Browsed by
Tag: träning

Om att vila sig i form 

Om att vila sig i form 

Kom tillbaka till jobbet efter semestern igår. En kollega tittar på mej, känner lite på min arm och konstaterar att jag ser stark och deffad ut. Hon skrattar inte eller nåt när hon säger det. Jag tänker att hon nog menar det och blir glad. Visst är det väl möjligt att vila sig i form? Då borde man också kunna vila sig till muskler?!

Jag kommer hem och kollar i spegeln. Jag tänker att jag kanske ser liiite starkare ut än vanligt. Sen försöker jag spänna mej lite, men ser likadan ut som när jag inte spänner mej. Jag konstaterar att det nog beror på att jag alltid ser pumpad ut, snarare än att jag kanske inte såg så stark ut ändå.

Sen gick jag ut och sprang för första gången på flera veckor och gjorde 14 armhävningar på tårna. Jag får tacka för pushen!

Här måste jag varna känsliga läsare för starka bilder. Ni avgör själva om ni törs scrolla vidare…

Hoppas jag inte skrämde er alltför mycket.
Ha i åtanke att om man är stark, så måste man ju faktiskt vara snäll också.

Nej, men så att…

Nej, men så att…

Igår hade vi avslutning på fritids på jobbet. Vi spelade fotboll, föräldrarna och pedagogerna mot barnen. Efter att ha sprungit i 2-3 minuter började det kännas riktigt skumt i kroppen. Jag tyckte det var så obehagligt att jag tänkte att jag får nog lov att avbryta. Sen insåg jag att jag var andfådd.

Det är dags att ta tag i träningen nu, på riktigt, banne mej!

Behöver tips på undanflykter, please!

Behöver tips på undanflykter, please!

Ok, jag gjorde ju ett försök till att börja träna för ett tag sen. Det gick ju ganska bra, tills jag blev sjuk, sen kom jag aldrig in i det igen. Ok, jag blev sjuk efter första löpturen, så det kanske inte var så mycket att komma in i igen. Sen gick mina skor sönder. Då går det ju inte alls att springa.

Nu är jag frisk och har skaffat nya skor. Så vad finns det för undanflykter nu?

img_0097

Ingen som tar ungarna när Calle jobbar på carporten. Nope, det funkar fint att träna backintervaller på baksidan på gården. Så fint att jag ville kräkas. Är det bara att bita ihop att köra på nu eller finns det nån som kan ta mej ur det här?

img_0098

Får väl i och för sig erkänna att det känns riktigt bra när illamåendet lagt sig. Och ja… visst hade det kanske varit bra om jag hade krattat istället. Men nu hade jag ju ursäkt för att slippa undan… måste ju komma igång med träningen.

Blixten

Blixten

Idag var det första gången på säkert snudd på 2 år sen, som jag var ute och sprang. Jag flög fram som en oljad blixt i spåret med solen som mitt sällskap. Ok, till att börja med kändes det som att jag skulle dö i spåret, men när jag hade kommit över det och utmanat mej själv att öka, så var det ju faktiskt inte så farligt. Fast konstigt nog hade jag förträngt att man blir svettig och att man flåsar när man springer.

Ni ser, flashigt eller hur!? Ni förstår vad folk skulle ha undrat (om det hade bott så mycket folk här), om det var blixten de såg när de såg nåt orange glimta till i skogen.

IMG_9449

Ett försök till lite träning

Ett försök till lite träning

Jag har liksom dragit mej väldigt mycket för att ta tag i träningen igen. Jag var så himla klen och hade så dålig kondis efter Nils kom att jag blev så besviken varje gång, så det var vad jag väntade nu med. Det var nog tur att jag inte väntade mej mer, för jag blev väldigt positivt överraskad när jag försökt lite styrka.

Antal armhävningar på tårna:
0 efter Nils… 5 efter Lina

Tid i plankan:
10 sek efter Nils… den här gången vågade jag inte ta tid, men det var långt mycket bättre, säkert 30 sekunder i alla fall

Så testade jag lite mer, så till veckan tänkte jag kanske eventuellt försöka komma igång lite granna… kanske.

Lina stödtränade i hoppgungan, medan jag gör en sån där tantövning där man lyfter upp rumpan… en sån som jag inte fattade vad de var till för innan Nils kom, men som jag får träningsvärkskänning av nu, tydligen.

