Browsed by
Tag: Svenne Rubins

Vad ända in i…?!

Vad ända in i…?!

Idag kastade jag en blick ut genom fönstret. Vet ni vad mitt högra öga skådade? Det vänstra. Nej då, jag hade dock en lärare på högstadiet som hade kunnat svara så på den frågan.

Men i alla fall, när jag tittar ut genom fönstret så får jag mej en ordentlig chock. Jag får nämligen syn på detta:

img_0066 img_0067 img_0068

Ser ni vad han har på sig? Han får syn på att jag försöker smygfota honom där mitt i och försöker röja undan bevisen, men inser nog att det redan är försent.

Nu nynnar han ibland på Rubins OCH han har snott Nils keps, som han i sin tur har snott av Lina. Jag ska nog köpa en egen åt honom… och en tröja… och kanske en skiva. Det blir nog bra det här.

Elin slår hål på myten

Elin slår hål på myten

Det har kommit till min kännedom att folk tror att jag sitter hemma och lyssnar på Svenne Rubins om dagarna. Det mesta med min blogg är ju ganska ironiskt. Förstår att det ibland kanske kan vara svårt att veta vilket… men återigen, låter saker lite märkligt, prova att läsa igen med lite ironi, så kanske det passar bättre.

Så nej, jag har nog aldrig i hela mitt liv spotifyat Svenne Rubins… inte vad jag med säkerhet kan minnas i alla fall. Jag har skivor i bilen och det är mina lifesaver om jag blir trött när jag kör bil. Då slänger jag på dem för att jag vet att jag kan sjunga med. Jag har ingen andra skivor som det inte är hack i… och de med hack i ligger på vinden.

I övrigt är jag en människa som tycker om att ha det tyst omkring mej. Lyssnar jag på musik, så lyssnar jag bara på musik. Jag kan liksom inte göra så mycket annat samtidigt. Då får jag tilt i huvudet och det blir huvudvärk.

Anledningen till att Svenne Rubins ofta kommer upp är för att jag tycker det är lite roligt att jävlas, för jag vet att det inte är så många som tycker att det är så speciellt bra.
Anledningen till att jag åker på deras spelningar relativt ofta är för att det är lite min och mammas grej numer. Dessutom blir det lite nostalgi eftersom jag kan låtarna sen jag var liten och så känner vi gubbarna i bandet, en av dem bor i byn där mamma och pappa har sin stuga. Sen är det ju lite så, att det är ju alltid roligare på krogen när det kommer låtar som man kan… här kan jag alla… och det är ett jävla drag, på riktigt, och nej, jag är inte yngst där, långt ifrån. Till och med Calle har varit med en gång och erkände väldigt frivilligt att det var en riktigt rolig kväll.
Inte heller har jag köpt en likadan keps som Sven Rubin har för 1100:- eller skaffat en Rubins-tatuering… än… som en del andra jag råkar känna.

Här kan de som törs kolla vad jag menar… och råkar det se ut som att undertecknad swishar förbi kameran några gånger kan det eventuellt vara så.

[youtube]https://youtu.be/t7qlf6wOqA8[/youtube]

 

En ganska långt projekt med bra utdelning… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 22

En ganska långt projekt med bra utdelning… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 22

Kommer ni ihåg mitt projekt jag startade i sommar? Det som handlade om att lära Nils “Långa bollar på Bengt” bara för att jävlas med Calle.

Det var lite trögstartat, det var det. Men nu, sådär 9 månader senare,  har det dock slagit igenom ordentligt. Nils går nu och sjunger Svenne Rubins hela dagarna, han ser dem på youtube och leker att han är Sven Rubin. Vi hamnade ju till och med i en argumentation häromkvällen om vem som är längst i bandet, av nån anledning.

Nils har numer 10 sanningar i sin repertoar (på 3-åringsvis såklart):

Långa bollar på Bengt
Folköl och dunkadunka (Fänköl och dunka)
Jag vet att du hör
Spela nåt som alla kan
Svart slang
Ståltråd och nit
Hej speedway
Samma dag som brandstation brann ner
En gammal amazon
Dags att börja tänka på refrängen

Jag lovar att ni (förutom Nall, Haddäng och Garry då) inte ens visste att de kunde så många låtar. Dessutom går youtube på högvarv här hemma och jag vet inte om jag får säga det högt, men jag hörde faktiskt Calle gå omkring och nynna lite här hemma. Scooooore!

