Browsed by
Tag: Vackert

Stilleben… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 41

Stilleben… eller Det ljuva livet som småbarnsmamma, del 41

Vänner till mej lägger då och då upp bilder på vackra stilleben från sina hem… ännu mer nu i jul. Jag blir lite avundsjuk och har inte alls sån kreativ touch. Men sen igår, insåg jag att även om inte jag har den kreativa touchen, så finns det andra i hemmet som har det. Efter att faktiskt ha öppnat ögonen hittar jag här och där små kreationer.

Lina har fått en idé om att det är vackert att sätta in skedar under högtalaren vid tvn.
Vet inte riktigt om jag håller med, men kreativt är det i alla fall.

Jag borde kanske sluta vara avis på andras stilleben och njuta av de som finns här hemma, istället för att tycka att det är leksaker utspridda överallt.

Lite vackra blommor inför helgen

Lite vackra blommor inför helgen

Visst känns det lite extra lyxigt med en vacker blombukett som står och är fin under helgen. Jag har dock en känsla av att det kliade riktigt i fingrarna på Calle när den här blombuketten kom in. Calle har ju liksom ett enormt agg emot maskrosor (ni kan klicka på länken ifall ni glömt detta) och han går väldigt hårt in för att utrota dem. Ändå, på nåt sätt, fast det är ogräs, så tycker jag att buketten är väldigt vacker. Den första bukett Nils plockat till mej och då får Calle tycka vad han vill.

IMG_5198

Dagarna på Gotland

Dagarna på Gotland

Äntligen har jag fått tummen ur och lagt över bilderna från Gotland. De var inte på kameran, som jag tidigare trott, utan i min mobil. Det var väldigt lätt att hämta mobilen och lägga över den. Det var bara att sträcka ut handen ett par centimeter och ta den. I alla fall, här är några av dem:

IMG_2270
På Eksta-kusten. Stora och Lilla Karlsö syns hur tydligt som helst. I vanliga fall är det dis framför dem, men vi hade tur.
IMG_2272
Eksta-kusten fortfarande
IMG_2274
Eksta-kusten
IMG_2275
Pappa, Robert och Louise på Eksta-kusten
IMG_2277
Jag och Calle på Eksta-kusten… men sen är det slut på Eksta
IMG_2297
Det blev väldigt många jättetidiga morgonpromenader. Här är soluppgång i Visby
IMG_2299
Soluppgång över ringmuren
IMG_2307
Morgonsol på kårhuset Rindi. Vilken minnen man har från det här stället!
IMG_2321
Morgon, utan sol, i Klintehamn
IMG_2322
Hur nördig är man inte, när man gått en morgonpromenad på en timme, ser en skylt med en sevärdhet och bestämmer sig för att gå en timme till. Vägen går genom myggskog. Blir ändå superglad när man kommer fram och ser vad det är för sevärdhet. Bebisen är på väg att vakna så man får ta bilder i farten, missar skylten om vad exakt allt handlar om. Men tycker ändå att det är värt det…. hur nörd är man då?
IMG_2327
Hästar i morgonsol

 

Sammanfattning av Gotlandsbilder: Mycke Eksta och mycket morgon.

Dubbelskatt

Dubbelskatt

I helgen kom det riktiga skurar när jag och mamma var ute och åkte. Dubbla regnbågar måste betyda två skatter. Synd att vi inte hade nån spade med oss 😉
Fint var det i alla fall! … och ni kan vara lugna, mamma körde, så ni behöver inte oroa er att jag var en fotograferande trafikfara.

IMG_2250

 

Den fina vägen till BVC

Den fina vägen till BVC

Såhär fint kan det vara om man tar en långpromenad till BVC.

Tar man sen också en långpromenad hem från BVC kan det råka bli att se ut såhär. Det var aningen kallt… för mej i alla fall.

Det bästa på hela dagen

Det bästa på hela dagen

Jag kunde aldrig tro det förut, men det bästa som händer på dagen och det finaste som finns är när Nils bländar av ett leende. Det spelar liksom ingen roll hur nyvaken, trött och halvsovande jag är. Kommer ett sånt här leende piggnar jag genast till och glömmer att jag nånsin varit trött. Det spelar ingen roll om jag är mitt i en konversation, för ler han, då stannar jag också upp och ler, helt automatiskt.

Följs detta dessutom upp av ett litet (säkerligen väldigt oplanerat) skratt är lyckan gjord… även om han än så länge har jordens torraste skratt.

Här är en som trivs hemma hos oss

Här är en som trivs hemma hos oss

Den här fina orkidén fick Calle av mormor när han fyllde år nån gång, nåt annat år än i år eller förra året. Det är tydligen en svårskött orkidé. Den verkar dock trivas väldigt bra hos oss och så här fin har den aldrig varit.