IMG_7302

Det senaste årets träning…

Det senaste årets träning…

…. finns knappast. De senaste månaderna tycker jag i och för sig att jag har en fullgod orsak att ligga i soffan, även fast jag vet att man (med fördel) kan träna med sällskap i magen.

Men i alla fall, innan jag kom undan med att skylla på sammandragningar, illamående och liknande, så kunde det här nog vara… ja… jag, när det var fråga om träning (typ 10 sekunder in i klippet och resterande):

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=LU1TMVYig6Y[/youtube]

Selfies på Friskis och Svettis

Selfies på Friskis och Svettis

Det är säkert fler än jag som hört om det senaste. Herregud, förbud mot att ta en selfie i omklädningsrummet på Friskis och Svettis. Hur långt och hur många selfies tas det om ett sånt förbud ens ska införas?
Vad som är mer läskigt är att folk blir arga för att de inte får ta sina selfies längre?!
Är det inte vuxna människor det handlar om….? Lustigt!

Styrketräning – inte så stark längre

Styrketräning – inte så stark längre

På mitt jobb är det så lyxigt att man får styrketräning varje tisdag. Idag var första gången jag var på träningen… sent kom jag också. Jag satt i en diskussionsgrupp innan och när klockan var 16, då jag slutar, vågade jag inte gå eftersom rektorn satt i samma grupp och ingen annan gick. Därför var jag en kvart försenad. Det känns som att resterande 45 minuter kanske räcker för att ge mej träningsvärk i alla fall.

Jag har inte tränat styrka på 2 år ungefär. Jag är INTE lika stark som jag var då. Det gjorde mej irriterad…. och tydligen ganska förvånad. Jag gick nämligen ut lite för hårt på vissa övningar. Det är då inte ok, att om jag mitt i en övning inser att det är för tungt och jag byter till en lättare vikt, då är det inte ok att som instruktör fnittra åt mej… nope! Han ska få se, att när sommaren kommer, då kommer jag använda dubbla tyngstavikter, så det så… try me! Sen att fnittrandet egentligen inte var illa menat, utan mer ett litet skratt som för att visa att det var ok att byta och inte göra en stor grej av det, trots att den tyngre vikten släpade i golvet tillslut när jag gjorde övningen, det kan så vara.

Nu har tanten gjort sitt…

Nu har tanten gjort sitt…

Idag var det dags för andra träningen i Råtorps +25-lag. Förra veckan gick bra… inga krämpor. Idag sträckte jag mej i låret på uppvärmningen. Kanske det är inte för inte, som Jenny kallade laget för tantlag?
När jag ändå hade åkt ända dit kändes det inte som att jag orkade med att få en sträckning, så jag tränade i alla fall. Nu när jag blivit kall, så känns det som att låret hade mått bättre av att inte träna. Vi får väl se hur det det känns i morgon… är det nån som vill komma och roa en liten ettåring kanske?

Första fotbollsträningen på evigheter

Första fotbollsträningen på evigheter

Råtorp har startat ett +25-lag. Idag var första träningen och gud vad roligt det var att vara igång igen… och att få träna fotboll igen. Jag tror faktiskt att träningsvärken börjar smyga sig på redan, bara två timmar efter träningen slutat.

Riktigt kul, som sagt. Lagom nivå på det hela också, en träning i veckan och matcher en gång i månaden när säsongen drar igång. Trots att vi bara var 5 på träningen idag, så var det riktigt bra tempo… och i den lilla gympahallen var det kanske lagom med så många.

Nu sitter jag faktiskt nästan lite och redan längtar efter nästa söndag.

fotboll

 

Bild, inte det minsta ärligt snott av Marie.

Jag borde ha tränat

Jag borde ha tränat

Ikväll har jag varit och tittat på fotboll. Det var kallt. Jag tog en dusch när jag kom hem, efter att ha duschat ett tag börjat jag tina upp. Jag känner mej samtidigt helt slut i kroppen och suckar glatt att det var riktigt skönt att ha tränat. Det tog mej ett antal sekunder innan jag insåg att jag faktiskt inte alls hade tränat och att det kanske inte alls är så himla skönt att vara så trött i kroppen då.