Nattningsunderhållning… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 21

Nattningsunderhållning… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 21

Oftast är det Calle som lägger Nils. Två kvällar i rad har jag dock fått den äran. Han filosoferar ganska fritt när han ligger och ska sova kan man säga. Utdrag ur nattningens konversation:

Jag läser: “Arlo kände jag trygg med sin pappa….” Känner du dej trygg med mej Nils?
Nils: Ja, och med pappa och Lina och Ilse (hans kusin som är 1 år yngre) och med Baloo (brorsans hund) och Martin (brorsan) och Julia (brorsans sambo) och mormor och morfar och i Linas säng och i din säng och på mitt rum.
Jag: Vet du vad trygg betyder?
Nils: Ja!
Jag: Vad betyder det då?
Nils: Viska!

Han ville alltså få en hint och hade ingen aning, men känns ändå gött att han på nåt sätt satte in det i rätt sammanhang. Vi släcker och Nils blundar och man tror nästan han sover.

Tyst

Nils: Om jag är frisk imorrn ska jag äta en dinosauriekaka (han har nåt konstigt magvirus som alla familjemedlemmar utom jag haft)… blåbärssoppa och jordgubbssoppa. Det blir man frisk av… och svampsoppa.

Tyst och sover nästan

Nils: Nästa vecka (nästa gång menar han egentligen) jag kommer hem från mormor och morfar ska jag inte äta tomat. Då kräkar jag (så var det magvirusgrejen började).
Jag: Det var inte för att du åt tomat som du kräktes. Du får äta det igen när du är frisk.
Nils: Varför kräkade jag då?
Jag: Det var en bassiluska i din mage som kastade upp tomaterna igen.

Svarar inte utan blundar och sover nästan

Nils: Svenne Rubin är lång.
Jag: Va?
Nils: Svenne Rubin är lång.
Jag: Jo, fast Flaco (gitarristen) är längre.
Nils: Nej
Jag: Jo
Nils (nästan förnärmad att nån är längre är Sven): Nej!
Jag: Jo
Nils: Fast Svenne Rubin hade svart tröja två gånger.

Blundar och jag är säker på att han sover.

Nils: Mamma, jag tycker du är söt!

Det är mysigt att lägga Nils.

“Folke och dunka dunka”

“Folke och dunka dunka”

I helgen är det dop och Nils är väldigt taggad. Hans kusin Ilse ska komma och han ser  verkligen fram emot det. Hans kusiner Folke, Måns och Hedda ska också komma. Det ska också bli spännande för han kan inte minnas att de träffats tidigare.

– På lördag kommer mina hiner (kusiner) “Folke och dunka dunka” och Bengt!

Har det gått lite för långt med Svenne Rubins-kuppen nu?

Hur det kan slå åt fel håll ibland… typ tillbaka

Hur det kan slå åt fel håll ibland… typ tillbaka

Jag har under ett par, tre månaders tid jobbat på att få Nils att lära sig “Långa bollar på Bengt”. Jag har även försökt lära honom några rader ur “Folköl och dunkadunka”. Allt för att jävlas med Calle för att han inte gillar Svenne Rubins. De ligger trea från slutet på vad Calle vet som finns att lyssna på. De enda som ligger efter är Lars Winnerbäck och Kent. Jag funderar på att introducera Mange Makers, så kommer Svenne Rubins med största sannolikhet ligga fyra från slutet.

I vilket fall som helst, så kändes det inte längre lika genomtänkt i helgen, då vi åkte bil till och från Dalarna… utan Calle, och Nils upprepade gånger (för att uttrycka sig milt) bad om att få höra “Långa bollar på Bengt”. Det finns liksom en gräns för hur många gånger man kan höra en låt. Den gränsen var nog egentligen nådd för mej innan jag påbörjade detta projekt. Nu har jag hört den några gånger till.

Nu kan han förvisso, helt omotiverat, gå och sjunga “långa bollar, långa bollar, långa bollar på Bengt”. Det kan också komma ett “Bengt, han var kalv. Långa bollar på Bengt”. Mitt mål är uppnått, men på vilken bekostnad?!

