Browsed by
Tag: Nils

Halloweenkalas

Halloweenkalas

Idag har Nils haft sitt livs första barnkalas. Frågan är om Nils eller jag var mest taggad?! Han på kalaset och jag på förberedelserna. Ett toppenkalas, med otäck mat och läskiga kompisar var det i alla fall.

Förberedelser av spindlar till fikat
Drak/häx/zombiefingrar
Spöken in da makin’
Mumiekorvar på rad
Färdigstylat skelett
Lillasyrran ville också vara utklädd såklart
Hon klär helt klart i trollfräknar
Mumie på en bädd av maskar (eller zombiehjärna, om man tycker det låter mer smakfullt)
Giftig bål
Det läskiga kakfatet
Lite nyttigheter hade vi faktiskt också – bananspöken och clementinpumpor
Alla läskiga, busiga barn
Är vi släkt? 

Är vi släkt? 

Calle och Nils diskuterar om att Nils ska sova hela natten på sitt rum.
Jag tittar på Calle: “dricker du pepsi?”
Calle ser lite tveksam ut och håller upp sitt glas:” nej?!”
Jag: “men alltså, allmänt.”
Calle: “men alltså, hur ska jag veta.. va?! Jag och Nils diskuterar sömn liksom.”

Vi konstaterar att det var väl lite taget ur luften och att jag är lite bäng… och börjar prata pepsi.
Nils knackar Calle på axeln:” Svenne Rubins har en sång som heter “Alternativa fakta”.”

Jag och Calle bryter ihop.

Märks det att vi är släkt, jag och Nils?

Trolläventyr i Dalarna… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 58

Trolläventyr i Dalarna… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 58

I helgen var vi på trolläventyr i Dalarna. Eftersom både Nils och trollkusin Ilse var lite nervösa för trollen vi kunde stöta på, tänkte jag hjälpa dem på traven to become one with their fears. Jag knåpade ihop varsin trolldräkt till dem. Sötare troll tror jag inte att världen någonsin skådat!

Igår åkte vi in till Äppelbo för att gå på sagostigen och få träffa trollen på nära håll, innan det var dags för bygdespelet Trollbröllopet, med skogens alla väsen i.

Första gången på hästryggen. “Iiihahahaha hätten!” skrek Lina lyckligt.

På kvällen kom vi till Lemåsen och Trollbröllopet. Lina förvandlades till en liten tomte (för det var vad hon hade tålamod till) och Nils till ett ännu hiskligare troll. 

Sen var spänningen olidlig. På de tre nedersta bilderna har trollen precis äntrat skådespelet. Spännande!!! 

Nakenfin… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 56

Nakenfin… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 56

I morse när jag klädde på mej kom Nils: Mamma, du är nakenfin!
Jag: Nakenfis menar du?
Nils: Nej, nakenfin!

Jag har sagt det förr, jag säger det igen: han är bra på uppåtpuffar, min son!

En liten parentes: Har aldrig hört ordet nakenfin förut, men det finns tydligen i rättstavningsprogrammet på WordPress, men nakenfis däremot finns inte.

Den godaste pizzan… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 53

Den godaste pizzan… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 53

Äntligen har vi hittat en pizza som Nils gillar. Det är annars alltid så att vi köper pizza och så äter Nils bara kanterna. Idag köpte vi en pizzabotten. Det blev en riktig hit!

När han var mätt och drygt halva botten ändå var kvar, bad jag att få smaka lite. Det smakade mjöl.

Nils (i panik): Ät inte upp allt mamma! Jag tänkte spara till lunch i morgon!!!

No worries!

Jakten på den laktosfria glassen… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 52

Jakten på den laktosfria glassen… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 52

Länge har vi nu väntat på glassbilen. Vi bor tydligen så mycket på landet att glassbilen inte ens kommer på vinterhalvåret. I fredags var tydligen Dagen D. Dagen då glassbilen bestämt att det skulle vara vår. Vi väntade och lyssnade och lyssnade och väntade på att höra nån glassbil. Nils tyckte han hörde glassbilen med jämna mellanrum hela eftermiddagen, så tillslut slutade jag tro på att han hörde glassbil. DÅ kom glassbilen och körde jättefort förbi. I panik tog jag ett välgenomtänkt beslut och kastade på en väldigt tårögd Nils och en mindre villig Lina stövlar och jacka och kastade in dem i bilen för att följa efter den dundrande glassbilen. Vi letade efter glassbilen i 30 minuter innan vi tillslut hittade den i Fagerås.