Konstaterande: Jag borde ha tränat

Klarade 6 km jogging

Klarade 6 km jogging

Nils har fått ett nytt vrålåk. En jättefin joggingvagn… som i och för sig är en vagn som man kan använda hela tiden. Men det som är riktigt bra är att det går att jogga med den. Innan har jag fått vänta tills Nils har somnat och tills jag smält middagen. Då har klockan blivit typ 21 innan jag kommit ut på joggingtur. Då är man inte riktigt taggad.

Igår provsprang jag och Nils. Vi sprang 3 km. När vi kom hem hade Nils tappat sin keps… eller tappat och tappat, snarare slängt ut den skulle jag tro. Så då fick vi springa 3 km till. Innan har jag inte klarat att springa mer än typ 1,5 km utan att kramphåll i magen. Nu klarade jag alltså 6 km. Det måste vara en magisk vagn. Dock är det en del muskler som blev använda som man inte använder i vanliga fall när man joggar. Kände mej pyttelite stel idag, får se om det är värre i morgon.

För tillfället är inte Nils riktigt lika imponerad av sina nya vagn som jag och Calle. Han skulle nog gärna se mej ett tag till när vi är ute och går. Det går dock bra nästan hela tiden… bara vi håller oss i rullning. Idag upptäckte han tjusningen med att sitta åt det hållet: man ser massa roliga saker som man inte gör när man sitter åt mammahållet.

Flashig va?

IMG_2440

Andra joggingturen

Andra joggingturen

Här sitter jag och svettas lite efter den andra joggingrundan efter graviditeten. Den här gick betydligt bättre än den första… eller jag fick inte håll i alla fall och det tog gick en minut snabbare. Det lite jobbiga är att huvudet vill att jag ska springa mycket snabbare, benen vill också springa snabbare, men hållet vill inte att jag ska springa snabbare. Enormt frustrerande!

Det var en ganska sen joggingrunda. Det regnade tidigare när jag tänkte ge mej ut. Det luktade underbart ute. Det luktar alltid så gott på kvällen med blommorna… nu hade det ju dessutom regnat också, så det luktade lite blöt asfalt också. Det enda jobbiga nu är alla blommor som luktar gott… typ häggen. Den blir jobbig i näsan och ögonen… men det får man stå ut med, det är ju nästan sommar.

Den här gången får ni ingen flashig bild på min jogging-outfit. Jag råkade nämligen sätta på mej ett par marinblå shorts och en limegrön t-shirt. Jag hade visserligen en löparjacka över också, annars hade jag behövt springa jättefort så ingen skulle hinna se färgkombon. Nästa gång kanske jag ska tända lampan i källaren så jag ser färgerna innan jag kommer upp, är färdigklädd och därmed inte orkar gå ner och byta igen. Ni får hålla till godo med bilden från förra gången… här är den.

Första joggingturen

Första joggingturen

Idag var jag ute på första joggingturen på över ett år. Det gick väl så bra som man kunde tro. Jag fick jordens håll efter första uppförsbacken, och den uppförsbacken börjar utanför mitt hus. Hållet höll i sig under hela joggingturen. Men skam den som ger sig! Jag bestämde mej innan för att springa hela vägen i alla fall. Så 19 minuter senare hade jag joggat 3 km.

Det känns som jag har en bit kvar till formen innan uppehållet, då läkaren på en undersökning trodde jag var elitidrottare efter att ha kollat min puls.

Jag tyckte själv att det gick så långsamt att det var pinsamt. Jag ville ha en t-shirt där det stod nåt liknande: “Jag springer så långsamt för att det här är första gången jag joggar på över ett år. Jag har fått en bebis”. Men det hade jag inte… och inte kändes det som läge att springa och skrika ut det heller.
Jag bannade mej själv som tog en så central väg, men vilken väg skulle jag annars ha tagit? För det första finns det inte så många vägar i Edsvalla. För det andra ligger inget speciellt centralt i Edsvalla… det finns ju inget direkt centrum.
Nu kan det i alla fall bara gå bättre och bättre känns det som. Det känns skönt att ha kommit iväg en gång. Nu är det kanske lättare att springa i fortsättningen. Men man ska väl inte ta det för givet…. jag vet ju hur det har fått med mina “15 minuter om dagen”.