Det känns som en liten seger…

Det känns som en liten seger…

… eller egentligen en större seger än en liten, när sonen, helt av sig själv, ber att få höra “Långa bollar på Bengt” när vi åker bil idag.
Han är på väg åt rätt håll helt klart! Nu ska han bara lära sig några fler, sen kan vi rösta ner Calle när det gäller bilmusiken.

Robert Broberg

Robert Broberg

Tillsammans med Svenne Rubins utgjorde Robert Broberg en väldigt stor del av den musik vi (jag och mina syskon) lyssnade på som barn. Jag vet, vi var antagligen inte riktigt som alla andra barn, men så kan det vara. Jag tror att det bara fanns en Broberg-skiva hemma hos oss… då gillade jag nog “Öken” och “Får jag doppa min mjukglass i ditt strössel” bäst. Men är inte det här den finaste?

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=Okr6I_viBHA[/youtube]

Vilken är er favorit med Broberg?

Långa bollar på Bengt… det är väl en ringdans?

Långa bollar på Bengt… det är väl en ringdans?

Igår satt jag och Nils och pratade om vilka danser vi hade dansat när vi var och dansade in midsommar runt stången i Säldebråten. Nils har en bok hemma med massa såna sånger i så han kunde de flesta och han tyckte det var jättekul. En sak som bekymrade honom ordentligt var dock att de glömde spela “Långa bollar på Bengt”. Efter att ha funderat en liten stund tröstade han sig med att de får spela den nästa år istället. Då får vi komma ihåg att önska den av fioltanten… för den kan hon säkert.

Fan, det börjar ordna upp sig för den här grabben alltså!

Lite ny väggkonst

Lite ny väggkonst

Vi har fått hem lite vacker Björnjägar-konst till vardagsrummet. Vad tycks? (I vardagsrummet har vi övervakningskamera till vårt larm, så det är ingen idé ni försöker nåt… ba’ så ni vet!)

IMG_4297

 

Även Nils har fått lite ny konst till sitt rum:

 

IMG_4357

 

Nu när jag (kanske, eventuellt) lärt mej dricka (en sorts) öl och vi har lite fina tavlor kan jag få sjunga på nedanstående låt. Där finns det helt otroliga textraden: “Stanna kvar, kanntu stann kvar? Vi kan korka upp nån öl och se på en tavla jag har!”.
Vem skulle inte stanna efter att ha fått det erbjudandet liksom?

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=XuKqx7AVUB0[/youtube]

Sista semestertimmarna

Sista semestertimmarna

Jag vet att jag inte har någon direkt rätt att klaga: Jag har haft en toppensemester med fint väder, härliga resor och den har varit 6,5 veckor.

Men nu är det ju liksom så att det är sista kvällen… och då känns det ändå lite vemodigt måste jag säga.

Visserligen började jag jobba redan i fredags, men jag tog föräldraledigt första dagen. Det känns dock inte som att det är något man kan fortsätta med i all evighet, så det är väl lika bra att bita i det sura äpplet och gå dit. Dessutom vet jag ju att det kommer känns bra bara jag väl kommit på plats.

Det har rests till Malmö, Hällefors, Kullsarvet, Gotland.
Det har badats, det har festats, det har busats, det har rubinats, det har gjorts utflykter, det har slitits, det har mysts…. det har nog gjorts det mesta faktiskt. Så när jag tänker tillbaka på det, så kan jag nog leva på det ända tills nästa semester.

DSC01098

IMG_3973

IMG_4224

IMG_4226

IMG_4280

IMG_4282

20140803-222238-80558574.jpg

20140803-222238-80558693.jpg

Lärt mej dricka öl? (stort frågetecken)

Lärt mej dricka öl? (stort frågetecken)

Lite känns det som att jag är en kändis när det hamnar på internet (innan jag ens själv hunnit skriva om det) att jag druckit öl och faktiskt gillat det… hör och häpna!

Vi hade besök av självaste bryggmästaren på Äppelbo mikrobryggeri och då var vi ju självklart tvungna att korka upp en öl.  En brown älg.. ale.. ja.

ale

Bild lånad från här.

Ett mörkt öl… och jag tyckte om det.

Sen hade han dessutom med en sort som inte riktigt finns än… också väldigt mörkt… och starkt. Och jag tyckte om det också.

Jag tyckte att det måste ju vara väldigt bra betyg för honom att en som inte ens gillar öl, tycker om hans öl. Det var i alla fall min första tanke. Sen insåg jag att det kan ju också vara ett inte så bra betyg. Men jag tycker vi går på första känslan… för det ska man.