Välkommen till familjen, fru Modig!

Välkommen till familjen, fru Modig!

Igår var vi på bröllop. Min äldsta lillebror håller på att bli vuxen. Numer är han en gift man. Jag tänkte bjuda på lite bilder, så ni får se hur vackert det var, för det var det verkligen. Mamma har varit fotograf under helgen och tur var väl det, för jag har varit så dålig på att ta bilder den sista tiden. Här kommer lite bilder, från dagen och kvällen, på det vackra brudparet.

Louise tog tillfället i akt och fotade hela församlingen när vi ändå stod på samma ställe allihopa, precis när de kom ut ut kyrkan.

Full koncentration under valsen. Mormor lärde Robert för längesen hur det går till, inte till takten “1-2-3” utan “hundtaska”.
Hur det kan se ut på Gotland

Hur det kan se ut på Gotland

Lilla Karlsö
Hoburgsgubben hade gul näsa i år
Kossa på bete vid Kovik
Kvällspromenad
Vindkraftverk är höööga
Ser ni Calle och Alexander på trappan längst ner?
Hamnen i Lickershamn
Stenstrand vid Furillen
Calle är lycklig när han får ägna sig åt en av sina favoritsysselsättningar… att kasta massa sten
Sven-Göran och Calle äter glass vid hamnen i Klintehamn
Träd, som tydligen framkallade många olika associationer, med tanke på hur det växt runt repet
Sushimiddag vid Alstern

Sushimiddag vid Alstern

Sen vi flyttade från Frödingshöjd får vi då och då, lite Alster-abstinens. Det är himla fint där… och nåt som gör det ännu finare är att det är kvällssol.
En vanlig onsdag kan man, om man vill, plocka med sig lite sushi och en valfri Anders och åka dit. Ni kommer snart upptäcka vilken Anders vi valde.

Med vår Anders brukar man få gott om tid att vänta på platsen man ska ses för att köpa sushi. Det gör inte så mycket när det ser ut så här.
Calle och Anders är lyckliga i solen, med sushin. Tro det eller ej, men Anders hann faktiskt före oss till Alstern sen... fråga mej inte hur det gick till, men jag gissar på en hemlig portal nånstans.
Spänn-Calle badar fötterna. Han måste se så hård ut, för att inte visa hur kallt han egentligen tyckte det var, tror jag.
Jag kallar konstverket för "pojkar i motljus"... ett tag funderade jag på "män i motljus" för det klingar bättre, men stämmer nog lite sämre.
Anders visade Calle sin nya slåssteknik. Calle anammade den snabbt. Det känns som den här tekniken mest är till för att slå killar, med tanke på vart knytnäven förväntas landa.

Japp, en vanlig, härlig onsdagskväll var det!

Bröllop

Bröllop

Igår var vi, som sagt, på bröllop. Här är det vackra brudparet: Spöket och Cecilia. Spöket kan eventuellt ha ett riktigt namn också, som kanske är Mattias.

I och med att vi var på bröllop igår, blev det att kännas lite tråkigt att jag och Calle redan haft vårat. Vi hade visserligen ett jättefint, roligt och romantiskt bröllop, men jag kom på värsta temat idag. Vi borde haft ett Indiana Jones-tema. Tänk er att komma in för altargången med hatt och piska. Sen helt plötsligt kommer en superstor, rund sten rullandes emot dej. Du måste dyka in på golvet mellan bänkarna. Men uh-oh, där kommer det upp massa knivar ur golvet som man måste zick-zacka fram emellan. Längst fram i kyrkan finns en piedestal med vigselringen. Men ni ska inte tro att det är så lätt att man bara kan ta ringen, utan man måste byta ut den mot nåt som väger lika mycket, för om vikten ändras kommer det massa spjut skjutandes från väggarna.
Fatta vilket spännande tema det skulle vara! Alla skulle minnas det så länge de levde… och förhoppningsvis skulle alla leva även efter bröllopet. Men med ett sånt äventyrstema kanske man får räkna med lite svinn.

Vägen till mitt jobb – uppföljningen

Vägen till mitt jobb – uppföljningen

Här fick ni ju se hur fint det var att åka till mitt jobb i våras. Så här fint är det att åka till mitt jobb på sommaren:

Jag har tänkt en stund och kommit fram till att det nog är raps. Det är det enda som är så gult, som jag kunde komma på, som växer på åkrar. Nån som vet om jag har rätt? … eller varför undrar jag egentligen, jag har ju alltid rätt.