Glassbilen är den enda som har laktosfri Sandwich. Så smakar nu inte den här glassen lite extra gott tro? Jo, jag skulle väl tro det.

Alla sätt är bra… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 51

Alla sätt är bra… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 51

Ikväll var det jag som la Nils. Efter att ha snurrat runt ett tag stänger han ögonen och sen slutar han andas. Han andas inte på så lång tid att han får kippa efter luft sen. Så fortsätter han så. Det är ganska irriterande när man ligger bredvid och tror att det ska komma andetag, men så gör det inte det. Nils hade ju dessutom andningsuppehåll på nätterna förut och man visste att han somnat, när det inte kom nåt andetag på ett tag. Det var ganska obehagligt. Det blev lite flashbacks.

I alla fall så håller han på så ett bra tag och tillslut puffar jag till honom. Ett par riktigt sömndruckna ögon tittar upp på mej.
Jag: Nils sluta!
Nils: Man får göra så om man vill!
Sen stänger han ögonen igen… och andas INTE! Sen kippar han efter luft igen. Efter det kommer jordens busigaste leende, sen går det inte jättelång tid innan han somnar… antagligen av syrebrist.

Men men, alla sätt är bra…

Den glittrande, skinande mamman… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 50

Den glittrande, skinande mamman… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 50

Ikväll var det min tur att lägga Nils.

Jag: God natt min goding!
Nils: God natt snygging! God natt min glittrande, skinande mamma!

Snacka om uppåt-puff när jag ligger där och känner mej riktigt risig, eftersom han och Lina smittat mej med nåt skit. Han kan de rätta orden när:

  1. Jag har ögoninflammation och det högra ögat är jätterött.
  2. Jag har antagligen mörka ringar runt ögonen eftersom Lina sovit dåligt pga hosta de senaste nätterna… och därmed har jag sovit dåligt.
  3. Jag är superhes och jag orkade läsa ett uppslag i godnattsagan (som egentligen inte är någon godnattsaga utan en faktabok om dinosaurier… en faktabok för vuxna… som vi läst säkert 15 gånger)
  4. Jag har i alla fall inte duschat det senaste dygnet… och typ ett dygn till.
  5. Jag känner mej allmänt snortjock i huvudet.

Då kommer han alltså med dessa ord, men SEN, sen när jag tänkt på det en stund blir jag lite osäker. Är jag glittrande och skinande just för att jag INTE duschat på ett tag och är liksom lite sådär flottig ni vet?
Eller har han lärt sig ironi?
Vilket som skulle vara lika bra… en komplimang eller en ironisk 4-åring! Guld!

Men så precis när han ska somna frågar han: Kommer du ihåg vad du är mamma?
Jag: Glittrande och skinande?
Nils: Ja, det är du!

Så jo, den lille grabben kan ge uppåt-puffar han.

Pedagogen i mej jublar!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 48

Pedagogen i mej jublar!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 48

Numer kan man få en skriftligt förolämpning här hemma. Intresset för bokstäver sprudlar och man får bokstavera många ord på en dag. Pedagogen i mej jublar!

Och för att vara helt ärlig, så är det faktiskt en komplimang från Nils om man får en sån här fin förolämpning. För det är bara de han tycker om som han kallar för bajs eller prutt… av nån anledning.

Kanske inte det man i folkmun kallar mysigt… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 47

Kanske inte det man i folkmun kallar mysigt… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 47

Nils åkte på magsjuka i natt. Idag har han och jag legat i sängen och tagit det lugnt hela dagen.

Nils: Om du blir smittad nu mamma, då kan du få kräkas i min hink, så kan vi kräkas tillsammans. Det blir ju mysigt.

Inte riktigt min definition av mysigt kanske men…

Livet på landet

Livet på landet

Hemma hos oss brukar glassbilen komma varannan fredag. Vi väntar på den eftersom det är det enda stället vi hittat laktosfri sandwich på. Den kom inte förra fredagen, så vi tänkte då att det var dags idag. Vi väntade och väntade. Vi väntade så intensivt att Nils tillslut “hörde” glassbilen varannan minut.
Jag tänkte att det var lika bra att googla när den kan tänkas dyka upp. Det känns låååångt!