Kan det kanske vara så att jag gjort fel innan? Jag lärde mej ju liksom att dricka svart kaffe, men alla andra verkar börja träna med mjölk. Kanske har jag gjort samma fel här innan… jag har försökt börja med ljust öl, men egentligen skulle jag ha börjat med det mörka?

Och just ja… det där med att jag kommit ut på internet: på Svenne Rubins hemsidans gästbok kan man nämligen läsa följande rader: “Och förresten, jag har idag bevitnat ett stort steg i mänsklighetens utveckling… Elin har börjat smaka öl och gillat det utan att vara aspackad…. orsaken är att en viss klaviaturist hade några puteller stout och brun älg med sig. Damen i fråga gillade båda!!”
En fin (?) recension av mitt öldrickande.

Äppelbo mikrobryggeri

Äppelbo mikrobryggeri

Förra helgen var jag på Äppelbo mikrobryggeri.  Jag lärde mej att göra öl. Huruvida jag nån gång tänker göra eget öl är oväsentligt. Öl är inte gott. Om det nån gång går att bjuda mej på öl, så ska ni inte göra det! Tackar jag ja till en öl, då har jag redan druckit för mycket.

Väldigt intressant var det i alla fall och nu vet jag hur man gör öl… typ.  Såhär ser ölen från Äppelbo ut:

30b0929c01-PICT8035

Bild lånad härifrån.

Såhär ser vd-Pea ut, som skötte den eminenta visningen och utbildningen/svarade på mina korkade frågor. Tror nämligen inte de blir så smarta, utan mer väldigt basic frågor från en som typ har lyckats dricka kanske 5 öl sammanlagt i hela sitt liv (varav en snodde jag när jag var typ 1 år).

IMG_0497_1024

Bild lånad från mej själv, härifrån. Jag tror han ser så suddig ut på grund av att han gör (dricker?) så många öl?!

Pea tycker att “The Beauty is in the Eye of the Beerholder…”. Så är det nog! Jag vet inte…

Pea är för övrigt väldigt extremt lik Hockey Bockey Bengt Benkt i Svenne Rubins. Kanske är de släkt?!

Jag tycker att vd-Pea kan tycka att det är ett väldigt bra betyg för hans öl att jag faktiskt tycker att det ska bli lite spännande att smaka… det brukar jag inte tycka om nåt öl. Det beror säkerligen på att det är Pea som gör dem, att de är gjorde i Äppelbo med fina råvaror och att de har hemskt fina etiketter.

En liten sak som är jobbig med ölen är den som heter Brown Ale, och så är det en bild på en älg på etiketten. Inte jättelätt att säga ale, när man ser en älg. Scrolla upp till första bilden och testa själva.

När man missar en chans att imponera…

När man missar en chans att imponera…

Jag var på Svenne Rubins i helgen. Innan spelningen hamnade jag bland annat här: mitt i Rubins skivsignering.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bandet signerade massa skivor och jag fick lust att signera nåt jag också, så jag signerade bandet (eller delar av i alla fall). Det resulterade i att även jag blev armsignerad. Så jag hade en autograf på varje arm. (Bild lånad härifrån)

Så, till den missade imponeringschansen: Eftersom jag tjatar på barnen i skolan hela tiden att de inte ska måla på sig kände jag att jag nog var tvungen att gnugga bort autograferna innan jobbet idag. Då händer följande:

En pojke (6år) försöker lära sina kompisar att sjunga “Långa bollar på Bengt”, helt apropå ingenting alls.
Jag talar glatt om att jag var och lyssnade på de som sjunger den i lördags. Pojken blir lite impad och jag fortsätter med att berätta att jag hade deras autograf på armen. Sen visar jag mina armar med de nästan helt utgnuggade autograferna… där slutade pojken vara imponerad. Det enda som syntes var nämligen små bläckspår, som kanske eventuellt kunde tolkas som blodådror.
Vem hade kunnat tro att man nån gång skulle haft glädje av en Rubins-autograf?

Vidare försökte jag imponera med att lägga mej på (vad jag trodde var) barnets nivå genom att berätta att Dogge var där under kvällen också. Pojken tittar undrade på mej och frågade vem Dogge är. Där la jag ner… tänk att en 6-åring kan vara så himla svårimponerad!