Det roligaste var att jag hittade flashiga löparkläder som varken jag eller Calle kom ihåg att jag hade. Det fanns massa träningskläder som jag inte kom ihåg att jag hade. Det kanske är bra att ha nåt års uppehåll då och då. Då slipper man köpa en ny, rolig träningsgarderob.

IMG_2041

En kvart om dagen

En kvart om dagen

För ungefär en månad sen började jag med det där “en kvart om dagen” som Paolo Roberto eller Peter Siepen, eller vem tusan det är som tycker det är bra, gör. Jag tyckte att det kändes som något som faktiskt skulle vara ganska lätt att genomföra och när jag ändå är hemma hela dagarna borde en kvart gå att få ihop där Nils inte kräver min uppmärksamhet hela och hållet. En lite, liten kvart, på en hel dag… lätt som en plätt!

Nu ungefär en månad senare, kan jag stolt säga att jag kan göra 6 armhävningar på tårna… helt utan att ha tränat för det alls. Det här med en kvart om dagen, det gick bra första dagen, sen har det liksom legat lite i vila. Så man skulle kunna säga att åtminstone mina bröstmuskler vilat sig i form. Med största säkerhet hade jag nog kunnat göra fler om jag lyckats träna 15 minuter  för en månad sen(då jag visserligen inte ens gjorde några armhävningar) och så en gång (eller en halv gång egentligen) nu.

Jag får konstatera att man får vara glad för det lilla helt enkelt… och att det kanske är dags att ta sig i kragen.

Oh yeah, I did it, I did it!

Oh yeah, I did it, I did it!

1 st armhävning avklarad… bara så ni vet!

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=LRTarynctKo[/youtube]

Helt sant… förutom att jag inte går på diet och jag visst fått äta. MEEEEN; I did it, I did it!

Så, nästa mål då? 10 kanske?

Det bidde ingen armhävning

Det bidde ingen armhävning

Jag som skulle göra en riktigt armhävning idag. Det blev ingen. Jag orkade inte. Men jag orkade däremot göra 5 på knäna. Det tar sig!
Jag klarade också 30 sekunder i plankan och 10 sekunder i jägarställning. Herregud, vad har Nils gjort med min kropp?

Två fördelar finns det i alla fall med det här:
1. Jag orkar inte göra övningar så länge att det blir tråkigt.
2. Det kan bara bli bättre.

 

Katastrof!

Katastrof!

Jag tänkte idag att jag skulle prova att köra plankan. För att inte göra mej själv alldeles för besviken tog jag inte tid. Det kändes som jag orkade läääänge. Enda anledningen till att det kändes så var antagligen för att det var väldigt jobbigt och inte för att det var speciellt länge.
Efter “succén” med plankan tänkte jag fortsätta med att prova lite armhävningar. Jag orkade ingen! I alla fall inte på tårna… på knäna orkade jag två… TVÅ!!!
Helt plötsligt är jag inte jättesugen på att jogga. I alla fall kan jag nog nästan lova mej själv att inte ta tid förrän framåt sommaren.

Men men, imorrn tänker jag göra en armhävning, banne mej!

Det är inget nytt liv direkt men…

Det är inget nytt liv direkt men…

Nej, jag tänker inte, som många andra gör, starta ett nytt bättre liv bara för att det är måndag och nytt år. Däremot tänker jag att det är nog med massa godsaker hela tiden. Nu ska jag hålla det till helgen. Såklart, om det är nåt speciellt är jag väl inte den som är den.
När jag väl bestämt det, hur kommer det sig då att jag är sugen som aldrig förr? Grymt konstigt, eller?

Snart hoppas jag på att kunna dra igång att springa igen också. Extra sugen på det blev jag när en pensionär gick om mej på promenaden idag. Sen att det var en brant uppförsbacke med snömodd och jag sköt på 20kg unge och barnvagn, det spelar liksom ingen roll. Att tanten bara hade sin spinkiga lilla kropp att dra på spelar heller ingen roll. En pensionär gick förbi mej, snabbt också…Det svider ska ni veta!

