Browsed by
Tag: Nils

Värmlands Pride… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 72

Värmlands Pride… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 72

Igår hade vi tänkt åka på prideparad i Karlstad, men barnen var lite för vissna för det. Dock var de väldigt taggade på att pridemåla sig. Så, så blev det. Sen var de väldigt taggade på att pridemåla mig och Calle. Så, så blev det också.

Linas tolkning av Pride, det är ett hjärta:

Nils tolkning, där han tyvärr fick slut på utrymme för de sista färgerna i prideflaggan… och en stor tår:

Pridade barn:

Såhär snygga var vi allihop:

Sen bestämde vi oss för en liten tur till skogen. Jag tvättade bort målningen först. Jag hade inte velat möta mig själv med Linas pridetolkning i skogen. Det hade varit för läskigt!

Mystiska saker händer på Hagalund… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 71

Mystiska saker händer på Hagalund… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 71

Den här överdelen av en välanvänd eldningstunna har lite mystiskt rullat ner i vår trädgård från sin plats, som var betydligt längre upp i trädgården.
Varje gång jag tittar ut genom fönstret tycker jag först det ser ut som ett djur. Sen stör jag mig på att jag varje gång tror att det är ett djur, fast jag sett det flera gånger idag.
Jag och Calle står frågande till hur den kom dit.
Nils vet inte heller, men enligt källor (han själv), så var det inte han.
Lina säger att det inte var hon, kanske en räv.

Hmm, hmmmmm!

Trollhelg i Äppelbo… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 67

Trollhelg i Äppelbo… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 67

Lite bilder från helgen i Äppelbo

Typiska troll… för vem har inte hört om stortrollet som jagar lilltrollet med en motorsåg?
På trolljakt
Storfiskaren!
… och så den andra storfiskaren som lät andra göra jobbet och själv bara tog åt sig äran.
I full trollmundering, redo för Trollbröllopet
Ärligt talat, något av de sötaste troll jag någonsin sett.
Möte med Mäster Grå, han som snidat trollens guldkrona… och som är i kontakt med alla skogens väsen.
Kramas med trollmor, som hade fått låna den vackra guldkronan, som nu även Nils fick testa.
Storfiskarna hjälper fiskdräparn att rensa fiskarna
Det är slitigt att fiska och att passa sig för tröllo!

 

Första arbetsdagen efter semestern… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 65

Första arbetsdagen efter semestern… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 65

Kommer hem från första arbetsdagen efter semestern, skapligt dödligt sliten. Lina bestämde sig nämligen för att inte sova speciellt bra i natt.

I alla fall försöker jag göra något åt denna dödliga trötthet som plötsligt infunnit sig. Jag trycker ner barnen i soffan med varsin skål chips och en Festis. Enbart för att jag själv ska kunna lägga mig i andra soffan med låtsasenergi i form av cola… och lite sympatiätande av chips (barnen ska ju inte behöva äta något sådant själva).

Vad jag inte hade räknat med var sockerkicken. Inte min då, den uteblev… utan barnens! Fan!

Vad gör man inte?… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 64

Vad gör man inte?… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 64

Man vet att man kan göra ALLT för sina barn, när man lyssnar på Sean Banan i en hel halvtimme i bilen. En hel halvtimme borta av ens liv. En hel halvtimme där hjärnan inte förmådde att tänka egna tankar ens. En hel halvtimme där jag kom väldigt nära vad jag tror tortyr känns som. En hel halvtimme där tiden stod still.

När Nils sen avslutade bilturen med: ”Sean Banan är min nya favorit nu mamma. Jag ska göra en ny spellista vi kan ha i bilen”… då var tårarna nära.

Kussimurra… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 63

Kussimurra… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 63

När jag var liten och var på kalas hos grannarna blev jag ofta bjuden på kussimurra. Det är ett väldigt lustigt namn på en kaka och vi har haft en hel del skoj åt det namnet. Ni vet inte hur ändlöst många kussimurraskämt det finns förrän ni börjat dra kussimurraskämt.
Kussimurra är i alla fall en mjuk kaka med glasyr på.
Vi har länge efterfrågat receptet på den kakan. För några veckor sen fick vi det av grannarnas mamma. Vi testade det såklart hemma. Nils tyckte det var riktigt gott.