Vägen till mitt jobb

Vägen till mitt jobb

Idag tog jag cykeln till mitt jobb. Förutom att jag höll på att förfrysa fingrarna innan jag hittade ett par vantar i väskan, så var det en väldigt angenäm tur. Det är nämligen en mysig grusväg som går förbi gårdar, åkrar, hagar och en gravplats från järnåldern. Det började genast klia i mina arkeologifingrar.

Vem skulle inte vilja ha den här vägen till jobbet?

Det enda som gjort den här vägen bättre hade väl varit om den var lite mer plan. Men det går ju i alla fall nedför åt ena hållet... dessutom får jag ju skitsnygga lår när jag trampar här 😉

Lite kulturella har vi varit

Lite kulturella har vi varit

Igår fick jag tips om en voodoo-utställning… fast med “doh” istället “doo” på slutet, ungefär som playdoh eller som Homer Simpson skulle sagt: “Doh!”. Fast egentligen, när vi väl kom dit var det med “dou” på slutet, för att det hade med nåt på Haiti att göra. Inte så himla noga, tycker jag. Vodou-religionen kommer i alla fall från Haiti. Vodou har egentligen inte alls nåt att göra med det man kopplar samman det med på film. Det hade varit coolare om det var så, men nu är det inte så. Visst finns det magi inom vodou-religionen också, men jag såg inte en enda docka som hade nålar i sig på hela museet.

Man fick inte ta en enda bild inne på museet eller på utställningen, men så här såg det ut utanför.

I vanliga fall brukar vi bara gå på stan när vi är här i hufvudstaden. Så idag höjde vi kulturdosen ordentligt. Sen hamnade vi visserligen på stan en stund också. Dagen avslutades med en promenad hem, via Kungsträdgården. Så här vackert var det där:

Bottle

Bottle

Så himla söt saga som jag hittade på youtube. Snacka om att lägga ner tid på det man gör. Jag som tyckte det var jobbigt att sätta ihop den där dinosauriebilden. Eller sätta ihop och sätta ihop… jag misslyckades i en timme, sen tog Calle över. Men en timmes misslyckande är ett ganska långt misslyckande. Kolla in det här i alla fall (det har inget med varken mej eller dinosaurier att göra, jag lovar!):

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=5mVEapKnS1c[/youtube]

Bröllopskorten

Bröllopskorten

Dagen vi gifte oss var en otroligt fin och snöig vinterdag. Det var helt perfekt väder och upplagt för att få fina bröllopskort. Det var inte helt perfekt väder för att stå ute i kortärmat kanske. -5 grader och efter 25 minuter höll jag på att kräkas av att jag frös så mycket. Inte visste jag att man kunde göra det. Men vad gör man inte för konsten?

Brudbuketten och ringarna
Jag och Calle med bestman Anders och tärna Caroline
Ser inget kallt ut va? 😉

Tro nu inte att jag suttit här och bloggat bort hela min bröllopsdag! Det här har jag schemalagt sedan länge. Så medan ni har suttit här och tittat och läst om mitt bröllop, så sitter jag i soffan och myser med min man.

Vigseln

Vigseln

För exakt 2 år sen vid just den här tiden, alltså kl 15.00, stod jag utanför kyrkdörrarna och var himla pirrig. Det kändes precis som när man åker spöktåget, skräckblandad förtjusning. Jag klev i alla fall in och som ni ser slutade det ju lyckligt!

Pappa leder in mej i kyrkan

Martin spelar "En evighet"
Vackra tärnan Caroline
Första kyssen som gifta
Risgrynsregn
Vem vill bo i Jönköping egentligen?

Vem vill bo i Jönköping egentligen?

Jag kan konstatera, jag gillar INTE Jönköping:

  • Affärerna på stan stängde innan vi hade kommit dit.
  • Det satt en fullgubbe i en cp-bil och kastade en glasflaska i väggen, var arg och luktade kiss precis där vi gick.
  • Jacuzzin på hotellet fungerar inte.
  • Det skulle finnas vanlig bastu och ångbastu i funktion i alla fall. Ångbastu fanns det icke. Däremot fanns det två vanliga bastuar (eller vad det nu heter i plural?), en i tjejerna omklädningsrum och en i killarnas. Inte kul att basta var för sig direkt. Istället försökte jag göra en egen ångbastu i duschen på rummet, men inte ens det funkade för det var för bra ventilation.
  • I vårt rum fanns det hantlar och en tränings-dvd. Det var det första man såg när man kom in och sen hängde de där som ett dåligt samvete.På 7 år har Calle dessutom lärt sig att om han säger “Jag tror inte du kan göra 50 bicepscurls”, måste jag ju så klart överbevisa honom.
  • Det var nästan storm när vi kom dit. Det var 0 grader, regnade och blåste som bara den.