Så med det sagt, så alla kan se det, så kan jag ju inte gärna bara skita i det.
För att sammanfatta: inga mer onyttigheter i veckorna och börja springa så småningom. Inga större krav, borde gå att klara tycker jag!

Vatten vinner över eld!

Vatten vinner över eld!

Idag har jag varit och simmat. Jag vet inte när jag simmade sist… eller var i ett badhus sist. Det var nån gång förra höst/vintern i alla fall. Jag tycker att det är lite äckligt med offentliga bassänger, så jag har dragit mej lite för att gå dit.
Nu tyckte i alla fall Anders att han och jag ville simma, så då tyckte jag också det. Men det är inte utan att det känts lite obekvämt när jag tänkt på det under dagen. När jag väl kom i kändes det faktiskt helt ok, jag råkade till och med få lite vatten i munnen och jag dog inte av det. Men det var nog inte många av längderna jag simmade, som jag inte tänkte på hur mycket snusk det är i vattnet.
Jag brukar inte vara kinkig för saker alls, men efter att ha sett en kille bajsa på sig i vattnet en gång förut, lämnade det liksom lite men.

Idag var det dessutom en väldigt spännande simtur. Brandlarmet gick och brandkåren kom. Jag kände mej inte speciellt orolig faktiskt. Vatten vinner över eld!

Dödsmatchen i squash

Dödsmatchen i squash

Jag kom på att jag inte delat med mej av min och Anders dödsmatch i squash vi hade förut. Jag hade aldrig spelat squash innan, men Anders tyckte att jag var cool i alla fall. Ni ser ju bara vem som såg ut att vara i bäst form. Jag kunde inga regler, men Anders lärde mej några. Den viktigast regeln var att squash är en gentlemannasport och att man skulle akta sig, så den andra kunde komma fram till bollen när det var hans/hennes tur. Hur lätt som helst… och ingen träningsvärk alls, inte alls(i alla fall inte på fel ställe, enligt Calle)!

Anders var så trött i händerna, att han skakade så mycket, så det blev så här suddigt
Anders ägnade förvånansvärt mycket tid åt att leka 007 med automatvapen
Sena träningar

Sena träningar

Tur för de som bestämmer att det inte i år igen är ett lag med svettiga, halvfeta Korpengubbar som leker innebandy före oss. Det är nämligen lagom kul att få träningstiden 21.00-22.00. Vad som är lite kul är att det åtminstone är på torsdagar, så man slipper vara hjärndöd på jobbet mer än en dag i veckan.

Idag var jag ändå ganska pigg, trots den sena träningen igår… ända tills jag gick från jobbet och åkte till gymmet. Att jag var så trött ledde till att jag blev väldigt klen. Det fanns dock en fördel med tröttheten: på gymmet finns en man som alltid vill prata med mej, men jag förstår aldrig vad han säger, för han har talfel, så han sluddrar. Idag förstod jag allt (tror jag), men det var antagligen bara för att jag var så trött att mina öron sluddrade lika mycket som hans röst.

För övrigt trodde jag att det var natt och läggdags redan innan 18. Det är sånt som händer när det är mörkt ute och slött i hjärnan.

Träning vs tv

Träning vs tv

När man är mitt uppe i en säsong så känner jag ibland att det vore skönt att bara få sitta hemma i soffan ibland istället för att åka och träna nästan varje kväll.
Nu är det inte träning mer än en kväll i veckan. Jag kan konstatera att det finns mycket skitprogram på tv!
Jag missar alltså ingenting alls när jag är borta och tränar. Det enda som märks är att jag gör av med färre godispåsar.

Mängubbarna i spåret

Mängubbarna i spåret

De 2 senaste gångerna jag varit ute och sprungit i spåret här i Edsvalla har jag sett 3 mängubbar. Jag kallar dem så, för på håll ser de ut som gubbar, men sen kommer man närmare och då ser de yngre ut än gubbar. De beter sig jättekonstigt, för de bara sitter ner på konstiga ställen, tycker jag i alla fall.

Förra gången var det en mangubbe som satt vid starten. Där satt han på en stol under den halvtimmen jag var där. Det hade kanske inte varit så konstigt om det inte var så att han satt där själv, helt orörlig och det verkar inte vara någon direkt samlingsplats där, för den klubbstuga som en gång verkar ha funnits är fallfärdig. Utan han sett egentligen på en stol utanför den fallfärdiga stugan, som ingen använder och glodde rakt fram.