Calle gillar “svart slang”?

Calle gillar “svart slang”?

Idag kom jag på Calle med att sitta och lyssna på Svenne Rubins. Han säger att det bara var för att se vad den nya videon var för något. Det tror jag vad jag vill på. Han sa att den inte var bra, men jag tror att han hade lite svårt att erkänna det bara… eller egentligen sa han att det var det sämsta han sett… så var det nog.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=caEvvPrmGFs[/youtube]

Lill-Sven träffade Stor-Sven

Lill-Sven träffade Stor-Sven

I lördags var vi i Vansbro och kollade på gamla amazoner. Nils hade hoppats på att träffa sin idol Svenne Rubin. Det gjorde han.. typ. Han träffade i alla fall honom utan sina Rubins-kläder. Han var imponerad över Nils fina hawaiiskjorta. Det är inte lätt att hitta en hawaiiskjorta till en så liten kille, det ska ni veta! Nils hade hoppats på att få en idolbild på Svenne Rubin och Nils Rubin, men så blev det inte. Nils hade i alla fall klätt upp sig till tänderna för tillfället. Är det nån som ens ser nån skillnad? 😉

IMG_2596 2
Nils Rubin
DSC_0697
Sven Rubin

Jag hade dock turen att få träffa Svenne Rubin på kvällen, men jag hade ju inte lika fina kläder som Nils, så jag struntade i idolbilden.

Första kvällen utan Nils blev en Rubins-kväll

Första kvällen utan Nils blev en Rubins-kväll

Igår var min första kväll utan Nils. Innan hade jag lite ångest. Jag såg framför mej hur den lilla stackaren skulle ligga och gråta hela kvällen. Calle lugnade mej och sa att han såklart tar upp honom om han gråter och inte kan somna om. Hmm, så långt hade jag ju inte tänkt, så då kändes det väldigt lugnt helt plötsligt.

Jag och mamma begav oss till Kristinehamn för att lyssna på Svenne Rubins. Det gäller liksom att välja ett bra tillfälle att börja med… och kanske ingen skräll direkt! Det här var nog den bästa jag kunde hitta. Jag hann knappt tänka på Nils… inte mer än att snudda vid honom med tanken typ 150 gånger, men jag var inte det minsta orolig. Det var riktigt skönt att kunna slappna av och vara mej själv bara en kväll. Det var ju trots allt drygt 8 månader sen jag inte behövde stå på stand-by ifall han skulle vakna eller behöva nåt. Lite skönt att få låta nörden i mej komma till liv igen 😉

I alla fall, en riktig kanonkväll och nu när jag vet att det gick så himla bra, då kommer jag nog inte ens noja lite innan nästa gång jag ska lämna honom.

IMG_2251

Det är min pöjk det

Det är min pöjk det

Ni minns att jag i höstas var lite tveksam huruvida Nils egentligen är min son!? Kolla här annars.

Härom dagen visades den gamla Svenne Rubins-klassikern filmen “En handelsresandes nöd” på SVT1. Nils brukar inte bry sig om tvn alls, men nu satt han som klistrad och ungen skrattade faktiskt högt vid ett flertal tillfällen, alla när Claes Månsson dök upp.

Jag är nu helt säker på att det är min pojk ändå… han behövde lite tid att mogna på bara.

IMG_1941 IMG_1942

Är det verkligen min son?

Är det verkligen min son?

Idag blev jag lite orolig om Nils råkat bli förväxlad på BB. Jag skulle lära honom lite kultur och slog på “En gammal amazon”. Titta vad som hände!

Skulle inte min son gilla Svenne Rubins? Det här gör mej förbyllad!
Valde jag fel låt? Var han för sur redan innan, för att muntras upp? Gillar han min version bättre, så han hellre hade hört när jag sjöng?
Nej, som sagt… förbryllad!

1 vecka kvar

1 vecka kvar

Den här veckan skulle jag egentligen vilja:

  • vara här
På räkbåt med mamma och de här glada gubbarna
  • eller vara här
I stugan, hösten är helt klart den absolut mysigaste tiden att vara där.

Den här veckan hoppas jag:

  • att bebisen ploppar ut

Vad jag vet att jag kan göra den här veckan:

  • vara tjock

Idag är första dagen på min föräldraledighet och jag har faktiskt inte sett skymten av nån ninja… förutom en och annan ninjaspark genom magen kanske. I vilket fall som helst tycker jag att bebisen kan visa lite hänsyn och komma ut nu. Man blir ju inte förmögen av att vara föräldraledig och då känns det ju onödigt att vara mammaledig utan att ha någon att vara mamma åt.