Förra veckan var vi på Max och åt glass. Nils åt glass med kolasås. Sen åkte vi till Ikea.

Nils högt, mitt på Ikea: Den där kolasåsen på glassen smakade precis som kussimurrasås.

Den här kakan blir bara bättre och bättre… i alla fall såhär i efterhand av Ikea-incidenten, inte så mycket just där och då.

Halloweenkalas

Halloweenkalas

Idag har Nils haft sitt livs första barnkalas. Frågan är om Nils eller jag var mest taggad?! Han på kalaset och jag på förberedelserna. Ett toppenkalas, med otäck mat och läskiga kompisar var det i alla fall.

Förberedelser av spindlar till fikat
Drak/häx/zombiefingrar
Spöken in da makin’
Mumiekorvar på rad
Färdigstylat skelett
Lillasyrran ville också vara utklädd såklart
Hon klär helt klart i trollfräknar
Mumie på en bädd av maskar (eller zombiehjärna, om man tycker det låter mer smakfullt)
Giftig bål
Det läskiga kakfatet
Lite nyttigheter hade vi faktiskt också – bananspöken och clementinpumpor
Alla läskiga, busiga barn
Är vi släkt? 

Är vi släkt? 

Calle och Nils diskuterar om att Nils ska sova hela natten på sitt rum.
Jag tittar på Calle: “dricker du pepsi?”
Calle ser lite tveksam ut och håller upp sitt glas:” nej?!”
Jag: “men alltså, allmänt.”
Calle: “men alltså, hur ska jag veta.. va?! Jag och Nils diskuterar sömn liksom.”

Vi konstaterar att det var väl lite taget ur luften och att jag är lite bäng… och börjar prata pepsi.
Nils knackar Calle på axeln:” Svenne Rubins har en sång som heter “Alternativa fakta”.”

Jag och Calle bryter ihop.

Märks det att vi är släkt, jag och Nils?

Trolläventyr i Dalarna… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 58

Trolläventyr i Dalarna… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 58

I helgen var vi på trolläventyr i Dalarna. Eftersom både Nils och trollkusin Ilse var lite nervösa för trollen vi kunde stöta på, tänkte jag hjälpa dem på traven to become one with their fears. Jag knåpade ihop varsin trolldräkt till dem. Sötare troll tror jag inte att världen någonsin skådat!

Igår åkte vi in till Äppelbo för att gå på sagostigen och få träffa trollen på nära håll, innan det var dags för bygdespelet Trollbröllopet, med skogens alla väsen i.

Första gången på hästryggen. “Iiihahahaha hätten!” skrek Lina lyckligt.

På kvällen kom vi till Lemåsen och Trollbröllopet. Lina förvandlades till en liten tomte (för det var vad hon hade tålamod till) och Nils till ett ännu hiskligare troll. 

Sen var spänningen olidlig. På de tre nedersta bilderna har trollen precis äntrat skådespelet. Spännande!!! 

Nakenfin… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 56

Nakenfin… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 56

I morse när jag klädde på mej kom Nils: Mamma, du är nakenfin!
Jag: Nakenfis menar du?
Nils: Nej, nakenfin!

Jag har sagt det förr, jag säger det igen: han är bra på uppåtpuffar, min son!

En liten parentes: Har aldrig hört ordet nakenfin förut, men det finns tydligen i rättstavningsprogrammet på WordPress, men nakenfis däremot finns inte.

Den godaste pizzan… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 53

Den godaste pizzan… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 53

Äntligen har vi hittat en pizza som Nils gillar. Det är annars alltid så att vi köper pizza och så äter Nils bara kanterna. Idag köpte vi en pizzabotten. Det blev en riktig hit!

När han var mätt och drygt halva botten ändå var kvar, bad jag att få smaka lite. Det smakade mjöl.

Nils (i panik): Ät inte upp allt mamma! Jag tänkte spara till lunch i morgon!!!

No worries!