En mycket modig mamma… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 46

En mycket modig mamma… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 46

Idag när vi matade korna, som omtalades häromdagen, hände nånting utöver det vanliga. Den ena kon råkade få med sig Nils vante i munnen när hon skulle ta brödbiten han hade. Det blev lite väl mycket spänning när vi stod och tittade när hon försökte ta sig ett provsmak… och ännu mer spännande när även tjuren kom och slickade på den och försökte klura ut huruvida den gick att äta.

Tillslut kände jag att jag var väl tvungen att försöka få fatt på vanten. Där kunde den ju inte ligga och det hade ju blivit väldigt jobbigt om de faktiskt tillslut bestämde sig för att äta en galonvante. Jag vet inte riktigt hur en komage tar till sig en sån vante. Dessutom är den nästan ny.
Jag bestämde mej i alla fall för att rulla in i kohagen för att hämta den. Rulla gjorde jag för att jag inte vågade öppna stängslet ifall korna då skulle passa på att smita. Rulla gjorde jag väldigt bra, precis så nära den första kobajsen att jag var millimeter ifrån att snudda. Sen fick jag lite ångest, tänk om inte tjuren ville att jag skulle rycka vanten precis framför mulen på honom. Jag tror dock att han kände sig lite lättad, eftersom han ännu inte hade bestämt för om vanten var farlig eller inte.
Sen rullade jag lika graciöst (som ett kylskåp) ut igen till en mycket imponerad Nils, som var rädd att hans mamma skulle bli stångad och funderade på hur jag inte kunde vara rädd (jag hade lite samma känslor som honom, även om jag nu haft närkontakt med tjuren förut).

Idag var jag hjälten!

Inga friska tänder här inte… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 45

Inga friska tänder här inte… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 45

Nils är förkyld. Han är extremt noga med att inte använda sin Theramed-tandkräm just nu. Det står “För starka och friska tänder” och Nils och hans tänder är ju förkylda just nu. Så vi får använda en annan tandkräm tills han är frisk igen… och säger han så, så är det väl så.

 

Att handla kläder till en brontosaurus… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 43

Att handla kläder till en brontosaurus… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 43

Den stora konflikt som pågått mellan mej och 4-åringen i ett par veckor är angående huruvida det är lätt att handla kläder till en brontosaurus eller inte. Nils fick en skiva med dinosaurielåtar med Pappa Kapsyl i julklapp. En av låtarna handlar om en som ska köpa kläder till sin brontosaurus och att det inte är lätt… eller är det lätt?! Nils påstår att han sjunger att det är lätt, jag menar att han sjunger att det INTE är lätt. Så säger vi våra meningar några gånger, varje gång vi hör sången… fortfarande utan att komma överens. Numer vill Nils inte höra den sången, för han blir så irriterad att jag är så envis.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=1BYmgoMfFSU[/youtube]

Jag å andra sidan, är bara lycklig att det är den största konflikten vi har just nu och inte något allvarligare. Liiite mindre lycklig är jag åt följande låtar som suttit på hjärnan de senaste veckorna. Men jag får väl helt enkelt inse att det kommer dröja några år innan jag får en vuxenlåt på hjärnan igen.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=yjsSCZt38VA[/youtube]

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=qcya2EbAN_I[/youtube]

Gud, va faaan!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 42

Gud, va faaan!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 42

Igår och idag har följande uttryck slunkit ur Nils några gånger: “Gud, va faaan!”.

Så har vi pratat lite om att svära och att det är fult. Att tomten inte gillar det och att morfar absolut inte gillar det.
Nils: “Jag ska inte svära till morfar… och inte hemma heller nåt mer. Men vet du vad Lina gör när du inte hör? Hon svär!!!”

Stilleben… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 41

Stilleben… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 41

Vänner till mej lägger då och då upp bilder på vackra stilleben från sina hem… ännu mer nu i jul. Jag blir lite avundsjuk och har inte alls sån kreativ touch. Men sen igår, insåg jag att även om inte jag har den kreativa touchen, så finns det andra i hemmet som har det. Efter att faktiskt ha öppnat ögonen hittar jag här och där små kreationer.