Det fanns väl i och för sig lite bra saker med Jönköping också:

  • Det var väldigt fint rum vi fick på hotellet i alla fall.
  • Jag fick jordens största godispåse
  • Det fanns en fin restaurang på hotellet så vi slapp gå ut i ovädret
  • Man kunde parkera gratis nästan överallt på helgen
  • Det var jättebra frukost. Det fanns till och med pannkaka.
  • Vi bodde granne med en kyrka som såg ut att vara gjord av pepparkaka

Dessutom var det himla mysigt att bara få vara tillsammans, vara på rummet och mysa och gå ut och äta. Det var väldigt fint att bara åka bil också eftersom det är så himla vackert ute just nu.

Men om jag ska vara ärlig kommer jag nog inte längta tillbaka till Jönköping. Fast det är nog så att jag måste åka dit en gång till i alla fall eftersom vi missade att se John Bauer-utställningen på länsmuséet.

Lilla turen till Sunne

Lilla turen till Sunne

Jag och Dogge passade på att ta en liten promenad också när vi ändå var i Sunne. Det var himla kallt där. Jag tyckte det var kallt i Karlstad, men i Sunne var det banne mej ännu värre. Det var frost mitt på blanka dagen.

Vi tog i alla fall en promenad vid Kolsnäs. Det var himla vackert ute. Jag vet inte vad som var bäst, kylan eller killen som så vänligt frågade om jag ville ligga med honom. Varför råkar jag ut för sånt här? Som tur är så var det ett helt stängsel mellan oss, så jag slapp känna mej överdrivet antastad i alla fall. Nog för att jag var ganska frusen, så det kanske hade varit mysigt att få ligga lite 😉

När jag gick där funderade jag lite över vad som är bäst med Sunne egentligen. Jag kunde inte riktigt bestämma mej mellan Selma Spa och Sunne Vattenland. Idag hade Selma Spa känts bäst i alla fall, för jag är himla frusen och en bubbelbad hade inte suttit fel. Det finns kanske en del som röstar på att det bästa med Sunne är Mårbacka eller Rottneros eller nåt sånt. Men de har fel!

Kan inte påstå att Vattenland såg helt inbjudande ut idag, fast vattenrutschkanor kan väl aldrig vara fel?

Thomas

Thomas

Idag tog jag en tur till Sunne för att tända ett ljus hos Thomas. Nu känns allting väldigt slutgiltigt på nåt sätt. Innan kunde jag ändå tänka att han flyttat eller nåt annat mindre sorgligt. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att han inte finns längre. Efter alla fotbollsträningar sen i somras har jag, per automatik, kollat i busskuren vid fotbollsplanen för att se om jag är före bussen och se om jag ska köra hem honom istället. Sen i nästa sekund kommer jag på mej själv och släpper snabbt tanken.

När jag fick se hans namn på stenen stannade hjärtat för en stund. Jag satt så länge att det började bildas en liten klunga med folk som ville till gravarna i närheten, men inte ville gå fram och störa medan jag satt där. Då kände jag mej tvungen att gå. Det har varit en tung och sorglig eftermiddag, men jag är ändå glad att jag åkte. Nu har Thomas ljus och varmt i några nätter och dessutom har han lite fina blommor. Vid Thomas sten fanns dessutom redan en ängel som vakade över honom och så klart en liten vakthund.

Anna + Henrik = sant 3/7-10

Anna + Henrik = sant 3/7-10

Martin spelar "First day of our life"
Det vackra brudparet
Grabbsen - Martin, Anders och Calle

Anders håller tal
Christer, Anna, Henrik och Sisko
Bröllopsvalsen
Anders, med astma och rökallergi, slår ändå på stort och försöker röka en cigarr... host host
Sen då?

Sen då?

De här senaste dagarna har jag funderat mycket på vad som händer efter döden. Det kan ju inte bara vara slut. Jag är helt övertygad om att något faktiskt händer, men vad? Vad hemskt det skulle vara om allt bara blev mörkt och tyst, liksom svart, som när man blir begravd. Går man runt som en ande, föds man på nytt eller kommer man till något som man kan föreställa sig likna himlen?

Den här dikten har jag gillat sen första gången jag såg den. Den känns så hoppfull. Det är inte något hemskt som hänt utan det är bara en förändring. Det är något bra och vackert. Det är konstant närvaro. Så här vill jag i alla fall tro att det är för Thomas:

I’m Not There

Do not stand at my grave and weep,
I am not there, I do not sleep.

