på bild… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 69

Att få Lina att posa på bild… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 69

Att få Lina att posa på bild är ungefär lika lätt som att lära sig texten på Gangnam style… eller att bygga ett stapeltorn med kulor… eller att övertala Calle att gå på en Svenne Rubinsspelning…eller att lägga sig i tid en vardag… eller att göra 10 chins utan att ha tränat… eller… eller… eller…

Ni ser själva!

Mamma betalar… även när Lina betalar… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 68

Mamma betalar… även när Lina betalar… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 68

Jag och Lina har varit och shoppat idag. Lina bekymrade sig lite för hur hon skulle betala för hon hade ju inga pengar:

Jag: Det är ingen fara Lina, jag betalar dina tröjor.

Lina: När jag blir stor mamma, och du ska köpa en tröja. Då betalar jag.

Jag: Vad gullig du är Lina. Det var snällt!

Lina: Jag tar dina kort då mamma!

Avd. väldigt uträknad 3-åring… nästan läskigt uträknad 3-åring.

Trollhelg i Äppelbo… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 67

Trollhelg i Äppelbo… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 67

Lite bilder från helgen i Äppelbo

Typiska troll… för vem har inte hört om stortrollet som jagar lilltrollet med en motorsåg?
På trolljakt
Storfiskaren!
… och så den andra storfiskaren som lät andra göra jobbet och själv bara tog åt sig äran.
I full trollmundering, redo för Trollbröllopet
Ärligt talat, något av de sötaste troll jag någonsin sett.
Möte med Mäster Grå, han som snidat trollens guldkrona… och som är i kontakt med alla skogens väsen.
Kramas med trollmor, som hade fått låna den vackra guldkronan, som nu även Nils fick testa.
Storfiskarna hjälper fiskdräparn att rensa fiskarna
Det är slitigt att fiska och att passa sig för tröllo!

 

När en sparkcykel är ens vän… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 66

När en sparkcykel är ens vän… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 66

Vi var på tippen förra måndagen. En snäll farbror gav Lina en nästan ny sparkcykel med Elsa på.

Lina kom intraskandes med dem hemma.
Lina: farbrorn sa att jag får ha den utomhus.
Jag: ja, du får ha den ute.
Lina: nej, utomHUS!!
Så parkerade hon den vid soffan i vardagsrummet.
Efter ett tag kom hon och cykeln till mig i köket.
Lina: var är toan?
Jag: Va? Toan? Det vet du väl?!
Lina: är den ute? Cykeln måste kissa.
Jag: ok, ja, den är ute.
Efter 5 minuter kommer Lina tillbaka med cykeln.
Lina: tack tack, det gick bra!
Fantasi verkar inte komma av arvsgener, för då hade det mest spännande för den cykeln varit att den kanske hade fått en låtsastuta, för det hade nog varit det mest spännande jag hade kommit på.
Första arbetsdagen efter semestern… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 65

Första arbetsdagen efter semestern… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 65

Kommer hem från första arbetsdagen efter semestern, skapligt dödligt sliten. Lina bestämde sig nämligen för att inte sova speciellt bra i natt.

I alla fall försöker jag göra något åt denna dödliga trötthet som plötsligt infunnit sig. Jag trycker ner barnen i soffan med varsin skål chips och en Festis. Enbart för att jag själv ska kunna lägga mig i andra soffan med låtsasenergi i form av cola… och lite sympatiätande av chips (barnen ska ju inte behöva äta något sådant själva).

Vad jag inte hade räknat med var sockerkicken. Inte min då, den uteblev… utan barnens! Fan!

Trolläventyr i Dalarna… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 58

Trolläventyr i Dalarna… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 58

I helgen var vi på trolläventyr i Dalarna. Eftersom både Nils och trollkusin Ilse var lite nervösa för trollen vi kunde stöta på, tänkte jag hjälpa dem på traven to become one with their fears. Jag knåpade ihop varsin trolldräkt till dem. Sötare troll tror jag inte att världen någonsin skådat!

Igår åkte vi in till Äppelbo för att gå på sagostigen och få träffa trollen på nära håll, innan det var dags för bygdespelet Trollbröllopet, med skogens alla väsen i.

Första gången på hästryggen. “Iiihahahaha hätten!” skrek Lina lyckligt.

På kvällen kom vi till Lemåsen och Trollbröllopet. Lina förvandlades till en liten tomte (för det var vad hon hade tålamod till) och Nils till ett ännu hiskligare troll. 

Sen var spänningen olidlig. På de tre nedersta bilderna har trollen precis äntrat skådespelet. Spännande!!! 