Lina har fått en idé om att det är vackert att sätta in skedar under högtalaren vid tvn.
Vet inte riktigt om jag håller med, men kreativt är det i alla fall.

Jag borde kanske sluta vara avis på andras stilleben och njuta av de som finns här hemma, istället för att tycka att det är leksaker utspridda överallt.

Pokémani… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 40

Pokémani… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 40

Här hemma råder pokémonmani hos en viss 4-årig pojke. Det är typ det enda han ser på ipaden numer. Han sjunger pokémonsånger. Han har en egen pikachu, som egentligen är en gul plastfotboll. Nästan ALLT handlar om pokémon.

Förra veckan, under en vab-dag, kallade han mej Serena under en hel dag. Själv lystrade han bara till Ash. Lina gick under namnet Zoe, men hon var inte så bra på den leken konstaterade Ash och hon lyssnade aldrig när han ropade efter Zoe. Ash låg och mös med Pikachu under en filt halva dagen (den gula plastfotbollen alltså).

Pikachu har för tillfället åkt på time out i garderoben. Den hittade på alldeles för mycket bus och attackerade oss alldeles för många gånger för att det skulle kännas ok.

Det är inga fel alls på fantasin. Det får en väl ändå se som nåt positivt mitt i allt pokémonprat. Nåt mer positivt är den här otroligt vackra teckningen han gjort. Jag är impad, jag hade inte gjort det bättre.

Vad gör man inte för lite sällskap? … eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 39

Vad gör man inte för lite sällskap? … eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 39

Nils har haft feber sen i måndags kväll. Idag är det måndag igen. Väldigt många dagar inne i huset med andra ord.

Vi har ju fått möss i huset. Idag kom en kille ifrån Nomor för att kolla vart de möjligtvis kom in och höll hus. När grabben står med huvudet upp i taket för att kika på vinden kommer Nils på den briljanta idén (killen trodde säkert han var safe där uppe en stund, efter det att Nils redan tjatat hål i huvudet på honom om ditt och datt) att han ville visa sitt rum. Så han bjöd in killen på sitt rum. Muskillen var artig nog att tacka ja och Nils visade stolt upp sitt rum och alla sina grejer, med stor inlevelse och ljudeffekter, tills jag tyckte att nu var det alldeles nog. Då tyckte Nils att jag skulle visa mitt rum.

Jag ska inte säga att jag var frestad att visa mitt rum direkt, men det var läääänge sen jag träffade folk…

I alla fall, när Nils frågade om han fick visa sin gitarr (som han fick när han fyllde år), då la han benen på ryggen. Smart drag! Jag hade tyvärr inte samma val.

Jag undrar fortfarande hur det gick till… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 35

Jag undrar fortfarande hur det gick till… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 35

Idag var det dags att städa Nils rum. Det har sett ut som en fyra, fem tromber har gått fram där länge nu. Nils var lagom behjälplig och la sig på sängen för att skriva lite istället. Med jämna mellanrum kom han och frågade vad han hade skrivit med sina små krumelurer. För det allra mesta: absolut ingenting, inte ens en bokstav… eller möjligen en, men inte mer.

Efter att ha bett honom hjälpa till sjuttioelva gånger kom han med den här sidan i boken och frågade vad det stod:

IMG_9919

Jag: Det står “mamma, nu ska jag hjälpa dej att städa!”
Nils (ser fundersam ut i en halv sekund och sen skiner han upp): Ja, men va bra! Då är det väl bäst att jag gör det nu då!

Sen började han städa! Vad hände där? Och framförallt; skulle det kunna funka på att lära honom att ta på sig strumporna själv också?

De där eländiga gröna blodkropparna… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 34

De där eländiga gröna blodkropparna… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 34

Så var det dags för första vabben. Nils var riktigt risig när han klev upp i morse. Hostig, snorig, hes och svullen i halsen. Enligt honom själv så var problemet:

“De vita blodkropparna äter inte upp de farliga, gröna blodkropparna!”

Det hör ni ju själva, att det kan ju aldrig vara bra! Så helt klart vabläge i väntan på att de vita blodkropparna hunnit äta upp alla gröna blodkroppar.