I am in a thousand winds that blow,
I am the softly falling snow.
I am the gentle showers of rain,
I am the fields of ripening grain.

I am in the morning hush,
I am in the graceful rush
Of beautiful birds in circling flight,
I am the starshine of the night.

I am in the flowers that bloom,
I am in a quiet room.
I am in the birds that sing,
I am in each lovely thing.

Do not stand at my grave and cry
I am not there.  I did not die.

Robert Hepburn
Kullsarvet

Kullsarvet

Det här är mammas och pappas jaktstuga uppe i Dalarna. Den ligger ca 1,5 mil utanför the Big Apple, eller lilla Äppelbo, som ligger 1,5 mil från Vansbro, om det säger er något! När man kör till och från stugan kan man köra rallyväg. Där gick en sträcka på Svenska Rallyt förut och man förstår varför. En av kurvorna var så skarp att man mötte sig själv, som mamma sa. Riktigt mysig är stugan i alla fall och jag älskar att vara där, i alla fall när det inte är så lång tid. Jag tror att det kan bli lite trist om man är där för många dagar. Några dagar är det i alla fall skönt att åka dit och bara vara. Dalarna är på något sätt magiskt! När man är i skogen där väntar jag mig nästan att det ska kliva ut ett troll bakom något träd eller att det ska dansa älvor vid någon av skogstjärnarna.

Själva stugan
Här bor faktiskt troll
Vedbon
Stallet... fast det bor inga djur där, förutom några fåglar
Brunnen
Hela "gården"
Myren nedanför stugan
Trädgubben
Sovrummet. Här vid fönstret kan man prata i mobil, om man har telia...
...har man inte telia får man roa sig med annat
Mysfaktorshöjare i sovrummet
Köket
Micron
Köksbänken
Badrummet, man behöver inte gå många steg för att komma dit. Öpnna ett skåp räcker 😉 Kan ju meddela att dass finns, så allt uträttar man inte i köket!
Ebba

Ebba

Idag är det precis ett år sen vår älskade Ebbalainen fick somna in. Det gör fortfarande ont i magen av saknad när jag tänker på henne.

Vackra Kovik

Vackra Kovik

Sista stoppet på road-trippen i fredags blev Kovik. Det är ett rekonstruerat gammalt fiskeläge. Där finns även ett nytt fiskeläge. Det är ett ställe som är värt ett besök för det är så himla vackert. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag varit där och jag tycker det är lika vackert varje gång.

Den där stora grejen på bilden vet jag inte vad den kallas. Någon som vet det? Jag och Caroline funderade lite på vad den användes som. Jag trodde på att man satte upp en eld där så man kunde se läget från havet. Eftersom jag tog det smarta svaret tippade Caroline istället på att fiskarnas husdjurslånghalsdinosaurie fick vatten i den.

Här är kapellet i Kovik.

Eftersom det bara var öppet för enskild andakt vågade vi bara gå in en åt gången 😉

Caroline bad havsguden om ett par nya skor. Hennes gamla hade nämligen blivit lite trötta och slitna efter allt turistande.

Fårö och Rute

Fårö och Rute

I torsdags bestämde vi oss för att åka till Fårö för att spana in lite raukar. Vi fick med oss svärmor Gunilla också, som för övrigt gav oss husrum under Gotlandsvistelsen.

Här är jag och Gunilla på färjan mot Fårö.

Vi började dagen vid Fårö kyrka där vi besökte Bergmans grav.

Efter kyrkbesöket begav vi oss till den Gotlands, och Fårös, nordligaste punkt, Norsta Auren.

Här är en trojaborg. Det är kanske svårt att se på bilden, men det är som en stor labyrint utlagt med stenar.

Fårö fyr
Det fanns massa svanlik (liten ledtråd till "gissa benen"-inlägget) på stranden. Det har varit en hård vinter för dem, verkar det som.
Norsta Auren var verkligen fylld av sten
Caroline vid en av raukarna

Hela klämkäcka gänget framför en gubb-rauk =)

Efter att ha åkt runt på Fårö några timmar åkte vi tillbaka till själva Gotland igen. Gunilla behövde lite bröd så vi åkte till Rute Stenugnsbageri. Himla mysigt litet ställe.

Dagen avslutades med middag hemma hos Gunilla. Vi hade också bjudit in Heléne och Katarina. Vi avnjöt lax, potatis och sås och till efterrätt en mycket uppskattad tiramisu.

Flera av gotlandsbilderna, som jag kommer lägga upp, är tagna av Caroline. Orkar inte skriva ner vilka och så, men barasåatt ni vet =)