Jakten på den laktosfria glassen… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 52

Jakten på den laktosfria glassen… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 52

Länge har vi nu väntat på glassbilen. Vi bor tydligen så mycket på landet att glassbilen inte ens kommer på vinterhalvåret. I fredags var tydligen Dagen D. Dagen då glassbilen bestämt att det skulle vara vår. Vi väntade och lyssnade och lyssnade och väntade på att höra nån glassbil. Nils tyckte han hörde glassbilen med jämna mellanrum hela eftermiddagen, så tillslut slutade jag tro på att han hörde glassbil. DÅ kom glassbilen och körde jättefort förbi. I panik tog jag ett välgenomtänkt beslut och kastade på en väldigt tårögd Nils och en mindre villig Lina stövlar och jacka och kastade in dem i bilen för att följa efter den dundrande glassbilen. Vi letade efter glassbilen i 30 minuter innan vi tillslut hittade den i Fagerås.

Glassbilen är den enda som har laktosfri Sandwich. Så smakar nu inte den här glassen lite extra gott tro? Jo, jag skulle väl tro det.

Och jag blev nästan inte ens förvånad… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 49

Och jag blev nästan inte ens förvånad… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 49

I fredags var det dags för barnens årliga tandläkarbesök. En liten reflektion jag gjorde under besöket:

  • Jag, när jag sitter och väntar hos tandläkaren och får tråkigt: går in i mina egna tankar och slår ner på tempot, kanske bläddrar i en tidning eller fipplar med mobilen.
  • Lina, när hon sitter och väntar hos tandläkaren och får tråkigt: för det första satt hon väl i och för sig inte och väntade och det var ju inte helt oväntat. Det som däremot hände som var oväntat… när Lina får tråkigt hos tandläkaren, DÅ slickar hon på väggen!!!

Men nej, med en vardags med en 4-åring och en 1,5-åring, så blev jag faktiskt nästan inte ens förvånad.

En mycket modig mamma… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 46

En mycket modig mamma… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 46

Idag när vi matade korna, som omtalades häromdagen, hände nånting utöver det vanliga. Den ena kon råkade få med sig Nils vante i munnen när hon skulle ta brödbiten han hade. Det blev lite väl mycket spänning när vi stod och tittade när hon försökte ta sig ett provsmak… och ännu mer spännande när även tjuren kom och slickade på den och försökte klura ut huruvida den gick att äta.

Tillslut kände jag att jag var väl tvungen att försöka få fatt på vanten. Där kunde den ju inte ligga och det hade ju blivit väldigt jobbigt om de faktiskt tillslut bestämde sig för att äta en galonvante. Jag vet inte riktigt hur en komage tar till sig en sån vante. Dessutom är den nästan ny.
Jag bestämde mej i alla fall för att rulla in i kohagen för att hämta den. Rulla gjorde jag för att jag inte vågade öppna stängslet ifall korna då skulle passa på att smita. Rulla gjorde jag väldigt bra, precis så nära den första kobajsen att jag var millimeter ifrån att snudda. Sen fick jag lite ångest, tänk om inte tjuren ville att jag skulle rycka vanten precis framför mulen på honom. Jag tror dock att han kände sig lite lättad, eftersom han ännu inte hade bestämt för om vanten var farlig eller inte.
Sen rullade jag lika graciöst (som ett kylskåp) ut igen till en mycket imponerad Nils, som var rädd att hans mamma skulle bli stångad och funderade på hur jag inte kunde vara rädd (jag hade lite samma känslor som honom, även om jag nu haft närkontakt med tjuren förut).

Idag var jag hjälten!

Stilleben… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 41

Stilleben… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 41

Vänner till mej lägger då och då upp bilder på vackra stilleben från sina hem… ännu mer nu i jul. Jag blir lite avundsjuk och har inte alls sån kreativ touch. Men sen igår, insåg jag att även om inte jag har den kreativa touchen, så finns det andra i hemmet som har det. Efter att faktiskt ha öppnat ögonen hittar jag här och där små kreationer.

Lina har fått en idé om att det är vackert att sätta in skedar under högtalaren vid tvn.
Vet inte riktigt om jag håller med, men kreativt är det i alla fall.

Jag borde kanske sluta vara avis på andras stilleben och njuta av de som finns här hemma, istället för att tycka att det är leksaker utspridda överallt.

Gaaaahjfdsjkfdsjöfsdjö!!!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 37

Gaaaahjfdsjkfdsjöfsdjö!!!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 37

Alltså, hur många inombordsutbrott kan en få innan en får hjärtinfarkt eller att det pyser ut genom öronen? Varje läggning med Lina tar mej 5-10 inombordsutbrott närmare vad det nu är som händer i alla fall.