Jakten på den laktosfria glassen… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 52

Jakten på den laktosfria glassen… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 52

Länge har vi nu väntat på glassbilen. Vi bor tydligen så mycket på landet att glassbilen inte ens kommer på vinterhalvåret. I fredags var tydligen Dagen D. Dagen då glassbilen bestämt att det skulle vara vår. Vi väntade och lyssnade och lyssnade och väntade på att höra nån glassbil. Nils tyckte han hörde glassbilen med jämna mellanrum hela eftermiddagen, så tillslut slutade jag tro på att han hörde glassbil. DÅ kom glassbilen och körde jättefort förbi. I panik tog jag ett välgenomtänkt beslut och kastade på en väldigt tårögd Nils och en mindre villig Lina stövlar och jacka och kastade in dem i bilen för att följa efter den dundrande glassbilen. Vi letade efter glassbilen i 30 minuter innan vi tillslut hittade den i Fagerås.

Glassbilen är den enda som har laktosfri Sandwich. Så smakar nu inte den här glassen lite extra gott tro? Jo, jag skulle väl tro det.

Alla sätt är bra… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 51

Alla sätt är bra… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 51

Ikväll var det jag som la Nils. Efter att ha snurrat runt ett tag stänger han ögonen och sen slutar han andas. Han andas inte på så lång tid att han får kippa efter luft sen. Så fortsätter han så. Det är ganska irriterande när man ligger bredvid och tror att det ska komma andetag, men så gör det inte det. Nils hade ju dessutom andningsuppehåll på nätterna förut och man visste att han somnat, när det inte kom nåt andetag på ett tag. Det var ganska obehagligt. Det blev lite flashbacks.

I alla fall så håller han på så ett bra tag och tillslut puffar jag till honom. Ett par riktigt sömndruckna ögon tittar upp på mej.
Jag: Nils sluta!
Nils: Man får göra så om man vill!
Sen stänger han ögonen igen… och andas INTE! Sen kippar han efter luft igen. Efter det kommer jordens busigaste leende, sen går det inte jättelång tid innan han somnar… antagligen av syrebrist.

Men men, alla sätt är bra…

Den glittrande, skinande mamman… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 50

Den glittrande, skinande mamman… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 50

Ikväll var det min tur att lägga Nils.

Jag: God natt min goding!
Nils: God natt snygging! God natt min glittrande, skinande mamma!

Snacka om uppåt-puff när jag ligger där och känner mej riktigt risig, eftersom han och Lina smittat mej med nåt skit. Han kan de rätta orden när:

  1. Jag har ögoninflammation och det högra ögat är jätterött.
  2. Jag har antagligen mörka ringar runt ögonen eftersom Lina sovit dåligt pga hosta de senaste nätterna… och därmed har jag sovit dåligt.
  3. Jag är superhes och jag orkade läsa ett uppslag i godnattsagan (som egentligen inte är någon godnattsaga utan en faktabok om dinosaurier… en faktabok för vuxna… som vi läst säkert 15 gånger)
  4. Jag har i alla fall inte duschat det senaste dygnet… och typ ett dygn till.
  5. Jag känner mej allmänt snortjock i huvudet.

Då kommer han alltså med dessa ord, men SEN, sen när jag tänkt på det en stund blir jag lite osäker. Är jag glittrande och skinande just för att jag INTE duschat på ett tag och är liksom lite sådär flottig ni vet?
Eller har han lärt sig ironi?
Vilket som skulle vara lika bra… en komplimang eller en ironisk 4-åring! Guld!

Men så precis när han ska somna frågar han: Kommer du ihåg vad du är mamma?
Jag: Glittrande och skinande?
Nils: Ja, det är du!

Så jo, den lille grabben kan ge uppåt-puffar han.

Pedagogen i mej jublar!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 48

Pedagogen i mej jublar!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 48

Numer kan man få en skriftligt förolämpning här hemma. Intresset för bokstäver sprudlar och man får bokstavera många ord på en dag. Pedagogen i mej jublar!

Och för att vara helt ärlig, så är det faktiskt en komplimang från Nils om man får en sån här fin förolämpning. För det är bara de han tycker om som han kallar för bajs eller prutt… av nån anledning.

Kanske inte det man i folkmun kallar mysigt… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 47

Kanske inte det man i folkmun kallar mysigt… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 47

Nils åkte på magsjuka i natt. Idag har han och jag legat i sängen och tagit det lugnt hela dagen.

Nils: Om du blir smittad nu mamma, då kan du få kräkas i min hink, så kan vi kräkas tillsammans. Det blir ju mysigt.