Äntligen lite Dalaluft

Äntligen lite Dalaluft

Så äntligen tog vi oss iväg en helg till Dalarna, men hela sommaren hann nästan passera. En jättemysig helg, som borde ha varit längre. Två nätter i mammas och pappas stuga, bärätning (för vissa), trädröjning (för vissa) och bara vara (om man inte hade haft en röjarLina att ränna efter). Lite bilder för den som vill:

IMG_9849
Efter en lång biltur var det skönt att komma ut och sträcka på benen.

IMG_9850

IMG_9856
Nils tyckte att trädet med gubben såg läskigt ut. Lika bra att röja bort det, efter att ha försäkrat sig om att det inte skulle börja prata med honom under tiden.

IMG_9859
Lina spenderade en stor del av tiden vid lingonstubben

IMG_9861 IMG_9865
“Åt vilket håll ramlar den mormor?”

IMG_9866
Sen Nils var på Svenne Rubins för 3 veckor sen har han bott i sin Rubins-keps… eller hans har redan gått sönder och nu är han inne på Linas (som utan protester lånade ut sin 😉 ).

IMG_9868
“Fiskar” lite i dammen

IMG_9869
Nils och en skadeskjuten morfar
IMG_9872

IMG_9873

IMG_9877
Vid Björnstenen. Nils pekar ut vilken nalle som är hans.

IMG_9882
Vi hälsar på i trollgrottan från trollbröllopet. Tyvärr hade trollgrottan förvandlats till en stuga igen, men det var spännande ändå. Lite läskigt var det allt om nåt troll skulle komma gående och med lite tur kunde man hitta kvarglömt trollguld.

IMG_9885

Score! Dock inte utan en viss oro att ett troll skulle komma och vilja ha tillbaka dem.. som ni kanske ser på ansiktsuttrycket.

Hur man snyggt tar sig ur en knipa… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 33

Hur man snyggt tar sig ur en knipa… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 33

Vi är ute och går. Nils har länge velat testa ett rönnbär som är moget, eftersom han konstaterade att de är väldigt sura när de inte är mogna. Egentligen vet han ju att de alltid är sura, men han måste ju ha nåt att tjata om… det hör ju liksom till när man är trotsåring. Idag såg de ganska röda ut och jag tänkte att det är väl lika bra han får ett så är det tjatet ur världen.

Nils: Idag tänkte jag prova att äta ett rönnbär.
Jag: Ok, vi kan ta ett när vi kommer till farbror Rune.
Nils: IDAG!?!?
Jag: Javisst..

Vi går tyst ett tag. Några minuter senare:

Nils: Sen när vi kommer till farbror Rune ska du säga till mej att jag inte ska äta nåt rönnbär idag.
Jag: Men du får det.
Nils: Nej, du ska säga till mej att jag inte får det!
Jag: Ok!

Vi kommer till farbror Rune och Nils tar ett rönnbär och tittar på mej:
Jag: Nils, du får inte äta det!
Nils (blir arg): Men jag VILL äta det! Nu gör jag det!
Jag: Ok!
Nils (tittar surt på mej): Men mamma, nej! Du ska säga till mej att jag inte får äta det!

Jag talar om för Nils att han inte får och han blir argare och argare för att han inte får. Tillslut låtsas han att jag råkar slå det ur hans hand. Han gråter en skvätt!

Nils: Dumma mamma, nu kunde jag inte äta det!
Jag (aningen förvirrad vid det här laget): Ska jag hämta ett nytt?
Nils: Nej, nu är det försent.. tyvärr!

Sen traskar han glatt vidare. En hade ju kanske tycka att det vore lättare att bara ha sagt att han inte ville ha ett… men inte när en är trotsåring. Då var nog det här den enklaste vägen ur en rejäl rönnbärsknipa.

Små avtryck

Små avtryck

Här är Nils och Linas hand- och fotavtryck, som vi gjorde runt deras 1-årsdagar. Jag har alltid tyckt att Nils varit en bigfoot. Vi hittade inga skor här hemma som Lina kunde ärva nu. Detta kan förklara saken:

IMG_8834

Ett Kolmården som inte var för vanliga dödliga

Ett Kolmården som inte var för vanliga dödliga

Jag hade sån himla tur… och så himla snabba fingrar… att jag för en tid sen vann ett alldeles unikt Kolmårdenbesök. I torsdags-fredags var det äntligen dags för själva besöket.

Visst hade vi blivit lovade att träffa båda elefanter och lejon på nära håll, men det var så otroligt mycket mer.