När Calle lägger Lina tar det typ 5 minuter. Han stryker henne över ögonen när hon dricker sin mjölk och sen somnar hon.

När jag lägger Lina äter hon sin mjölk och jag stryker henne över ögonen och så somnar hon… tror jag! ALLTID, tror jag det! Sen går det 1-2 minuter, sen hittar hon en magisk extra energi. Då hon tar sin lilla pluttiga hand och snabbt som blixten sliter hon ut nappen och kastar iväg den. Hinner jag då inte med och hon hör hur den landar på golvet, DÅ… DÅ är det kört. Då finner hon så mycket extra energi att hon vaknar helt igen. Landar den inte på golvet, då hittar hon sakta, sakta lite energi, tills hon är vaken igen. För får hon tillbaka nappen, kastar hon den snart igen. Får hon inte tillbaka nappen, då vaknar hon därför.
Sen flyger det nappar hejvilt. Så många nappar att mitt napplager på 5-6 nappar tar slut… två gånger tar det slut. Och varje gång jag måste samla ihop dem från golvet igen. DÅ vaknar hon en aning.
Det är då alla mina inombordsutbrott bubblar!
Det är då jag överväger att knacka henne lite lätt på nåt bra ställe i huvudet. Det är då jag letar nånstans i minnet efter om jag inte hört nåt om nån punkt på kroppen som gör att en somnar så fort nån klämmer där. Det är då jag funderar på att strypa ut henne, ni vet, bara strypa lite, så hon liksom somnar.
Men sen, helt magiskt, oftast minst 40 minuter senare. Då somnar hon.

Och DÅ, just DÅ, då är hon faktiskt inte ens söt när hon sover… men sen går det en halv minut, och sen blir hon ganska söt igen.

img_0177

Äntligen lite Dalaluft

Äntligen lite Dalaluft

Så äntligen tog vi oss iväg en helg till Dalarna, men hela sommaren hann nästan passera. En jättemysig helg, som borde ha varit längre. Två nätter i mammas och pappas stuga, bärätning (för vissa), trädröjning (för vissa) och bara vara (om man inte hade haft en röjarLina att ränna efter). Lite bilder för den som vill:

IMG_9849
Efter en lång biltur var det skönt att komma ut och sträcka på benen.

IMG_9850

IMG_9856
Nils tyckte att trädet med gubben såg läskigt ut. Lika bra att röja bort det, efter att ha försäkrat sig om att det inte skulle börja prata med honom under tiden.

IMG_9859
Lina spenderade en stor del av tiden vid lingonstubben

IMG_9861 IMG_9865
“Åt vilket håll ramlar den mormor?”

IMG_9866
Sen Nils var på Svenne Rubins för 3 veckor sen har han bott i sin Rubins-keps… eller hans har redan gått sönder och nu är han inne på Linas (som utan protester lånade ut sin 😉 ).

IMG_9868
“Fiskar” lite i dammen

IMG_9869
Nils och en skadeskjuten morfar
IMG_9872

IMG_9873

IMG_9877
Vid Björnstenen. Nils pekar ut vilken nalle som är hans.

IMG_9882
Vi hälsar på i trollgrottan från trollbröllopet. Tyvärr hade trollgrottan förvandlats till en stuga igen, men det var spännande ändå. Lite läskigt var det allt om nåt troll skulle komma gående och med lite tur kunde man hitta kvarglömt trollguld.

IMG_9885

Score! Dock inte utan en viss oro att ett troll skulle komma och vilja ha tillbaka dem.. som ni kanske ser på ansiktsuttrycket.

Det är bra med vin… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 32

Det är bra med vin… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 32

Linas ena sko försvann nån gång vid lunchtid. I eftermiddags åkte vi till stranden. Jag letade, som en tok, efter Linas sko, men hittade den inte. Hon fick åka utan skor.
Vi kom hem. Jag letade vidare efter Linas sko. Hittade den inte. Hittade andra av Linas udda skor dock… alltid nåt.
Jag gav upp!

Efter läggdags ska vi ta lite vin som blev kvar sen middagen… det blev så lite kvar i flaskan efter lite vin, så det var lika bra att ta allt. Tur var det, för när jag öppnar glasåtervinningslådan och ska slänga flaskan ligger skon där. Vin är bra!

Sen blev det vin på balkongen, ända tills getingarna jagade in oss, för att vi försöka måla staketet utanför deras bo. Tycker att det borde ligga i deras intresse också att ha ett fint staket, men tydligen inte.