Idag satt det en mangubbe i skogen. Han satt där på marken och bara glodde. Det var ju dessutom väldigt blött i skogen, men det verkade inte göra honom något. När jag kom tillbaka efter sista varvet satt det ännu en ny mangubbe vid starten på en stol.

Vad gör de där? Är det konstigt att jag får överfallsvibbar?
Nu är jag i och för sig ganska säker på att jag skulle hinna ifrån mangubbarna om de försökte anfalla mej. Den mangubben som satt mitt i skogen, han var dessutom så rund att jag hade kunnat krypa ifrån honom tror jag. Men vad sjutton gör de där? De gör mej nervös.

“Om jag nånsin ser en joggare som ler, så ska jag överväga saken”

“Om jag nånsin ser en joggare som ler, så ska jag överväga saken”

Idag var den värsta, jobbigaste monsterdagen på länge på jobbet. Det var en sån dag, där jag trots att jag gillar mina kollegor, kände för att klämma ur mej “jag har spytt” och springa hem, för att inte komma tillbaka på minst 3 dagar. Jag var alltså helt beredd att lämna dem i sticket och det var riktigt lockande, men sånt gör ju inte jag.

När jag kom hem bestämde jag mej i alla fall för en joggingtur. När jag sprang iväg var jag trött och på kasst humör. När jag kom hem var jag pigg och på strålande humör. Jag vet att det finns flera som är av uppfattningen att “om jag nånsin ser en joggare som ler, så ska jag överväga saken” och jag har försökte att få er att inse att det är skönt att springa. Hade ni varit i Edsvalla, då hade ni fått se en leende springare. Hur lätt är det att inte le när man tänker på roliga saker:

  • Hur disträ min fd kollega kunde äta mitt chilipulverspäckade muffins utan att märka det.
  • Hur galen Gnesta är som tatuerat in Sven Rubin på magen. Ju mer man tänker på det, ju galnare blir det ju faktiskt.
  • Hur farbror Lars satte korvätarrekord en sen kväll i Nordmarkshyttan, för att nu tydligen inte ens minnas det. 8 korvar på raken är inte lätt att slå.
  • Hur pappa försökte slå Lars rekord sist vi var ute, men bara klarade 1 för sen tog kontanterna slut.

Nu är jag medveten om att det här inte är lika leendeframkallande för er som för mej. Ni vet när man tror att man bara ler i huvudet, men så kommer man på att man ler man på riktigt också? Så var det i alla fall… och jag får väl bjuda på att se lite galen ut då när jag är ute och springer.

Första futsalträningen

Första futsalträningen

Ikväll var fotbollsupphållet slut och vi firade med att träna lite futsal. Av nån konstig anledning syntes det nog ganska tydligt att det var den första träningen. Lite snurrigt och virrigt, men framför allt kände jag mej så här:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=gSh1eLrxiqs[/youtube]

I helgen är det jag som köper nya inomhusskor!

Muskler väger mer än vatten

Muskler väger mer än vatten

Idag var en riktigt varm dag, om man jämför med hur andra dagar varit den här veckan. Det var faktiskt ganska svettigt att spela match. I veckan har vi tränat inne i fotbollshallen. Då har det varit ännu svettigare. Där är det så sjukt äcklig luft, så man blir helt svart i näsan… och så gör luften att man svettas som en tok. Man svettas så mycket att man kan bli splashad med nån annans svett när de springer förbi.

En gång när jag gick på gymnasiet skulle vår gympalärare visa oss på hur det avdunstar vatten från kroppen när man svettas. Vi fick väga oss i början på gympalektionen. Sen sprang vi jättemycket så vi svettades massa. Sen vägde vi oss igen. Alla hade gått ner i vikt eftersom vatten avdunstat från kroppen… alla UTOM jag. Jag hade gått upp i vikt. Det fanns ingen förklaring till detta, eller vår gympalärare kunde inte förklara detta. Vi fick inte dricka nåt vatten under tiden, så det kan inte ha varit anledningen. Jag tycker att det är lätt att veta. Jag fick självklart massa extra muskler under tiden vi sprang och muskler väger säkert mer än vatten.