“Är du gravid? Då vet jag vad du har gjort!”

“Är du gravid? Då vet jag vad du har gjort!”

Pojke, 6 år: Är du gravid?
Jag: Ja!
Pojke: Fröken, då vet jag vad du har gjort!!!
Jag: Jaha?
Pojke: Ja, vad snuskigt! Du har pussats och kramats utan kläder! Det har min mamma och pappa också gjort när de fick min syster, men inte med mej. Då hade de kläderna på.

Det är lite så att jag kan dra vissa paralleller till en viss full, typ 46-årig trummis (som jag eventuellt kanske fortfarande är lite bekant med efter detta):

“Haha, Elin, du har haft sex!” var hans kommentar till min graviditet… i sällskap med min mamma dessutom, som gjorde ett fint försök att låtsas som om det kanske handlade om nån annan.

Nån mer än jag som tycker att man kan se en viss likhet mellan en 6-årig pojkes uttalande och en 46-årig full trummis uttalande? Fast 6-åringen är lite mer fin i kanten…

Vad som är sämre än Kent

Vad som är sämre än Kent

Calle har, överraskande nog, hittat nån som han gillar mindre än Kent. Det är Lars Winnerbäck.

Inte för att vara sån, men då betyder det att det finns 2 som han gillar ännu mindre än Svenne Rubins. Det tar sig, tycker jag. Snart kommer Svenne Rubins att ligga överst på hans lista tror jag.

Ny-stylad Sverige-Rubinströja inför EM

Ny-stylad Sverige-Rubinströja inför EM

Alldeles lagom inför EM passade jag på att få Sverige-Rubinströjan lite upphottad. Sverige-Rubinströjan har ju varit lite av min favorittröja sen i höstas, när jag fick den av Birger i Svenne Rubins (det kan ni läsa om här). Jag har bara inte fått använda den för Calle… och det är antagligen bara för att det står Svenne Rubins på den.

I vilket fall som helst passade jag på att få den signerad igår. Låten “Långa bollar på Bengt” fyllde 20 år och det firades stort. Bland annat med att det kom en ny, engelsk version, “Pass it on to John” och en version där Ralf Edström och Glenn Hysén deltar. Det kan ha varit därför jag träffade dem igår, eventuellt.

Ralf var den första att signera tröjan. Han bad mej dessutom att säga till Glenn att jag inte kunde se vad det stod när han skrivit dit sin autograf. Ralf tyckte nämligen att Glenn skrev himla otydligt och inte som han själv “tydligt, där det åtminstone verkligen syns att det står Ralf”.
Så när Glenn skrivit sitt namn på tröjan tittar jag förvirrat på honom:

Jag: Vad står det egentligen?
Glenn: Öh, va?
Jag: Alltså, jag kan verkligen inte se vad det står. Det är lite otydligt!
Glenn, ser otroligt förvirrad och sårad ut: Nähä, ok! Vill du att jag ska skriva igen under? Jag kan texta mitt namn också.

Då kunde jag liksom inte hålla mej längre. En ledsen Glenn Hysén såg inte så roligt ut. Så då var jag tvungen att säga att Ralf bad mej göra så. Glenn muttrade lite och det var väldigt svårt att avgöra om han ens tyckte det var lite kul, men han såg i alla fall gladare ut. Jag gissar att det inte är så himla många som brukar klaga på att han skrivit sin autograf otydligt.

Som ni kan se på bilden nedan är inte Ralfs autograf speciellt tydlig heller faktiskt, men får väl hålla med om att det är tydligare än Glenns:

Övriga autografer är så klart från Rubinarna själva.

Med en sån här tröja, när jag hejar på Sverige hemma i soffan, kan de ju inte göra nåt annat än att vinna.

En gammal amazon

En gammal amazon

Vi är på väg till Martin i Växjö. På motorvägen passerar vi en fin, californiavit amazon.

Calle exalterat: En gammal amazon! Ta kort på den!

Så det var väl bäst.
Jag tror han egentligen börjar bli lite hemligt förtjust i Svenne Rubins faktiskt.