Inte riktigt min definition av mysigt kanske men…

Livet på landet

Livet på landet

Hemma hos oss brukar glassbilen komma varannan fredag. Vi väntar på den eftersom det är det enda stället vi hittat laktosfri sandwich på. Den kom inte förra fredagen, så vi tänkte då att det var dags idag. Vi väntade och väntade. Vi väntade så intensivt att Nils tillslut “hörde” glassbilen varannan minut.
Jag tänkte att det var lika bra att googla när den kan tänkas dyka upp. Det känns låååångt!

En mycket modig mamma… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 46

En mycket modig mamma… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 46

Idag när vi matade korna, som omtalades häromdagen, hände nånting utöver det vanliga. Den ena kon råkade få med sig Nils vante i munnen när hon skulle ta brödbiten han hade. Det blev lite väl mycket spänning när vi stod och tittade när hon försökte ta sig ett provsmak… och ännu mer spännande när även tjuren kom och slickade på den och försökte klura ut huruvida den gick att äta.

Tillslut kände jag att jag var väl tvungen att försöka få fatt på vanten. Där kunde den ju inte ligga och det hade ju blivit väldigt jobbigt om de faktiskt tillslut bestämde sig för att äta en galonvante. Jag vet inte riktigt hur en komage tar till sig en sån vante. Dessutom är den nästan ny.
Jag bestämde mej i alla fall för att rulla in i kohagen för att hämta den. Rulla gjorde jag för att jag inte vågade öppna stängslet ifall korna då skulle passa på att smita. Rulla gjorde jag väldigt bra, precis så nära den första kobajsen att jag var millimeter ifrån att snudda. Sen fick jag lite ångest, tänk om inte tjuren ville att jag skulle rycka vanten precis framför mulen på honom. Jag tror dock att han kände sig lite lättad, eftersom han ännu inte hade bestämt för om vanten var farlig eller inte.
Sen rullade jag lika graciöst (som ett kylskåp) ut igen till en mycket imponerad Nils, som var rädd att hans mamma skulle bli stångad och funderade på hur jag inte kunde vara rädd (jag hade lite samma känslor som honom, även om jag nu haft närkontakt med tjuren förut).

Idag var jag hjälten!

Inga friska tänder här inte… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 45

Inga friska tänder här inte… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 45

Nils är förkyld. Han är extremt noga med att inte använda sin Theramed-tandkräm just nu. Det står “För starka och friska tänder” och Nils och hans tänder är ju förkylda just nu. Så vi får använda en annan tandkräm tills han är frisk igen… och säger han så, så är det väl så.

 

Att handla kläder till en brontosaurus… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 43

Att handla kläder till en brontosaurus… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 43

Den stora konflikt som pågått mellan mej och 4-åringen i ett par veckor är angående huruvida det är lätt att handla kläder till en brontosaurus eller inte. Nils fick en skiva med dinosaurielåtar med Pappa Kapsyl i julklapp. En av låtarna handlar om en som ska köpa kläder till sin brontosaurus och att det inte är lätt… eller är det lätt?! Nils påstår att han sjunger att det är lätt, jag menar att han sjunger att det INTE är lätt. Så säger vi våra meningar några gånger, varje gång vi hör sången… fortfarande utan att komma överens. Numer vill Nils inte höra den sången, för han blir så irriterad att jag är så envis.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=1BYmgoMfFSU[/youtube]

Jag å andra sidan, är bara lycklig att det är den största konflikten vi har just nu och inte något allvarligare. Liiite mindre lycklig är jag åt följande låtar som suttit på hjärnan de senaste veckorna. Men jag får väl helt enkelt inse att det kommer dröja några år innan jag får en vuxenlåt på hjärnan igen.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=yjsSCZt38VA[/youtube]

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=qcya2EbAN_I[/youtube]

Gud, va faaan!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 42

Gud, va faaan!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 42

Igår och idag har följande uttryck slunkit ur Nils några gånger: “Gud, va faaan!”.

Så har vi pratat lite om att svära och att det är fult. Att tomten inte gillar det och att morfar absolut inte gillar det.
Nils: “Jag ska inte svära till morfar… och inte hemma heller nåt mer. Men vet du vad Lina gör när du inte hör? Hon svär!!!”

Stilleben… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 41

Stilleben… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 41

Vänner till mej lägger då och då upp bilder på vackra stilleben från sina hem… ännu mer nu i jul. Jag blir lite avundsjuk och har inte alls sån kreativ touch. Men sen igår, insåg jag att även om inte jag har den kreativa touchen, så finns det andra i hemmet som har det. Efter att faktiskt ha öppnat ögonen hittar jag här och där små kreationer.