Jag vann resan på en tävling som Arvid Nordquist ordnade. När vi kom dit var det ett glatt gäng säljare m fl som vi träffade och skulle spendera resan tillsammans med. Efter en lunch fick vi gå ut i ett Kolmården som var stängt för andra besökare. Jag slänger upp lite bilder samtidigt som jag berättar mer vad vi fick vara med om, för er som orkar med att läsa det.

IMG_8440
Vid tigrarna hittade vi en skötare som gav oss en boll att rulla på vår sida glaset, som tigrarna jagade på sin sida. Kul att se dem leka.
IMG_8443
Sen kom ett par kameler och mötte upp oss. De höll på att fälla vinterpälsen så de såg aningen skabbiga ut. Vi fick klappa dem och veta allt vi undrade. Ganska lustig konsistens på pucklarna, lite studsigt.
IMG_8448
Efter kamelerna fick vi gå till elefantstallet. Där träffade vi först surikaterna. Tidigare på dagen hade en rovfågel hittat in. Tur att de är på sin vakt.
IMG_8450
Vi fick kliva in till dem och de var väldigt nyfikna.

IMG_8452

IMG_8456
Vi fick se elefanterna i hagen och hade en toppenguide.
IMG_8460
Vi fick klappa på noshörningstjuren och han tyckte det var sååå skönt.
IMG_8466
Sen fick vi dricka cider hos delfinerna och se på deras träning.
IMG_8474
I lejonkulan. Ett lejon bestämde sig för att kissa in, mysigt. Vi klarade oss som tur var i alla fall.
IMG_8479
För ett par månader sen föddes små lejonungar på Kolmården. De har ännu inte fått komma ut för allmän beskådan. Så söta!
IMG_8480
Här är utsikten från tälten vi sov i under natten. Vi väcktes kl 4 på morgonen av att djuren tyckte det var morgon.
IMG_8486
Det sista vi fick göra på kvällen var att hälsa på girafferna.
IMG_8488
En tyckte att jag var väldigt god.
IMG_8496
Dagen efter var vi på spa och sen kom barnen med mina föräldrar. Här åker vi linbanan över parken.

IMG_8497

IMG_8499
Aaaoooooo!
IMG_8505
Väntan på sälshow.

IMG_8506

IMG_8509
Nils kör Skalmans bilar med mormor

En grym upplevelse som vi får tacka Arvid Nordquist för. Jättemysig dag på fredagen när barnen och mamma och pappa kom upp. Idag är det måndag och vi känner oss inte riktigt som folk än… hårt med Kolmården med andra ord.

Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 28

Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 28

Nils är förkyld. Han kommer och gnider sin snoriga näsa mot mina byxor.
Jag: Men Nils, jag vill väl inte ha ditt snor på mina byxor.
Nils: Dumma mamma! Jag vill väl inte ha det på mina händer heller!

Nä, vi verkar inte ha några näsdukar eller papper hemma… inte i näshöjd på en 3,5-åring i alla fall.

Vem jobbar på en lördag?! … eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 27

Vem jobbar på en lördag?! … eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 27

Calle: Nils, kan du hjälpa mej i trädgården när vi kommer hem?
Nils ser väldigt beklagande ut: Nej, tyvärr inte! Jag ska äta mitt lördagsgodis när vi kommer hem.
Calle: Men då kommer jag gråta när jag får slita i trädgården själv.
Nils: Kommer du gråta inne då?
Calle: Ja!
Nils: Men nej, jag ska se på Pippi när jag äter godis och då hör jag väl inget när du gråter.

Avd. hjälpa pappa i trädgården…. nooooooot!

Godingarna!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 26

Godingarna!… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 26

För ungefär en månad sen var Caroline här på besök. Det är så praktiskt med vänner, som helt spontant går en ettårig fotoutbildning (på Kulturama dessutom!), bara för att kunna ta kort på mina framtida barn liksom. Så när då dessa barn väl kommit så kommer hon hit och krälar runt på gräsmattan för att få bra vinklar och ljus… helt utan att en ens ber om det. Här är några av de fantastiskt fina bilder som hon tog när hon var här och som är såååå galet tacksam för!

IMG_8058 2

IMG_8060 2

IMG_8061 2

IMG_8062 2

IMG_8063 2

IMG_8064 2

Foto: Caroline Broberg