20120504-211727.jpg

Det finaste Calle nånsin sagt om Svenne Rubins

Det finaste Calle nånsin sagt om Svenne Rubins

Ni vet säkert att Calle inte gillar Svenne Rubins riktigt lika mycket som jag gör. Han har gett det en chans och gått på en spelning. Han tyckte det var kul, men tydligen inte nog kul för att gå igen. Han tycker inte om att jag lyssnar på dem hemma och det är nästan dödsstraff på om jag skulle råka nynna lite på nån låt.

Härom dagen sa Calle det finaste han nånsin sagt om dem dock, så kanske börjar han vända lite.

 

Konversation i bilen när Kent spelas på radion:

Calle: Usch, fy, vad jag hatar Kent!
Jag: Gillar du dem mindre än Svenne Rubins?

Kort tystnad!

Calle: Ja, till och med mindre än Svenne Rubins!

Så ni ser, Svenne Rubins är inte längre det värsta bandet han kan komma på. Win!

Stockholmsresan

Stockholmsresan

Nämen, så fel jag känner mej själv. Jag som trodde att jag skulle uppdatera under Stockholmsresan. Men man lär sig nåt nytt hela tiden, och nu var det om mej själv. Men när vi inte gjorde massa roliga saker, var vi ju tvungna att vila också. Då är det lite svårt att hinna skriva också, tydligen.

I alla fall, på torsdagen när jag och mamma kom dit var vi ju på räkbåt. Ni som vart med ett tag på bloggen, vet vad som hände där. Ni andra ska få en hint nedan:

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, det var dags för Svenne Rubins igen. Men det var längesen nu, så ni kan tycka att det är ok, även om ni tycker att det är riktigt nördigt! För jag måste i alla fall erkänna att jag är så nördig i så fall och att jag saknat gubbarna lite.

På fredagen tog vi en tur till Djurgården. Där besökte vi Aquaria och Vasamuséet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På kvällen träffade vi Caroline för en bit mat, innan det var dags att ta sig vidare till Dirty dancing-musikalen.

På lördagen hann vi med en lunch med kusin Henric och Lisset också.

Så som ni kanske förstår, hann jag inte riktigt uppdatera under resan, men jag lever i alla fall… ifall ni varit oroliga för mej.

Kändistävlingen

Kändistävlingen

Jag och Peter på mammas jobb har en “foto på kändis”-tävling. Man ska ta bild på kändisar tillsammans med sig själv och då får man poäng. Ju coolare kändis, ju fler poäng. Jag känner att jag har lite sämre förutsättningar redan från start av två anledningar:

1. Jag är så fruktansvärt dålig på att känna igen kändisar. Det är nästan så illa att jag skulle kunna stöta ihop med kungen utan att känna igen honom. I alla fall skulle det ta så lång tid att kändisen försvann innan jag kom på vem det var. Så var det när jag träffade Gert Fylking sist vi var i Stockholm. Han hann hem innan jag insåg att jag mött honom (nu verkade han visserligen bo 5 steg ifrån där jag stötte ihop med honom, men ändå…). Jag var på samma räkbåt som Johnny och Mathias i Room Service. Det tog mej 2 timmar att fundera ut vem av dem jag såg… det var båda, fast inte samtidigt nån gång.
Peter känner igen såna som man inte ens visste var kändisar förrän man hittar dem på wikipedia typ.

2. Jag vågar inte fråga en kändis om att vara med på bild om jag är nykter. Jag kan ju inte gå runt i en konstant fylla. Peter, däremot, han har inga såna hämningar.

Förstår ni nu att jag redan från början ligger lite efter? Egentligen kanske det inte riktigt är en tävling gör mej, men jag hörde ordet “tävling”. Och är det tävling, så är det… skit samma i vad.

I alla fall vinner man på samma sätt som i schack; man tar kungen! Men om man ska fota sig med kungen måste man ta två bilder för att vinna. Kungen måste göra olika poser på bilderna också, annars kan man ju fuska och ta bilden på ett vaxkabinett eller nåt sånt. Kungen ser ju lite småstel ut jämt, så det kan ju vara svårt att se skillnad annars.

Här är mina få kändisbilder (och av nån konstig anledning är de flesta kändisarna med i Svenne Rubins och enligt Peter ger de inte så många poäng, vilket jag tycker är lite småaktigt!). Nånstans i gömmorna i Hällefors har jag faktiskt en bild på mej och Thomas Ravelli, det är nästan kungen-status på, men då måste jag ju hitta den först.