Lina har fått en idé om att det är vackert att sätta in skedar under högtalaren vid tvn.
Vet inte riktigt om jag håller med, men kreativt är det i alla fall.

Jag borde kanske sluta vara avis på andras stilleben och njuta av de som finns här hemma, istället för att tycka att det är leksaker utspridda överallt.

Pokémani… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 40

Pokémani… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 40

Här hemma råder pokémonmani hos en viss 4-årig pojke. Det är typ det enda han ser på ipaden numer. Han sjunger pokémonsånger. Han har en egen pikachu, som egentligen är en gul plastfotboll. Nästan ALLT handlar om pokémon.

Förra veckan, under en vab-dag, kallade han mej Serena under en hel dag. Själv lystrade han bara till Ash. Lina gick under namnet Zoe, men hon var inte så bra på den leken konstaterade Ash och hon lyssnade aldrig när han ropade efter Zoe. Ash låg och mös med Pikachu under en filt halva dagen (den gula plastfotbollen alltså).

Pikachu har för tillfället åkt på time out i garderoben. Den hittade på alldeles för mycket bus och attackerade oss alldeles för många gånger för att det skulle kännas ok.

Det är inga fel alls på fantasin. Det får en väl ändå se som nåt positivt mitt i allt pokémonprat. Nåt mer positivt är den här otroligt vackra teckningen han gjort. Jag är impad, jag hade inte gjort det bättre.

Vad gör man inte för lite sällskap? … eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 39

Vad gör man inte för lite sällskap? … eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 39

Nils har haft feber sen i måndags kväll. Idag är det måndag igen. Väldigt många dagar inne i huset med andra ord.

Vi har ju fått möss i huset. Idag kom en kille ifrån Nomor för att kolla vart de möjligtvis kom in och höll hus. När grabben står med huvudet upp i taket för att kika på vinden kommer Nils på den briljanta idén (killen trodde säkert han var safe där uppe en stund, efter det att Nils redan tjatat hål i huvudet på honom om ditt och datt) att han ville visa sitt rum. Så han bjöd in killen på sitt rum. Muskillen var artig nog att tacka ja och Nils visade stolt upp sitt rum och alla sina grejer, med stor inlevelse och ljudeffekter, tills jag tyckte att nu var det alldeles nog. Då tyckte Nils att jag skulle visa mitt rum.

Jag ska inte säga att jag var frestad att visa mitt rum direkt, men det var läääänge sen jag träffade folk…

I alla fall, när Nils frågade om han fick visa sin gitarr (som han fick när han fyllde år), då la han benen på ryggen. Smart drag! Jag hade tyvärr inte samma val.

Jag undrar fortfarande hur det gick till… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 35

Jag undrar fortfarande hur det gick till… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 35

Idag var det dags att städa Nils rum. Det har sett ut som en fyra, fem tromber har gått fram där länge nu. Nils var lagom behjälplig och la sig på sängen för att skriva lite istället. Med jämna mellanrum kom han och frågade vad han hade skrivit med sina små krumelurer. För det allra mesta: absolut ingenting, inte ens en bokstav… eller möjligen en, men inte mer.

Efter att ha bett honom hjälpa till sjuttioelva gånger kom han med den här sidan i boken och frågade vad det stod:

IMG_9919

Jag: Det står “mamma, nu ska jag hjälpa dej att städa!”
Nils (ser fundersam ut i en halv sekund och sen skiner han upp): Ja, men va bra! Då är det väl bäst att jag gör det nu då!

Sen började han städa! Vad hände där? Och framförallt; skulle det kunna funka på att lära honom att ta på sig strumporna själv också?

De där eländiga gröna blodkropparna… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 34

De där eländiga gröna blodkropparna… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 34

Så var det dags för första vabben. Nils var riktigt risig när han klev upp i morse. Hostig, snorig, hes och svullen i halsen. Enligt honom själv så var problemet:

“De vita blodkropparna äter inte upp de farliga, gröna blodkropparna!”

Det hör ni ju själva, att det kan ju aldrig vara bra! Så helt klart vabläge i väntan på att de vita blodkropparna hunnit äta upp alla gröna blodkroppar.