Meeeeen… vi har vin och skon är hittad.

IMG_9327

Små avtryck

Små avtryck

Här är Nils och Linas hand- och fotavtryck, som vi gjorde runt deras 1-årsdagar. Jag har alltid tyckt att Nils varit en bigfoot. Vi hittade inga skor här hemma som Lina kunde ärva nu. Detta kan förklara saken:

IMG_8834

Lina, lite drygt ett år

Lina, lite drygt ett år

I torsdags fyllde unga fröken ett år… ett helt år! Det är helt otroligt när man börjar tänka på vad som händer på ett år egentligen. Från en alldeles liten hjälplös pys, som knappt kan äta… till en lite större och egentligen kanske bara aningen mindre hjälplös pys… men som kan så sjukt mycket mer.  Att så mycket händer på ett år är helt svindlande. Att kroppen är förinställd på att vad som ska hända och nära.
Det är helt fantastiskt att få se all utveckling. Lika spännande som första gången med Nils, men då iakttog jag nog allt lite mer noggrant. Nu plötsligt kan hon bara göra saker.

Helt otrolig är hon i alla fall, vår lite busunge och solstråle. Alltid glad och full i bus. Så himla söt när hon sover… och äter… och skrattar… och ja, allt.

1
Alldeles ny
2
Jävlas inte… ok!?
3
.
4
På Gran Canaria
5
Blivande brandman kanske
6
Tittut!
7
Födelsedagsfin!
8
.
9
Det ska synas att en ätit tårta väl… även om det inte var det godaste hon ätit.
Ett Kolmården som inte var för vanliga dödliga

Ett Kolmården som inte var för vanliga dödliga

Jag hade sån himla tur… och så himla snabba fingrar… att jag för en tid sen vann ett alldeles unikt Kolmårdenbesök. I torsdags-fredags var det äntligen dags för själva besöket.

Visst hade vi blivit lovade att träffa båda elefanter och lejon på nära håll, men det var så otroligt mycket mer.

Jag vann resan på en tävling som Arvid Nordquist ordnade. När vi kom dit var det ett glatt gäng säljare m fl som vi träffade och skulle spendera resan tillsammans med. Efter en lunch fick vi gå ut i ett Kolmården som var stängt för andra besökare. Jag slänger upp lite bilder samtidigt som jag berättar mer vad vi fick vara med om, för er som orkar med att läsa det.

IMG_8440
Vid tigrarna hittade vi en skötare som gav oss en boll att rulla på vår sida glaset, som tigrarna jagade på sin sida. Kul att se dem leka.
IMG_8443
Sen kom ett par kameler och mötte upp oss. De höll på att fälla vinterpälsen så de såg aningen skabbiga ut. Vi fick klappa dem och veta allt vi undrade. Ganska lustig konsistens på pucklarna, lite studsigt.
IMG_8448
Efter kamelerna fick vi gå till elefantstallet. Där träffade vi först surikaterna. Tidigare på dagen hade en rovfågel hittat in. Tur att de är på sin vakt.
IMG_8450
Vi fick kliva in till dem och de var väldigt nyfikna.

IMG_8452

IMG_8456
Vi fick se elefanterna i hagen och hade en toppenguide.
IMG_8460
Vi fick klappa på noshörningstjuren och han tyckte det var sååå skönt.
IMG_8466
Sen fick vi dricka cider hos delfinerna och se på deras träning.
IMG_8474
I lejonkulan. Ett lejon bestämde sig för att kissa in, mysigt. Vi klarade oss som tur var i alla fall.
IMG_8479
För ett par månader sen föddes små lejonungar på Kolmården. De har ännu inte fått komma ut för allmän beskådan. Så söta!
IMG_8480
Här är utsikten från tälten vi sov i under natten. Vi väcktes kl 4 på morgonen av att djuren tyckte det var morgon.
IMG_8486
Det sista vi fick göra på kvällen var att hälsa på girafferna.
IMG_8488
En tyckte att jag var väldigt god.
IMG_8496
Dagen efter var vi på spa och sen kom barnen med mina föräldrar. Här åker vi linbanan över parken.

IMG_8497

IMG_8499
Aaaoooooo!
IMG_8505
Väntan på sälshow.

IMG_8506

IMG_8509
Nils kör Skalmans bilar med mormor

En grym upplevelse som vi får tacka Arvid Nordquist för. Jättemysig dag på fredagen när barnen och mamma och pappa kom upp. Idag är det måndag och vi känner oss inte riktigt som folk än… hårt med Kolmården med andra ord.