Här är också en bild på när jag och Glenn Hyssén spelade lite fotboll en dag:

Sveriges tredje största nörd…

Sveriges tredje största nörd…

… det säger Calle att jag är i alla fall. Jag kom nämligen 3:a i Svenne Rubins julquiz. Calle tycker för det första att det är pinsamt att jag faktiskt kom 3:a. För det andra tycker han att det är pinsamt att jag egentligen inte kom bättre, med tanke på hur mycket tid jag la ner.

En sak jag själv skulle vilja poängtera är, att alla som sagt att jag är världens största nörd, har nu fått bevisat för sig att det faktiskt finns större nördar än jag!

Jag får se mej slagen i nördighet

Jag får se mej slagen i nördighet

Jag vet att det är så att många tycker att jag är supernördig när det gäller Svenne Rubins. Ni tror att jag är den värsta groupien som finns, jag vet det! MEN… nu ska jag berätta en sak för er, som jag länge vetat, men som jag nu kan bevisa. Det finns faktiskt åtminstone en, som är nördigare än jag! Det ska jag visa för er här och nu!

Jag har kostat på mej att klottra ner ett linne. Gnesta kostade på sig att klottra ner magen. Det här är Gnestas nya tatuering:

Förstår ni inte nördigheten?

Jag får helt enkelt känna mej slagen i nördighet. Det finns faktiskt dessutom de som:

– har fler skivor än jag (Inte så svårt i och för sig, för jag har bara 2. Men har ändå de flesta låtarna)
– är på fler spelningar än jag
– har mer Rubinskunskap än jag
– alltid vinner över mej i julfrågesporterna i Rubinskunskap (Alltid betyder i det här fallet en gång. Fler gånger har jag inte försökt vinna)

Så nu vill jag be er, vänligt men bestämt, tänk efter en gång till innan ni kallar mej för nördig, stalker eller groupie! 😉

Det här med att välja rätt outfit

Det här med att välja rätt outfit

Jag har ett tag haft lite åsikter om Svenne Rubins kläder. Jag säger inte om det är positivt eller negativt, men det kan vara lite blandat. Vissa har mer matchande kläder än andra kan man väl säga. De påstår själva att de franska modehusen jagar dem med blåslampa. Om det är för att de är såna modeikoner eller om det är för att bränna kläderna kan de inte riktigt enas kring. Jag kan enas kring att Svens byxor inte matchar med skjortan i alla fall, det syns på bilden där nere.

I torsdags var min kusin med på sin första Svenne Rubins-spelning. Han tyckte det var riktigt trevligt och han gillade att de var så bra live. Det enda han hade något att invända mot var deras kläder faktiskt. Jag visste att jag inte var helt ensam om att tycka nåt om dem.

För att ni ska veta vad jag pratar om, ska ni nu få en liten visning av kläderna de hade valt till torsdagens spelning. Det var en här, som kusin tyckte passade in väldigt dåligt, ni kan ju fundera på vem.

Flaco Kronquist och Sven Rubin
Pär le Port
Hockey Bockey Bengt Benkt
Roine Rubinstein (han sitter och gömmer sig bakom sina trummor annars, så hans skjorta syntes inte på nån cool actionbild)

Nu har ni fått se kläderna och grubbla lite ett tag, på vem det är som inte passade in. Ni kanske har egna idéer och så kan vi göra som en liten “Fem myror är fler än fyra elefanter”-tävling. Den bästa idén kan få ett sånt där fint lysande armband som jag håller på att sätta på mej på nedersta bilden.

I alla fall tyckte kusin att han som passade sämst in är Hockey Bockey. De andra har ju roliga skjortor, men hans är ju bara blå. Han tyckte också att Sven Rubin har ganska spejsad skjorta och att han är känd för sina hawaiiskjortor, men att Roine tog priset i att ha ful skjorta. Ni kan ju själva ser hur rädd jag är för den på bilden. Men mitt armband (som jag har i handen) matchar de lysande färgerna riktigt bra.

För övrigt vill jag också tala om, för er som samlar nördkunskap, att det här var Pär le Ports första spelning som den nya basisten i bandet och han skötte det alldeles utmärkt! 5 av 5 gamla amazoner blir betyget.